Vladimir Putin Podcasts

  • Ryska presidenten Vladimir Putins presenter till franska presidenter visar hans personlighet. På världsfredscentret i Verdun i östra Frankrike ställs gåvorna ut. Ett reportage av Beatrice Janzon, utrikesreporter Ekot.

  • Det här avsnittet är för den som vill förstå Rysslands president Vladimir Putins drivkrafter och hans dröm om en rysk stormakt baserad på auktoritär politisk grund. Det här är ett avsnitt där vi försöker reda ut svaret på frågan varför. Varför inleder man ett hänsynslöst krig? Varför dödar man oskyldiga? Vi ska vi försöka förstå hur Putins värld ser ut tillsammans med Rysslandsexperten Martin Kragh, författare till boken "Det fallna imperiet". Podden spelades in den 16 juni 2022.

  • Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.

    Stockholm, torsdag. Att ta avsked från Ryssland är omöjligt.I alla fall för en som följt landet, ständigt återvänt dit, nästan alltid med glädje, sedan ett avlägset 1990-tal.Nu ska jag i alla fall ta paus, i rollen som korrespondent, och funderar på några väl valda avskedsord.Det är, i rådande läge, inte enkelt. Så minns jag mitt senaste besök i Moskva, dagarna efter att den ryska invasionen av Ukraina inleddes, då jag fortfarande hade ett giltigt visum som nu inte längre förnyas. Solen sken över Rysslands huvudstad. Det kändes att våren var på väg. Jag promenerade den vanliga vägen. Förbi Eremitazjparken med sina små kafébodar, passerade en grupp pensionärer som övade stavgångsteknik, korsade boulevarden där Vladimir Vysotskij står staty, fortsatte Petrovkagatan ner, genade över Teatertorget och så vidare mot Röda torget. Vid utgången från varuhuset GUM noterade jag en särskild ström av människor, med blommor i händerna, rosor och röda nejlikor, på väg förbi Vasilijkatedralen och vidare ut på bron som leder bort från Kreml.Det var söndagen 27 februari. Poliser stod i gathörnen och för att komma ut på bron behövde alla först passera genom metallbågar, öppna sina väskor, allt gick mycket lugnt och stillsamt till.Där uppe på bron stannade strömmen till.Människor la ner sina blommor mot broräcket. Stod tysta en stund. Betraktade bilderna på Boris Nemtsov, oppositionspolitikern som sköts till döds just där, en sen februarikväll sju år tidigare.Vid ett av fotografierna hade någon skrivit för hand, på en bit kartong: Förlåt oss, du hade rätt. Rätt om Vladimir Putins imperiekomplex och vart det en dag kunde leda.Dagens Ryssland hade så väl behövt sin Boris Nemtsov. Bufflig, rättfram men alltid trogen sin övertygelse om att hans land en dag ska bli fritt, från det gamla, förlegade, auktoritära, korrumperade.Jag minns honom livs levande. Från en sensommarkväll i Moskva för drygt tio år sedan. Boris Nemtsov hade kommit för att fira en annan frihetskämpe, den då nyblivne 70-åringen, människorättsförsvararen Lev Ponomarjov. Jag hade frågat Nemtsov hur han orkade fortsätta i ständig motvind som då ändå bara var en västanfläkt mot den orkan som blåser nu.För det finns ju inget alternativ, svarade han.Jag vill i alla fall inte att mitt land ska förvandlas till ett Nordkorea. Jag kommer fortsätta kampen så länge som jag lever.Den gången hade han tre och ett halvt år kvar i livet.Människorna med blommor i händerna, i februarisolen uppe på bron bort från Kreml, några dagar efter att den ryska invasionen av Ukraina inletts, delade hans dröm om ett annat Ryssland. De är många i Ryssland som delar den drömmen.Ingenting varar för evigt. Inte heller det som kallas för Putins Ryssland.Johanna Melén [email protected]


  • Kriget fortsätter rasa i Ukraina. I helgen meddelade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Rysslands anfallskrig i Ukraina kan pågå i flera år. Samtidigt sa den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj i sitt nattliga tal under söndagen att han förväntar sig att Ryssland kommer att intensifiera sina ”fientliga aktiviteter” i veckan. Han varnade även resten av Europa för ryska attacker – en varning som går hand i hand med det faktum att Ukraina kan ta steget mot kanditatstatus i EU i veckan.
    Vad för sorts attacker kan det röra sig om? Vad kan EU:s kommande beslut innebära? Har den ryske presidenten Vladimir Putin reagerat?
    Gäst: Nivette Dawod, utrikesreporter på Aftonbladet
    Programledare: Ronja de Boer
    Kontakt: [email protected]

  • Matpriserna skenar i stora delar av världen till följd av Putins krig i Ukraina. Detta kan leda till nya konflikter, krig och oro i andra delar av världen.

