Paris Podcasts

  • Nina har varit i Paris och träffat en riktigt dyr käpphäst, är det rimligt att köpa en hovkrats för flera tusen? Vanessa har en bra känsla inför helgens stora debut och vi har tagit del av en bhästis protokoll som lämnar oss med många frågor. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices

  • I dagens avsnitt har vi bjudit in vår vän vi delar med hela svenska folket Älskade Daniel Paris. Vad är det Anis sagt som får alla att skratta rakt ut? Vi pratar om varför Daniel var rädd i skolan, Tully berättar hur hon uppfattade Daniel när de var 18 år vad har ändrats? Nicole berättar varför hon skulle bli irriterad på Tully och blir diagnostiserad med ”ensambarnssyndrom”.
    Sen lämnar hon studion mitt i.

  • Utrikeskrönikan 12 maj 2022.

    Paris torsdag, Hur kan han vara så pigg jämt?Landets president, alltså. Dagen efter första omgången i presidentvalet till exempel, när jag efter några intensiva veckor och nattarbete, äntligen lyckades skaka liv i mig själv runt lunch och slog på teven var han redan ute och tog selfies med väljare.Han är alltid steget före.Jag försöker trösta mig med att han nog inte bor ovanför en dåligt hörande pensionär som tittar på TV till ett på nätterna, och inte heller bor under en ung man som har högljutt sex ofta precis efter att damen under äntligen har somnat.Men ändå.Ta till exempel den där ovanliga, men ändå i hans värld helt typiska veckan i februari.På måndagen hade han maratonmöte med Putin i Moskva.På tisdagen överläggningar med Zelenskyj i Kiev, och Scholtz i Berlin.På onsdagen, vanliga möten med franska regeringen.På torsdagen presenterade han en stor kärnkraftssatsning i ena delen av landet.På fredagen var han värd för en stor konferens om havsmiljöproblemen i den andra delen, och sedan på kvällen- middag med Portugals President i Paris.Efter en så intensiv vecka, med så astunga ämnen skulle man ju kunna tänka sig att han vid presskonferenserna dök upp med ringar under ögonen och stakade sig lite på orden.Men icke. Aldrig.Det händer att svetten pärlar sig i pannan på honom, och några gånger har han visat irritation,Men trött?Aldrig.Inte det minsta.Det är kanske det att han aldrig levt med små barn. Han har inte alla dessa sömnupphackade nätter på CV:t alltså.Man kan ju se på andra världsledare, som tillträder runt fyrtio, som han gjorde.När de lämnar fem år senare har de blivit tunnhåriga, gråskäggiga eller fått några centimeter bredare midjemått.Men inte Macron.Han spelar av allt att döma nog i och för sig inte på bortaplan på nätterna, som ju vissa tidigare franska presidenter gjort.Dubbelliv kan ju naturligtvis vara lite krävande.Och det är klart att han sparar en himla massa energi på att aldrig behöva tvätta kalsongerna själv,Och inte behöver han ta fram faktaunderlag eller boka resor eller så heller.Men ändå.Alla dessa möten och framträdanden...Han läser knappt ens innantill.Och gör liksom aldrig sådant som letar efter läsglasögonen, på en presskonferens inför miljoner tittare, för att sen upptäcka att han visst hade de på sig, som premiärminister Jean Castex till exempel.Kan det vara den 24 år äldre frun Brigitte Macron som är hemligheten?Hon verkar vara den perfekta partnern för någon som nog inte har jättemycket tid för tvåsamhet, lugn och stöttande.Jag ger mig tusan på att hon inte ens snarkar.Men det är klart, att vara alltför energisk, till och med otålig och impulsiv, som har sagts om Macron har ju sina nackdelar för en politiker.Man kan ha svårt att orka med långsamma reformarbeten, kanske sprider lite oro hos kollegor för att ta icke förankrade beslut, och råka säga åt en arbetslös framför TV-kamerorna att det minsann bara är att gå över gatan om man vill ha ett jobb.Jag vet inte hur det är med dig, men jag behöver stillhet och tid för eftertanke för att fungera.Jag undrar om Emmanuel Macron också behöver det eller om han är en sådan där stålman som det sägs att han tycker om att uppfattas som.Marie Nilsson Boij, Paris marie.nilsson-boij@sverigesradio.se


