Jerusalem Podcasts

  • Kevin och Robin diskuterar profetiorna om en evig, ödmjuk kung som ska födas till jorden. Vem är den kungen? Det framkommer också om hur de olika evangelisterna talar om händelsen när Jesus rider in i Jerusalem och vad det betyder för oss idag.

  • Intåget i Jerusalem den bibliska Prideparaden fredsmanifestationen, skiljer sig markant från militärparader och modeuppvisningar.

    På det mest oväntade sätt kan vi nås av budskapet i advent. Jesus kom ju på en åsna, vad skulle det ha varit idag?Luka Vestergaard, präst i Mariestad, predikar om en tro mäktigare än råstyrka och machoideal. Med värme minns han ett samtal med konfirmanderna, hockeykillarna, där en av de rostiga mopederna utanför kyrkan hade fått smeknamnet åsnan.Kom som du är! blev det årets adventsbudskap; att inte behöva göra sig till, utan våga vara sig själv på insidan, våga tro, trots allt.Predikan finns att ladda ner eller lyssna på separat på SRplay!Mariestads domkyrka är ett av landets förnämsta byggnadsverk från sin tid. Vi kan se Mariestads domkyrka som en symbol för reformationen och kampen som rådde mellan den katolska och den protestantiska läran i slutet av 1500-talet. Där den ligger på stadens högsta punkt, har kyrkan fungerat som sjömärke för sjöfarande på Vänern. Text Sakarja kapitel 9:9-10 Uppenbarelseboken kapitel 5:1-5 Matteusevangeliet kapitel 21:1-9Musik Hör flera rösters ljud (trad/Luka Vestergaard) Bereden väg för Herran (trad/FM Franzén) Herre, förbarma dig Gloria, ära åt Gud i höjden Laudamus te (A Vivaldi) Gläd dig du Kristi brud (J Regnart/BG Hallqvist) Hosianna, Davids son (M Luther/JO Wallin) Det susar genom livets strid (D Ahlberg/H Lindström)Skymningspolska (Lars-Olof Ejstes) Gå, Sion, din konung att möta (J McGranahan/E Nyström) Advent (O Olsson) Postludium Variation över Bered en väg (A Börjesson) Medverkande Luka Vestergaard, predikan och sång Ulrika Keidser-Flygare, inledning och evangelieläsning Dagens bön och textläsning av Kerstin Hjelmare Förbön av Petra Hiort af Ornäs Anders Börjesson, organist Anton Berg, trumpet Lars-Olof Ejstes, riksspelman, fiol Sång av Moa Andersson och körledare Johanna Kämpe Sandström samt delar av kören CantabileProducent Neta Norrmo Tekniker Hedvig Olosson och Thor Andersson för Sveriges Radio P1 [email protected]

  • I det första avsnittet av "Nådens år" talar vi om kyrkoårets första söndag, om hur Jesus rider in i Jerusalem för att inviga sitt rike och hur vi kan förbereda oss på det.

    Dagens evangelietext: Matteusevangeliet 21:1-9.

    I studion: David Silverskors och Peter Westermark
    Musikproducent: John Persson
    Producent: Roger Recarey Törnlöw

  • Jerusalems murar låg sedan länge i ruiner när den senaste erövraren drog in över landet. Ottomanernas intåg skulle komma att inleda en fyra sekel lång epok när landet gick från medeltid till världskrig. Sultan Suleiman den Store inledde en omfattande upprustning av staden. Murarna repareras, kllppdomen förgylls med sin turkosblå mosaik och gamla stadens fyra stadsdelar blir etniska - självklara inslag i stadsbilden som vi känner den idag. Ottomanernas inledande företagsamhet skulle dock snart komma att falna när landet sakta förföll, slumrande, i väntan på 1900-talets omvälvande händelser.

