Köpenhamn Podcasts
-
Ramslöks-martini, -hummus, -kimchi. Kellie Erm är ramslökstokig. I London säljer hon ramslökspesto. Och nu är hon i Skåne för att skörda.
Några minuter från Sveriges sydligaste plats, Smygehuk, bor Kellie Erms föräldrar. Trädgården är full av ramslök.
Sin skånska till trots så har Kellie Erm faktiskt inte ens bott i Sverige.
- Familjen har bott på Kanarieöarna, i München, Chile och Los Angeles, säger hon.
Hennes pappa jobbade med teleskop. Först på senare år har föräldrarna flyttat till Skåne.
Kellie har studerat PR i Barcelona och utbildat sig till kock i Köpenhamn. Sedan åtta år bor hon i London och arbetar med restaurang-PR. Hon har lanserat flera kända restauranger i London.
- Under covid stängde restaurangerna i London och jag stod utan jobb.
Kellie åkte till föräldrarna i Skåne. Det var då hon mötte ramslök för första gången.
- I flera månader experimenterade jag med ramslöken.
Det blev martini och bloody mary, våfflor, hummus, pesto, börek, valnötssalsa, pasta färgad med ramslök, pasta fylld med ramslök, vietnamesisk nudelsallad, tysk potatissallad, frittata och mycket annat.
- Knopparna och blommorna går också att äta, säger Kellie. Jag gjorde kimchi på knoppar och blad. Och picklade knoppar som kapris,
Hon bjuder på fröknäcke med ramslök, ramslökssmör och en ljust grön labneh.
Och så gör hon ramslöks-hollandaise till vit sparris, och pasta med ramslökspesto. Du hittar recepten längre ner.
När hon experimenterade under covidmånaderna la hon ut bilder på instagram (@kellierm). Hennes följare i London blev intresserade.
- Året därpå bad jag mina föräldrar att skörda ramslöken och skicka den till mig i London.
Kellie gjorde pesto på den som hon sålde till följare på insta.
-Mitt bästa tips är att mixa bladen och krama ur saften. Den kan man smaksätta det mesta med. Dessutom kan man använda de urkramade bladen, t ex till en pesto.
Kellie hoppas att alla recept till slut ska samlas i en kokbok.
-
Från 2010. Två bomber sprängs i Köpenhamn, en person dör och flera skadas. Det är den värsta terrorattacken i Danmarks historia och spåren leder till Sverige. Flera år senare hör Marten Imandi till slut hur polisen knackar på dörren och en historia om passion, hämnd och försoning rullas upp.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
I P3 Dokumentär möter du Marten Imandi som efter 20 år i fängelse för första gången berättar om sitt liv och sina val, om rymningen från Kumla med Ioan Ursut och om sina första steg i frihet. Och så får han en unik förfrågan: Harald Rytz, ett av de danska offren från bombattentatet, vill träffa honom.
Producerat av: Martin Ezpeleta
Sändes första gången: 4 april 2010 -
Skulle du vara okej med att din partner kör din kompis hem ensam? Nikola är i Köpenhamn och lever livet. Robas barndomsvän Isra hoppar in som vikarie och det snackas om att bli vuxen, vänskap och relationer. PS. glöm inte att dela avsnittet till en vän eller 10 <3 Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Vad har de tidiga kvantfysikerna i Köpenhamn gemenast med de religiösa mystikerna? Vad kan psykedeliska substanser säga om verklighetens natur och vad är det för ett ”krig” som pågår mellan materialister och hermetiker? Åtminstone enligt Per Johansson. Kliv in. Och kliv ut igen till en härlig söndag. Puss från oss
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto.
"En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".
Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".
”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”
Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.
För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.
I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."
Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.
Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datum
Och jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.
När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".
Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.
Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.
Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.
Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.
Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.
Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.
Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.
2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.
Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.
”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”
Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.
Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.
Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.
I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.
Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.
Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.
Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.
Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.
Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.
För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...
Det är det som gör henne så intressant.
Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:
–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.
Anneli Dufva
-
Det roligaste vi vet är bajshistorier så såklart var vi tvungna dela med oss av våra värsta: Fontänbajsen under sexet, när Engla bajsade på sig på sjukhuset, lyx-handdukarna som fick agera toapapper och Philippas opassande prutt på biografen.
Sen så har Engla hittat sin gamla hångeldagbok och läser upp ett stycke från sin första kyss. Vi avslöjar också äntligen vår största hemlighet … när vi drog en springnota på Fashion Week.
-
Gräddfil i Moskva. Utskälld i Hongkong. Inspärrad i USA. Hotad med stryk i Mumbai. Erbjuden cash i Gatwick. Svettpanik i Köpenhamn. Vi delar erfarenheter från flygplatser runt om i världen men funderar ändå mest av allt på hur man bäst edgar en strömbrytare och varför det är najs med pitthud på fingrarna.
FÖR BILJETTER TILL LIVESHOWS OCH VÅR MERCH: Biljetter och merch!
FÖR ATT STÖTTA OSS OCH FÅ ETT EXTRA AVSNITT I MÅNADEN: Patreon!
