Avsnitt

  • När den socialdemokratiske partiledaren Pär Albin Hansson använde begreppet folkhemmet i en riksdagsdebatt år 1928 för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. För att beskriva sin vision lånade Pär Albin Hansson begreppet från borgerliga politiker.


    Men det skulle dröja över 50 år från Pär Albin Hanssons folkhemstal tills det blev ett centralt politiskt begrepp i den svenska debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.


    I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Nils Edling, professor i historia vid Stockholms universitet som in en rad artiklar diskuterat begreppet folkhemmet samt begreppet välfärdsstatens ursprung. Just nu arbetar han på en bok om begreppet Folkhemmet.


    Folkhemmet har blivit en kraftfull metafor för välfärdssamhället där jämlikhet och rättvisa råder. Men när välfärdspolitiken formulerades på 1930-talet nämndes folkhemmet knappt.


    Pär Albin Hansson (s) använde begreppet folkhemmet för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. Socialdemokraterna ville reformera samhället och Hansson lånade ett begrepp som tidigare används av borgliga politiker för att beskriva sin vision:


    ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”, sade Per Albin Hansson i riksdagen.


    Men folkhemmet blev aldrig ett centralt begrepp under 1930-talet. Inte heller under rekordåren efter kriget användes folkhemmet i debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.


    Begreppet välfärdsstat har en gammal historia som började långt före den moderna välfärdsstatens första staplande steg under den tyska rikskanslern Otto von Bismarck som föreslog ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung) redan 1878. Förslaget innehöll statlig olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Sjukförsäkring kom också att införas 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

     

    Lyssna också på Sockenbarnets August Theodors livsresa i det moderna Sverige.

     

    Bild: Statsminister Per Albin Hansson. 1943 FOTOGRAF Carl Erik Sunesson, Miliseum, public domain.


    Läs mer: Varifrån kommer välfärdsstaten? Om ett modernt nyckelbegrepps långa historia av Nils Edling och

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Belarus, västra Ryssland och Baltikum.


    De civila offren dog inte p.g.a krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.


    Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.


    Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.


    När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.


    Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.


    Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock Audio


    Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Saknas det avsnitt?

    Klicka här för att uppdatera flödet manuellt.

  • Under slutet av 1500-talet började svedjebrukande finnar att flytta från Finland till svenska utmarker i Kolmården, Tiveden och Västernorrland, sedan Bergslagen och Värmland. De lockades av stora ödemarker och skattefrihet under 6 till 15 år. Mellan 10 000 till 15 000 finnar tror man flyttade till Sverige.


    Skogsfinnarnas svedjebruk gav extremt stora skördar av råg, men krävde också stora arealer och mycket arbetskraft. Skogsfinnarna behöll sitt språk och distinkta kultur ända fram till 1900-talet i vissa områden och än idag äts det motti i Värmland.


    I avsnitt 164 samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Maud Wedin som också är ordförande i organisationen Finnsam. Hon doktorerade på skogsfinnarnas kolonisation av Norrland.


    Finland en del av det svenska riket från 1200-talet till år 1809. Gustav Vasa ville kolonisera de stora obebodda skogarna i Norrland och erbjöd därför både svenskar och finnar både mark och skattefrihet om de flyttade till svenska utmarker. Svenska bönder och finska bönder vid kusterna var inte intresserade, men däremot lockades mellan 10 000 och 15 000 skogsfinnar till Sverige.


    Grunden för kulturen var den näringsrika sura granskogen, där marken blev basisk och näringen frigjordes vid bränning. Traditionellt jordbruk gav 4-8 ggr utsädet, svedjebruk ofta mer än 100-fallt.

    Svedjebruket krävde mycket arbetskraft, ofta skapades bolagsliknande arbetsformer, där man ersattes efter arbetsinsats (domböcker). Från skogsavverkning till skörd tog det 3-4 år beroende på fuktighetsgrad och att all oförädlad råg är tvåårig.


    Skogsfinnarna försörjde sig till en början på svedjebruk, men omkring 1640 begränsades svedjebruk i lag för att skog behövdes för bergsbruk. Savolaxarna blev då torpare, i Bergslagen med skyldighet att arbeta som kolare knutna till bergsbruken. Senare flyttade skogsfinnarna vidare till Värmland.


    Lyssna också på Klubbekriget – det blodiga upproret när Finlands bönder fått nog.


    Bild: Svedjebruk av Eero Järnefelt från 1893 Finnish National Gallery, public domain.

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Aktiesparande omvandlades i Sverige under 1980-talet från en verksamhet för några få luttrade experter till en bred folksport. Aktiesparande kom i samklang med tidsandan när 1970-talets oljekris gick mot sitt slut. Börsen skulle växa kraftigt under hela 1980-talet.


    Tävlingen Aktie-SM lyckades sprida intresset för aktier i breda grupper, samtidigt som skattereformer gjorde aktiesparande mer förmånligt. Här samsades sömmersketips med expert-strategier. Det ryktades t.o.m om manipulation.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit artikeln Marknadsleken - Aktie-SM och populariseringen av aktiesparande i antologin Marknadens tid - Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism av Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och David Larsson Heidenblad (red).


    Aktiesparande var länge en verksamhet för ett fåtal. Den första auktionen vid Stockholms fondbörs hölls den 4 februari 1863. På denna tid var endast ett tiotal bolag föremål för handel, och denna skedde dagligen mellan klockan 13 och 14. Det var först på 1900-talet som genombrottet för aktiebolagsformen kom med en aktiv börshandel. Fornhistorien var 1895 års aktiebolagslag som hade undanröjt kravet att staten måste godkänna varje nytt aktiebolag.


    En milstolpe i breddandet av aktiesparande var framgången med Aktie-SM (Aktie-Svenska Mästerskapet) år 1981. Tävlingen gick ut på att placera 25 000 fiktiva kronor i fem olika aktier. Initiativet till Aktie-SM kom från Sparbankerna, tidningen Veckans Affärer och stiftelsen Aktiefrämjandet. Med attraktiva priser och lokala del-tävlingar ville man locka människor utan tidigare erfarenhet av aktiemarknaden.


    Det fanns organiserade intressen bakom ambitionen att sprida aktieägandet. Politikerna ville förbättra kapitaltillgången till företagen samtidigt som näringslivsorganisationer mobiliserade till strid mot löntagarfonderna som syftade till att socialisera storföretagen.