  • Jerusalems murar låg sedan länge i ruiner när den senaste erövraren drog in över landet. Ottomanernas intåg skulle komma att inleda en fyra sekel lång epok när landet gick från medeltid till världskrig. Sultan Suleiman den Store inledde en omfattande upprustning av staden. Murarna repareras, kllppdomen förgylls med sin turkosblå mosaik och gamla stadens fyra stadsdelar blir etniska - självklara inslag i stadsbilden som vi känner den idag. Ottomanernas inledande företagsamhet skulle dock snart komma att falna när landet sakta förföll, slumrande, i väntan på 1900-talets omvälvande händelser.

  • Utanför Skottlands västkust ligger Yttre Hebriderna, en ögrupp som befinner sig i ett utsatt läge när klimatet förändras. Här hittar Maria Küchen varsel om människans framtid.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Målet för en enskild människas djupaste längtan är alltid unikt. Men det finns också platser dit många längtar. Det invanda och välbekanta kan kännas trångt och tomt. Så drömmar uppstår om ett själsligt hem någonstans långt borta, där allt är vackert och alla svar finns.Religiösa pilgrimer längtar till Mecka eller Jerusalem. Och karavanstoppet Samarkand i Centralasien, längs sidenvägen mellan Östasien och Europa, blev under medeltiden ett längtans mål inte bara för törstiga kameler utan också för drömmande människor. I det fjärran Samarkand fanns vatten och vila, skönhet och fest. Även bildligt sågs staden som en oas i tillvarons öken.Och poeter längtar inte sällan till öar. Om det är så att du längtar till de Yttre Hebriderna skrev till exempel poeten Eva Ström i sin diktsamling Steinkind från 1979, där man har havet framför sig men Europa i ryggen / och där öarna bara är en tunn hinna av regn om det är så att du känner uppbrottet i dig / som en spricka eller en tanke / om det är så att du längtar efter att förändras medan du reser / då har du redan släckt lamporna i huset / och är på väg.Diktraderna träffar mig i hjärtat. Till Yttre Hebriderna längtar jag ständigt. Jag måste återvända dit. Inte för gott, men färden dit, och människorna och naturen där, gör mig lugnare och ljusare inuti.Ute i Atlanten, sex och en halv mil utanför Skottlands västkust ligger de, Västeröarna, Na h-Eileanan Siar, som de 26 000 bofasta på Yttre Hebriderna säger. Inte för att alla talar gaeliska. Öarna är inte exotiska. Folk handlar på Coop och går på puben och huvudstaden Stornoway är en typisk skotsk småstad. Men den gaeliska som talas, är infärgad av fornnordiska. Uist sägs härleda sitt namn från fornordiskans ord för väst eller från viste, men ingen vet säkert.Vissa gaeliska ord känns välbekanta, andra helt främmande. Sàl na mara havets salt loch uisge sötvattensjö. Havets djup och sälta och varma strömmar hindrar havsisen från att lägga sig runt öarna. Deras grunda sjöar däremot kan bottenfrysa. I takt med att golfströmmen avstannar kommer de att göra det allt oftare.Golfströmmen rör sig långsammare än på tusentals år. Under det närmaste seklet kan den upphöra helt. Höjningar av havsytans nivåer kan dränka de hebridiska öarnas låglänta kuster, och utan golfström blir det kallt där. Riktigt kallt, som på Island. På senare år har dricksvattentäkter frusit. Dygnet runt har dykare på Uist kämpat mot igenisning av vattenintagen från kringliggande sjöar till Lochmaddys vattenverk. Med högst några decimeters sikt har de tvingats treva sig fram under utan och ta bort isen med händerna.Det har hävdats att fornnordiskas Ívist, viste", i sin tur är ett inlån från ett förmodat äldre namn på gaeliska, på ögruppen som