-
Fredagspodden med Hannah Widell och Amanda Schulman "Lungis och kräkis i Köpenhamn" Slutlåt: Drinking With A Friend - Doug Paisley
Hitta lyssnarnas utvalda favoritavsnitt på fredagspodden.se
-
Vi snackar Handboll har träffat Olivia Mellegård, tillbaka efter proffssejour i danska Köpenhamn, två korsbandsskador som har gjort Olivia ännu starkare och ska, enligt plan vara till bak under våren 2023. Lagt mycket åt studier, värdesätter farmor och mormor väldigt högt och vi får över Olivias kvitteringsmål med Blågult mot Norge. Dessutom ett par känslomässiga hälsningar i programmet.
Härlig personlighet.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi snackar Handboll har träffat Olivia Mellegård, tillbaka efter proffssejour i danska Köpenhamn, två korsbandsskador som har gjort Olivia ännu starkare och ska, enligt plan vara till bak under våren 2023. Lagt mycket åt studier, värdesätter farmor och mormor väldigt högt och vi får över Olivias kvitteringsmål med Blågult mot Norge. Dessutom ett par känslomässiga hälsningar i programmet.
Härlig personlighet.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Idag hälsar ingen mindre än Samuels mamma på i studion! Hon berättar om livet som präst, syn på monarki och historier om Samuel medan Olivia sitter i Köpenhamn och berättar om flytten och inte minst så bjuds det på lite skådespeleri! Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Första podden 2023 handlar om trender, nyheter och Prix de Belgique. Lacke bjuder på minnen från Köpenhamn, V75-tips och en analys om varför Putin startat krig.
00.00 Reflektioner från julhelgen.05.13 Ingen vill ha säkerhetsspår
11.44 Banmästarna är travets nya rockstjärnor
17.21 Travprofiler rasar mot aktiva
27.57 Gör tre svalor en sommar?
33.26 Regeländringar 2023: Inga lackade spön, höjd åldersgräns, livstids tävlingsförbud och slut på ungdomslopp
43.36 Nya proffs och nytt matutbud
48.51 Lacke gillar smörrebröd och berättar om resan till Köpenhamn
55.21 Tankar inför Prix de Belgique
1.01.30 Lacke vet anledningen till att Putin startat krig och bjuder på luringar till V75 på Kalmartravet
Gäst: LackeProgramledare: Jörgen Forsberg, Anders Malmrot och Markus Myron
-
I helgen är det biopremiär för "A man called Otto", baserad på "En man som heter Ove". Hör regissören och huvudrollsinnehavarna Tom Hanks och Mariana Treviño om det universella i historien om en grinig gubbe.
Regissören Marc Forster menar att det finns något "shakespearianskt" i karaktärerna, som bygger på romanen "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Reportage av kulturredaktionens Björn Jansson.
SAMTAL: SÅ FÖRÄNDRADES MUSIKSVERIGE AV JAZZSTJÄRNORNA SOM KOM HITEn ny dokumentärserie i SVT, "När jazzlegenderna kom till Sverige", sätter ljuset på det dubbla arvet efter de afroamerikanska jazzstjärnorna som kom hit på 50-70-talen – och stannade kvar.
Hur påverkade – och påverkar kanske än i dag – det här kreativa inflödet svenskt musikliv? Berit Nygren, producent på Jazzradion i P2, besöker P1 Kultur och hittar spår i musiken.
REPORTAGE: BILDNINGSRESAN – KÖPENHAMNReportageserien Bildningsresan tar dig till kulturens huvudstäder. Här får du en guide till de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Följ med Eskil Krogh Larsson till Köpenhamn.
ESSÄ: DET ÄR I MELLANRUMMET DET HÄNDERI OBS serie om skiljetecken har vi kommit fram till ett som inte ens är ett tecken – mellanslaget. Författaren Jörgen Gassilewski reflekterar över språkets betydelsefulla tomrum i dagens essä.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Felicia Frithiof -
"Var är konsten???" Det utropade en kritiker när den stora utställningen "Documenta" i Kassel skulle efteranalyseras. Idén om VAD som är en utställning, är uppe för diskussion i år.
KONSTÅRET 2022 MED GÄSTER:Det här var året då vi efter pandemins nedstängningar på riktigt började röra oss fritt på muséer och vernissagefester igen. Den uppskjutna Venedigbiennalen gav plats åt kvinnorna och placerade surrealismen i centrum. Och på lika viktiga - den tyska mastodontutställningen Documenta i Kassel - så upplöstes själva idén om vad som är en utställning så långt, att det fick kritikerna att rynka pannorna.
Vi sammanfattar konståret 2022 tillsammans med konstkritikern Birgitta Rubin från Dagens Nyheter och Mårten Arndtzén på Kulturredaktionen i P1.
MÅRTEN ARNDTZÈN LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets Sverigedebut: Anselm Kiefer på Artipelag, pågår till 8 januari 2023.
Årets återkomst: Barbro Östlihn på Göteborgs och Västerås konstmuseer, pågår i Västerås t.o.m. 5 mars 2023.
Årets återupptäckt: Nicolai Astrup på Waldemarsudde.