    Under 1980-talet ökade omsättningen på Stockholmsbörsen kraftigt, och aktiekurserna steg stadigt. Detta ledde till att fler människor blev intresserade av att investera i aktier och sökte sig till sparformen. Skattereformer som gynnande aktiesparande var viktigt för att popularisera aktiesparande.


    Bild: Börshuset i Stockholm 1957. FOTOGRAF: Ehnemark, Jan (Pressfotograf). Svenska Dagbladet, Stadsmuseet i Stockholm, Digitalt museum, Creative Commons.


    Musik: A Taste Of Eighties av bzur, Storyblock Audio


    Lyssna också Finanskrascher och hyperinflation från Florens till Weimar.


    Källor: David Larsson Heidenblad: (2023) Marknadsleken - Aktie-SM och populariseringen av aktiesparande i antologin Marknadens tid - Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism av Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och David Larsson Heidenblad (red).


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Apartheid i Sydafrika byggde på strikt åtskillnad mellan etniska grupper där de vita sydafrikanernas överhöghet var självklar. Apartheid är historien om hur kolonialismens rasism i samspel med de vita afrikanderna religiösa tro på rasåtskillnad utvecklades till ett institutionellt rasistiskt ramverk under åren 1948 till 1994.


    Redan 1910 förbjöds Sydafrikas afrikanska folkmajoritet att äga jord utanför särskilda reservat, som motsvarade 13 procent av Sydafrikas landyta. idén var att befolkningen skulle separeras utifrån rastillhörighet. De svarta afrikanerna tvingades bo bantustans, även kallade homelands.


    I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andreas Karlsson, författare och journalist om varit bosatt i Sydafrika. Han har bland annat skrivit böckerna Sydafrikas historia och Det nya Sydafrika.


    Sydafrika betraktas som mänsklighetens vagga eftersom man hittat spår efter tidiga homo naledi i grottorna vid Sterkfontein väster om Johannesburg som visar att det fanns mänskligt liv i regionen för mer än tre miljoner år sedan. Arkeologer har också funnit 1,6 miljoner år gamla stenverktyg.


    Det var portugisen Bartolomeu Diaz som år 1488 som första europé seglade runt Kaphalvön och Afrikas sydspets i sin strävan att hitta sjövägen till Asien. Först 1652 upprättar nederländska Förenade Ostindiska kompaniet en bosättning som kom att bli Kapstaden vars uppgift var att serva skepp som var på väg om Asien.


    Den svarta befolkningen i Sydafrika var inte möjliga att underkuva vid denna tid så slavar kom att skeppas dit från Asien och andra delar av Afrika. De första vita kolonisatörerna boerna, som talade holländska, kom att utveckla en egen identitet skild från britterna som ockuperade Kapkolonin från år 1806.


    När boerna tröttnade på den brittiska koloniala myndigheten i Kapkolonin vid dagens Sydafrikas sydspets gav de sig iväg på ”die groot trek” under åren 1836-40. Boerna flyttade norrut och nu uppstod myten om ”den lediga marken”. Men landet var bebott av olika svarta grupper, där san är de enda som kan hävda sin rätt som ursprungsbefolkning, medan bantufolk kom norrifrån på 300-talet e. kr.


    Efter 1948 lagfästes in i minsta detalj den segregering mellan vita, afrikaner, indiskättade och s.k. coloureds (sydafrikaner av blandras) som existerat praktiskt taget sedan den europeiska erövringen inleddes. Endast vita sydafrikaner hade rösträtt.


    Job Reservation Act förbehöll kvalificerade arbeten och arbetsledning åt vita, ett fackligt krav ända sedan arbetare vid Witwatersrands guldgruvor på 1920-talet demonstrerat för ett vitt Sydafrika. Immorality Act förbjöd äktenskap och allt sexuellt umgänge mellan vita och andra sydafrikaner. Group Areas Act hindrade icke-vit inflyttning till städerna.


    Särskilda pass erfordrades för de miljoner människor som arbetade i Sydafrikas industri eller i de vitas hem och därför tilläts bo i de särskilda svarta förstäder, townships, som växte upp utanför de större städerna. Gruvindustrin utvecklade ett särskilt migrantarbetarsystem, där afrikanska män inhystes i övervakade kaserner utan rätt att ta familjen med sig.


    Lyssna också på avsnitten Det brittiska imperiets uppgång och fall.

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Korstågen kan ses som en reaktion på flera hundra år av muslimsk militär expansion på kristna områdens bekostnad. Men berättelsen om korstågen är färgad av moderna arabiska nationalisters syn på kolonialismen.


    Att åka på pilgrimsfärd till det heliga landet var mycket farligt under medeltiden. Därför grundades Tempelherreorden omkring år 1118 med syftet att skydda pilgrimer. Dessa krigarmunkar skulle bli mycket mäktiga - för mäktigt för sitt eget bästas.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet. Han är aktuell med boken Tempelherreorden – Om korstågens och ordens historia, nyfunna dokument och modernt historiebruk.


    En militär muslimsk expansion hade pågått i femhundra år när den ortodoxa bysantinska kejsaren bett den katolska påven om hjälp att försvara sig mot muslimska trupper. Därför uppmanade påven Urban II vid kyrkomötet i Clermont år 1095 de kristna att förena sig mot den muslimska expansionen och återerövra Jerusalem i det heliga landet, som kontrollerats av muslimer sedan år 638.


    Det första korståget inleddes år 1096 efter att 60 000 kristna, allt från militärt utbildade adelsmän till vanligt folk, hörsammat uppmaningen. Jerusalem erövrades 1099. Senare skulle flera ordnar bildas för att upprätthålla den militära styrkan i det heliga landet. De kristna förlorade Jerusalem till muslimerna 1187 och lyckades sedan trots otaliga korståg inte återerövra den heliga staden.


    Tempelherreorden skulle bli den mäktigaste ordern – vilket också blev orderns fall på 1300-talet. Under 1100- och 1200-talet utvecklades Tempelherreorden till en av de främsta militära stöttepelarna för korsfararriket. Tempelherreorden förvärvade egendomar över större delen av Europa, framför allt i Frankrike, där de flesta riddarna kom ifrån. De drev också en lukrativ verksamhet som penningutlånare.


