andra världskriget Podcasts

  • Vi lever i en omvälvande tid och den tyska identiteten kanske påverkats än mer än den svenska sedan Ukrainakriget inleddes. Tyska politiker har börjat använda ord som inte hörts sedan andra världskriget, med innebörd att ta på sig en ledarroll.

    Claes Aronsson, programledareSusanne Palme, EU-kommentatorCaroline Salzinger, BerlinkorrespondentNina Benner, Sommarkorrespondent i Finland

  • Kort smakprov, för att höra avsnittet bli prenumerant på https://underproduktion.se/stormensutveckling

    Liv pratar om David Eberhard vars motvallspersonlighet har påverkats av hans stjärntecken och av Andra världskriget. Jonatan förklarar att man nuförtiden inte behöver oroa sig över att småbarnsföräldrar skulle vara tråkiga. Ola svarar på en extremt personlig fråga.

     

    Skicka era frågor till [email protected]

  • Längst borta vid Fiskalillhälla går stigarna som bär mot hamnen.
    Till vänster går stigen förbi lämningar som finns efter ett murat skyttevärn. Här efter kusten fanns många sådana under andra världskriget. Lämningar efter första och andra världskrigen ...

  • Under andra världskriget tjänstgjorde 100 000-tals kvinnor i Sovjetunionen i stridande förband. I länder som USA, Storbritannien och Finland gjorde kvinnor främst insatser i stödjande funktioner som sjukvård, rustningsindustri och administration.


    Kvinnorna mötte ofta hårt motstånd i de egna leden, men användes också i propagandan som förebilder. Efter andra världskriget försvann ofta kvinnornas historier till förmån för stridande män. Och det tog ända fram till 1989 innan kvinnor i Sverige kunde tjänstgöra i alla positioner.


    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och journalisten Anna Larsdotter, som är aktuell med boken Glömda soldater – Kvinnor i andra världskriget.


    Andra världskriget var det totala kriget där civila drabbades hårt av terrorbombning och övergrepp. Gränserna mellan det civila och militära suddades också ut eftersom produktionen av krigsmaterial och mat i allra högsta grad avgjorde kriget.


    Under andra världskriget fick kvinnorna en större roll, även om de sällan syns i de vanliga skildringarna av kriget. De befann sig på alla fronter, som sjuksköterskor, kökspersonal, luftvärnssoldater, signalister och tolkar. Men undantagsvis även som piloter, prickskyttar, partisaner och agenter.


    De drevs både av pliktkänsla och patriotism, men också en längtan efter frihet och att bryta de gränser som tidens kvinnoroll satte upp. Ofta följde fördomar och diskriminering, men också beundran och tacksamhet. 


    Lyssna också på De svenska SS-fruarna som skulle föda führerns barn.


    Bild: Den sovjetiska krypskytten Ludmila Pavlotjenko, Wikipedia.


    Musik: Rhythm Of The Action avJon Presstone, Soudblock Audio.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

    Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

  • Utrikeskrönika 16 juni 2022.

