Libyen Podcasts
-
Hur ser framtiden ut för denna region? Kommer Syrien, Libanon, Libyen och Jemen att någonsin bli fungerande stater igen? Kommer demonstrationerna i Iran att leda till förändring? Kommer de styrande i Tunisien och Israel att fortsätta försvaga landets demokrati? Finns det ljus? Ja.
Stöd gärna podden genom en insättning via
Swish: 1236790943
Bg-nummer: 5528-2834Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
48. Sveriges kopplingar till USA och Libyen från vikingarna, första barbaresk kriget fram till Sveriges insats i Libyen 2011, Benghazi, Obama, Hillary Clinton, mordet på Gaddafi och Seal Team 6.
Frågan vi behöver ställa oss är hur neutralt Sverige egentligen är och har varit genom historien? Är det dags att införa Wallenbergskatten och vart går alla SIDA pengar egentligen?
Länk till professon Per Salanders debattartiklar::https://efolket.eu/libyen-nato-och-sverige/
https://www.etc.se/debatt/total-tystnad-kring-sveriges-nato-insats-i-libyen
Försvarsmakten om insatsen i Libyen:
https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/mer-historia/avslutade-truppinsatser/oup-libyen/
Martin Stensö, tankar från havet 4 januari:
https://youtu.be/6aRV4C7EYDE
Inslag i P1 om SIDA pengarna:
https://sverigesradio.se/artikel/bankers-hardare-krav-paverkar-bistand
Carl Norberg- 16 skäl till att Gaddafi blev mördad:
https://carlnorberg.se/2021/07/21/gaddafis-libyen/
Följ även Cornelia unfiltered på Rumble:
https://rumble.com/c/Corneliaunfiltered
Följ Cornelia unfiltered på Telegram:
https://t.me/corneliaunfiltered17
Vid förfrågningar kontakta mig på: [email protected]
Tack för gåvor på Swish: +46763055789
eller Paypal: paypal.me/CorneliaGustafzon
-
Matpriserna skenar i stora delar av världen till följd av Putins krig i Ukraina. Detta kan leda till nya konflikter, krig och oro i andra delar av världen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Putins anfallskrig har vänt världens blickar mot Ukraina, men det har också fått konsekvenser för andra delar av världen. För ett resultat av Rysslands blockad mot ukrainska hamnar i Odessa i Svarta havet är att priset på spannmål och annan mat stiger kraftigt.
Varför är det så? Ryssland och Ukraina är bland de största spannmålsproducenterna i världen och när deras spannmål inte når marknaden riskerar stora delar av världen att hamna i svält. Andra orsaker till matkrisen som vi ser just nu är torka och ökade priser för bränsle och andra produktionskostnader. Ekonomen Fredrik Wilhelmsson vid Lunds Universitet berättar att priser på spannmål redan var på väg upp innan kriget i Ukraina och att det också finns andra faktorer som gör att priset på mat nu stiger.
Allt detta leder till vad David Beasley, chefen för FN:s livsmedelsprogram, kallat "en perfekt storm". I en intervju med Konflikt varnar David Beasley att i jämförelse med dagens situation kan Syrienkriget komma att framstå som en "picknick" och han berättar hur han försökt sätta press på Rysslands president Vladimir Putin att häva blockaden av hamnarna i Odessa i Ukraina.
För nu tror många att matkrisen också kan leda till andra konflikter i världen. Svält och hunger är viktiga faktorer när det kommer till krig och oroligheter. Caroline Delgado på SIPRI berättar mer om det.
I programmet hör vi röster från Jakobsberg utanför Stockholm där de höga livsmedelspriserna lett till konflikter i familjer där pengarna inte räcker till mat. Vi hör röster från Somalia dit svälten redan har kommit och vi hör om Mali där läget just nu är kritiskt.
I Egypten, en av världens största importörer av spannmål, arbetar regimen för att försöka stävja att de höjda matpriserna ska leda till nya oroligheter. Höga priser på bröd har historiskt lett till våldsamma protester i Egypten och ilska mot höga matpriser var också ett slagord i revolterna över stora delar av Arabvärlden under den Arabiska våren 2011. Oroligheter som sen också ledde fram till blodiga krig i länder som Libyen, Jemen och Syrien. Vår korrespondent Cecilia Uddén rapporterar från Egypten.