    Putins anfallskrig har vänt världens blickar mot Ukraina, men det har också fått konsekvenser för andra delar av världen. För ett resultat av Rysslands blockad mot ukrainska hamnar i Odessa i Svarta havet är att priset på spannmål och annan mat stiger kraftigt.Varför är det så? Ryssland och Ukraina är bland de största spannmålsproducenterna i världen och när deras spannmål inte når marknaden riskerar stora delar av världen att hamna i svält. Andra orsaker till matkrisen som vi ser just nu är torka och ökade priser för bränsle och andra produktionskostnader. Ekonomen Fredrik Wilhelmsson vid Lunds Universitet berättar att priser på spannmål redan var på väg upp innan kriget i Ukraina och att det också finns andra faktorer som gör att priset på mat nu stiger.Allt detta leder till vad David Beasley, chefen för FN:s livsmedelsprogram, kallat "en perfekt storm". I en intervju med Konflikt varnar David Beasley att i jämförelse med dagens situation kan Syrienkriget komma att framstå som en "picknick" och han berättar hur han försökt sätta press på Rysslands president Vladimir Putin att häva blockaden av hamnarna i Odessa i Ukraina.För nu tror många att matkrisen också kan leda till andra konflikter i världen. Svält och hunger är viktiga faktorer när det kommer till krig och oroligheter. Caroline Delgado på SIPRI berättar mer om det.I programmet hör vi röster från Jakobsberg utanför Stockholm där de höga livsmedelspriserna lett till konflikter i familjer där pengarna inte räcker till mat. Vi hör röster från Somalia dit svälten redan har kommit och vi hör om Mali där läget just nu är kritiskt.I Egypten, en av världens största importörer av spannmål, arbetar regimen för att försöka stävja att de höjda matpriserna ska leda till nya oroligheter. Höga priser på bröd har historiskt lett till våldsamma protester i Egypten och ilska mot höga matpriser var också ett slagord i revolterna över stora delar av Arabvärlden under den Arabiska våren 2011. Oroligheter som sen också ledde fram till blodiga krig i länder som Libyen, Jemen och Syrien. Vår korrespondent Cecilia Uddén rapporterar från Egypten.Niklas Granholm på FOI berättar om hur världens handel med mat idag sitter ihop som i ett blodomlopp och där kriget i Ukraina nu har orsakat en propp i systemet vilket gör att priserna skenar. Han beskriver också planerna på att göra en militär operation för att stoppa Putins blockad av hamnarna i Odessa i Ukraina och eskortera transportfartygen med spannmål genom Svarta havet.Så vad kan vi göra för att stävja utvecklingen och skapa mer stabilitet eller är det redan försent och är det en värld med massflykt som nu väntar oss?Rättelse: I den första version av programmet nämndes en felaktig uppgift om att Egypten är Afrikas folkrikaste land något som inte stämmer. Uppgiften är rättad. Programledare: Robin [email protected] och reporter.Simon Moser och Anja [email protected]@sverigesradio.se

  • Ryska federationens invasion av Ukraina föregicks av en lång rad händelser som signalerade att landet förberedde sig för att försöka erövra territorium som man anser sig ha historiskt rätt till. Det är förstås lätt att vara efterklok nu, men även efter krigsutbrottet tycker jag att många analyser av Rysslands agerande vittnar om att vi på många sätt saknar en grundläggande förståelse för den ryska logiken, hur man tänker och i vilket ljus man betraktar sig själv och omvärlden.


    Veronika Bard tillhör inte den skaran. Som Sveriges ambassadör i Moskva under åren 2012-2015 har hon en nykter syn på den ryska björnen och dess självbild. I avsnittet pratar vi om vilken ideologi som präglar makten, om varför den ryska revolutionen aldrig var någon revolution i västeuropeisk mening och vilka konsekvenser det fått och varför Michail Gorbatjov faktiskt inte var den reformator som Europa ville se honom som. Och förstås: hur det är att träffa Vladimir Putin.


