Los Angeles Podcasts

  • Utrikeskrönikan 21 oktober 2021.

    Los Angeles, torsdag.Man får ändå ge upphovspersonerna bakom den amerikanska komediserien United States of Al en eloge i det att de skapat en av de mer oväntade uppdateringarna av det gamla, klassiska sitcomformatet. Huvudpersoner här är Riley, en nyseparerad amerikansk Afghanistanveteran, som lyckats ordna ett visum så att hans före detta tolk från tiden i Afghanistan, Al, kan komma och bo med honom i USA. Den första säsongen fick blandad kritik. En del tyckte att serien var förlegad med sina skämt om kulturkrockar. Att skådespelaren som spelar afghanen Al har rötterna i Indien gjorde att man knappast fick några pluspoäng av representationsförespråkarna. Men när det började dra ihop sig till start för seriens andra säsong, så trängde sig plötsligt verkligheten på i det fiktiva universumet. Man kunde ju inte ignorera det som hänt i Afghanistan under slutet av sommaren och början av hösten. Man kan säga så här, manusförfattarna bakom serien blev lika förvånade som den amerikanska militären över hur snabbt talibanerna tog över makten i landet och manuset till säsongspremiären fick helt göras om.Hur mycket verkligheten ska få påverka tv-fiktion är ju en fråga som varit aktuell för många tv-skapare i och med covid-pandemin. För en sjukhusserie som Gray's Anatomy var det kanske oundvikligt att covid fick ta mycket plats och kanske även ett sätt att få långköraren att krama ny form av dramatik ur konceptet. Men även en komediserie som Superstore, som handlar om livet på ett stort varuhus, valde att göra komedi med många scener genomförda med skådespelarnas ansikten delvis dolda bakom munskydd. Andra serieskapare tänkte på framtiden, och ville inte riskera att deras avsnitt skulle kännas daterade om bara något år. Så man låtsades som om pandemin aldrig hände.För United States of Al blev de sista dagarna av det amerikanska uttåget ur Afghanistan temat för hela säsongpremiären. Al och hans kompis Riley försöker där få ut Als syster ur Kabul. Som när de lotsar henne mot en amerikansk soldat vid en av checkin-spärrarna utanför flygplatsen. Och vi som tittar vet ju att det var där som så många dog i ett bombdåd.Jag ska vara helt ärlig. United States of Al är inte en särskilt bra serie. Till och med de burkade skratten känns ansträngda här. Men säsongspremiären höll en helt annan klass än resten av avsnitten. Det var som att det blev bättre när man faktiskt var tvungna att ge sig ännu lite djupare in i verklighetens dramatik än man vågat tidigare.Roger Wilson, Los Angeles. roger.wilson@sverigesradio.se