  • I helgen som gick förnyade Pontus och hans älskade Elsa sina löften och hade - i hans tycke - den roligaste festen han någonsin varit på. Efter ett decennium som bl.a. klubbchef, bröllops-DJ och festarrangör tog han därför tillfället i akt att ta allt det viktiga han lärt sig av erfarenhet och skapa den i sitt tycke roligast och mest perfekt avvägda festen. I dagens avsnitt får vi höra hans bästa proffstips på hur man skapar en lyckad fest, och som inte det vore nog får vi även en frisk fläkt från Paris där Ida varit på hardcore-spelning, gått på Picasso-utställning och mött våren i allmänhet. Välkomna!


  • I dagens avsnitt pratar vi om eskortrykten och vårat dejting liv. Var vi verkligen med två mexikanska gangstrar i Mexico? Johanna pratar om den fejkade Instagram bilden i Paris och Mathilda berättar om hur hon började sin karriär med att döda kackerlackor i London! Välkommen in till vår podd!

  • Lundströms bokcirkel går i mål med sista avsnittet om Edouard Louis författarskap. Marie Göranzon och Olof Wretling diskuterar slutet på romanen "En kvinnas frigörelse".

    I Lundströms Bokradio tar sig bokcirkeln för tredje och sista gången an en av Frankrikes mest hyllade och inflytelserika unga författare. Edouard Louis föddes som Eddy Bellegueule 1992 och växte upp i en fattig familj i norra Frankrike. Han pluggade vidare, gjorde en klassresa, bytte namn och slog igenom som författare med "Vem dödade min far?". I den anklagade han franska toppolitiker för att genom politiska beslut ha brutit ner hans far. I boken "En kvinnas frigörelse", som veckans avsnitt handlar om, berättar Edouard Louis om sin mor. Till skillnad från fadern tog hon sig loss och fann ett nytt liv i Paris. Varför skiljde sig hennes öde från faderns? Och hur är det, smittats man som läsare av författarens ilska mot samhället?"Det tänds en liten gnista" säger Olof Wretling. "Det är inte så att den flammar upp och att jag tänker att jag står där på barrikaden, men visst tänder han någonting inuti en.""Jag behöver inte smittas av ilska", säger Marie Göranzon. "Jag är konstant arg tjugofyra timmar om dygnet, så den här boken har bara hjälpt mig i min ilska. Jag sympatiserar med författaren till hundra procent."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)

  • En råtta med smaklökar åker vilse i kloakerna och hamnar på stjärnkrog i nostalgiskt Paris.
    Men kan vem som helst laga mat? Är matkritiker onda människor? Håller den?

    Manus: Brad Bird, Jan Pinkava, Jim Capobianco
    Regi: Brad Bird, Jan Pinkava
    I Rollerna: Patton Oswalt, Janeane Garofalo, Peter O´Toole m.fl.

    I Studion: Martin Soneby, Erik Broström, Ola Aurell

  • Det som ser ut att bli årtiondets rättegång fortsätter med mysfnitter och klotter på pappersbitar (Depp) och frenetiskt antecknande och förtvivlan inför allmänhetens crazyfierande (Heard). Jag och @Sanna Lundell har följt det eviga förlöjligandet av kvinnan och drar upp den solkiga historiska rullgardinen. Hur går man vidare när allmänheten dömer utan att ha en jäkla aning vad som har hänt? Sanna har älskat livet och vägen till målet i Paris och Ann läser Anna Björklunds nya bok ”Kvinnomanualen” och deppar ihop över alla dessa miljoner timmar kvinnor genom historien lagt på att tänka på ”vadsomhelstutommat”. Ann ska sy ihop sina magmuskler på privat klinik och frågar sig varför allt som har med kvinnors hälsa, sammankopplat till alltet, alltid ska hafsas ihop för att man inte ska tro att man ska få bli en ”Brommamma”. Låt oss börja! Livet är kort! Puss och tack för att ni lyssnar! 😍

    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Det blir en tredje final på fem år för mäktiga Liverpool och vi luftar känslorna efter fina avslutningen mot Villarreal. Vilka hoppas vi se på andra sidan i finalen? Och hur många titlar klassas som en bra säsong? Det och uppsnack inför mötet med Spurs på lördag hör ni i senaste avsnittet!