Niklas Granholm på FOI berättar om hur världens handel med mat idag sitter ihop som i ett blodomlopp och där kriget i Ukraina nu har orsakat en propp i systemet vilket gör att priserna skenar. Han beskriver också planerna på att göra en militär operation för att stoppa Putins blockad av hamnarna i Odessa i Ukraina och eskortera transportfartygen med spannmål genom Svarta havet.
Så vad kan vi göra för att stävja utvecklingen och skapa mer stabilitet eller är det redan försent och är det en värld med massflykt som nu väntar oss?
Rättelse: I den första version av programmet nämndes en felaktig uppgift om att Egypten är Afrikas folkrikaste land något som inte stämmer. Uppgiften är rättad.
Programledare: Robin Olin
Producent och reporter.
Simon Moser och Anja Sahlberg
-
Självstyrande AI-drönare dödar rebeller i Libyen. Länder över hela världen utvecklar vapen som kan döda helt utan mänsklig inblandning. Men vem bär skulden när ett autonomt vapen gör sig skyldig till krigsbrott, eller när fel person dödas för att mjukvaran gör ett misstag? Svärmen är redan här, och den är här för att stanna. Vill du höra mer? Stöd mig gärna på https://www.patreon.com/natetsmorkasida och få tillgång till exklusiva avsnitt, videos och mycket mer. Frågor, förslag, affärer? Kontakta mig på [email protected]
Support till showen http://supporter.acast.com/natets-morka-sida.
Du kan även stödja podden på acast+ här: https://plus.acast.com/s/natets-morka-sida https://plus.acast.com/s/natets-morka-sida.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det kommer att leda in här i barrskogslandet, det är en global företeelse i en geografisk kontext på en plats där det finns ett otal med korruption och en kvantitet av en kontaktpunkter, vilket är klar optik.
Det var menat att bli så och det kommer att bli så. Som i sin tur angår själva valet i USA som en del i det här...
Vladimir Putin syn på saken...
"För USA och dess allierade är det en politik för att hålla tillbaka Ryssland, med uppenbara geopolitiska utdelningar. För vårt land är det en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som nation.
"Vårt största bekymmer är de grundläggande hot som oansvariga västerländska politiker skapade för Ryssland konsekvent, oförskämt och ceremoniellt från år till år.
Jag syftar på Natos expansion österut, som flyttar sin militära infrastruktur allt närmare den ryska gränsen.
Det är ett faktum att vi under de senaste 30 åren tålmodigt har försökt komma till en överenskommelse med de ledande Nato-länderna om principerna om lika och odelbar säkerhet i Europa.
Som svar på våra förslag mötte vi undantagslöst antingen cyniskt bedrägeri och lögner eller försök till påtryckningar och utpressning, medan den nordatlantiska alliansen fortsatte att expandera trots våra protester och oro.
Dess militärmaskin rör sig och närmar sig som sagt själva vår gräns.
Varför händer det här? Varifrån kom detta oförskämda sätt att tala ner från höjden av sin exceptionalism, ofelbarhet och all-tillåtenhet? Vad är förklaringen till denna föraktfulla och föraktfulla inställning till våra intressen och absolut legitima krav?”
Putin kallade amerikanerna "konstnärer" för att de ljugit om Natos expansion
Han hänvisade till: ”lovar att inte expandera Nato österut ens med en tum. För att upprepa: de har lurat oss, eller, för att uttrycka det enkelt, de har spelat mot oss.
Putin sa sedan att denna "absolutism", med Sovjetunionen inte längre som en barriär, ledde till okontrollerad amerikansk aggression, som började med Natos bombning av Serbien 1999, 2003 års invasion av Irak och USA:s inblandning i Syrien.
Ryssland har noterat den förstörelse som Washington har åstadkommit, även om den verkar vitkalkad från amerikanska sinnen.
”Först genomfördes en blodig militär operation mot Belgrad, utan FN:s säkerhetsråds sanktion men med stridsflyg och missiler som användes i hjärtat av Europa. Bombningen av fredliga städer och livsviktig infrastruktur pågick i flera veckor.
Jag måste komma ihåg dessa fakta, eftersom vissa västerländska kollegor föredrar att glömma dem, och när vi nämnde händelsen föredrar de att undvika att tala om internationell rätt.