    Men rykten om Tempelherreordens hemliga initieringsceremonier skapade misstro, och deras ekonomiska makt och självständighet retade många europeiska adelsmän. I början av 1300-talet anklagade den franska kungen Filip IV Tempelherreordens medlemmar för kätteri. Anklagelserna inkluderade avgudadyrkan, homosexualitet och förnekande av Kristus. Många av Tempelherreordens medlemmar "bekände" dessa anklagelser under tortyr, vilket ledde till en stor skandal i Paris.


    Bild: Baldwin ger Salomons tempel till Hugh av Payens och Godfrey av Saint-Omer, Guillaume de Tyr - "Histoire d'Outre-Mer", Guillaume de Tyr, 1200-talet, återgiven i Les Templiers, Patrick Huchet, Wikipedia, Public Domain.


    Musik: Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution3 .0


    Lyssna också på Nordiska korståg för tro och plundring.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Meijirestaurationen som inleddes i Japan år 1868 som blev världshistoriens snabbaste modernisering av ett i det närmaste feodalt samhälle. Slagordet blev japansk etik men modern teknik.


    Den snabba moderniseringen skapade förutsättningar för både demokratisering och en aggressiv imperialism. Tyvärr var det de aggressiva nationalisterna som med tiden tog över den politiska utvecklingen i Japan.


    I denna nymixade repris av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson som är docent i historia vid Lunds universitet. Han har bland annat varit skrivit boken Japans historia tillsammans med Thomas Ekholm.


    Japan var under århundraden starkt influerad av den kinesiska kulturen, men utvecklade en genuint egen japansk kultur och samhälle. Japanerna intresserade sig också för europeisk kunskap och kultur efter att ett portugisiskt fartyg tvingats söka nödhamn år 1543.


    Men under tidigt 1600-talet valde shogunatet att sluta sig mot omvärlden. Utlänningar förbjöds vistas i landet, förutom en viss handel med holländare på den lilla ön Dejima utanför Nagasaki. Dessutom förbjöds japaner att resa utomlands.


    När USA med militära hot år 1853 tvingade shogunatet att acceptera ett ofördelaktigt handelsavtal gick det upp för den styrande eliten hur efterblivet Japan hade blivit i förhållande till västvärlden. Att kejsardömet Kina tidigare tvingats böja sig för Västländerna var ett varnade exempel.


    Det var bakgrunden till Meijirestaurationen som inleddes år 1868 som blev världshistoriens snabbaste modernisering av ett i det närmaste feodalt samhälle. Slagordet blev japansk etik men modern teknik.


    Japans första kontakt med västvärlden var år 1543 när gick ett portugisiskt fartyg på grund utanför Kyushus sydkust. De portugiserna kom med både kristendom och nya kunskaper, bland annat musköten. Senare tog holländarna över rollen som förmedlare av europeiska varor, kultur och kunskaper.


    Med tiden kom de kristna missionärerna att ses som ett hot mot centralmaktens auktoritet. Därför förbjöds kristen missionsverksamhet 1612 och kristna förföljdes och avrättades även om fickor av kristenhet överlevde i hemlighet. Handeln med utlandet begränsades till ön Dejima utanför Nagasaki. År 1635 utfärdades förbud för japaner att besöka utländska orter.


    År 1853 anlände den amerikanska kommendören Matthew C Perry med kanonbåtar och krävde att Japan skulle öppna sig för handel med USA. Resultatet blev förnedrande handelsavtal som var högst ofördelaktiga med Japan med ett stort antal västländer.


    Det japanska ledarskapet insåg att utan modernisering och industrialisering skulle Japan aldrig kunna återupprätta sin suveränitet. Det blev starten för den så kallade Meijiresturationen år 1868 som på några årtionden omvandlade det japanska feodala samhället till en modern stat som kunde mäta sig med Västvärlden.


    Kejsaren, som i århundraden varit i skuggan av den verkliga ledaren shogunen, återupprättades. Meijioligarkerna, som styrde moderniseringen, skickade ut delegationer till USA och Europa för att lära sig allt.


    Bild: Allegorisk teckning om hur det nya bekämpar det gamla i en teckning från 1870, okänd artist. Wikipedia. Public domain.

     

    Ljud: Japanese Hotchiku Flute av Velimir Andreev, Soundblock Audio

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Under andra världskriget skickades 70 000 finska barn till Sverige för att undkomma krigets umbäranden. Det var med stor tveksamhet som de finska mödrarna skickade bort ofta mycket små barn och saknaden efter barnen blev plågsamt stor. Några tusen barn skulle aldrig komma tillbaka till sina biologiska föräldrar.


    Barnförflyttningarna skedde på svenskt initiativ, eftersom det fanns en känsla att Sverige gjort för lite för sitt utsatta grannland. Att det var traumatiskt för små barn att tvingas lämna sina mödrar för att hamna i en främmande familj med ett främmande språk verkar inte bekymrat de svenska välgörarna särskilt mycket.


    I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Ann Nehlin, vid Mälardalens universitet. Hon är aktuell med boken De finska krigsbarnen – Ett nordiskt familjedrama.


    Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 när Sovjetunionen anföll Finland och pågick fram till mars 1940. Senare anföll Finland Sovjetunionen i juni 1941 för att återta förlorat territorium. Fortsättningskriget skulle pågå till 19 september 1944.


    Barnförflyttningarna från Finland till Sverige organiserades av olika hjälporganisationer, som Centrala Finlandshjälpen i Sverige och den Nordiska Hjälpcentralen i Finland. Redan under vinterkriget började barn från östra Finland anlända till Sverige. Vissa barn var undernärda och i behov av vård. Mer än 5 000 barn var sjuka och fick vårdas på sjukhus och sanatorier, eftersom många av dem led av bentuberkulos och andra former av tuberkulos.


    Barnen placerades över hela Sverige, och mottagandet var överväldigande. Många barn hamnade i fosterfamiljer, medan andra bodde på barnhem. För de flesta barnen var tiden i Sverige positiv, men för en del blev separationen från deras biologiska föräldrar traumatisk och det kom att prägla deras liv.


    Många av de svenska familjerna tog emot barnen som sina egna och utvecklade starka band med dem. Brevväxlingar mellan de svenska och finska familjerna ger en inblick i deras erfarenheter och känslor. För de finska mödrarna var längtan efter sina barn stark, samtidigt som de försökte övertyga sig själva om att det var till barnens bästa de hade skickat dem till Sverige.