geografen och astronomen Ptolemaios för tvåtusen år sedan kallade Eboudai och romerske historikern Plinius den äldre kallade Hebudes. I modern engelska blev Hebudes till Hebrides genom ett skrivfel, påstås det. Strängt taget borde öarna heta Hebuderna, inte Hebriderna.När jag hör en gaelisk sång från södra Uist som heter Eilean uibhist mo ruin, Min älskade ö Uist, begriper jag inte ett ord men språkljuden och intonationen liknar mitt modersmål jamska, jämtländska, en inlandsdialekt. Jag blir vaksam. Jag älskar Jämtland och Yttre Hebriderna, deras starka landskap med fjäll och sjöar, och kärlek kan förvirra en människa. Hjärtat uppfattar band som inte finns. Okända sånger om vad som helst tycks handla om just mig och min kärlek.Skeptisk sänder jag sången till en språkvetare som är specialiserad på jamska. Även han älskar Jämtland och säger att jag hör rätt, och att jämtar troligen fanns bland de nordbor som var i viking på Hebriderna, eller Söderöarna, som de kallade ögruppen. Språket, språken, befinner sig i ständig rörelse, en rörelse full av missförstånd.Det heter alltså Hebriderna och inte Hebuderna för att någon skrev fel, och nu finns ingen väg tillbaka. Det irriterar mig, men kanske är det som det ska. Stillastående vatten bottenfryser lättare. En bottenfrusen sjö härbärgerar inget liv, ett bottenfruset språk kan inte talas.För några år sedan stod jag i machairen på Uist, öns frodiga strandnära ängsmark. Den var översvämmad av blommor. På en enda kvadratmeter machair kan man finna upp till fyrtio olika arter smörblomma, prästkrage, getväppling, timjan, orkideer, klöver, gulmåra och mycket mer. Machairen är klöverhumlans land, en hotad humleart som i Storbritannien bara finns kvar här och på Orkneyöarna.Jag böjde nacken bakåt och såg rakt upp i himlen. Skyhögt uppe i det blå löpte snörräta parallella kondensstrimmor från flyg på så hög höjd att planen inte själva syntes transatlantiskt flyg på väg mellan den amerikanska kontinenten och norra Europa. Vad jag såg var strimmor av längtan, spår i skyn efter människans obändiga behov av att vara där hon inte är.Eller, mer prosaiskt jag såg flygets NAT:s, North Atlantic tracks, tätt trafikerade osynliga motorvägar på mer än tiotusen meters höjd. Dagligen skapas NAT:s utifrån vindförhållandena där uppe, men hur länge till?Massflyget är inte hållbart, och allt vi tar för givet kommer att upphöra en dag. Av forntidens Samarkand återstår idag gräsbevuxna kullar, en bit utanför dagens Samarkand med sina moskéer och marknader och hysteriska biltrafik. Jag önskar att du får allt det du saknat, om du nånsin kommer fram till Samarkand, heter det i en svensk visa från 1970-talet, men drömmarnas Samarkand finns inte mer. Den sägenomspunna staden invaderades och krossades år 1220 av Djingis Khan. I verkligheten är Samarkand en centralasiatisk stad som andra, spännande och kanske exotisk men inte unik.Den som kommer fram till sina drömmars mål blir ofta besviken. Det finns alltid något annat, någon annanstans, men att ständigt jaga det botar varken längtan eller saknad, längtans sorgsna syster.Ändå kommer längtan att fortsätta driva mig, eftersom jag är människa. Som i Eva Ströms dikt känner jag uppbrottet inuti som en tanke, en spricka. Längst inuti mig, paradoxalt nog, finns det yttersta. Djupt i mitt hjärta ligger en plats långt från fastlandets trygghet. Bara där där jag är som mest oskyddad är jag hel. Fryser yttre Hebridernas sötvattenssjöar helt till is, hjärtats sjöar, är det ute med mig, eller, nej, det är ute med oss alla.Maria Küchen, författare och kritiker

  • Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-14.Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort.Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år:Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder.Det händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf.Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige.När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien.Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande.Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad.Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna.Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla.Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien.Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra.I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar.Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare.Vi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning.Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga.I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller.Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetareLitteraturAnna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018.Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005.Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018.Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018.Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

  • Adolf Eichmann (1906-62) var organisatören bakom utrotningen av Europas judar under andra världskriget. Efter att Tredje riket besegrats dröjde det innan världen förstod vilken viktig roll byråkraten Adolf Eichmann spelat i förintelsen. Vilket gav Eichmann en möjlighet att fly till Argentina.


    Den färglöse byråkraten var också den roll Adolf Eichmann ville spela när han kidnappades 1960 av den israeliska säkerhetstjänsten Mossad och i den långa rättegången i Israel. Men historien visar snarare en glödande antisemit än en kugge som bara löd order, som i Ungern fortsatte att organisera massmord när hans överordnade Heinrich Himmler bett honom sluta.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Åsard, professor emeritus i Nordamerikastudier vid Engelska institutionen vid Uppsala universitet. Han är aktuell med boken Operation Eichmann.


    Adolf Eichmann som föddes 1906 hade en obetydlig karriär bakom sig innan han blev medlem i NSDP och SS 1932. Inom SS blev han med tiden ansvarig för judiska frågor, reste till Palestina och lärde sig hebreiska och jiddish. Adolf Eichmann blev byråkraten som planerade folkmordet på judarna och han deltog också i Wansee-konferensen i januari 1942 där judarnas slutliga öde bestämdes.


    Inom SS fick han aldrig en högre grad än Obersturmbannführer, motsvarande överstelöjtnant i Sverige, och kunde därför efter kriget sopa igen spåren efter sig och fly till Argentina.


    Men den 11 maj 1960 kom historien ifatt honom när en israelisk kommandogrupp från Mossad kidnappade Eichmann i Argentina utanför Buenos Aires. Kidnappningen blev en världssensation och följdes av en lika uppmärksammad rättegång i Jerusalem, som avslöjade vidden av de brott som Eichmann hade gjort sig skyldig till som Förintelsens organisatör.


    Bild: Adolf Eichmann som Obersturmbannführer i SS-uniform (ca. 1942) och “urvalet” av ungerska judar vid Auschwitz II-Birkenau i det tyskockuperade Polen i maj 1944. Direkt till gaskamrarna eller till arbete i lägret. Bilden är från Auschwitz albumet. Wikipedia. Public Domain.


    Lyssna också på Franska revolutionen – konspirationsteoretikernas urkälla.


    Musik: Glimpse Into A Dark Mind av Humans Win, Storyblocks Audio.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Få personer har haft sådant inflytande på Mellanösterns historia som Muhammed. Ingen visste att araben som föddes i Mecka år 570 genom änglabesök skulle få uppenbarelse om en helt ny religion - Islam. Till en början mötte hans tal om en gud stort motstånd men allteftersom fler och fler stammar samlades runt hans nya lära och ledarskap växte hans makt och inflytande som inom kort härskade över hela den arabiska halvön. Erövringståget i Allahs namn hade bara börjat. Några år senare knackar det på Jerusalems portar som ska hamna under muslimsk kontroll mer eller mindre ända fram till början av 1900-talet. Trots att Muhammed själv var död skulle staden för evigt bli kokpunkten för tre stora världsreligioner.

  • Få personer har haft sådant inflytande på Mellanösterns historia som Muhammed. Ingen visste att araben som föddes i Mecka år 570 genom änglabesök skulle få uppenbarelse om en helt ny religion - Islam. Till en början mötte hans tal om en gud stort motstånd men allteftersom fler och fler stammar samlades runt hans nya lära och ledarskap växte hans makt och inflytande som inom kort härskade över hela den arabiska halvön. Erövringståget i Allahs namn hade bara börjat. Några år senare knackar det på Jerusalems portar som ska hamna under muslimsk kontroll mer eller mindre ända fram till början av 1900-talet. Trots att Muhammed själv var död skulle staden för evigt bli kokpunkten för tre stora världsreligioner.

  • Frida och Lisen är tillbaka efter ett lite för långt uppehåll, men med desto mera pepp! Fyra strålande böcker avhandlas, och vi hoppas att ni ska höra att ljudet är lite bättre än det brukar.