  • Hur vet vi när en upplevelse är "äkta"? Författaren Italo Calvino (19231985) sökte Amerika men fann det inte i USA. Torbjörn Elensky följer Calvino i spåren i denna essä.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den amerikanska litteraturkritikern Marjorie Perloff föddes som Gabriele Mintz i Österrike 1931. När hon bara var sju år gammal, 1938, lyckades hennes judiska familj fly undan nazisterna och tog sig till USA. I sina memoarer, The Vienna Paradox, beskriver hon alldeles i början hur ett kaffeehaus, en restaurang i klassiskt wiensk stil, som skapats i New York, med alla de typiska möblerna i böjträ, små marmorbord och leende kypare i vita förkläden känns mera autentiskt än det gör att besöka ett samtida kafé i Wien. Det handlar naturligtvis om flera saker, inte minst hur ens förväntningar uppfylls: medan kyparna i Wien, enligt henne, är rätt otrevliga är de amerikanska låtsaswienarna idel leenden. Och både schnitzeln och bakelserna smakar bättre i New York än i Wien, enligt henne. Nostalgi, som även den som flytt från ett land, kan känna inför barndomens miljöer, är en lurig känsla. Den har inte nödvändigtvis med någon riktig minnesbild att göra.Mina tankar går till Perloffs iakttagelser när jag läser Italo Calvinos reseskildring från USA: Un ottimista in America (en optimist i Amerika). Mellan november 1959 och maj 1960 reste den mycket europeiske författaren och tidigare kommunisten från New York till Los Angeles, via Chicago, Cleveland, Detroit, New Orleans och många andra små och stora städer. Resan bekostades av ett stipendium från Ford foundation. Hans plan var att skriva en bok om sin resa, som en sorts Gullivers resor, men dokumentär. Men när han väl hade färdigställt sitt manus och valt titeln, i mars 1961, bestämde han sig för att han inte ville ge ut den. Som litterärt verk ansåg han den för tunn, och som reportage inte tillräckligt originell. Jag själv hade, utifrån hans brev, uppfattat det som att han förstört manuset men för några år sedan gavs boken ut, med lite drygt 50 års fördröjning.Det är inte sällan intressant att läsa gamla reseskildringar. Är de tillräckligt bra eller originella kan deras litterära värde göra att de lever vidare som klassiker. Men även om de är lite sämre kan de fungera som fascinerande tidsbilder. Calvinos USA-bok är läsvärd för att den är ännu en pusselbit i ett stort författarskap, men lika mycket som tidsbild, inte av USA i sig, men av den europeiske intellektuelles möte med detta stora land, vars livsstil, musik, mode redan hade börjat påverka livet i Europa på allvar.När Calvino reser till USA är det som att han söker upp samtidens, modernitetens och framtidens urbild. Och hans skildring av mötet med landet, som legat så länge liksom i en tidkapsel, innehåller många välbekanta iakttagelser av fenomen som idag är normala även här: den stora mängden trafik, kvinnor som lever för sig själva, det för en italienare chockerande i att folk sitter ensamma och äter och naturligtvis förekomsten av restauranger med mat från hela världen.Han återkommer gång på gång till hur tråkigt livet i USA tycks honom.Redan på första raden i sin bok ångrar han att han tog ett kryssningsfartyg över Atlanten, och inte ett flyg. Hans möte med USA blir på något sätt mindre autentiskt. Eller åtminstone inte i fas med vad han förväntat sig. Istället för de snabba beslutens finansliv eller storpolitikens svindlande värld möter han USA via uttråkade pensionärer från Mellanvästern som spelar bingo för att få tiden att gå under överresan. Samtidigt är det något i den där första upplevelsen som biter sig fast, och han återkommer gång på gång till hur tråkigt livet i USA tycks honom.Folk har inte verkliga intressen, det förs inte seriösa diskussioner, och dess avantgarde i form av beatniks är bara en falsk upprorsrörelse, av folk som när det kniper kan gå hem till pappa och få lite mer pengar. Calvino själv hade i sin spädaste ungdom varit partisan och slagits mot fascisterna med vapen i hand, under andra världskrigets sista år. Att vara på houseparty med beatniks, för vilka den intellektuella höjdpunkten var knark och ett bongotrumsolo, var för honom helt meningslöst.Under hela sin resa försöker han få grepp om det verkliga, det autentiska USA. Men när han tycker sig se det lockar det honom inte särskilt mycket. Och han konstaterar förvånad att det första intrycket faktiskt är att USA inte är amerikaniserat. Vi är mera amerikaniserade än de, menar han. Vi har fler flipperspel, mer reklam, och dricker mer Coca Cola än vad de gör. Men han älskar Manhattan, som är den del av landet han bekantar sig med först. Där finns en puls och en öppenhet som tilltalar honom. Men han konstaterar snabbt att det nog inte egentligen är USA han befinner sig i där, utan något annat, eget.När han försöker närma sig landet genom att få gå på date med en genuin amerikansk kvinna på Manhattan visar hon sig undantagslöst vara ryska, polska, eller något annat, vad som helst utom vad han själv tänker sig som amerikanskt. Visst, han är inte dum, och han ironiserar samtidigt över sina egna förväntningar.Han frågar sig om han gör fel som under sin vistelse bor i Greenwich village. De flesta han ser på gatorna är ättlingar till italienare som anlände i början av seklet. Men de kan i allmänhet inte italienska längre, och om de gör det är det ofta någon dialekt. Deras familjer lämnade landet innan det konsoliderats som nationalstat, de är mera sicilianare, napoletanare, som fört med sig kulturen från de borbonska Syditalien men skulle vara främmande i det samtida Italien.Men det finns också senare invandrade, som bär med sig kunskapen om det moderna Italien. Inte sällan stöter han på dem på vad han kallar espresso-places, små kaffebarer i italiensk stil, som sedan några år blivit högsta mode. Han berättar att det är väldigt svårt för honom att få hans amerikanska vänner att förstå att dessa lokaler mest inger honom obehag. Försöken att skapa en italiensk atmosfär med lite halvdunkel, marmorbord, byster av romerska kejsare och någon högtalare ur vilken operaarior strömmar på svag volym inger honom snarare främlingskap, kanske till och med ett lätt obehag, än någon nostalgi.De som jobbar på de här barerna är ofta unga italienare, födda och uppvuxna i Italien. Calvino frågar sig hur de står ut. Han tänker att det inte kan finnas något svårare än att ställa om och förtränga det verkliga Italien som de känner till, för att bidra till att skapa denna konstgjorda italienska atmosfär, som inget har att göra med deras gamla hemland.När jag själv för några år sedan var i New Yorks Little Italy ville jag göra mig till och säga något på italienska till en kypare. Han förklarade för mig att han kom från Albanien och inte pratade italienska. Men han spelade rollen till fulländning.Det mest fascinerande som hänt sedan Calvino besökte USA är nog emellertid att det numera även i Italien finns ställen som är italienska på det där tillrättalagt kitschiga sättet som ska motsvara turisters förväntningar. Och vem vet, kanske någon av de här unga männen som utvandrade från Italien på 1950-talet skulle ha samma känsla inför en modern restaurang i det gamla hemlandet som Marjorie Perloff inför kaféerna i Wien: imitationen i New York känns mera äkta, för den motsvarar de egna förväntningarna.Torbjörn Elensky