    Bokrekommendationer:

    Det fallna imperiet: Ryssland och väst under Vladimir Putin - Martin Kragh. 

    Mannen utan ansikte - Masha Gessen. 

    Putin's Kleptocracy: Who Owns Russia? - Karen Dawisha. 

    Ryssland och Europa - Per-Arne Bodin


    Programledare: Per Grankvist. Producent: Jens Back. Mixning av Stray Dog Studios. #perspektivpodden

    "Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet. Prenumerera på podden för att lära dig något nytt varje vecka.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Nyligen jämförde sig president Putin med tsar Peter den store och antydde att Ryssland nu kan komma att erövra ännu mer land än i Ukraina Om Putins gränslösa ambitioner att bli en historisk hjälte.

    Den 9 juni höll Rysslands president Putin ett tal där han direkt jämförde den ryska invasionen av Ukraina med tsar Peter den stores krig på 1700-talet. Det stora Nordiska kriget var mot Sverige och Putin antydde att, precis som då, är det idag hans uppgift att ta tillbaka landområden han anser vara ryska. Det var inte första gången som Vladimir Putin använt hotfulla historiska referenser för att rättfärdiga sitt eget agerande och ignorera de gränsdragningar som finns idag. Kriget i Ukraina har snart pågått i fyra månader, men målet för den ryska invasionen har omformulerats flera gånger. Först sas det att syftet var att avnazifiera Ukraina, sen har det talats om att ta över Donbas och sen om att återta hela det landområde som Putin anser tillhör Ryssland. Hur långt är president Vladimir Putin beredd att gå för att nå sina mål och vad är hans grandiosa plan?Medverkande: Johanna Melén, Rysslandskorrespondent, Gudrun Persson, forskningsledare FOI, Ilmari Käihkö, docent i krigsvetenskap vid FörsvarshögskolanProgramledare: Jesper LindauProducent: Katja MagnussonTekniker: Alma Segeholm


  • Ryktena är många kring Putins hälsa. Parkinsons sjukdom, blodcancer, sköldkörtelcancer, demens, eller rent ut sagt död? Kreml dementerar ryktena, men ändå fortsätter de att cirkulera. Hur mår Putin egentligen? Vad vi om ryktena? Finns det dolda motiv bakom dem, som kan gynna eller missgynna Putin? Vad är det för rykten som får USA:s underrättelsetjänst att börja gräva? Är det sant att Putin badar i hjortblod? I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om alla de rykten som omger Putin.

    Gäst: Niclas Vent, reporter Aftonbladet
    Programledare: Vilma Ljunggren

  • Estland, Lettland och Litauen har sedan länge varnat för att Ryssland utgör ett existentiellt hot mot dem. Nu avvaktar man och hoppas på aktivare Nato-närvaro om Vladimir Putin bestämmer sig för att rikta blickarna mot Baltikum.

    Nyhetspodden tar en titt på hur våra närmaste östra grannar förhåller sig till situationen i Ukraina och sin egen sits när Rysslands ledning verkar ha slagit in på en mera opålitlig och farlig linje i utrikespolitiken.

    Med Thomas Silén och Svenska Yles medarbetare med Baltikum som specialområde, Gustaf Antell.

    Nyhetspodden går på djupet med dagens största och viktigaste nyhet. Vi förklarar politiken, världen och allt det andra.

    Producent: Jonna Nupponen. Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på: [email protected]



  • Utrikeskrönika 15 juni 2022.