    Titlar vi pratar mycket om 

    Andromeda av Therese Bohman 

    Bokälskare av Emily Henry 

    Nuckan av Malin Lindroth 

    En familj av lögnare av E. Lockhart 

     

    Böcker vi nämner 

    Jerusalem av Selma Lagerlöf 

    Kaktus av Sarah Haywood 

    Aftonland av Therese Bohman 

    Strandläsning av Emily Henry 

    Sommarmöten Emily Henry 

    Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth 

    Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart 

  • Få tror att upproret kommer att lyckas när Simon Bar Koziva trotsar romarnas ockupation och påbörjar sitt gerillakrig. I nästan tvåhundra år har Romarna omäjliggjort judarnas längtan efter självständighet. Missnöjet pyr ständigt under ytan och när väl gnistan tänds leder det hela vägen till frihet. Rabbi Akiva utropar frimodigt Bar Koziva till Stjärnans son - Messias! Judéen är befriat, egna mynt präglas och framtidstron spirar. Men det ska komma att få ett abrupt när Kejsar Hadrianus bestämmer sig för att sätta en slutlig punkt på judarnas närvaro, inte bara i Jerusalem utan hela Judéen.

  • Få tror att upproret kommer att lyckas när Simon Bar Koziva trotsar romarnas ockupation och påbörjar sitt gerillakrig. I nästan tvåhundra år har Romarna omäjliggjort judarnas längtan efter självständighet. Missnöjet pyr ständigt under ytan och när väl gnistan tänds leder det hela vägen till frihet. Rabbi Akiva utropar frimodigt Bar Koziva till Stjärnans son - Messias! Judéen är befriat, egna mynt präglas och framtidstron spirar. Men det ska komma att få ett abrupt när Kejsar Hadrianus bestämmer sig för att sätta en slutlig punkt på judarnas närvaro, inte bara i Jerusalem utan hela Judéen.

  • Vi startar på en litterär plats och tar oss ända till Jerusalem och tillbaka. Selma Lagerlöf skriver om ett samhälle som förlorar sin starka sammanhållande kraft när Stor Ingmar förolyckas och dör långt innan hans son är redo att ta över som härskare på Ingmarsgården. I det vakuum som uppstår i byn skapas rum för den domedagspredikande Hellgum som övertygar en stor del av byns invånare att den rätta platsen att vara när domen faller och Jesus återvänder till jorden är i Jerusalem. Det blir ett uppbrott som splittrar familjer och skiljer vänner och älskande. Möt Gertrud som reste och höll på att tappa förståndet på kuppen, Ingmar som stannade kvar och mot sin vilja mötte kärleken, Stark Ingmar som kunde se ända in i himmelriket och Barbro som fick mer än hon bett om.

    På slutet berättar vi vad nästa episod kommer att handla om, för den som vill vara med och läsa samma bok som vi läser.

    Just nu är det Anna Widerberg och Mattias Kvick som driver den här podden. Om ni blir nyfikna på oss så hittar ni oss här:
    annawiderberg.se
    www.mattiaskvick.n.nu/bilder

    Vinjettmusik: Summer Fun by Ahjay Stelino mixkit.co/free-stock-music/

  • Vår resa med Dionysios Areopagiten går mot sitt slut och vi avrundar med frågan om vad som blir kvar - som mystik eftervärme - sedan hans skrifter åter förs till bokhyllan. Huvudfokus denna gång ligger inte på det personliga, utan snarare vad vi tar med oss till kyrkans gemenskap.

    Men vad är då kyrkan? Paulus beskriver kyrkan som fortsättningen på det gamla testamentets tempel: en byggnadskonstruktion i Jerusalems hjärta, där Gud en gång tog sin boning. Enligt Paulus är Guds nya hem våra kroppar och själar. Ja Paulus säger faktiskt att vi är Guds kropp: Kristi kropp. Kyrkans teologi understryker att det inte bara är med vår kropp Gud förenat sig, utan med allt vi är. Ingenting är utanför. "Ni är världens ljus", säger Jesus. Ord som Mästaren hemlighetsfullt använder både om kyrkan och sig själv.

    Kan vi i längden vara mystiker utan kyrkans gemenskap, eller hör den enskilda vägen främst till en fas, som till slut ansluter till den gemensamma? Kanske har vår enskilda väg tagit oss ända upp på det heliga bergets topp. Men den som bidat där ett tag, anar i horisonten ljuset från en stad. Det nya Jerusalem. Och dit, leder inga enskilda vägar.

    Länk till chatgrupp på signal:
    https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-