Sedan kom turen till Irak, Libyen och Syrien. Den illegala användningen av militär makt mot Libyen och förvrängningen av alla FN:s säkerhetsråds beslut om Libyen förstörde staten, skapade ett enormt säte för internationell terrorism och drev landet mot en humanitär katastrof, in i virveln av ett inbördeskrig, vilket har fortsatt där i flera år.
Tragedin, som skapades för hundratusentals och till och med miljoner människor, inte bara i Libyen utan i hela regionen, har lett till en storskalig utvandring från Mellanöstern och Nordafrika till Europa.
#CarlNorberg #DeFria #RealNews
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Det kommer att leda in här i barrskogslandet, det är en global företeelse i en geografisk kontext på en plats där det finns ett otal med korruption och en kvantitet av en kontaktpunkter, vilket är klar optik. Det var menat att bli så och det kommer att bli så. Som i sin tur angår själva valet i USA som en del i det här... Vladimir Putin syn på saken... "För USA och dess allierade är det en politik för att hålla tillbaka Ryssland, med uppenbara geopolitiska utdelningar. För vårt land är det en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som nation. "Vårt största bekymmer är de grundläggande hot som oansvariga västerländska politiker skapade för Ryssland konsekvent, oförskämt och ceremoniellt från år till år. Jag syftar på Natos expansion österut, som flyttar sin militära infrastruktur allt närmare den ryska gränsen. Det är ett faktum att vi under de senaste 30 åren tålmodigt har försökt komma till en överenskommelse med de ledande Nato-länderna om principerna om lika och odelbar säkerhet i Europa. Som svar på våra förslag mötte vi undantagslöst antingen cyniskt bedrägeri och lögner eller försök till påtryckningar och utpressning, medan den nordatlantiska alliansen fortsatte att expandera trots våra protester och oro. Dess militärmaskin rör sig och närmar sig som sagt själva vår gräns. Varför händer det här? Varifrån kom detta oförskämda sätt att tala ner från höjden av sin exceptionalism, ofelbarhet och all-tillåtenhet? Vad är förklaringen till denna föraktfulla och föraktfulla inställning till våra intressen och absolut legitima krav?” Putin kallade amerikanerna "konstnärer" för att de ljugit om Natos expansion Han hänvisade till: ”lovar att inte expandera Nato österut ens med en tum. För att upprepa: de har lurat oss, eller, för att uttrycka det enkelt, de har spelat mot oss. Putin sa sedan att denna "absolutism", med Sovjetunionen inte längre som en barriär, ledde till okontrollerad amerikansk aggression, som började med Natos bombning av Serbien 1999, 2003 års invasion av Irak och USA:s inblandning i Syrien. Ryssland har noterat den förstörelse som Washington har åstadkommit, även om den verkar vitkalkad från amerikanska sinnen. ”Först genomfördes en blodig militär operation mot Belgrad, utan FN:s säkerhetsråds sanktion men med stridsflyg och missiler som användes i hjärtat av Europa. Bombningen av fredliga städer och livsviktig infrastruktur pågick i flera veckor. Jag måste komma ihåg dessa fakta, eftersom vissa västerländska kollegor föredrar att glömma dem, och när vi nämnde händelsen föredrar de att undvika att tala om internationell rätt. Sedan kom turen till Irak, Libyen och Syrien. Den illegala användningen av militär makt mot Libyen och förvrängningen av alla FN:s säkerhetsråds beslut om Libyen förstörde staten, skapade ett enormt säte för internationell terrorism och drev landet mot en humanitär katastrof, in i virveln av ett inbördeskrig, vilket har fortsatt där i flera år. Tragedin, som skapades för hundratusentals och till och med miljoner människor, inte bara i Libyen utan i hela regionen, har lett till en storskalig utvandring från Mellanöstern och Nordafrika till Europa. #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Det första korståget inleddes den 27 november 1095 av att påven Urban II uppmanade de kristna att befria Heliga landet från muslimerna. Gensvaret blev entusiastiskt och snart for flera korståg österut till Jerusalem, men också mot dagens Turkiet, Libyen och Egypten.
Även nordbor deltog i korstågen. Men många gånger känns de nordiska korstågen som en förlängning på vikingarnas tidigare plundringar – nu med kristna förtecken.