    Paris, torsdag.När det är krig får man dra åt svångremmen och sluta festa. Stop partying! sa FN:s miljöchef, Inger Andersen med eftertryck i min bandare.Hon, som vuxit upp i Danmark efter andra världskriget, minns hur det var, säger hon. Man fick snåla med både det ena och det andra. Varför skulle inte vi kunna göra detsamma? undrar hon.Hon är inte ensam om att uppmana till sparsamhet just nu. Chefen för internationella energiorganet IEA, Faith Birol, varnade nyligen för att Europa kan gå mot en svår vinter med energibrist på grund av Rysslands krig i Ukraina. Enligt Birol är det helt nödvändigt att sätta igång och spara energi för att minska hushållens höga räkningar, stoppa beroendet av Ryssland och andra oljeländer och snabbt sänka koldioxidutsläppen, som driver klimatkrisen.IEA kom redan under krigets första veckor med förslag på vad som kunde göras: att sänka hastigheten på motorvägar med minst 10 km/h, införa bilfria söndagar i Europas städer, sänka priset på kollektivtrafik, och sänka inomhustemperaturen i offentliga byggnader till exempel. Att sänka temperaturen hemma är ju dessutom något som privatpersoner kan göra omedelbart.Enligt IEA:s beräkningar skulle en grad lägre temperatur kunna minska Europas import av gas med 10 miljarder kubikmeter per år, vilket motsvarar drygt 6 procent av den årliga importen från Ryssland. Kanske inte en så stor uppoffring, om vi betänker att medeltemperaturen inomhus i Europa är 22 grader.Skulle det ändå kännas kyligt hade en annan energiexpert jag träffade häromveckan en idé. Precis som Finlands sak en gång var vår under vinterkriget 1939, då svenska kvinnor stickade tusentals sockar och vantar till soldaterna vid fronten kanske det vore dags att ta fram stickorna igen? Amory Lovins, världsledande expert på energieffektivisering plirade plötsligt med ögonen mot slutet av vår intervju. Med små mössor att ha på sig inomhus kan man sänka temperaturen ganska mycket utan att frysa, sa han. Mössorna kan vara gula och blå, som Ukrainas färger. Ja förresten, som Sveriges färger också ju, sa han. Såklart! Kampanjen måste ju starta här! Gula och blå små mössor som ett tecken på att vi sänker temperaturen ett snäpp i solidaritet med Ukraina i vinter, sa energiexperten.Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent [email protected]