    Goris, Armenien, onsdag. Drygt 30 år efter Sovjetunionens sönderfall fortsätter gränserna att flyttas i den postsovjetiska världen. Här, i sydöstra Armenien, har Azerbajdzjan kommit närmare efter kriget, det sex veckor korta, eller långa, hösten 2020. Ett rättmätigt återtagande av territorium som tillhör oss, om du frågar i Azerbajdzjan. En orättfärdig ockupation av vårt historiska land, om du frågar i Armenien. I en annan del av det som en gång var Sovjetunionen, i Ukraina, pågår gränsförskjutningen för fullt. Vi återtar bara det som rättmätigt tillhör oss, är Rysslands president Putins senaste förklaring till det som sker. Först, när invasionen inleddes, var motivet att Ukraina skulle "avnazifieras". En förklaringsmodell obegriplig för många. Därefter sades det att krigets huvudsakliga syfte var att "befria" Donbass, i östra Ukraina. Nu, säger Putin, handlar allt om att återta det som historiskt sett tillhör Ryssland, precis som tsar Peter den store en gång i tiden gjorde. Men, säger kritiskt inställda ryssar, jämförelsen med tsaren haltar. Peter den store grundade Sankt Petersburg och öppnade, som det heter, fönstret mot Europa. Vladimir Putin stänger istället alla fönster och dörrar. En ny järnridå reser sig bakom vilken all form av utveckling stannar av. Tsar Peter den store flyttade gränser hej vilt. Men det gjorde alla på den tiden. Nu gör man inte det längre. Häromdagen firades Rysslands dag. Den 12 juni för 32 år sedan utropade Boris Jeltsin den ryska sovjetrepublikens självständighet. Sovjetunionen var på väg att begravas. En ny era föddes som skulle bli friare och mer demokratisk. Jeltsin var otymplig redan i livet och kanske vänder han sig inte direkt i graven nu. Men vad han skulle tycka om det som pågår, under ledning av hans efterträdare, är inte svårt att gissa. Jeltsin trodde på Putin som rätt person att föra arvet av demokratisering och västorientering vidare. Det var det många som gjorde. Men snart in i det nya presidentskapet väcktes tvivel. Ett tidigt och mycket symboliskt beslut var att återinföra den gamla, sovjetiska nationalhymnen, om än med ny text. Jeltsin var mycket kritisk. Det osade, menade han, sovjetnostalgi och bakåtsträvande till en tid för länge sedan utgången. Lika förlegat som att i dagens Europa försöka flytta gränser genom krig. Johanna Melén, Goris, Armenien [email protected]

