Belgrad Podcasts
-
Fler än hälften av alla konstverk som byter hand tros vara förfalskningar, men straffet är inte särskilt hårt och brotten inte prioriterade. Lars Hermansson funderar på att själv skapa en äkta kopia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det händer ibland att jag får ett starkt begär till konstverk. Jag vill ha dem i mitt hem och titta på dem, länge, kanske hela livet. Det är sällan de bråkiga, fulsnygga, provocerande verken jag vill ta hem, utan de lite lugnare, meditativa, gåtfulla. En Mark Rothko, en Håkan Rehnberg, på sin höjd en Mamma Andersson. Men jag har förstås inte råd. Därför har jag ibland lekt med tanken att göra kopior. Eftersom jag inte kan måla är urvalet verk begränsat till vissa objekt och assemblage. Hur svårt kan det vara ett göra en tillfredställande kopia av en Clay Ketter – lite oljefärg, lite byggnadsmaterial, lite kartong, jag föreställer mig att det skulle gå om jag fick hålla på ett tag.
På sistone har jag börjat sukta efter ett verk av Zsuzsanna Larsson Gilice. Det heter Lexikon och är just ett lexikon, ett ungersk-svenskt råkar jag veta, där varje sida, inklusive pärmarna, är helt och hållet täckta av stanniol. Det ser ut som en silverbibel liggande på en glasskiva svävande i rummet. Jag tror att jag skulle kunna göra en rätt bra kopia av det där verket. Zsuzsanna och kanske några till skulle se skillnaden, men jag skulle kunna lura nästan vilken potentiell köpare som helst. Men jag skulle inte försöka avyttra kopian, jag skulle ha den hängande i ett soligt fönster och bara titta på den, ofta.
Men vad händer med originalet om det finns en kopia ute i världen? Ingenting så länge ingen vet om den. Förstås. Fast i det här fallet vet ju jag om den, och redan nu, innan jag ens har börjat slå in boksidor i stanniol, känner jag hur begäret till originalet minskar. Det blir liksom profanerat vid blotta tanken på mina taffliga försök att göra likadant som Zsuzsanna, som om verket bara handlade om ett hantverksmässigt förfarande, som om det inte hade en själ. Men om verket går att kopiera så att ingen ser skillnad på original och kopia, har då originalet en själ som kopian inte har? Var någonstans skulle den ha sitt säte, om inte i verkets materiella egenskaper?
Hos betraktaren kanske. Konstkritikern Ulf Linde menar i en essä att om en målning som utger sig för att vara en Rembrandt gjord i Rotterdam i mitten av 1600-talet, istället visar sig vara en förfalskning målad i till exempel Belgrad 1910, slocknar målningen för honom, hur vacker den än är. Linde skriver: ”I ett slag töms den på all autenticitet, trots att ingenting i själva målningen förändrats – den säger detsamma, men det som sägs når mig från fel tidpunkt och rum.”
Hmm. Linde tillverkade ju själv inför en utställning på Moderna muséet i Stockholm 1963 kopior av några av Marcel Duchamps berömda ready- mades, med tillåtelse från konstnären förstås. Varifrån talade de verken? Från 1960-talets Stockholm eller 10-talets Paris? Jag föreställer mig att Linde skulle svara 10-talets Paris, eftersom han hade Duchamps välsignelse. I och med den bibehålls, tänker jag mig, Lindes omhuldade autenticitet i kopiorna, eftersom den, autenticiteten alltså, i det här fallet är ett koncept, en idé. Med måleri och skulptur är det annorlunda, där kommer man inte förbi det där med handens beröring och signaturens äkthet.