  • Efter andra världskriget frågade sig världen vilket ansvar tyskarna hade för de oerhörda grymheter som utförts i deras namn. Ylva Herholz funderar på om det finns något sådant som en kollektiv skuld.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hösten 1945, bara ett halvår efter att andra världskriget tagit slut, höll den tyske filosofen Karl Jaspers en rad föreläsningar på universitetet i Heidelberg, där han vände och vred på den akuta fråga som upptog omvärlden efter krigsinfernot: skuldfrågan. Vilken skuld hade tyskarna i de fasor som nyligen hade ägt rum? Die Schuldfrage kom strax därpå ut också i bokform och de briljanta utläggningarna ges fortfarande ut i nya upplagor, i Tyskland; ingår alltså också i ett ständigt pågående tyskt offentligt samtal. I den tyske kulturjournalisten och författaren Harald Jähners bok Wolfszeit, Vargatider, från 2019, har föreläsningarna också en given plats. I denna mäktiga skildring av åren 1945-55 i det som då var kvar av Tyskland får glimtar ur Jaspers skuldresonemang bidra till beskrivningen av den tyska offentligheten under de första tio efterkrigsåren. Jähner lyfter främst fram Jaspers tes om att tyskarna måste börja tala med varandra igen, efter tolv år av diktatur och repression då uppriktiga samtal varit mer eller mindre omöjliga: Tyskland kan bara bli sig självt igen om vi tyskar når fram till varandra i kommunikation, som Jaspers uttryckte det.För att förstå skuldföreläsningarnas sprängkraft måste man förstå den kontext de formulerades i. För hur hade de det, tyskarna, efter kriget? Då när omkring 75 miljoner människor trängde ihop sig i det hopkrympta landet. Hälften av dem på platser där de inte hörde hemma: befriade koncentrationslägerfångar och tvångsarbetare, utbombade skärvor av familjer, fördrivna från förlorade tyska områden, evakuerade stadsbor. Spillrorna av Stortyskland var mer eller mindre laglös terräng. Folk fick bli tjuvar, för sin överlevnad: stal några potatisar, där de kom åt, kanske en handfull sädeskorn, lite ved, några bitar kol. Efterkrigsåren var också vandrandets tid. Inte minst tyskarna som fördrivits från sina hem österut som ryssar, polacker och tjecker tagit över ja, inte minst de drog omkring på vägarna. Det dröjde mer än tjugo år tills alla barackläger för dessa sammanlagt tolv och en halv miljon fördrivna var borta en del av dem var ombyggda koncentrationsläger. Och så var det alla Heimkehrer, hemvändarna, männen som traskade hemåt från krigsfångenskapen fast det där hemma var sig inte mera likt. Inte var det underligt att ruinfilmer var populära de tidiga tyska fredsåren, där huvudpersonen syns irra fram i exempelvis resterna av Berlin, när enstaka biografer hade kunnat dra igång igen. Den sortens filmer speglade länge tyskarnas inre tillstånd.Harald Jähners Wolfszeit är också en mentalitetshistoria över tiden. Grundstämning i efterkrigs-Tyskland: förbittrad uppgivenhet och misstro. De mest bedragna var barnen, och ungdomen: den som hade skolats i hitlerism inför slutsegern. De brukar kallas den glömda generationen i Tyskland.Min far var ett sådant krigsbarn. Tyskt. Det är säkert därför jag länge sysslat med det här temat. Tysk efterkrigstid, skuld, rättvisa. Under en tid försökte jag leva mig in i hur det var att vara en liten tysk flicka på fem år, då kriget till sist tog slut. Det var när jag läste författaren Helga Schuberts prisbelönta roman om sitt liv från 2021, Vom Aufstehen, om uppstigandet. Hon var 81 när den kom ut. Hon skriver Jag är ett krigsbarn, ett flyktingbarn, ett barn av den tyska delningen. Berättelsen, befriad från alla överflödiga ord, är både ömsint och omskakande. På flykten undan Röda armén, i krigets slutskede, hörde flickan och mamman rasslet från larvfötterna på de ryska pansarfordonen, alldeles nära. Farfar ville att mor och barn, lilla Helga, skulle ta gift, innan ryssarna skulle stå för dörren; vem visste vad de annars skulle bli utsatta för? På sommarloven under efterkrigstiden var hon hos farmor, vid Östersjökusten. Första dagen gick de alltid till apoteket och vägde den magra Helga. Vågen visade alltid nästan lika lite som sommaren innan, de första åren. Hungeråren.Helga Schubert kallar sig diktaturskadad. Hon växte upp i Östtyskland. Där fick man inte offentligen sörja de tyska soldater som stupat i det av naziregimen startade kriget. Som hennes far, han som dödades av en handgranat i Ryssland; av honom har hon bara 184 numrerade fältpostbrev kvar.Också min far blev ett flyktingbarn, hemlöst efter en av alla bombnätter över Berlin; han mötte ryska stridsvagnar på en gata där vid krigsslutet, blev kvar i den sovjetockuperade delen av Tyskland, lyckades lämna det blivande DDR efter två svältår kom till Sverige som 13-åring, med familjen. Kollektivskulden som tyskarna behäftades med efter kriget, för alla förbrytelser som skett i deras namn, klibbade sig fast också på barnen. I decennier. Men en sådan kollektivskuld finns ju inte. Där har vi ett av skälen till att Jaspers skuldföreläsningar var, och förblir, så angelägna. Som då han reder ut själva skuldbegreppen, med skarp urskiljningsförmåga; delar in skulden i fyra kategorier: kriminell skuld, politisk, moralisk och metafysisk skuld. Att moraliskt anklaga ett folk i sin helhet är befängt. Det är, skriver Jaspers, inte minst ologiskt, ett tankefel. Moraliskt skyldig, det kan bara den enskilde vara, även om det såklart kan gälla samtliga enskilda i en grupp. De som gjort sig skyldiga till brott ska givetvis rannsakas, få sitt straff. Men all sorts kollektivtänkande är omänskligt, förminskande, farligt. Det var väl inte så konstigt att tyskarna skuldbelades, efter kriget. Kollektivskuldsanklagelsen utslungades i affekt. Omvärlden var i chock efter kriget, av alla de ohyggligheter som då uppdagades. Inget annat hade heller varit mänskligt. Men affekten förblindar. Naziväldet och Förintelsen gav världen en ny, fasansfull måttstock för vad människor är kapabla till. Men ska det få skymma det goda vi också är i stånd till? Ju mer jag läst och skrivit om människor i efterkrigstidens Tyskland eller hur de kunde bemötas, om de kom till det självgoda Sverige desto oftare har ett visst ord dykt upp i tanken, och alltmer pockande. Det är ett av de där stora orden, de som sällan tas i någons mun utom möjligen i kyrkan: barmhärtighet. Även barmhärtigheten är nedlagd i oss. Möjligheten att vara barmhärtig. Och även om det kan vara svårt: möjligheten att vara barmhärtig också mot den mest föraktade. Som var vad tysken var, och förblev under årtionden, efter kriget. Barmhärtighet avväpnar hatet. Bryter dess gruvliga cirklar. Gör oss mänskligare. Också Karl Jaspers nämner barmhärtigheten, upptäcker jag. Fast då i segerherrarnas skepnad: den barmhärtighet som utövas, då segrarna avstår från fortsatt våld. I bästa fall i bruk av sitt samvete.Ylva Herholz, journalist och författare