  • Få fenomen har blivit så omdiskuterade de senaste åren som liberalismens kris. I den här essän funderar författaren Per Wirtén på om utvägen ur krisen kanske ligger dold i liberalismens historia.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.De senaste trettio åren har varit liberalismens epok. Den har vunnit på alla fronter. Men om man ska vara mer korrekt, och det är viktigt i sammanhanget, så är det en specifik riktning inom den annars vittförgrenade liberalismen som dominerat, den så kallade nyliberalismen. Huvuddragen är vid det här laget välbekanta: privatiseringar, fria självreglerande marknader, individuell valfrihet i alla lägen och en krympande statsmakt.Men sedan några år har allt fler noterat att det liberala projektet drabbats av osäkerhet och förvirring. Liberalismens kris har blivit ett etablerat begrepp. Det som för trettio år sedan verkade så nytt och lovande uppfattas nu av många som slitet och tilltufsat. Först kom finanskraschen 2008 och sedan eurokrisen. Men det är så mycket mer som bidragit till diskussionerna om en liberalismens kris: envist hög arbetslöshet, växande inkomstskillnader och en utbredd känsla av att det gemensamma själva samhällsprojektet upplösts till förmån för ett race där de enskilda vinnarna tar allt.I början av 1900-talet stod liberalismen inför en lika djup kris som nu. Den ansågs uttjänt och omodern, svarslös inför dåtidens uppflammande klasskonflikter. Det utlöste en omtolkning av det liberala uppdraget på båda sidor om Atlanten.I USA skedde det genom den så kallade progressiva rörelsen där intellektuella och politiker gemensamt drog slutsatsen att i det storindustriella samhället behövde de liberala frihetsidealen garanteras och försvaras av en stark stat, ett nytt slags fördelningspolitik med progressiva skatter och en arbetslagstiftning som garanterade arbetarna viktiga rättigheter. Liberalerna lämnade helt enkelt sina tidigare dominerande doktriner om en minimal stat, fria marknader och begränsad rösträtt. Kanske kommer de som i framtiden ser tillbaka på vår tids samhällsomvandlingar ta fasta på de lika stora förändringar som skakade världen vid det förra sekelskiftet. Kanske kommer de att leta samband och undersöka skillnader mellan de utmaningar liberalismens idéer stod inför i början av 1900-talet och den hårda kritik den möter i dag. Då kom utmaningen från socialismen och arbetarrörelsen. Nu kommer den från ett helt annat håll: från den hårda konservatismens återkomst, från nationalismen och från auktoritära politiker. En del liberaler vill inte se några som helst problem i den förda politiken. De vill möta utmaningen med ännu fler avregleringar och skattesänkningar. Andra anpassar sig efter den nya konservativa nationalismens vindriktningar. Men inget av de båda vägvalen verkar kunna häva den liberala krisen.Möjligen är det något helt annat som behövs: en kritisk omorientering inifrån det liberala idéarvet, i likhet med den som skedde för drygt hundra år sedan. Det finns en pågående internationell debatt i den riktningen. För några år sedan drog till exempel den amerikanska journalisten James Traub en besk slutsats i boken "What was Liberalism?" om att det är liberalismen, så som den utformats under de här trettio åren, som berett vägen för den illiberala revolten. Som passionerad liberal menade Traub att räddningen ligger gömd i de liberala idéernas mångfacetterade historia.Liberalismen är ju som ett stort hus med många rum. Där har det alltid funnits konflikter och strider om hur den ska tolkas. Om de individuella friheterna är viktigare än demokratins majoritetsstyre. Om principen om fria marknader ska vara starkare än politikens försök att tämja dem.Nyliberalerna har i trettio år haft tolkningsmonopol på vad liberalism egentligen är. Men för att komma ur sin kris behöver liberaler antagligen gå tillbaka in i sitt eget hus, för att identifiera andra röster, andra texter och historiska erfarenheter.Ett viktigt bidrag finns i historikern Helena Rosenblatts uppmärksammade "The Lost History of Liberalism" där hon vänder sig till 1800-talets franska och tyska liberaler för en sådan omorientering. Hon framhåller till exempel de liberala pionjärerna Benjamin Constant och Madame de Staël. Hon visar hur de förkastade det individuella egenintresset som de kallade egoism till förmån för allmänintresset och det gemensamma ansvaret.Titeln på Rosenblatts bok är en riktningsgivare för nyorienteringen: Liberalismens förlorade historia. Något har tappats bort, eller i själva verket målmedvetet trängts undan, som nu behöver återfinnas. Det gäller framtiden.En liknande utgrävning gör holländska Annelien De Dijn i sin otroligt rika idéhistoria "Freedom" om det liberala frihetsbegreppet. Hon följer liberalernas långa brottning med idén om ett demokratiskt folkstyre, som de länge hade förvånansvärt svårt att acceptera. Hon ställer många frågor om vad begreppet liberal demokrati kan vara, men inte alltid varit.Så vad finns det då för liberala värderingar som kan omvärderas, men på fortsatt liberal grund? Poängen är inte att liberalismen ska förkastas utan återigen omtolkas i ny riktning ungefär som skedde i början av 1900-talet.Den första punkten är det meritokratiska idealet om att ge alla samma start i livet, för att sedan acceptera uppkomna ojämlikheter. Detta i motsats till socialdemokratin som kontinuerligt vill rätta till ojämlikheter under livscykeln. Men utan effektiva arvsskatter och enhetlig skola har ju den meritokratiska modellen tömts på reellt innehåll. I stället framträder nu en ny aristokrati som vilar på ärvda förmögenheter.Den andra punkten är den liberala antropologin, eller människosynen, där människor ses som helt självständiga individer på en valfrihetsmarknad utan några ömsesidiga beroenden. Det leder till just det samhälleliga sönderfall som den liberala pionjären Benjamin Constant befarade för över 200 år sedan. 1800-talets franska liberaler utvecklade därför en idé om mänsklig individualitet i stället för den antropologiska individualismen som de uppfattade som ren egoism. Liberaler behöver helt enkelt återskapa den ofta bortglömda liberala tanken om det gemsamma ansvaret för ett samhällsbygge, för det allmänna.Den tredje punkten är en uppgörelse med föreställningen om fria och självreglerande marknader. Där finns ju en lång och rik liberal tradition om en politiskt och socialt inbäddad kapitalism, med till exempel Karl Polanyi, Franklin D Roosevelt och John Maynard Keynes som framträdande representanter.Det är några exempel på hur vägen ut ur liberalismens kris kan ligga i en inventering och utvärdering av dess historia. Nycklarna till en möjlig ny liberal guldålder ligger i sådant fall gömda bland gamla historiska erfarenheter.En sådan kritisk omorientering behöver göras av just liberaler med sikte på att förändra den liberala politiken. Vi andra kan inskärpa betydelsen av en sådan, till exempel genom att peka på den liberala idéhistoriens rika möjligheter, men inte göra själva jobbet. Liberalismens kris angår alla, men den kan nog bara lösas av liberalerna själva.Per Wirtén, författareLitteraturHelena Rosenblatt: The Lost History of Liberalism: From Ancient Rome to the Twenty-First Century. Princeton University Press, 2018.Annelien de Dijn: Freedom: An Unruly History. Harvard University Press, 2020.James Traub: What Was Liberalism? The Past, Present, and Promise of a Noble Idea. Basic Books, 2019.BildenSex förgrundsfigurer ur liberalismens historia:James Madison: https://en.wikipedia.org/wiki/File:James_Madison(cropped)(c).jpgMadame de Staël: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Marie_El%C3%A9onore_Godefroid_-_Portrait_of_Mme_de_Sta%C3%ABl.jpgAdam Smith: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Adam_Smith_The_Muir_portrait.jpgJohn Stuart Mill: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Stuart_Mill_G_F_Watts.jpgJohn Locke: https://en.wikipedia.org/wiki/File:John_Locke.jpgMary Wollstonecraft: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Mary_Wollstonecraft_by_John_Opie_(c._1797).jpg