Och kunnandet förstås, den äkta genialiteten. När man tar del av intervjuer och biografier över berömda förfalskare i konsthistorien, får man intrycket av att nästan alla är tekniskt briljanta, men av konstmarknaden oupptäckta målare och skulptörer. Och att beslutet att börja ägna sig åt förfalskning är ett slags hämnd på denna marknad. En relativt riskfri sådan, berättar Carl Johan Svensson, lektor i historiedidaktik vid Jönköpings universitet, i sin bok Äkta och oäkta förfalskningar. Straffen för tillverka och sälja falsk konst är relativt låga. Och det finns inte en enda polis i landet som sysslar på heltid med dessa brott, trots att uppskattningsvis 60 procent av all konst som byter ägare i världen antas vara förfalskad, enligt konstexperten Claes Moser som skrivit förord till boken. Den första lagen mot konstförfalskning tillkom i Frankrike 1895. Innan dess var det vanligt att sympatin hamnade hos bedragaren snarare än den bedragne. Och i viss mån är nog så fortfarande.
Men den stackars konstnären då, den vars verk kopieras, eller, kanske än värre, pasticheras? Det vill säga att någon försöker kopiera eller härma den stil som utmärker ditt konstnärskap, inte nödvändigtvis de faktiska målningarna eller skulpturerna. Ordet pastisch kommer från italienskans ”pasticcio” som betyder pastej eller blandning, i dagligt tal också ”en salig röra” eller liknande. Ordet har alltså en lätt pejorativ, skämtsam klang. Och visst är det väl ett milt våld pastischören utövar mot konstnären eller författaren, även när pastischen är som det heter ”kärleksfull”, och alltså inte karikerar eller uttryckligen driver med upphovspersonens speciella stil. Alla som någon gång blivit utsatt för härmning, av till exempel sitt sätt att gå, klä sig, skratta, vet att det är rätt obehagligt. Du känner dig förfaddad, tillblurrad, som om härmaren, på lek dessutom, försökt ta din själ.
Jag antar att det är så man känner sig som pastischerad författare eller konstnär. Så om du nödvändigtvis måste göra en pastisch, eller på annat sätt exploatera en känd förlaga, välj gärna en död upphovsperson. Som huvudpersonen i Jorge Luis Borges fiktiva essä, ”Pierre Menard, författare till Don Quijote”, som i början av 1900-talet bestämmer sig för att skriva Miguel de Cervantes riddarroman från 1600-talet utan att titta i boken som han läste i tolv–, trettonårsåldern och sedan dess inte läst om. Alltså inte kopiera Cervantes roman, utan själv skriva den, ord för ord.
Först tänker Menard att detta vore möjligt genom total identifikation med författaren, att alltså bli Cervantes, genom att lära sig sextonhundratalsspanska, återta den katolska tron, studera i Valladolid och Sevilla, kriga mot morerna, och sedan helt enkelt försöka glömma Europas historia mellan 1602, då Cervantes ska ha påbörjat sin Don Quijote, och 1918 då Menard påbörjade sin. Men han avvisar denna metod som alltför enkel. Han ska skriva Don Quijote utan att identifiera sig med Cervantes. Hur det gick? Tja, ganska bra. Läs själv.
Vad som förenar Borges Pierre Menard med verklighetens härmare, förfalskare och pastischörer, är, tror jag, en till milt förakt förklädd avundsjuka, eller om det är misantropi. Menard har inte valt att skriva sin Don Quijote för att Cervantes roman skulle vara särskilt bra, utan bara för att bevisa att han kan, för att leverera ett styrkebesked. Naturligtvis på Cervantes bekostnad. Litegrand som de tekniskt briljanta på konstbranschen besvikna förfalskarna av Vermeer, Bracque och Rembrandt. Alltså van Meegeren, Beltracchi och Keating, som alla säger, när de till slut avslöjats: Det var inte svårt. Det är bara att lära sig måla. Underförstått: Men det är väl ni alldeles för obegåvade för att klara av.
Lars Hermansson, författare och kritiker
Litteratur
Carl-Johan Svensson: Äkta och oäkta förfalskningar – en konstskatt i polishusets källare. Carlssons bokförlag, 2019.
-
Utrikeskrönika 22 november 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, tisdag.
Minnena kom tillbaka när jag besökte Kosovo för någon vecka sedan, för att bevaka händelserna kring det skyltbråk som skapat en stor politisk kris i landet.
Det var i mitten 1990-talet som Balkan brann i ett blodigt inbördeskrig och resten av Europa förfärades över grymheterna.