  • Vad kan man läsa eller se för att komma riktigt nära vardagen i ett annat land? Inför sommaren rekommenderar våra korrespondenter böcker och filmer som för oss lite närmare deras bevakningsområden.

    Att resa har varit näst intill omöjligt under pandemin. Nu är det fritt fram - men många av oss väljer ändå av olika skäl att njuta av semesterveckorna i Sommarsverige. Men, vem säger att man inte kan resa i hängmattan?Genom att tipsa om böcker, filmer och TV-serier så tar våra korrespondenter oss med till vardagen i deras bevakningsområden.Lubna El Shanti, korrespondent i Ukraina tipsar om:The House with the Stained-Glass Window av anna Soniowska's, handlar om fyra generationer kvinnor i staden Lviv.Depeche mode av Serhij Zjadan, beskriver tillståndet i Ukraina efter Sovetunionens sammanbrott.Krigets färger av Arkadij Babtjenko, boken skildrar författarens tid som värnpliktig i ryska armén under Tjetjenienkrigen.Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren tipsar om:Romanen Liv och Öde av Vassilij Grossman, roman som skildrar andra världskriget och människoöden som påverkas av kriget.Det vita gardet av Michail Bulgakov, som delvis självbiografiskt skildrar striderna om Ukraina under inbördeskriget i början av 1800-talet.Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén tipsar om:Den arabiska versionen av den italienska filmen Perfetti Sconosciuti, på svenska heter den Vad döljer du för mig. Filmen som utspelar sig runt ett middagsbord där vänner hanterar alltifrån äktenskapsbrott och homosexualitet.Filmen Sheikh Jackson handlar om en ung kille som älskar Michael Jackson. När hans mamma dör drabbas pojken av ett starkt äckel inför sin pappa som börjar supa och uppvakta kvinnor. Pojken bestämmer sig för att ta avstånd för allt som kan vara syndigt, och där ingår även hans idol Michael Jackson.Feathers, en egyptiska film som visats på en mängd filmfestivaler men som inte har haft premiär i Egypten då den anses vara för kontroversiell. Filmen skildrar en absurdistisk situation när pappan i en familj förvandlas till en kyckling under ett barnkalas.Alice Petrén, tidigare Sydeuropakorrespondent rekommenderar:Konsten att förlora, av Alice Zeniter är en av de bästa böcker som jag har läst, säger Alice Petrén. Den handlar om Algeriet och om algerier som tvingades fly till Frankrike på 60-talet. Få känner kanske till hur utsatta algerierna var och det är viktigt att förstå detta för att förstå Frankrike.Elena Ferrantes Neapelberättelser i form av både böcker och TV-serie. Startskottet Min fantastiska väninna tar oss med till Italien och handlar om två flickors uppväxt, kärlek, våld och fattigdom.Stål av Silivia Avallone skildrar två unga kvinnor i en toskansk kuststad. De drömmer om livet långt borta från föräldrarna och det intilliggande stålverket.Den turkiska tv-serien Ethos som handlar om mötet mellan två kvinnor. Den ena en välbärgade och självständig psykolog, och den andra en fattiga och hårt hållen kvinna. Terapisamtalen blir en kollision mellan det moderna och det mer traditionella Turkiet.Washingtonkorrespondent Cecilia Khavar tipsar om:The Florida Project av Sean Baker är en film som skildrar det fattiga USA och invånarna på ett lågbudgethotell i närheten av Disney World, genom 6-åriga Moonee.Dokumentären The Janes om tiden av Tia Lessin och Emma Pildes som skildrar tiden innan abort blev lagligt i USA - högaktuellt med tanke på att Högsta Domstolen kan vara på väg att riva upp det domslut som gjort ingreppet lagligt sen 70-talet.