  • Hur ser det ut inuti husen i Europas mest exklusiva bostadsområden? Mäklaren Jimmy Widén tar med oss på en rundtur i det lyxiga bostadsområdet La Zagaleta, strax utanför Marbella. Ett av husen vi besöker har tidigare tillhört Rod Stewart och på avstånd ser vi villan som pekats ut som Vladimir Putins sommarhus.Jimmy Widén lämnade Sverige och mediebranschen för sex år sedan för att bli mäklare på spanska solkusten. Det var långt mer komplicerat än han först trodde. Men nu har han en ganska stor mäklarfirma och förutom Marbella har de nu klivit in i Dubai. Medverkande är även Benny Sörensson som hyr ut exklusiva villor till kräsna kunder från hela världen. ”Ett hårt jobb”, säger han och förklarar varför. Detta vill du inte missa!

  • Hur ser det ut inuti husen i Europas mest exklusiva bostadsområden? Mäklaren Jimmy Widén tar med oss på en rundtur i det lyxiga bostadsområdet La Zagaleta, strax utanför Marbella. Ett av husen vi besöker har tidigare tillhört Rod Stewart och på avstånd ser vi villan som pekats ut som Vladimir Putins sommarhus.Jimmy Widén lämnade Sverige och mediebranschen för sex år sedan för att bli mäklare på spanska solkusten. Det var långt mer komplicerat än han först trodde. Men nu har han en ganska stor mäklarfirma och förutom Marbella har de nu klivit in i Dubai. Medverkande är även Benny Sörensson som hyr ut exklusiva villor till kräsna kunder från hela världen. ”Ett hårt jobb”, säger han och förklarar varför. Detta vill du inte missa!

  • Vladimir Putin jämför sig med Peter den Store, tsaren som formade Ryssland till en stormakt i början av 1700-talet.

    Det verkar något desperat att han tar till en härskare som regerade för 300 år sedan för att förklara sin egen storhet. Putin är inte Peter den store, som var en stor vän av europeiska värderingar.

    Journalisten Kerstin Kronvall har bevakat Ryssland i 25 år och nu går hon i pension. Kronvall säger ofta att det Ryssland hon lärt känna inte längre finns. I Nyhetspodden med Jonna Nupponen förklarar hon varför.

    Nyhetspodden går på djupet med dagens största och viktigaste nyhet. Vi förklarar politiken, världen och allt det andra.

    Producent: Ami Lassila. Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på: [email protected]

  • Hur mycket sanning ligger bakom klyschan att ”Ryssland har blivit ett Sovjet 2.0”? Med ökande isolering från omvärlden och hårda censurlagar, har det ryska vardagslivet förändrats drastiskt efter den storskaliga invasionen av Ukraina i februari. Hur låter propagandan, och vilka strategier använder oppositionella för att göra sina röster hörda i ett allt mer slutet samhälle? I Utrikesveckan berättar DN:s korrespondenter om det nya Ryssland, som president Vladimir Putin skapat.

    Medverkande: Anna-Lena Laurén, korrespondent i Sankt Petersburg, Ryssland. Ingmar Nevéus, Europakorrespondent och tidigare korrespondent i Ryssland. Michael Winiarski, utrikeskommentator, och tidigare korrespondent i Ryssland.
    Programledare: Ülkü Holago. Producent: Palmira Koukkari Mbenga. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Jonas Lindskov, Bauer Media.