  • Det brukar kallas impressionismens födelseögonblick – när Renoir och Monet i september 1869 reste till Paris grönskande förorter och flyttade fram gränserna för hur måleriet kunde gestalta verkligheten. Renoirs "La Grenouillère", som är en av dessa historiska målningar, fångar ett sällskap som förlustar sig på en ponton i den blomstrande tillflyktsorten. Vad var det som gjorde den här idylliska målningen så banbrytande? Hur förhöll sig impressionismen till den bullrande metropolen Paris och dess tekniska nymodigheter? Klassikerpodden Verket diskuterar en av impressionismens viktigaste verk.

    Gäster i studion är Paula von Wachenfeldt och Per Hedström. Paula von Wachenfeldt är docent i modevetenskap, med bakgrund som forskare i fransk litteratur. Per Hedström är konsthistoriker och utställningschef vid Nationalmuseum. Samtalet leds av Anna Jansson.

    Gå till anekdot.se för att se en högupplöst reproduktion av målningen.

    Samtalsledare: Anna Jansson.
    Redigering och klippning: Urban Göranson.
    Producent: Magnus Bremmer.

    Verket – en podd om klassiker, produceras av bildningsmagasinet Anekdot i samarbete med Nationalmuseum och Litteraturbanken.
 Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

  • Det brukar kallas impressionismens födelseögonblick – när Renoir och Monet i september 1869 reste till Paris grönskande förorter och flyttade fram gränserna för hur måleriet kunde gestalta verkligheten. Renoirs "La Grenouillère", som är en av dessa historiska målningar, fångar ett sällskap som förlustar sig på en ponton i den blomstrande tillflyktsorten. Vad var det som gjorde den här idylliska målningen så banbrytande? Hur förhöll sig impressionismen till den bullrande metropolen Paris och dess tekniska nymodigheter? Klassikerpodden Verket diskuterar en av impressionismens viktigaste verk. Gäster i studion är Paula von Wachenfeldt och Per Hedström. Paula von Wachenfeldt är docent i modevetenskap, med bakgrund som forskare i fransk litteratur. Per Hedström är konsthistoriker och utställningschef vid Nationalmuseum. Samtalet leds av Anna Jansson. Gå till anekdot.se för att se en högupplöst reproduktion av målningen. Samtalsledare: Anna Jansson. Redigering och klippning: Urban Göranson. Producent: Magnus Bremmer. Verket – en podd om klassiker, produceras av bildningsmagasinet Anekdot i samarbete med Nationalmuseum och Litteraturbanken.
 Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