Den norske kung Sigurd Jorsalfarare var den förste europeiske monark som deltog i ett korståg till det Heliga landet år 1108-1111. Enligt legenden han tog med sig ett relikskrin från Jerusalem, som innehöll en flisa från Kristi kors och att han gav detta till staden Konghelle (Kungahälla). Sigurd ska även ha genomfört korståg till Sverige 1123 mot de hedniska smålänningarna där, kallat Kalmare ledung.
Korstågen var i allra högsta grad sanktionerade av den katolska kyrkan och de som deltog befriades från all synd. Idag räknar man med nio olika korståg och huvudsyftet var att ta kontrollen över det heliga landet. Korsfararna finansierade själv sin resa och det var dyrt. Svårigheterna att under tidig medeltid åka ända till det heliga landet var stora. Många dåligt organiserade korståg nådde aldrig målet.
Vid mitten av 1100-talat blev definitionen av ett korståg vidare. Då blev alla krig mot kristenhetens fiender ett korståg och det blev möjligt att genomföra korståg mot hedningar runt Östersjön. Danska kungar och biskopar förde krig mot de hedniska slaviska venderna vid södra Östersjökusten. Kristna riddarordnar etablerade sig i Baltikum och blev en maktfaktor att räkna med. Många korståg var mer maskerade plundringståg och även handelsintressen underblåste korstågen. Att underkuva ortodoxa kristna blev också en del av korstågen.
I reprisen av det nymixade avsnitt 51 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Dick Harrison vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Nordiska korståg som utkommit på bokförlaget Historiska Media.
Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution 3.0 International License.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det finns många konnotationer till namnet Kyrene. Därför blir dagens minisnitt tudelat - ni kommer få höra myten om den vackra Kyrene som fångade Apollons blick, samt historia och arkeologi gällande den grekiska kolonin Kyrene i Libyen.
Ämne önskat av en av våra lyssnare.
Get bonus content on PatreonHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Välkommen på en säkerhetspolitisk resa genom Nordafrika! Från Egypten i öst till Algeriet i väst.
Gäst i avsnittet är FOI-analytikern Aron Lund. Under avsnittet berättar han om:
Egypten – Stabilt, men genom extremt hårda medel.Libyen – Ett lapptäcke av olika miliser och en fredsatsning som sannolikt inte kommer att fungera.Tunisien – Från en hoppfull start efter den arabiska våren till ett nuläge med en president som flera menar har avvecklat demokratin.Algeriet - Ett land som kallats obegripligt för utomstående att förstå sig på, men Aron Lund gör ett försök. Han berättar även varför att han anser att landet är dysfunktionellt med tanke på de möjligheter som finns.Mot slutet kommer en bland annat en genomgång av hur Europa påverkas av det som händer i Nordafrika.
-
Ett dussin länder och organisationer är djupt engagerade i det oljerika Libyen, på olika sidor. Några är på plats med både soldater och flyg. Sedan Gaddafis fall 2011 råder inbördeskrig, och nyligen sköts valet till president upp på obestämd tid. Kan det någonsin bli ordning i Libyen?
Stöd gärna podden genom en insättning via:
Swish: 123-6790943
Bg-nummer: 5528-2834Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I detta avsnitt inspelat på ljuvliga studio Cyklopen har vi tagit Svante till hjälp att ta oss an Muammar al-Khadaffi, den gröna boken och revolutionen, lockelsen den hade på sin tids svenska anarkister och Libyens uppgång och senare fall för Clintonklanens och JAS-planens skoningslösa blodtörst. Diktator eller demokrat, frälsare eller fiende? Som vanligt är det inte helt enkelt.
Tagga en kamrat som håller lite för långa tal.
Vi har läst:
Libya: The Elusive Revolution, Ruth First, 1974
https://www.ruthfirstpapers.org.uk/term/cluster/libya-elusive-revolution
Den gröna boken, Moammar al-Kadhafi, 198-?