  • USA utvecklade massförstörelsevapnet atombomben under slutet av andra världskriget. Hör historien om den verkliga hjärnan bakom Manhattanprojektet, hur kraftfulla moderna kärnvapen är och vad den fruktade domedagsklockan står på i dag.

    Enorma mängder energi frigörs när atomer klyvs eller slås ihop och som använt som vapen kan de generera en obeskrivlig förödelse. Hör om atomvapnets historia och hur de fungerar i dag.Medverkande: Ulrika Björkstén, civilingenjör i teknisk fysik, doktor i fysikalisk kemi och Sveriges Radios vetenskapskommentator samt David Carlqvist, utrikesreporter på EkotReporter: Marina Nilsson MalmströmProgramledare: Marcus NilssonProducent: Julia Juhlin Karlsson

  • Slaget om Atlanten pågick i olika omfattning under hela andra världskriget. De allierades förluster i fartyg kulminerade under 1942, men trots att nästan 5 000 fartyg sänktes kunde tyskarna egentligen aldrig på allvar hota de allierades krigsinsats. Den tyska flottan var alltför dåligt förbered och de allierades resurser alldeles för stora.


    USA hade en industriell kapacitet och mänskliga resurser som gav de allierade ett tydligt övertag i kriget mot Hitlertyskland. Men krigsmaterielen och manskapsförstärkningarna måste skeppas över Atlanten där tyska ytfartyg, ubåtar och flygplan gjorde allt för hindra transporterna.


    I detta avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om ett av andra världskrigets mer dramatiska skeenden från slaget om Storbritannien till krigsslutet. Detta är historien om de verkligt avgörande faktorerna i andra världskrigets historia. USA och även Kanada kunde kasta in tyngden av sin industriella kapacitet i vågskålen och genom att överföra resurser över Atlanten göra det möjligt för britterna och ryssarna att hålla ut.


    Genom utlåningsavtal – Lend lease-avtal – försågs inledningsvis inte minst britterna med krigsmateriel och andra förnödenheter. Från 1941 då USA kom med i kriget efter Hitlers krigsförklaring handlade det om att förbereda en militär intervention i Europa på samma sätt som under första världskriget.


    Tyskarna var knappast förberedda för ett handelskrig på Atlanten. Den tyska marinen var som dess chef storamiralen Raeder uttryckte saken endast stor nog att möta en hedersam död. Inte minst saknades ubåtar i ett antal som på allvar kunde hota de allierade. Under de inledande åren från 1939 till sommaren 1941 försökte tyskarna med en mix av ytfartygsräder, flyganfall och ubåtsanfall störa de allierades sjöfart. Det gick inledningsvis ganska bra, men mycket snart organiserade britterna, amerikanarna och kanadensarna konvojer och luftskydd. Det faktum att britterna lyckades bryta de tyska koderna som sändes med kodmaskinen Enigma gav en avgjord fördel. Sänkningen av Bismarck i maj 1941 markerade slutet på denna period av ytfartygsräder.


    Konvojerna skiftade efter det tyska anfallet på Sovjet i juni 1941 till att inte bara handla om inskeppning av materiel och förstärkningar till Storbritannien och Nordafrika utan även till den ryska hamnen i Murkmansk. Under 1942 kulminerade ubåtskriget och slaget på Atlanten. Tyska ubåtar i så kallade vargflockar kunde notera rekordmånga sänkningar under en period då britterna misslyckades med att knäcka den tyska signaleringen och en ny ubåtstaktik användes. När de allierade slutligen lärde sig att hantera den tyska taktiken med hjälp av nya flygplansmodeller, radarsystem, nya lyckade forceringar av den tyska radiotrafiken och ny konvojtaktik ebbade de tyska framgångarna ut. Under de sista krigsåren minskade sänkningarna kraftigt och antalet tyska ubåtar som gick till botten ökade.