  • Den amerikanska författaren Lisa Taddeo har följt upp sin reportagebok Tre kvinnor från 2019 med debutromanen Djuret. Lisa Bergström har intervjuat henne.

    Boken handlar om Joan som lämnar New York efter att en älskare tagit sitt liv och bosätter sig utanför Los Angeles för att försöka bli av med ensamheten.För mig handlar boken mer om förlust och sorg, än vad den handlar om kvinnliga sexualitet eller mäns förtryck, säger Lisa Taddeo.Lyssna på hela reportaget av Lisa Bergström.

  • Filips naiva tro på att Hanna Hellquist och Oscars Zia skulle dyka upp i Los Angeles som de utlovade en sen festnatt, rekord i koncentrationssvårigheter, och Mr X osannolika och gentlemannamässiga intråcklingar på sportevenemang!

  • Bioaktuella "Pleasure" är en berättelse om en ung tjej från en svensk småstad som åker till Los Angeles med målet att bli en stor porrstjärna. Filmkritikerna Kerstin Gezelius och Fanna Ndow Norrby har sett filmen.

    LESBISK PUNK OCH KONST I 80-TALETS LONDONJust nu pågår filmfestivalen Cinema Queer i Stockholm. En av filmerna som visas är "Rebel Dykes", om ett gäng unga lesbiska tjejer i 80-talets London som vill bryta konventioner, skapa konst och spela punkmusik. En av de som var med när det begav sig är konstnären Del LaGrace Volcano, som också gästar studio 7 och vårt program.GULDPALMSBELÖNADE FILMEN TITANE - OM VÅLD, SEX OCH BILARVår reporter Emma Engström har träffat regissören bakom bioaktuella filmen "Titane", Julia Ducournau.VAD ÄR LARS NORÉNS GAMLA SKRIVMASKIN EGENTLIGEN VÄRD?Föremål som tillhört författaren och regissören Lars Noren ska nu auktioneras ut. En skrivmaskin, en cykel, en CD-samling... men varför är en skrivmaskin egentligen mer värdefull bara för att den tillhört Lars Norén? P1 Kulturs Gunnar Bolin och Nina Asarnoj har tittat närmare på Noréns gamla grejor som ska ut på auktion.

  • David är kastanjemannen, naturlekar vi minns från barndomen och får man skämta om allergi? Kalle Berg från P3 Nyheter snackar om den oerhört populära Netflix-serien Squid game och gör ett tappert försök att förklara nobelpriset i fysik som tilldelades Syukuro Manabe, Klaus Hasselmann och Giorgio Parisi. Samtliga har gjort viktiga upptäckter för att förstå jordens klimat. Vi pratar med Evalisa Wallin från P3 Krim om mannen som misstänks för explosionen i Annedal som nu jagas av polisen. Moa Lindstedt från musikguiden firar Max Martin efter hans Billboard-rekord. Dagens huvudgäst är Uppdrag Gransknings Joachim Dyfvermark som är en av journalisterna bakom pandoraläckan, varför är den här läckan så spektakulär? Dessutom: hundar i Los Angeles är svinhöga och Linnea Wikblad ställer frågan INGEN tidigare vågat ställa till Kodjo Akolor (för att den är problematisk).