Medan vanligt folk där nere var trötta, sorgsna och desillusionerade pumpade krigshetsen på - politiker och krigsherrar vässade knivarna, spred propagandan och sålde hat.
Då någon gång, som vanligt i slutet av maj, packade jag min väska, tog flugspöet och drog till det lilla alpriket inbäddat mellan de stora bergsmassiven - de Juliska alperna och Karawankerna.
Till de turkosa strömmarna i Soca-dalen i Slovenien.
Där var det lugnt. Den lilla vid det här laget forna jugoslaviska delrepubliken hade lyckats undkomma kriget efter bara 11 dagar. De fick sin självständighet nästan utan blodspillan.
Och det var där det förunderliga hände. Jag klev rakt in i ett glatt sällskap flugfiskade jugoslaver... nä, det var dem ju inte längre.
Men här stod de i strömmarna, en gentleman från Kroatien, en annan från Bosnien. Montenegrinen var där och så serben från Novi Sad. Även en sloven fanns med i sällskapet och så jag från Sverige med mina balkanrötter i bagaget.
Samtidigt pågick kriget några timmar bort.
När vi satt där runt lägerelden reflekterade jag över att alla de här människorna skulle åka tillbaka till respektive land om några dagar och då förväntas stå mot varandra, förväntas se varandras skillnader, uppslukas av hat.
Nu var det inte så, de här gamla vännerna hade aldrig tillåtit sig att låta hatet ta överhanden eller propagandan ta kommandot - de hade varit vänner före, fortsatte vara det under och sedan också efter kriget.
Och vi kom att träffas många år framöver, alltid på samma ställe - i den sällsamt vackra dalen med sina pastellfärgade kalkströmmar.
För någon dryg vecka sedan träffade jag albaner och serber i Kosovo och förväntade mig hårda ord, anklagelser och historier om oförrätter.
Men så blev det inte riktigt.
Istället sa en ung alban, född först efter den tid då de två etniska grupperna levde ihop - att han längtade efter den gemenskapen. Efter ett gemensamt Mitrovica.
Serben i Gracanica förbannade ingen, utan konstaterade att den absoluta majoriteten i Kosovo vill ha fred och jobb. Serb som alban.
En äldre kosovoalbansk man berättade om sitt bekymmerslösa kaffedrickande i Belgrad, Podgorica eller Tirana. Han tyckte att om det funkade då, då borde det gå idag - om nu inte politikerna hade funnits, sa han som en besk slutkläm.
Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent
[email protected] -
Avsnitt 14 handlar om weekendstäder - men inte de där vanliga utan ett par mer udda val. Linda berättar om Belgrad i Serbien och Cornelia om Gent i Belgien.
När Linda varit i Belgrad åkte staden upp på listan över hennes absoluta favoritstäder tillsammans med bland annat New York och Hanoi, inget dåligt betyg till Belgrad alltså!
När Cornelia åkte till Gent gjorde hon det på en överraskningsresa och tog först på Arlanda reda på vart hon skulle.. Men det blev en riktig match made in heaven.
Dessutom har Linda varit både i Köpenhamn och på Öland. Och vi får flera härliga tips från Danmarks huvudstad. Cornelia har varit på slottsweekend, roadtrip i Östergötland och i stenhögarnas paradis - Sigtuna.Mer info och länkar till allt vi pratar om i avsnittet hittar du alltid på vår hemsida jordenruntpodden.se eller på vårt Instagramkonto.
Linda kan du följa på Fröken Globetrotter på Instagram och Paulina hittar du också på Instagram.
Vill du komma i kontakt med oss? Maila oss gärna på [email protected] eller skicka ett meddelande på Instagram. Vi älskar att höra från er!
Linda & Paulina -
Live från Belgrad! (Nåja..) Vi är tillbaka på den internationella teaterfestivalen Bitef i Belgrad, Serbien, som i år har tema arbete och arbetare, under sloganen: "We the heroes of our own labour". Vi pratar bla om Jan Martens "any attempt will end in crushed bodies and shattered bones", om "Gardien Party" av Mohamed el Khatib och Valerie Mréjen, och bråkar lite om den mexikanska wallraff-föreställningen "Tijuana".