    De flesta av dessa barn kom från arbetarklassen, med många arbetande mödrar där fäderna var vid fronten. Barnen kom till totala främlingar i Sverige som inte alltid förstod sig på barnen. Välbeställda barn kunde ofta placeras hos släktingar och vänner i Sverige.


    Efter kriget krävde den finska staten att alla barn som befann sig i Sverige skulle skickas tillbaka. De flesta svenska familjer fogade sig efter det beslutet men en del tog strid och försökte få behålla de barn de hade tagit hand om, ibland under många år. I en del fall blev konflikterna så svåra att lösa att de fick avgöras i domstol.


    Bild: Nyanlända finska krigsbarn. Foto: Hjälpkommittén för Finlands barn, Stockholmskällan, Public Domain.


    Musik: Elämää juoksuhaudoissa - A.Aimo, V.Vesterinen, Sointu Orkesteri, Internet Archive, Public Domain.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Fredrich Sahlgård var bara ett barn när han flyttade från Bohuslän i Sverige till Norge som tillhörde Danmark. Senare blev han officer i danska flottan. Hans svenska rötter skulle visa sig bli ödesdigra när han togs till fånga av svenskarna under det stora nordiska krigets sista bittra år.


    Den 18 september 1717 stod kaptenlöjtnant Fredrich Sahlgård inför den svenska generalkrigsrätten i Strömstad. Den danska officeren hade några dagar tidigare blivit tillfångatagen med sin besättning. Normalt fick officerare en ganska mild behandling med i värsta fall några år i en svensk småstad. Men ödet ville annorlunda denna gång. Var Fredrich Sahlgård en landsförrädare som tagit sold i den danska flottan?


    I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Olof Blomqvist, doktorand i historia vid Stockholms universitet som forskar på integration bland krigsfångar i Sverige under det stora nordiska kriget. Han har också skrivit artikeln Migrant, officer och fosterlandsförrädare i Historisk tidskrift.


    Det var uppenbart, slog domarna fast, att Fredrich Sahlgård är ”en infödd swänsk, född af swänska föräldrar, men begifwit sig i krigztienst hoos sweriges fiender emot swerige, samt i gierning gripen, då han som en fiende sig uppenbarligen beredt och burit afwog skiöld ock wapen emot sin rätta herre ock fosterland. [Det var] et märkeligit prof af Gudz rättwisa hämd öfwer honom, at han kommit i theras händer, emot whilka han som en trolös infödd fördt wapn.3 I enlighet med åklagarens yrkande dömdes därför Sahlgård att mista liv, ära och egendom ”och alt detta med rätta”.


    Lyssna också på 20 år som krigsfånge i Karl XII:s Sverige.


    Bild: Sveriges riksbanér skapat år 1751 till Adolf Fredriks kröning och broderat av den franske kungen Ludvig XV:s hovbrodör Nicolas-Vincent Du Trou, Wikipedia Public Domain.

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Stormaktskungen Karl X Gustav (1622-60) och hans militära framgångar formade mycket av dagens svenska gränser i kamp mot arvfienden Danmark. Han tog risker som gav utdelning i form av den mest fördelaktiga freden i Sveriges historia, freden i Roskilde 1658. Trots detta har han en undanskymd plats i historieskrivning.


    Redan som ung visade Karl Gustav prov på en administrativ och militär kapacitet, vilket skulle komma att bli avgörande för hans framtida styre. Överviktig och slutkörd dog han i lunginflammation bara 37 år gammal.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Björn Asker, docent i historia och före detta arkivråd vid Riksarkivet. Han har bland annat skrivit boken Karl X Gustav - En biografi.


    Karl X Gustav föddes den 8:e november 1622 på Nyköpingshus som son till pfalzgreven Johan Kasimir och prinsessan Katarina av Sverige. Han växte upp i Sverige, och hans uppfostran präglades av en gedigen utbildning. Bland annat var språk, historia, politik och krigiska färdigheter centrala inslag. Han studerade en kort tid vid universitetet i Uppsala och företog en studieresa i Europa mellan 1638 och 1640. Under sin tid i Paris fick han utbildning vid den ledande riddarakademin.


    Vid tjugo års ålder reste han till den svenska armén i Tyskland, tjänstgjorde under Lennart Torstensson, befordrades till överste och deltog i flera sammandrabbningar, samt i krigståget mot Danmark 1643–1644. Karl X Gustav blev utnämnd till generalissimus för den svenska armén i Tyskland 1648–1650.


    Karl Gustav stod nära den svenska tronen som kusin till drottning Kristina. Men som son till en tysk greve betraktades han i vissa kretsar som en utländsk inkräktare. Hans föräldrar kämpade dock hårt för att ge honom en plats i tronföljden, helst genom äktenskap med drottning Kristina. Karl Gustav hoppades länge på detta giftermål, men till sist avvisade Kristina hans frieri. Trots detta utnämnde hon honom till sin efterträdare, och när hon abdikerade 1654 hyllades och kröntes Karl Gustav till kung samma dag.


    Karl X Gustavs regeringstid präglades av krig. Ett år efter tronbestigningen, sommaren 1655, ledde han Sverige i krig mot Polen. Karl Gustavs huvudmål med detta krig var att förvärva tullintäkter från Polens hamnar och förhindra Ryssland från att få tillgång till Östersjön. Men kriget gick inte som planerat, och när Sverige attackerades av Danmark vände han sina vapen mot det landet istället.


    Efter attacken mot Danmark 1657 ledde Karl X Gustav den svenska armén i ett av de mest framgångsrika fälttågen i Sveriges historia. Han tågade över Stora Bält på isen och besegrade den danska armén. Resultatet var Roskildefreden 1658, där Danmark tvingades avträda Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län. Därmed regerade Karl X Gustav över ett större rike än någon annan svensk kung, före eller efter honom.


    Bild: Porträtt från 1600-talet på Karl X Gustav i hjälmkrona med plym, blå mantel och kommandostav målad av David Klöcker Ehrenstrahl, Skoklosters slott, Wikipedia, Public Domain.


    Musik: Claudio Monteverdi-Quel Augelin Che Cantaav, The Tudor Consort, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons


    Lyssna också på Hedvig Eleonora blev rikets första dam under 55 år.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Mordet på Gajus Julius Caesar år den 15 mars 44 f.v.t har aldrig slutat att fascinera mänskligheten. Mordet blev en brytpunkt i Romarriket mellan två politiska systemet: republiken och kejsardömet.