    Programledare: Linnea Wikblad, David Druid och Kodjo Akolor

  • Filmskaparen Ninja Thyberg är regissören bakom filmen Pleasure som handlar om en ung tjej som vill bli porrskådis i Los Angeles. Vi pratar om hennes tidigare antiporraktivism som ligger till grund för filmen, om den stora mängd research och hennes porrintresse. Ninja bodde under en period tillsammans med unga tjejer som var porrskådisar, hur uppfattade de sin bransch, hur såg deras arbetsdagar ut? Vi pratar även om Sofia Kappel som aldrig tidigare skådespelat och nu gör huvudrollen i en superhyllad film.

    Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Vendela Lundberg

  • I veckans avsnitt pratar vi om Los Angeles och Diana öppnar upp sig om en sjuk story time som drogs till rättegång efter hot, hat och förföljelse. Vi diskuterar även hur man flyttar utomlands och vad man kan bör tänka på och vi pratar Antys dirty 30 birthday och mycket mer!

    Följ oss på instagram @dianamoseni @anty och poddens instagram @antyochdiana

    Artist och låt: Imenella ”Aah shit”

    Du kan lyssna på henne här:
    https://open.spotify.com/artist/6IuS73qKuYfrYqA5g5iq0h?si=X1OEyMjOQdSl-1QVANBLRg

  • Oktoberfest, hurra!
    Veckans avsnitt erbjuder snickesnackpladderspan, hårda tag i Los Angeles, familjeproblem i Taiwan och Fiffi delar ut en synnerligen varm kärleksbombning av Kelvin!
    (Kelvin who??!)

    Fiffi får också anledning att dela ut det onda ögat, Steffo tipsar om hur man kan fördriva en regnig söndag i sällskap med muntra stråtrövare i Östergötland (!), vi tv-kockar och kör lite konstgjord 1:a-oktober-känsla!
    Ja, lite hipphapp-stil som vanligt med andra ord!

    För trogna Patreonare (bli medlem och få extra allt) öppnas frågelådan, och dessutom pytsas två extra recensioner ut!

    Get some!

  • Markus Krunegård föddes i Norrköping och inledde sin karriär i punkbanden Laakso och Hets. 2008 gjorde han succé som soloartist med albumet "Markusevangeliet" och megahitten "Jag är en vampyr". Sedan dess har han varit en av Sveriges mest hyllade artister och nu hälsar han på hemma hos Strage för att prata om Minttushots på Finlandsfärjan, om Ramboknivar på Skänninge marknad, om att skriva hitlåtar i Los Angeles, om att käka Margherita på 25 olika pizzerior, om sunkställen på Ringvägen i Stockholm och om festandet som inspirerade hans nya album "Kemtvätten". Vi får också veta hur hans far raggade upp hans mor (genom att bjuda henne på ostbricka).

     

    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Gänget är äntligen samlat igen efter Edwards halvår på clown och handskådespeleri-skola i Los Angeles. Vega budar på en alldeles för dyr lägenhet, Jack gömmer sig för en alldeles för ung dejt, och Christian har hört att gänget inte ser honom som en kompis. Stina försöker ännu en gång bara hålla ihop gänget.Stammis är en sitcom om ett gäng unga vuxna som varje vecka ses på samma bar och gör bort sig. Edward spelas av Edvin TörnblomVega spelas av Vera Herngren Jack spelas av Jacques KarlbergStina spelas av Tina Pour-DavoyChristian spelas av Christoffer Nyqvist Lovisa av Alva BrattBartender av Jonatan UngeJingel av Petter StröbaekSkapad av Pål Ströbaek

  • Johnny Oduya är en numera pensionerad NHL-spelare med 12 säsonger och 850 NHL-matcher i bagaget. Han har vunnit två Stanley Cup med Chicago Blackhawks och stoltserar med ett OS-silver 2014 samt VM-brons 2009 med Tre kronor. Han har ett stort intresse för kropp och själ och öppnade nyligen andningsstudion Hale i Stockholm. Vi träffade Johnny för att prata om andning och återhämtning, som borta i USA är ett väldigt hett område i trendsättande städer som New York, Los Angeles och Miami.

    . . . . . . . . . . .

    Erik Börjesson: @erik.borjesson

    Brian van den Brink: @fitbybrian.se

    Human Performance: @humanperformancenordic

    Träningssurr på Instagram: @traningssurr

    Hemsida: hperformance.se

  • När Moses Sumney la locket på rädslan och vågade framföra sina låtar på klubbar i Los Angeles 20 år gammal stod det klart att något stort var på gång.