Med Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (som också klippt och proddat) -
Putins order om mobilisering har lett till kaos runtom i Ryssland. Män grips och kallas direkt in för att strida i Ukraina. Kvinnor kräver att deras män inte ska skickas att dö i kriget.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter att Rysslands president Vladimir Putin och försvarsminister Sergej Sjojgu tillkännagett att hundratusentals män ska mobiliseras för att strida i Ukraina så har det varit kraftiga protester på flera platser i Ryssland. Trots att det först talades om 300 000 män och en så kallad partiell mobilisering, så verkar det inte alla stämma. Män grips i samband med demonstrationer och får inkallelseorder i handen. Långt fler än de som grupper som först listades ska nu mobiliseras. Bara sen förra onsdagen har tusentals gripits. I demonstrationerna hörs slagordet ”ingen mobilisering till graven” och ”nej till kriget”. Även kvinnor har protesterat mot att deras män och söner sänds till ett krig där de riskerar att bli kanonmat.
Ryska män flyr Putins mobiliseringDet har varit fullbokat på flyg som lämnar Ryssland för destinationer som Istanbul och Belgrad. Bland resenärerna finns många unga män som hellre flyr än krigar för Ryssland i Ukraina. Vid gränsövergångar försöker tiotusentals män ta sig ut ur Ryssland. Hör hur Putins mobiliseringsorder skapat oro och får män att fly landet.
Medverkande: Joakim Paasikivi, överstelöjtnant, Johanna Melén, tidigare Rysslandskorrespondent, Per Enerud, senior analytiker vid Myndigheten för psykologiskt försvar
Programledare: Fredrik Wadström
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Joar Jonsson
-
Sveriges kraschlandning i Belgrad utlöser en stor diskussion om tillståndet i svensk fotboll. Via Dejan Kulusevskis klara röstläge, bänkade landslagsspelare, Janne Andersson, förbundet, Danmark, Norge och tillbaka igen. Vem är ansvarig för vad? Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Grupplottningarna i Europa, Daniel Sundgren om det kommande Champions league-äventyret och Nahir Besara pratar upp helgens Stockholmsderby mellan AIK och Hammarby.
-
Vad säger senaste veckornas bråk och dåliga resultat egentligen om IFK Göteborg? (0:25) Anels anteckningar, bland annat om att Hammarby scoutar i Belgrad. (13:31) När är det meningen att GIF Sundsvall ska vara bra? (21:21) FINNS det ens en bra U21-förbundskapten? (29:25) Erling Haaland är klar för Manchester City - har Sverige slutligen passerats av Norge? (35:04) Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Han har tagit glasögonvärlden med storm och nu är grundaren av CHIMI eyewear äntligen i vår studio. Varför startade han ett glasögon företag och vad är det som gjort dem så framgångsrika? Han berättar om allt ifrån de bästa sevärdigheterna i Belgrad till hur man blir tävlande i Men's Physique och självklart en massa företagande!
LÄNKAR
Daniels Instagram
CHIMIS Instagram
Personen bakom Instagram
-
Det kommer att leda in här i barrskogslandet, det är en global företeelse i en geografisk kontext på en plats där det finns ett otal med korruption och en kvantitet av en kontaktpunkter, vilket är klar optik.
Det var menat att bli så och det kommer att bli så. Som i sin tur angår själva valet i USA som en del i det här...
Vladimir Putin syn på saken...
"För USA och dess allierade är det en politik för att hålla tillbaka Ryssland, med uppenbara geopolitiska utdelningar. För vårt land är det en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som nation.
"Vårt största bekymmer är de grundläggande hot som oansvariga västerländska politiker skapade för Ryssland konsekvent, oförskämt och ceremoniellt från år till år.
Jag syftar på Natos expansion österut, som flyttar sin militära infrastruktur allt närmare den ryska gränsen.