    Caesar var militären som aldrig förlorat ett slag, som nådde de högsta ämbeten i Romarriket och skrev bland de främsta verken på latin. Han blev ihjäl huggen av 23 senatorer, däribland hans egen adoptivson Brutus. De sammansvurna vände sig mot att han utnämnt sig till diktator på livstid.


    Dramatikern Shakespeare, som själv läst den grekiska historikern Plutarchos Caesarsbiografi skriven hundra år efter dådet, har format vår bild av mordet. Det är en orsak att det cirkulerar många myter om mordet på Julius Caesar.


    I avsnitt 161 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ida Östenberg är professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Institutionen för Historiska Studier, Göteborgs Universitet. Hon har bland annat skrivit essän Mordet på Caesar. 2018 belönades hon med Stora Historiepriset.


    Trots dåliga omen och avrådan från hustrun Calpurnia som haft onda drömmar begav sig Caesar till ett senatsmöte i curian intill Pompejus teaterkomplex på Marsfältet i Rom där sammansvurna väntade. Caesar hade ingen livvakt trots att han utnämnt sig till diktator på livstid och därmed utmanat alla som stödde republiken.


    Publius Servilius Casca högg först i Caesars skuldra. Omringad träffades han av dolkhugg över hela kroppen. Han försökte skydda sig. Och mån om sitt yttre in i det sista, och för att hans mördare inte skulle se honom dö, täckte han huvudet med sin toga.


    Gajus Julius Caesar föddes år 100 f.v.t i en förnäm familj. Hans politiska och militära begåvning ledde honom till de högsta militära befälen och politiska ämbeten i en tid präglad av inbördeskrig och ett smutsigt politiskt liv. Han kom att lägga grunden för kejsardömet.


    Caesar kunde också forma bilden av sig själv genom egna skrifter om hans galliska krig. Men mycket av det vi tror oss veta om Caesar är litterära konstruktioner av dramatiker som Shakespeare som levde 1600 år efter hans död.


    Under hundratalet före Kristus kom den romerska republiken alltmer i otakt med det ständigt växande imperiet. Stora män som Marius, Sulla, Pompejus och Caesar erövrade enorma områden. Det gav dem en stark maktbas genom sina soldater och klienter.


    Caesars allt mer diktatoriska uppträdande utmanade den republikanska adeln, och även många av hans tidigare vänner. I början av 44 lät han sig utses till diktator på livstid, och vid Lupercaliefesten den 15 februari uppträdde han i kungaskrud med gyllene krans. Ett sextiotal senatorer ingick i sammansvärjningen och den 15 mars (Idus Martiae) mördades han vid ett senatssammanträde i Pompejus teater.


    Efter mordet på Caesar utbröt ännu ett blodigt inbördeskrig som avslutandes med att den adopterade sonen Octavianus tog makten som Augustus. Rom blev ett kejsardöme.


    Lyssna också på Klottret visar de vanliga människorna i romarriket och Folkvandringstiden och Västroms fall.


    Bild: Caesars död (målning av Vincenzo Camuccini 1798).

     

    Musik: Blood Meridian av Lance Conrad, Soundblock Audio

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • KGB-översten Oleg Gordievskij arbetade under elva år för den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Gordievskij avslöjade spioner som svenske Stig Bergling och norske Arne Treholt, briefade västledare som Margaret Thatcher och Ronald Reagan inför toppmöten och förhindrande ett kärnvapenanfall från det allt mer paranoida Sovjetunionen.


    Oleg Gordievskij växte upp i en KGB-familj, men blev spion åt väst eftersom han avskydde det sovjetiska systemet.


    I detta avsnitt av Historia Nu samtalar programledaren med författaren Ben Macintyre som skrivit boken Spion och förrädare – Kalla krigets största spionhistoria. Samtalet är på engelska.


    Gordievskij var son till en NKDV-man, föregångaren till KGB, som arbetat för säkerhetstjänsten under den stora terrorn på 1930-talet. Gordievskij växte upp tillsammans med andra familjer som arbetade för den ryska säkerhetstjänsten. Vid tidig ålder lärde han sig tyska. Som en KGB-trainee, tillbringade han sex månader i Östberlin när Berlinmuren byggdes.


    Gordievskijs besvikelse över den grå totalitära världen i Moskva på 1960-talet bara ökade. Men det var den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 som drev Gordievskij mot väst. Han bestämde sig för att bekämpa det kommunistiska systemet inifrån.


    I augusti 1968 började han sända hemliga signaler till danska och brittiska underrättelsetjänster om att han kanske var villig att samarbeta med dem. 1974 gick han med på att överlämna hemligheter till MI6, vilket han betraktade som "inget mindre än att underminera det sovjetiska systemet". Efter att han lärt sig att tala engelska blev Gordievskij placerad i London i juni 1982. Han avancerade stadigt i graderna med hjälp av hemlig hjälp och manipulation från MI6.


    Bild: Oleg Gordievskilj i KGB-uniform. Montage. Wikipedia, Public Domain.


    Musik: At The Crossroads av Jayson Wayne Brown, Storyblocks Audio


    Lyssna också på Able Archer – när världen var minuter från kärnvapen-utplåning.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • När huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs roman Förvillelser från 1895 går på operan är det reklam för kaffesurrogat på ridån. I en värld av snarlika konsumentprodukter kom reklamen att bli ett flyktigt alltid närvarande fenomen.


    Bilden blev en viktig betydelsebärande del av reklamens budskap i slutet av 1800-talet. Och den borgliga kvinnan blev ofta både objekt och mottagare i reklamen. Reklamen kom att präglas av en kapitalistisk ideologi med yrkesarbetande aktiva kvinnor i strid med den borgliga ideologin om att kvinnorna främst skulle sköta om hemmet.


    I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Leif Runefelt som är professor i idéhistoria vid Södertörns högskolan. I boken Den magiska spegeln undersöker Leif Runefelt idealbilder av kvinnan i annonserna i denna den svenska bildsatta annonsens genombrottstid.


    Under 1800-talet ökade varuutbudet och hur konsumenterna handlade varor förändrades. Priserna blev fasta och själva förhandlandet vid köp försvann så att konsumenten istället kunde fokusera på smak, funktionalitet och estetik. Samtidigt förändrades stadsbilden dramatiskt med fler butiker på renoverade shoppinggator med stora skyltfönster och skyltar. På 1880-talet slog emaljskylten igenom brett.