    Samtidigt var det uppenbart att den sköra, magnifika musiken och det djärva experimenterandet föll utanför de snäva ramar som afroamerikanska artister fortfarande förväntades verka inom.Med profetisk kraft levererar Moses verk som utmanar gängse föreställningar om hur kärlek och passion låter. Soul från framtiden. Specialgäster: Jimmy Scott, Kadhja Bonet och Usher.

  • Utrikeskrönikan 23 augusti.

    London, måndag.Ibland kan det oplanerade vara det bästa som kan hända. För ett tag sedan landade jag i Glasgow i Skottland för att intervjua polisen där om hur de under en femtonårsperiod lyckats halvera brottsligheten. För er som inte vet så utsågs staden till Europas mordhuvudstad 2005 av Världshälsoorganisationen. Unga män, ofta beväpnade med knivar, mördade varandra i uppgörelser mellan olika kriminella grupperingar och hotade därmed stadens trygghet. Men mycket har hänt sedan dess. Efter att ha inspirerats från polisen i Los Angeles där arbetet handlat om att försöka förstå orsaken bakom brottsligheten har man lyckats vända på trenden. Till exempel genom att samarbeta med skola och sjukvård. Jag sätter mig vid ett café på flygplatsen i Glasgow för att koppla upp mobil och dator så att jag kan fila på de sista frågorna inför intervjun. Jag ska prata med en polisinspektör, så bäst att vara påläst tänker jag. Det är några timmar kvar så någon stress var det inte tal om. Men det jag inte visste då var att planerna skulle ändras. Jag vinkar in en taxi som tar mig till centrala Glasgow. På ett sjukhus där hyr polisen lokaler där de arbetstränar ungdomar som tidigare varit dömda för brott så att de inte ska återfalla i kriminalitet. Jag kommer till en cafeteria som fungerat som en arbetsplats för några av ungdomarna. Lokalen påminner om en skolmatsal. På väggarna hänger gamla matsedlar, och nästan var jag än tittar möts jag av skyltar som påminner om att vi befinner oss i en pandemi . Ja, som du förstår har vi inga kunder på grund av corona och har därför skickat iväg ungdomarna på andra uppdrag, säger polisinspektören. Jaha, svarar jag och tittar mig omkring. Tanken var ju att jag skulle prata med dem, alltså intervjua ungdomarna.Jag ser en ung kille sitta vid ett av borden. Han tittar på mig, men när jag tittar tillbaka så vänder han blicken ner mot bordet och knäpper med händerna. Men han då? Ja, han jobbar egentligen inte här i caféet, men är en av de ungdomar som jobbar brottsförebyggande tillsammans med polisen samtidigt som han får hjälp med att själv inte återfalla i kriminalitet via ett traineeprogram. Men det är känsligt, ja han kanske inte vill prata om det, säger polisinspektören. Jag svarar men du kan väl fråga honom åtminstone.Några minuter senare sitter jag och intervjuar Shawn. Om hur han blev kriminell, att han för något år sedan försökte begå självmord och hur han lyckades bryta den kriminella banan. Idag har han varit alkohol- och drogfri i ett år, tack vare traineeprogrammet. Jag är övertygad om att jag inte hade levt idag om det inte vore för jobbet, säger han innan vi skiljs åt.Så ibland kan det oplanerade också vara något positivt. Och så blev det med Shawn.Mona Ismail Jama, London mona.ismail_jama@sverigesradio.se

  • Christer Björkman packar sin väska och flyttar till Los Angeles för att lansera en amerikansk variant av Eurovision. Hur ska det se ut?

    Efter 20 år som general för den svenska Melodifestivalen flyttar Christer Björkman till USA för att jobba med en amerikansk version av Eurovison Song Contest. Nu är han i Sverige och kommer till oss i studion för att berätta om hur det kommer att se ut, förväntningar och amerikanska tittarsiffror.Boken Trion av Johanna Hedman är hennes debutroman och har på förhand hajpats nå enormt. Såld till sju länder och det snackas om filmkontrakt. I veckan kom recensionerna av boken och de var ljumma! Hur mycket påverkas recensenter av att en bok hajpas på förhand? Hur ska man recensera en debutant? Marie Lundström från Lundströms Bokradio kommer till programmet och diskuterar.Vi kommer även att prata med dagens sommarpratare som är Nicolas Lunabba, som är grundare för föreningen Helamalmö i sitt sommarprat berättar om hur morden på unga är konsekvensen av det samhälle vi har skapat.Programledare: Johar Bendjelloul Bisittare: Hélène Benno Producent: Niklas Runsten