Det är ett faktum att vi under de senaste 30 åren tålmodigt har försökt komma till en överenskommelse med de ledande Nato-länderna om principerna om lika och odelbar säkerhet i Europa.
Som svar på våra förslag mötte vi undantagslöst antingen cyniskt bedrägeri och lögner eller försök till påtryckningar och utpressning, medan den nordatlantiska alliansen fortsatte att expandera trots våra protester och oro.
Dess militärmaskin rör sig och närmar sig som sagt själva vår gräns.
Varför händer det här? Varifrån kom detta oförskämda sätt att tala ner från höjden av sin exceptionalism, ofelbarhet och all-tillåtenhet? Vad är förklaringen till denna föraktfulla och föraktfulla inställning till våra intressen och absolut legitima krav?”
Putin kallade amerikanerna "konstnärer" för att de ljugit om Natos expansion
Han hänvisade till: ”lovar att inte expandera Nato österut ens med en tum. För att upprepa: de har lurat oss, eller, för att uttrycka det enkelt, de har spelat mot oss.
Putin sa sedan att denna "absolutism", med Sovjetunionen inte längre som en barriär, ledde till okontrollerad amerikansk aggression, som började med Natos bombning av Serbien 1999, 2003 års invasion av Irak och USA:s inblandning i Syrien.
Ryssland har noterat den förstörelse som Washington har åstadkommit, även om den verkar vitkalkad från amerikanska sinnen.
”Först genomfördes en blodig militär operation mot Belgrad, utan FN:s säkerhetsråds sanktion men med stridsflyg och missiler som användes i hjärtat av Europa. Bombningen av fredliga städer och livsviktig infrastruktur pågick i flera veckor.
Jag måste komma ihåg dessa fakta, eftersom vissa västerländska kollegor föredrar att glömma dem, och när vi nämnde händelsen föredrar de att undvika att tala om internationell rätt.
Sedan kom turen till Irak, Libyen och Syrien. Den illegala användningen av militär makt mot Libyen och förvrängningen av alla FN:s säkerhetsråds beslut om Libyen förstörde staten, skapade ett enormt säte för internationell terrorism och drev landet mot en humanitär katastrof, in i virveln av ett inbördeskrig, vilket har fortsatt där i flera år.
Tragedin, som skapades för hundratusentals och till och med miljoner människor, inte bara i Libyen utan i hela regionen, har lett till en storskalig utvandring från Mellanöstern och Nordafrika till Europa.
#CarlNorberg #DeFria #RealNews
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Det kommer att leda in här i barrskogslandet, det är en global företeelse i en geografisk kontext på en plats där det finns ett otal med korruption och en kvantitet av en kontaktpunkter, vilket är klar optik. Det var menat att bli så och det kommer att bli så. Som i sin tur angår själva valet i USA som en del i det här... Vladimir Putin syn på saken... "För USA och dess allierade är det en politik för att hålla tillbaka Ryssland, med uppenbara geopolitiska utdelningar. För vårt land är det en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som nation. "Vårt största bekymmer är de grundläggande hot som oansvariga västerländska politiker skapade för Ryssland konsekvent, oförskämt och ceremoniellt från år till år. Jag syftar på Natos expansion österut, som flyttar sin militära infrastruktur allt närmare den ryska gränsen. Det är ett faktum att vi under de senaste 30 åren tålmodigt har försökt komma till en överenskommelse med de ledande Nato-länderna om principerna om lika och odelbar säkerhet i Europa. Som svar på våra förslag mötte vi undantagslöst antingen cyniskt bedrägeri och lögner eller försök till påtryckningar och utpressning, medan den nordatlantiska alliansen fortsatte att expandera trots våra protester och oro. Dess militärmaskin rör sig och närmar sig som sagt själva vår gräns. Varför händer det här? Varifrån kom detta oförskämda sätt att tala ner från höjden av sin exceptionalism, ofelbarhet och all-tillåtenhet? Vad är förklaringen till denna föraktfulla och föraktfulla inställning till våra intressen och absolut