    Vi fick nya shoppingbeteenden och stadsbilden präglades av shoppinggator med stora skyltfönster, skyltar och reklamaffischer. Reklamen blev en integrerad del av det kapitalistiska konsumtionssamhällets framväxt i slutet av 1800-talet. Valet mellan snarlika produkter blev centralt för hur industrialismens människor skapade sin identitet.


    Varuhusen med sitt stora utbud gjorde ökade betoningen på konsumentens val vid shopping. Samtidigt uppstod den bildsatta reklamen med bilder på produkterna och varumärkena. Här blev pressens annonser en integrerad del av varukulturen inte en spegling av den.


    Konstruktionen av kvinnan som aktiv konsument, som flitigt arbetande i hem och på kontor och som sexualiserat objekt kom redan då att bli en väsentlig del av kapitalismens språk. Reklamens kvinna var ung och vacker, ibland självständig men oftare underordnad – bilderna både förstärkte och utmanade samtida ideal.


    Reklamen var en magisk spegel i vilken konsumenten såg sin potential om hon valde rätt. Den speglade inte bara sin tid utan formade såväl sin samtid som framtiden – vår tid.


    Lyssna också på När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad.


    Musik: Piano Impromptu No 2 In F med Roberto Diana, Soundblock Audio

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Efter tredje rikets kollaps fanns det ett stort antal förbrytare som kunde räkna med hårda straff efter kriget. Många nazister flydde till Argentina och Spanien. I Sverige fanns det flera nätverk, ofta svenska nazister som varit medlemmar av Waffen SS, som hjälpte nazister att fly undan rättvisan.


    Sverige var en relativt trygg plats för nazistförbrytare då vi själva aldrig gjorde upp med svenskar som slagits för Hitler. I Norge och Danmark kunde däremot SS-män och andra kollaboratörer räkna med kännbara straff – t.o.m dödsstraff.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Simon Olsson som skrivit boken Flyktlina Sverige – Nazisternas väg undan rättvisan tillsammans med Lars T. Larsson.


    Flyktlinorna i Sverige hade karaktären av lösa nätverk av nazister och tidigare Waffen-SS-män. Men mycket tyder på att flyktplaner organiserats redan under tredje rikets sönderfall och vi vet att Argentina medvetet rekryterade experter från tredje riket oavsett vilka brott de gjort sig skyldiga till. I Sverige har inofficiella argentinska tjänstemän hjälpt till med pass och viseringar för krigsbrottslingar som ville emigrera till Argentina.


    Den svenska polisen spanade på svenskar och utlänningar som organiserade flyktlinjerna. Men i slutändan lagfördes relativt få individer för ganska ringa brott. Sveriges föga ärorika hållning under kriget gjorde också att myndigheterna aldrig gick till botten med vilka som legat bakom flyktlinjerna. Vi hittar här nazister och SS-män som Gunnar Eklöf som aldrig blev dömda för sin inblandning i nätverken.


    Flyktlinjerna uppstod i och med nederlaget för de fascistiska axelmakterna under andra världskrigets slutskede. De första flyktrutterna etablerades troligtvis redan före krigets slut, och de fortsatte att användas in på 1950-talet.


    Flyktlinjerna var välorganiserade och hemliga nätverk som hjälpte tiotusentals människor från de forna axelmakterna att fly. De flesta av de nazister och fascister som använde flyktlinjerna sökte sig till Sydamerika. Argentina var det främsta målet, särskilt under ledning av president Juan Perón, som var öppet sympatisk till de flyende nazisterna. Men även andra länder i regionen, som Paraguay, Colombia, Brasilien, Uruguay, Mexiko, Chile, Peru, Guatemala, Ecuador och Bolivia, blev tillflyktsorter för de flyende.


    Flyktlinjernas existens och användning under det kalla kriget är ett annat viktigt kapitel i denna historia. Många av de nazister och fascister som flydde till Sydamerika och andra delar av världen fortsatte att vara politiskt aktiva och stödde anti-kommunistiska rörelser. Dessa rörelser spelade en nyckelroll i den globala konflikten mellan öst och väst.


    Många av de nazistiska och fascistiska ideologierna som dessa individer bar på har fortsatt att påverka politiken och samhällsutvecklingen i de länder där de sökte tillflykt. Dessutom har flyktlinjerna bidragit till att fördröja rättvisan för många av andra världskrigets värsta krigsförbrytare.


    Bild: SS-mannen och mördaren Gunnar Eklöf, som var med och organiserade flyktlinjer för krigsförbrytare efter andra världskriget, var en glödande nazist till sin död. Bilden är tagen när SS-mannen Eklöf har permission i Sverige 1942 (A.S Arkiv), Public Domain.


    Musik: Moonlight Tango av Rent Kid, Storyblocks Audio


    Lyssna också på Kommendanten i Auschwitz som började prata.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Riddarna steg fram på 900-talet utifrån militära behov i ett fragmentiserat Europa. Med sina skinande rustningar, bepansrade hästar, lansar och svärd var de fruktade på slagfältet. Under flera århundraden kom riddarväsendet att prägla Europa militärt, socialt och kulturellt. På hoven och borgarna växte en hövisk kultur fram präglad elegans, ädelhet, artighet och visdom.


    Men den militärtekniska utvecklingen av långbågar, armborst och senare musköter kom att göra de kostbara riddarna sårbara och omoderna. Men den höviska kulturen som omgav riddarväsendet kom att leva kvar ända fram till 1900-talet då det exempelvis var självklart att männen på skeppet Titanic stoiskt lät kvinnorna ta plats i de fåtaliga livbåtarna.


    I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt Charlotte Borgerud som är historiker och arkivarie. Hon är aktuell med boken Riddarna och deras värld.


    Medeltiden i Europa kännetecknades av avsaknaden av en stark centralmakt, pandemier samt våld och ständiga småkrig. Människorna delades också upp i olika grupper som präster, krigare och bönder med olika skyldigheter och i vissa fall privilegier. Kungamakten var svag, vilket innebar stort oberoende för krigarna.


    Riddarna blev en del av våldsmakten som utvecklades till ett eget socialt skikt med privilegier som skattefrihet. Riddarna kom att bli en fruktad och effektivt bepansrat kavalleri.