Årets utställning: Ejnar Nielsen på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn. Öppnar på Vejen konstmuseum i januari 2023.
CECILIA BLOMBERG LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets abstrakta pionjär: Sonia Delaunay på Louisiana
Årets politiska reflektion: Yael Bartana på Moderna museet i Malmö
Årets forskarbragd: Georg Vasaris teckningar på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023
Årets utställning: ”Det kalla ögat. Tyskland, 20-talet och nysakligheten” på Louisiana, pågår till 19/2-2023.
BIRGITTA RUBIN (DN) LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets angelägenhet: Klimatkonsten och medvetenheten om museernas ansvar
Årets positionering: Äldre kvinnliga konstnärer tar plats på de stora konstinstitutionerna
Årets genre: Fotografiet - t.ex. Christer Strömholm på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023
Årets utställning: Nan Goldin på Moderna museet, pågår till 26/2-2023
OBS-ESSÄN OM NAKNA GREKERAntikens greker gymnastiserade gärna nakna. Ja, det var rentav en del av deras kulturella identitet, och det avspeglades i konsten. Idag däremot verkar vi ha svårt att betrakta nakna kroppar utan en pornografisk blick. Det menar Carl Magnus Juliusson, som i dagens essä från Obs berättar om en av det antika Greklands kanske märkligaste uppfinningar.
ÅRETS SJÄLVHUSHÅLLAR- OCH TRÄDGÅRDSBÖCKER (OCH EN FRÅN FÖRRA ÅRET):"Modern självhushållning" av Anders Rydell och Alva Herdevall
"Odla blommor" av Hanna Wendelbo
"Den blommande köksträdgården" av Anette Nilsson (2021)
Dessutom tipsade Nina Asarnoj om tidningen "Åter. Praktisk kunskap om självhushållning" och dokumentären "Gubben i stugan" av Nina Hedenius på SVT Play.
Programledare: Cecilia Blomberg
Producent: Nina Asarnoj -
Utrikeskrönikan 16 december 2022
Köpenhamn, fredag.
Ska man förstå Danmark ska man förstå dess mat. Jag måste få berätta om de danska pannkakorna. Men inte pannkakor i största allmänhet, här ska du få höra om de köpenhamnska så kallade rådhuspannkakorna.
Det började med att det landade en inbjudan i min inkorg, den danske professorn Morten Meldal hade fått Nobelpriset i kemi och det skulle såklart firas. Köpenhamns kommun, där han bor och är verksam, var stolta så de nästan sprack och bjöd in till en ceremoni i Köpenhamns pampiga rådhus.
Där skulle det bli tal, bubbel – och pannkakor.
Jag läste igen.
Jo, de skulle servera just pannkakor, och faktiskt inte så mycket annat. Det nämndes liksom i förbifarten, att Morten Meldal firas med rådhuspannkakor. Som om att det var helt normalt att äta pannkakor efter ett Nobelpris, och som att alla var helt med på det. Här låg ju uppenbarligen en bra story begraven.
Mycket riktigt. Efter lite research hade jag lärt mig att rådhuspannkakor är en dansk festrätt som bara får serveras av Köpenhamns kommun och bara vid mycket festliga tillfällen. Rätten uppfanns på 1920-talet av en dansk krögare, som gav receptet till kommunen på villkor att det hölls hemligt och att pannkakan bara serverades i just rådhuset.
Så är det visst än idag, nästan 100 år senare. Även om det finns många försök till kopior därute lär det alltså bara vara i Köpenhamns rådhus du kan äta en äkta rådhuspannkaka.
Där har de å andra sidan ätits många gånger genom åren, har man något att fira eller en viktig gäst så kommer de fram, pannkakorna. Etiopiens kejsare Haile Selassie har ätit pannkakor i rådhuset. Liksom danska handbollslandslaget varje gång de vunnit EM. 1967 serverades 70 000 pannkakor när stan fyllde 800 år, och nyåret 2012 bjöds stans hemlösa på äkta rådhuspannkakor. I somras åts den för att fira danska Tour de France-vinnaren Jonas Vingegaard – och nu har alltså nobelpristagaren Morten Meldal också ätit de legendariska pannkakorna. Liksom jag, för jag nappade såklart på inbjudan och begav mig till rådhuset.
Och där låg de. I en av det pampiga husets många pampiga salar, snyggt uppradade på serveringsfat. Jag försökte se ut som att jag var där för Nobelprisets skull. Borgmästaren höll ett långt tal om forskning i framkant – jag lyssnade inte så noga, glodde mest storögt på de hemlighetsfulla pannkakorna. Belgiens kung Leopold har ätit dem, och världens bästa fotbollsmålvakt Peter Schmeichel. Snart var det min tur.
Jag la upp en på en tallrik och smakade.
En hoprullad pannkaka fylld med vispad *censur*, struken med *censur* och överströdd med rostade *censur*.
Den var såklart utsökt. Jag svalde och gick därifrån med en känsla av att ha tuggat mig ännu en liten bit längre in i den danska folksjälen.
Samuel Larsson, Köpenhamn
- Visa fler