  • Joyce, Proust, Woolf och Eliot präglar modernismens gyllene år 1922. Men allt fokus på detta år har varit skadligt och gjort litteraturen mindre än vad den är, menar litteraturvetaren Paul Tenngart.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är ett välkänt faktum att flera av huvudfigurerna under modernismens viktigaste år, 1922, aldrig fick Nobelpriset i litteratur: James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf alla saknas de på listan över stockholmsprisade världsförfattare. Det är väl egentligen bara T.S. Eliot som både bidrog till de legendariska litterära experimenten 1922 och belönades av Svenska Akademien, även om han fick vänta i tjugofem år efter det att The Waste Land publicerades innan han fick priset 1948.Dessa luckor har gett upphov till stark kritik genom årens lopp, ibland rentav föraktfullt hån. Oförmågan att belöna Joyce, Proust och Woolf har setts som belägg för att Svenska Akademien är en inskränkt och obsolet sammanslutning långt ute eller långt uppe i den kulturella och geografiska periferin som aldrig borde ha fått uppdraget att dela ut världens viktigaste litterära pris.Vem var det då som fick Nobelpriset 1922? Jo, det gick förstås inte till någon modernist, utan till ett av de idag allra mest bortglömda författarskapen i prisets historia, den spanske dramatikern Jacinto Benavente. Benaventes realistiska dramatik förhåller sig på ett direkt sätt till samtidens sociala frågor och strävar efter en naturlig, icke-teatral dialog. Författarskapet ligger med andra ord långt ifrån högmodernismens eruption av formella experiment.Den litteraturhistoria som Nobelpriserna tecknar är en annan än den vanliga. Men det innebär inte att den är felaktig eller destruktiv. Tvärtom: Nobelprisets parallella historia ger ett lika uppfriskande som konstruktivt ja, kanske rentav nödvändigt relativiserande alternativ till den litteraturhistoriska normen.Det är ju faktiskt inte givet att den litteratur som Joyce, Proust, Woolf och Eliot producerade 1922 är bättre än all annan litteratur. Litterära värden är ju knappast naturgivna. Det blir inte minst tydligt när man tittar på vilka Nobelpris som har hyllats och vilka som har kritiserats genom åren. Beslutet att ge schweizaren Carl Spitteler 1919 års pris har i efterhand kritiserats i flera omgångar av internationella bedömare. Men på åttiotalet framstod detta överraskande val som ett av Svenska Akademiens allra bästa. Ett av de pris som de flesta har tyckt om men som enstaka kritiker har fnyst åt är T.S. Eliots. Framtiden kommer att skratta, menade litteraturprofessorn Henri Peyre från Yale University 1951, åt det brist på perspektiv i vår tid som gör att vi uppfattar Eliot som en litterär talang av högsta rang.Den västeuropeiska modernismen med året 1922 som kronologiskt epicentrum har under en lång tid lagt sig som en gigantisk blöt filt över hela den internationella litteraturhistorieskrivningen. Vad som hände under det tidiga 20-talet i Paris och London har blivit en grundmurad norm: då och där skrevs det bästa av det bästa. Aldrig tidigare och aldrig senare har litteraturen varit så modern. Hmm.Som inget annat år i världshistorien har universitetskurser och läroböcker tjatat sönder 1922 och dess litterära utgivning. Denna historieskrivning är inte bara slö och slentrianmässig, den är också ordentligt förminskande av en hel modern världshistoria där det skrivits litteratur på alla platser, på alla språk och i alla genrer.Denna kronologiska normativitet har också med all önskvärd tydlighet hjälpt till att gång på gång bekräfta och upprätthålla den västerländska kulturella hegemonin. Som den franska världslitteraturforskaren Pascale Casanova skriver: Västeuropa och USA har kommit att äga det moderna. Moderniteten har kommit att definieras som västerländsk, och det som definierats som modernt har betraktats som per definition bra. De få texter och författarskap som lyfts in i den moderna världslitteraturen från andra delar av världen har fått sin plats där för att de påminner om fransk, brittisk eller amerikansk modernism.Den här normativa litteraturhistorieskrivningen ger också en väldigt sned uppfattning om hur litteratur existerar i världen, och hur den utvecklas och förändras. Det var ju knappast så att läsarna 1922 hängde på låsen till bokhandlarna för att skaffa Joyces nya 900-sidiga experiment Ulysses och T.S. Eliots notförsedda friversdikt The Waste Land så fort dessa texter anlände från trycket. Nä, 1922 var de flesta läsande människor upptagna med andra författare, till exempel sådana som fick Nobelpriset under den perioden: den franske sedesskildraren Anatole France, den norska författaren till historiska romaner Sigrid Undset eller den italienska skildraren av sardiniskt folkliv Grazia Deledda.