(övers. Anders Hallengren)
Anarkistisk tidskrift, nr 6-7, 1992
https://www.sac.se/Om-SAC/Historik/Arkiv/Tidningsarkiv/Tidningar-utgivna-av-andra-frihetliga-organisationer/Anarkistisk-tidskrift/Anarkistisk-tidskrift-06
Kulturdebatt om anarkisterna och Libyen, 2011
https://www.expressen.se/debatt/johan-lundberg-sa-tystnade-snacket-om-broder-khadaffi/
https://www.expressen.se/debatt/mattias-gardell-som-att-kalla-lundberg-for-gardellkramare/
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/bKLmd5/hogern-ar-de-stora-gaddafi-kramarna
https://warlenius.wordpress.com/2011/02/21/gardell-khadaffi-och-hogern/
"Enväldigt massvälde: analys av den libyska ideologin och det libyska samhället i historiskt perspektiv", Alexander Johansson, D-uppsats, Luleå tekniska universitet, 2005
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1032701/FULLTEXT01.pdf
Om det sponsrade ishockeylaget:
https://www.nytimes.com/1987/12/18/sports/qaddafi-foiled-as-an-ice-hockey-patron.html
Khadaffi intervjuad, 2011:
https://www.youtube.com/watch?v=bUhZmO6P0NU
Vänsterpartiet och Libyen - en dokumentation:
https://marxistarkiv.se/afrika/libyen/v_och_libyen.pdf
"Interventionen mot Libyen", Lars-Gunnar Liljestrand, ur Lagen mot krig, 2013 (sid 112-121)
https://www.alliansfriheten.se/wp-content/uploads/2018/03/Lagen-mot-krig.pdf
Om det "progressiva" i att kvinnor tryckte på knappen för bomberna:
https://www.thedailybeast.com/libya-airstrikes-hillary-clinton-and-the-women-who-called-for-war
Glöm inte sponsra oss på patreon.com/kominternpodd om du vill att Andreas röst ska fortsätta präglas av ett slitsamt leverne.
Tack till GRK north-eath för introt
Outro var Ahmed Fakroun – Soleil Soleil
Vi finns där poddar finns, tex Radio Noden
Följ oss på instagram.com/kominternpodd
Skamlösa förslag och skammanden skickas till [email protected] -
När Muammar Gaddafi dödades bar han en guldpistol. Han stödde terrorgrupper, festade med Berlusconi och hade en kvinnlig livvaktsstyrka. Hör om Gaddafis arv och kaoset i Libyen tio år efter hans död.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Libyen styrdes av Muammar al-Gaddafi i mer än 40 år. Han förstatligade oljan och ökade landets välstånd och lanserade en egen politisk filosofi i skriften "Den gröna boken". Gaddafi var känd för sin excentriska klädstil och att han till exempel reste sitt eget beduintält på internationella möten. Men han anklagades också för att stödja flera internationella terrordåd, som då ett plan sprängdes i Lockerbie och 270 personer dog. Efter attacken var Libyen internationellt isolerat och under sanktioner. Gaddafis regim kritiserades upprepade gånger för att bryta mot mänskliga rättigheter och kväsa opposition. Under den arabiska våren slog Gaddafis styrkor till hårt mot alla motståndare. Han tillfångatogs och dödades av rebeller hösten 2011.
Libyen efter GaddafiDe senaste tio åren har präglats av maktstrider och kaos, vid en punkt hade Libyen tre rivaliserande regeringar. Krigsherrar, klaner och rebellgrupper tävlar om inflytandet. Julafton 2021 hålls val, många hoppas att det ska bli en väg ut ur röran men det ryktas också att en av Gaddafis söner försöker göra politisk comeback.
Om Muammar al-Gaddafi:Född 1942 nära Sirt i Libyen.
Tog makten vid en militärkupp 1969.
Har tio barn, den mest kända är sonen Saif al-Islam. Flera barn dödades under upproret i Libyen.
Efter att Libyen betalade ut kompensation för Lockerbie-attentatet hävdes landets isolering gradvis.
Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondenter
Programledare: Johar Bendjelloul
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Gardar Hansen
-
När Muammar Gaddafi dödades bar han en guldpistol. Han stödde terrorgrupper, festade med Berlusconi och hade en kvinnlig livvaktsstyrka. Hör om Gaddafis arv och kaoset i Libyen tio år efter hans död. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Libyen styrdes av Muammar al-Gaddafi i mer än 40 år. Han förstatligade oljan och ökade landets välstånd och lanserade en egen politisk filosofi i skriften "Den gröna boken". Gaddafi var känd för sin excentriska klädstil och att han till exempel reste sitt eget beduintält på internationella möten. Men han anklagades också för att stödja flera internationella terrordåd, som då ett plan sprängdes i Lockerbie och 270 personer dog. Efter attacken var Libyen internationellt isolerat och under sanktioner. Gaddafis regim kritiserades upprepade gånger för att bryta mot mänskliga rättigheter och kväsa opposition. Under den arabiska våren slog Gaddafis styrkor till hårt mot alla motståndare. Han tillfångatogs och dödades av rebeller hösten 2011. Libyen efter GaddafiDe senaste tio åren har präglats av maktstrider och kaos, vid en punkt hade Libyen tre rivaliserande regeringar. Krigsherrar, klaner och rebellgrupper tävlar om inflytandet. Julafton 2021 hålls val, många hoppas att det ska bli en väg ut ur röran men det ryktas också att en av Gaddafis söner försöker göra politisk comeback. Om Muammar al-Gaddafi:Född 1942 nära Sirt i Libyen.Tog makten vid en militärkupp 1969.Har tio barn, den mest kända är sonen Saif al-Islam. Flera barn dödades under upproret i Libyen.Efter att Libyen betalade ut kompensation för Lockerbie-attentatet hävdes landets isolering gradvis.Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Sveriges Radios MellanösternkorrespondenterProgramledare: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Gardar Hansen
-
6 minuter är en nyhetspodd i kortformat från tidningen Arbetaren. Denna vecka: Civilkuragepriset, människoexploatering och massaker på migranter i Libyen.
-
Gränser som nyss var tämligen abstrakta bemannas nu på nytt. Till och med sådana som helt hade fallit i glömska återvänder som spöken från det förflutna, noterar Thomas Steinfeld i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ordet "gräns" låter som ett äkta svenskt ord. Eller som ett äkta tyskt ord, för den delen: "Grenze". Men så är det inte. Ordet är en gränsgångare i sig själv. Det kommer från trakterna som numera kallas för Polen.
De tyska ordensriddarna, som under 1200-talet hade gett sig iväg för att kuva hedningarna i öst, var de första som hade lärt sig tala om en "greniz" eller en "granica". Samtidigt som riddarna trängde fram österut, bortom gränserna mellan de germanska och slaviska folkstammarna, flyttade ordet till väst. Och så kom det också till Sverige, medan man i södra Tyskland fortsatte at tala om "gegend", "umkreis" eller "ende, dar ein land keret" – änden, där ett land vänder sig tillbaka.
Gränstrakter fanns förstås redan innan riddarna övertog ordet. Ofta kallades de för "mark". Ordet finns kvar i dag, för det mesta i förbindelse med ett namn, som i Danmark eller som i Mark Brandenburg, landskapet runt Berlin. En "mark" betecknar ett diffust område, i synnerhet ett skogsområde, som två folkgrupper låter stå emellan sig för att hindra att de börjar slåss med varandra. "Bland germanska stammar gäller det som en ära", skrev fältherren Julius Caesar för drygt tvåtusen år sedan, "att ha stora ödemarker runt sig. De tror att det på så sätt blir tydligt, att ingen kan hålla sig kvar i deras närhet."
En mark förutsatte, att det ännu fanns tillräckligt med plats i Europa, så att man kunde gå ur vägen för varandra.
Sådana friheter försvann med tiden. Så småningom fanns det inga områden kvar, som inte hade någon herre. Och så drogs det gränser. De bildar ingen areal, utan en linje, där två ytor stöter på varandra, utan övergång. De särskiljer territorier. Man befinner sig vid en gräns, när man med vänstra foten kan stå i ett land och med högra foten i ett annat, om nu gränsvakterna skulle tillåta sådana tvetydigheter.
Gränser finns av olika slag. De håller isär grannar, bostadsområden eller landskap. De ordnar världen, men de främjar också misstroende och fientlighet. Statsgränsen verkar vara den egentliga, den hårdaste gränsen. Ingen människa får överskrida den, om hon inte kan bevisa att hon, utöver att vara en människa, tillhör en stat. Hon måste kunna belägga att hon är en person, ett rättssubjekt, innan hon får komma över till den andra sidan.
Så hårda verkar gränserna mellan staterna vara, att de leder till ett missförstånd: att de är stabila, nästan oföränderliga. Men så är det inte, även om Sverige, ett land som minst till hälften är omgivet av hav, haft fasta gränser sedan mer än hundra år. Men tänk bara på Danmark, där södra gränsen, den mot Tyskland, brukade flytta upp och ner på kartan som en strumpa som sitter alltför löst. Fram till år 1920, i alla fall.