legitima krav?” Putin kallade amerikanerna "konstnärer" för att de ljugit om Natos expansion Han hänvisade till: ”lovar att inte expandera Nato österut ens med en tum. För att upprepa: de har lurat oss, eller, för att uttrycka det enkelt, de har spelat mot oss. Putin sa sedan att denna "absolutism", med Sovjetunionen inte längre som en barriär, ledde till okontrollerad amerikansk aggression, som började med Natos bombning av Serbien 1999, 2003 års invasion av Irak och USA:s inblandning i Syrien. Ryssland har noterat den förstörelse som Washington har åstadkommit, även om den verkar vitkalkad från amerikanska sinnen. ”Först genomfördes en blodig militär operation mot Belgrad, utan FN:s säkerhetsråds sanktion men med stridsflyg och missiler som användes i hjärtat av Europa. Bombningen av fredliga städer och livsviktig infrastruktur pågick i flera veckor. Jag måste komma ihåg dessa fakta, eftersom vissa västerländska kollegor föredrar att glömma dem, och när vi nämnde händelsen föredrar de att undvika att tala om internationell rätt. Sedan kom turen till Irak, Libyen och Syrien. Den illegala användningen av militär makt mot Libyen och förvrängningen av alla FN:s säkerhetsråds beslut om Libyen förstörde staten, skapade ett enormt säte för internationell terrorism och drev landet mot en humanitär katastrof, in i virveln av ett inbördeskrig, vilket har fortsatt där i flera år. Tragedin, som skapades för hundratusentals och till och med miljoner människor, inte bara i Libyen utan i hela regionen, har lett till en storskalig utvandring från Mellanöstern och Nordafrika till Europa. #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
I dagens intervju pratar jag med Monika Vasic som med sitt företag Moyolo (move your love) håller liv i heligheten genom helande ljud, groove, hatha- och yinyoga klasser, dans samt happy power walk.
Monika gick sin gong grundutbildning i Belgrad med den slovenska gongspelaren Mojca Malek som lärare och grundutbildningen förde henne vidare till att resa tillsammans med Don Conreaux och Gong Caravan of Peace. Det ledde i sin tur att hon har fått spela gong på många platser i världen, bland annat i Kroatien och vid Sarajevos pyramider.
En av Monikas ledord är "dansa aldrig halvhjärtat, lev aldrig halvhjärtat". Hon upplever gongen som en förstärkare av den egna intentionen och bland annat så berättar hon under intervjun hur hon gör när hon sätter en intention vid ett gongbad. Monika använder sin röst mycket när hon spelar gong och hon upplever att gongen lärt henne lita på sin intuition.
Mer om Moyolo hittar du här: https://www.moyolo.se/helandeljud
Vill du lyssna på GongbadOnlines Gongbad hittar du dem här: https://www.gongbadonline.se/ -
Hösten är här, teatrarna har öppnat för fulla salonger och vi har redan svårt att hinna med. Men, nu har vi sett Thomas Ostermeiers Sverige-version av hans uppsättning av Didier Eribons Tillbaka till Reims med Lena Endre. Dessutom har Cecilia varit på Bitef-festivalen i Belgrad och Loretto berättar hur The Matrix funkar som dockteater.
Med: Cecilia Djurberg och Loretto Villalobos -
Vi pratar om förlusten nere i Belgrad där matchens Hammarbys näst bästa spelare var på plats i Stockholm. Är Ludwigson nästa Micke Nilsson? Trots förlusten är det hoppfulla toner inför returen. Och så pratar vi om helgens match mot IFK Göteborg där en ressugen Gurra kommer att vara på plats. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
2021 fyller Göteborg 400 år. För att fira detta berättar P4 Göteborgs Tommy Johansson en liten historieberättelse varje dag. Häng med på en resa genom Göteborgs historia! Dagens avsnitt: eljko Ranatovi eller Arkan var grovt kriminell och utförde flera rån i Göteborg. När han återvände till Balkan satte han upp en paramilitär styrka i inbördeskrigets Jugoslavien. Han mördades i Belgrad år 2000 innan han ställdes inför en krigsförbrytartribunal.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
- Visa fler