Än mer brett tilltalande var den litteratur som prisades på trettiotalet, då många kritiker i efterhand har tyckt att Svenska Akademien borde ha kunnat ha vett och tidskänsla nog att ge de inte helt lättillgängliga modernisterna Paul Valéry eller John Dos Passos priset. Då belönades istället Forsythe-sagans skapare John Galsworthy, då fick Roger Martin du Gard priset för sin stora realistiska romansvit om familjen Thibault, och då belönades Erik Axel Karlfeldt som inte var någon gigant ute i världen, det medges, men mycket omtyckt av många svenska läsare.Det är också under den här tiden som det mest hånade av alla litterära Nobelpris delas ut, till Pearl S. Buck. Men Buck har fått en renässans på senare år. Hon var visserligen från USA, men levde stora delar av sitt liv i Kina och förde med sina lantlivsskildringar in det stora landet i öster i den prisvinnande litteraturen. Och i sin motivering lyfte Nobelkommittéen fram just dessa världsvidgande egenskaper: den amerikanska författarens romaner är avgjort märkliga genom äkthet och rikedom i skildringen och sällsynt kunskap och insikt i en för västerländska läsare föga känd och mycket svårtillgänglig värld. Buck ger inblick i nya kulturella sammanhang, berikar den kulturellt sett högst begränsade västerländska litteraturen med motiv och tematik från en mångtusenårig kultur med en minst lika gedigen litterär tradition som den europeiska.Vad hade hänt om Nobelpriset istället hade gett postuma pris till Rainer Maria Rilke och Marcel Proust, och hunnit belöna Joyce och Woolf innan de dog i början av fyrtiotalet? Rilke, Proust, Joyce och Woolf hade ju knappast kunnat vara större och mer centrala än de redan är. Ingen skillnad där alltså. Men det hade varit mycket svårare för oss att hitta fram till Buck, du Gard, Galsworthy, Deledda, France och till 1922 års stora litterära namn när det begav sig: Jacinto Benavente. Utan pris hade de alla varit helt undanskymda, osynliga, bortglömda. Nu ser vi dem fortfarande, tack vare den alternativa historieskrivning som Nobelprisets löpande och oåterkalleliga kanonisering skapar. Paul Tenngart, litteraturvetare och författareModernismåret 192227.1 Kafka påbörjar "Slottet".2.2 James Joyces "Ulysses" publiceras.Rainer Maria Rilke får feeling. På tre veckor skriver han hela "Sonetterna till Orfeus" samt avslutar "Duino-elegierna".18.5 Proust, Joyce, Stravinsky, Picasso, Satie med flera äter middag.18.10 BBC Startar26.10 Virginia Woolfs "Jacob's room" publiceras.18.11 Proust dör.15.12 T S Eliots "The waste land" utkommer i bokform.Andra händelser: Karin Boyes debutdiktsamling "Moln" utkommer; Katherine Mansfields "The garden party and other stories" publiceras; Birger Sjöbergs "Fridas bok" utkommer; F Scott Fitzgerald har ett produktivt år (det är också under 1922 som "Den store Gatsby", publicerad 1925, utspelar sig); Prousts "På spaning efter den tid som flytt" börjar publiceras på engelska; i december blir Hemingways portfölj med flera års skrivande stulen på Gare de Lyon.FototVirginina Woolf: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Virginia_Woolf_1927.jpgJame Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:James_Joyce_by_Alex_Ehrenzweig,_1915_cropped.jpgT S Eliot: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:T_S_Elliot_-_Mar_1923_Shadowland.jpg

  • Sidan kulturiparis.se hjälper att få ut det bästa av Paris. Ola Vettergren, skaparen bakom, berättar om hur han fick idén att samla alla paristips under samma tak.

  • Språkliga missförstånd och feltolkningar av ords ursprung kan generera helt nya ord i svenskan. Fenomenet kalls folketymologier och har skapat ord som coollugn och handburgare.

    Veckans språkfrågorHur uppkommer en folketymologi?Kan ordet byfåne vara ett folketymologiskt missförstånd av det franska bouffon i betydelse narr eller gycklare? Varifrån kommer ordet pariserhjul på svenskan, på andra språk heter det vanligtvis inte något med Paris, är det en missuppfattning som ligger bakom?Hur kommer det sig att så många använder ordet omständig istället för det enligt ordböckerna korrekta omständlig?Har adjektivet gräslig något att göra med substantivet gräs?Vore det inte roligare och bättre att säga mumsbit istället för munsbit, mördbultad istället för mörbultad, höron istället för öron och frilufsliv istället för friluftsliv? Dessutom: Han blir programledare för Språket resten av 2022Sist i avsnittet avslöjas vem som tar över programmet när Emmy Rasper nu går på föräldraledighet.Språkvetare Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Programledare Emmy Rasper.