Och så finns det Tyskland, ett land som sedan år 1990 är omgivet än nio grannar, om man bortser från de två områden, där landet stöter mot ett hav. Men bara en gräns, den mot Schweiz, har varit stabil sedan mer än två generationer. Alla andra gränser har varit rörliga. Den största omdragningen, ett ingrepp i den politiska kartan som förändrade livet inte bara för alla tyskar, utan också för hela Europas befolkning, skedde för en generation sedan. De var då järnridån försvann. Men vad betyder "försvann"? Gränsen finns kvar, inte fysiskt, men inom kulturen, inom ekonomin och till en viss mån också inom politiken.
Inom Europa, eller mer exakt: i de stater som antingen tillhör den Europeiska Unionen eller som är nära associerade till Unionen, har ett missförstånd brett ut sig. Folk tror att var och en kan röra sig fritt inom detta område, som människa och inte som person, för att enbart individen räknas och inte dess tillhörighet till den ena eller andra staten. Till detta missförstånd hör föreställningen, att var och en av Unionens medlemmar förr eller senare kommer att avstå från sin suveränitet, så att nationalstaterna försvinner till förmån för en enda stor och fredlig gemenskap. Visionen främjades av erfarenheten att man i tilltagande mån kunde passera gränser, som hade blivit osynliga: vakterna hade gett sig av, deras byggnader förföll eller förvandlades till raststationer, ofta syntes inte ens ett tecken på att man förflyttade sig från ett territorium till ett annat.
Det finns föga anledning till att tro att den stora öppningen skall upprepas.
Många gränser stängdes dock år 2015, när flyktingar från bland annat Mellanöstern och Nordafrika trängde norrut, till Tyskland och vidare till Sverige. Snart förhindrades flyktingarna att komma, men de fysiska gränserna blev kvar även inom Europa. När ett virus bredde ut sig över hela kontinenten, förstärktes skiljelinjerna. Och det finns föga anledning till att tro att den stora öppningen skall upprepas. På Öresundsbron eller vid Haderslev, vid gränsen mellan Tyskland och Danmark, vid taggtråden, som drogs runt stora delar av Ungern, kunde man se, hur nya anläggningar som i början enbart varit improviserade steg för steg blev befästade, så att de så småningom kom att likna de fysiska gränserna från förr.
De alltmer öppna gränserna tillhörde en tid av allmän ekonomiskt tillväxt. Denna tid är uppenbarligen över. Det har till och med blivit vanligt att nationalekonomier krymper, i alla fall för en viss tid. Och om vissa stater, Tyskland till exempel eller Sverige, tidigare trots allt kunde förteckna en ekonomisk tillväxt, så skedde det förmodligen på grannarnas bekostnad. Därför växte fientligheterna, också inom Unionen, och därför blev de materiellt synliga gränserna en symbol för att man, all globalisering till trots, kunde skydda det egna landet.
Gamla gränser tycks vara som ärr: sår från förr, som kan bryta upp igen, under smärtor.
Av samma anledning kom inte bara de nationella gränserna tillbaka, utan också mycket äldre gränser, som tycktes vara försvunna sedan många århundraden: I striden om Kataloniens suveränitet till exempel återupptogs konflikten mellan konungariken Kastilien och Aragonien, och i konflikterna kring Skottlands självständighet gentemot Storbritannien drogs gränsen än en gång längs Hadrianus mur.
Men så kom också "markerna" tillbaka. Bara att de inte är skogsklädda längre. En del av de nya markerna är bebodda av fattigt folk som man helst inte vill bry sig om. Libyen till exempel, där krigsherrar, stödda av länderna i norr, ser till att ingen flykting kommer för nära gränsen till Unionen. Och så finns det Medelhavet, där örlogsfartyg patrullerar genom ett stort område som inte ägs av någon, men som fungerar som både ett naturligt och ett konstgjort hinder.
Gamla gränser tycks vara som ärr: sår från förr, som kan bryta upp igen, under smärtor. Eller så är de som spöken, gengångare som aldrig ger sig iväg, för att gång på gång påminna oss om att också tron på politiska framsteg ofta är en frälsningslära, en illusion som så många andra.
Thomas Steinfeld
- Visa fler