    Kring riddarna utvecklades en hövisk kultur av elegans, ädelhet, artighet och visdom. Bland annat att man skulle värna kvinnor och barn. Detta utvecklades samtidigt som riddarna ibland dödade alla invånare när man stormat en borg.


    Det är en av historiens paradoxer att riddarväsendet, vars kärna var utövandet av våld, fick en ideologi där höviskhet var ett centralt begrepp. Hövisk kultur innebar elegans, ädelhet, artighet och visdom. Också mod och farliga resor till det heliga landet för att befria Jerusalem från hedningarna.


    Men med tiden lärdes sig infanteriet sätt att bekämpa de tunga och otympliga riddarna. Det är också den vapentekniska utvecklingen med långbågar, armborst och krutvapen som med tiden gör riddarna obsoleta. Varför skulle furstar satsa på dyra riddare, som kunde bygga sin egen maktbas, när en bonde kunde läras att hantera ett armborst på tre veckor.


    Lyssna också på De engelska långbågarna vs franska riddareoch De Kristna korstågen utvecklade korstågen.


    Bild: Utsnitt av en bild från Codex Manesse som visar en mêlée mellan riddare av Herzog von Anhalt, Wikipedia.


    Musik: Triumphant Opening - Arrival of the King av Emanuele Dentoni, Soundblock Audio

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Gustav III:s ryska krig 1788-90 var drivet av monarkens ärelystnad. Han såg sig som arvtagare till hjältekonungarna Gustav Vasa och Gustav II Adolf. För att kringgå kravet på godkännande från ständerna iscensatte kungen ett ryskt anfall mot Finland med svenska soldater i ryska uniformer.


    Kriget var impopulärt och dåligt förberett. Under inledningen av kriget gjorde ett antal officerare i Finland i Anjalaförbundet uppror. Något som den politiskt skicklige kungen kunde utnyttja till sin fördel. Men kampen mot adeln skulle stå kungen dyrt.


    I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland, historiker och förlagsredaktör som arbetar på en bok om Gustav III.


    I slutändan vann Gustav III kriget genom några djärva sjöstrider som det viborgska gatloppet och slaget vid Svensksund. Kriget gjorde det också möjligt för Gustav III att stärka enväldet.


    Sedan freden i Åbo 1743 efter hattarnas misslyckade angreppskrig på Ryssland fick Ryssland ett stort inflytande på svensk inrikespolitik. Det var denna inblandning, vid sidan om att återvinna territorium, som Gustav III ville uppnå med kriget.


    I inledningen av kriget bildades Anjalaförbundet i Finland. Det var en revolt bland officerare som motsatte sig Gustav III:s krigspolitik och ville istället sluta fred med Ryssland. De ansåg att kriget var meningslöst och att det endast ledde till onödigt lidande och förlust av människoliv.


    Vid förbundets första möte i Anjala i Finland skrev man ett brev till Rysslands kejsarinna Katarina II, där förbundet uttryckte sin önskan om fred. I brevet förklarade de att de inte stödde Gustav III:s krigspolitik och bad om att få sluta fred med Ryssland.


    Gustav III lät gripa flera av ledarna. Men trots Gustav III:s försök att stoppa förbundet fortsatte de att verka i hemlighet och försökte fortsätta sina förhandlingar med Ryssland. Anjalaförbundet anses vara en föregångare till den finska nationalismen och självständighetsrörelsen som senare skulle leda till Finlands självständighet från Ryssland.


    Lyssna också på Gustav III:s statsvälvning 1772 satte stopp för frihetstiden


    Bild: Porträtt av Gustaf III klädd i svenska dräkten, bärandes Svärdsorden och Vasaorden kring halsen, Serafimerordens ljusblå band och kraschan, sittandes i en rikt möblerad interiör, hållande i höger hand brev, på det förgyllda skrivbordet en byst av Gustav II Adolf - sittande knäbild, Public Domain


    Musik: String Arpeggios av Boris Skalsky, Storyblock Audio


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Bohusläns historia är präglat av läget som gränslandskap mellan tre riken. Bohuslän blev en politisk enhet först på 1200-talet när Raneriket och Älvsyssel fick en gemensam lagman. Att området skulle bli svenskt var långt ifrån självklart, eftersom det var ett naturligt omland till den norska Osloviken. Och Norge med tiden blev ett lydrike till Danmark.


    Under medeltiden låg Norges viktigast stad, Kungahälla, i Bohuslän. I Heliga korsets kyrka i Kungahälla förvarades en flisa av Jesus kors som den norska kungen Sigurd Jorsalafare fått i det heliga landet.


    I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Tomas Andersson, arkeolog och historiker. Han är sktuell med boken Bohusläns historia – Från järnåldern till 1658.


    Området mellan Svinesund i Norr och Göta älv i söder har varit bebott ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Under vikingatiden betalade invånarna skatt till svearna, senare införlivades området i Norge av Harald Hårfager. Omkring år 1200 bildade det som är dagens Bohuslän som lagmansdömet Viken. Och under 1500-talet blev Norge ett lydrike under Danmark. Först med freden i Roskilde 1658 blev Bohuslän svenskt.


    På 1300-talet byggdes en fast borg, Bagahus (senare Bohus), på Bagaholmen, där Göta älv grenar sig. Namnet Bohuslän, länet under fästningen Bagahus, kommer först på 1400-talet och avsåg till en början bara södra delen av landskapet. Men när Norge vid 1500-talets början förvandlades till provins under danska kronan och fjärrstyrdes från Köpenhamn, blev länsmannen på Bohus styresman över hela provinsen upp till Svinesund. Så fick landskapet sitt nuvarande namn.


    Lyssna också på Det briljanta Göteborg.


    Musik: Medieval World Video Game av Marius Serdan. Storyblock Audio


    Bild: Bohusläns fästning, Wikipedia, Creative Commons

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Andra världskriget avslutades med de första atombomberna i historien över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Men atombomberna hade föregåtts av förödande brandbombningar av Tokyo som dödade 100 000-tals människor.


    Det amerikanska bombkriget i Stilla havet mot Japan under andra världskriget utvecklades successivt. Efter att ha erövrat öar som Saipan och Tinian i Marianerna, kunde amerikanerna etablera baser inom räckhåll för Japan. Dessa baser användes för att genomföra massiva bombningar av japanska städer och industriella mål.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Bombkriget 1939-45. Detta är den avslutande andra delen om bombkriget under andra världskriget.


    Under andra världskriget blev städer som Rotterdam, London, Hamburg, Dresden, Tokyo samt Hiroshima och Nagasaki mål för massiva bombningar. Dessa bombningar ledde till omfattande förstörelse och stora förluster av människoliv.


    Tokyo var ett viktigt mål för bombattackerna på grund av dess roll som politiskt och industriellt centrum. För att försvaga Japans krigsansträngningar och demoralisera befolkningen genomförde amerikanerna en serie brutala brandbombningar över Tokyo. Dessa bombningar var särskilt förödande eftersom staden till stor del var byggd av trä och saknade effektiva brandskyddssystem.


    Att amerikanarna den 6 augusti 1945 släpptes atombomben "Little Boy" över Hiroshima berodde på att alla större industristäder redan var sönderbombade. Bomben dödade omedelbart över 70 000 människor och förstörde stora delar av staden. En andra atombomb, "Fat Man", släpptes över Nagasaki den 9 augusti och dödade minst 40 000 människor.


    Bombningarna i Hiroshima och Nagasaki bidrog till Japans kapitulation och avslutade andra världskriget. Samtidigt har de också väckt moraliska och etiska frågor om användningen av kärnvapen och civila offer.


    Bild: Nedbränd stadsdel i Tokyo efter flyganfallet den 10 mars 1945. Fotograferad av Ishikawa Koyo, Wikipedia, Public Domain.


    Musik: Sols Dream av Humans Win, Storyblock Audio.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Kalmarunionen var ett grunden omöjligt politiskt projekt att genomföra. Utan den danska drottning Margaretas (1353-1412) långa erfarenhet i skuggan av män och hennes politiska geni hade sannolikt kaoset i Norden fortsatt.


    Efter digerdödens härjningar i mitten på 1300-talet kom årtionden av kaos och maktvakuum i Norden. Utifrån denna anarki lyckades drottning Margareta skapa ordning genom personalunionen Kalmarunionen. På pappret var styvsonen Erik unionskung, men det var Margareta som styrde.


    I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som skrivit böckerna Kalmarunionen och Sveriges medeltid.


    Drottningen Margareta var dotter till Valdemar Atterdag och bortgift som tioåring till den norska kungen Håkan Magnusson. Hon blev en av de mäktigaste personerna som funnits i Norden som styrde över Sverige, Norge samt Danmark.


    Kalmarunionen etablerades år 1389 och bestod av Norge, Danmark och Sverige med Finland. Formellt etablerades trestatsunionen först vid unionsmötet i Kalmar 1397 och levde vidare med vissa avbrott till Gustav Vasas val till svensk kung år 1523.


    Före Kalmarunionen fanns en personalunion från år 1319 mellan Norge och Sverige, 1332–60 även omfattande de östdanska landskapen, och mera direkt den union mellan Danmark och Norge som etablerades 1375, när Olof, son till Håkon VI Magnusson i Norge och drottning Margareta, valdes till dansk kung.


    Trots att Olof dog redan 1387 resulterade Margaretas målmedvetna dynastiska politik i en samlad nordisk union, sedan en svensk adelsfraktion i opposition mot kung Albrekt genom Dalaborgstraktaten 1388 erkänt henne som rikets ”fullmäktiga fru och rätta husbonde”. Maktkampen avgjordes genom slaget vid Falköping (Åsle) 1389, även om det dröjde innan Sverige i sin helhet kom i Margaretas händer.


    Lyssna också på avsnitt 83 Kalmars historia från skyltfönster till provinsstad och avsnitt 47 När digerdöden hotade att utplåna Europa.


    Bild: Margareta, 1353-1412, drottning av Danmark Norge och Sverige – Nationalmuseum, public domain.


    Musik: Medieval World Video Game av Marius Serdan, Soundblock Audio

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Ett av andra världskrigets mest framträdande karaktärsdrag var terrorbombning av civilbefolkningen med målet att knäcka motståndsviljan. London led svårt under Blitzen och Rotterdam bombades sönder närmast av misstag. Senare i kriget jämnades städer som Hamburg, Berlin, Dresden och Tokyo med marken av enorma bombskvadroner.


    Militära teoretiker förstod tidigt att flyget skulle förändra kriget i grunden. Naivt trodde man att enstaka bombanfall skulle kunna knäcka ett lands motståndsvilja – när verkligheten var precis tvärt om. Trots civilbefolkningens lidande under bombanfallen ökade bara motståndet.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Bombkriget 1939-45. Detta är del ett av två avsnitt om bombkriget under andra världskriget.


    Under andra världskriget genomgick bombkriget en betydande utveckling. Bombplanen kunde bära allt fler och tyngre bomber, nya sikten tillät precisionsbombning, och nya strategier som bombmattor utvecklades.


    Det fälldes miljontals bomber över både militära och civila mål. Förlusterna var stora - både bland de nedskjutna bombplanen och de som blev offer för bombraiderna på marken. Trots att bombsiktena förbättrades väsentligt, övergavs målsättningen att precisionsbomba militära mål till förmån för "area bombing", vilket framför allt drabbade civila.


    Under andra världskriget blev städer som Rotterdam, London, Hamburg, Dresden, Tokyo samt Hiroshima och Nagasaki mål för massiva bombningar. Dessa bombningar ledde till omfattande förstörelse och stora förluster av människoliv.


    För de som utsattes för bombanfallen var konsekvenserna ofta katastrofala. Bortsett från de direkta fysiska skadorna och dödsfallen ledde bombningarna till omfattande förstörelse av hem, skolor, sjukhus och annan infrastruktur. Många överlevande led av psykologiskt trauma långt efter krigets slut.


    Men även att tjänstgöra ombord på ett bombplan var ett farligt och psykiskt krävande arbete. Förlusterna var stora och många besättningsmän upplevde psykiska trauman som följd av sina erfarenheter.


    Bombningarnas effekt på krigets utgång är ett ämne för debatt bland historiker. Vissa menar att de bidrog till att försvaga Tysklands kampvilja och kapacitet att fortsätta kriget, medan andra hävdar att deras effekt var begränsad jämfört med andra faktorer.


    Bild: Amerikanska B-17-plan bombar Focke-Wulfs flygplansfabrik i Malbork den 9 oktober 1943. U.S. Office for Emergency Management. Office of War Information, Wikipedia Public Domain.


    Musik: Sols Dream av Humans Win, Storyblock Audio.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.