    Av alla de fartyg som korsade Atlanten under kriget sänktes i slutänden bara några procent. Värst drabbade var Murmanskkonvojerna med 8-procentiga förluster. Intressant i sammanhanget är att endast drygt 6 procent av sänkningarna stod tyska ytfartyg för medan tyskt flyg sänkte drygt 13 procent och ubåtarna 70 procent.


    Churchill sa i efterhand att det enda han fruktade under andra världskriget var att tyskarna skulle lyckas stoppa transporterna över Atlanten. I verkligheten var egentligen aldrig någon fara. Tyskarna var så långt ifrån att svälta ut britterna och ryssarna och de allierades resurser så stora att det aldrig var någon fara. Förlusterna var stora, men nyproduktionen under i princip hela kriget kompenserade för förlusterna.


    Bild: Handelskonvoj under andra världskriget. Wikipedia, public domain.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Översiktsserien fortsätter. Andra världskriget avslutas. Det kommer att handla om Dolittleräden, öhoppning, banzai och kamikaze, slagen vid Iwo Jima och Okinawa, Manhattanprojektet, Hiroshima och Nagasaki, MacArthurs återkomst till Filippinerna och japans kapitulation.

    Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge den gärna betyg på iTunes!

    Följ podden på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret)

    Kontakt: [email protected]

  • Han är finansmannen som tycker kapitalägare bär ansvar för samhällsutvecklingen. Robert Weil har tack vare sin omvärldsanalys alltid legat steget före, men nu är han rädd för framtiden. Varför?

    I Sveriges Radios Söndagsintervjun möter du personen bakom offentlighetens mask i journalistikens mest grundläggande form intervjun.Programledare är Martin Wicklin.Producent: Ulrika Stenström.Kontakt: [email protected] Robert WeilHan är född 1948 och barn till föräldrar som flydde till Sverige under andra världskriget. Inspirerad av sin farfar, som en gång var chef på Deutsche bank i München, började han analysera svenska företag på börsen redan i tonåren och startade 1969 investmentbolaget Weil Invest, senare Proventus. Det var börsnoterat 1982-95 innan Robert Weil köpte ut bolaget. Proventus nuvarande affärsrörelse, som bland annat arbetar aktivt med donationer och kulturstöd, har till exempel investerat i Magasin 3, Judiska teatern, stiftelsen Culture without borders, Berättarministeriets skrivarverkstäder och Accelerator - där konst, vetenskap och samhällsfrågor möts - på Stockholms universitet.

  • Det spanska inbördeskriget utkämpades mellan 1936-39, åren före andra världskrigets utbrott. Kriget var i alla avseenden hänsynslöst och blodigt. Spanien skulle kunna uppfattas som en övningsarena för den tyska krigsmakten före andra världskriget.

    Konflikten visade upp alla inbördeskrigets karakteristika: summariska avrättningar av fångar, brutala övergrepp på civil befolkningen, hat och urskiljningslöshet mot politiska motståndare. I kriget dog åtminstone 500 000 människor – militärer och stridande.


    I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden diskuterar historieprofessor Martin Hårdstedt och doktoranden Peter Bennesved, bägge verksamma vid Umeå universitet, olika aspekter av spanska inbördeskriget.


    Kriget väckte starka känslor över hela världen, men det blev högerdiktaturerna Tyskland och Italien som framförallt bidrog militärt till upprorssidan ledd av generalen Franco. Republiken fick hålla till godo med frivilliga och ett tvivelaktigt militärt stöd från Sovjetunionen. Västdemokratierna förhöll sig neutrala. På republikens sida deltog omkring 600 svenskar.


    Ur militär synvinkel är det italienska och tyska deltagande med trupper och materiel särskilt intressant. Både Mussolini och Hitler sände sammanhållna förband och rådgivare till nationalistsidan under Franco. Dessutom en hel del modern materiel. Mest känd är den tyska Condorlegionen som understödde nationalisterna och gjorde stora insatser genom att ge Francos trupper ett övertag i luften med sina moderna stridsflygplan. Frågan är om Spanien skulle kunna uppfattas som en övningsarena för den tyska krigsmakten före andra världskriget. I avsnittet diskuteras bland annat det verkliga värdet av de erfarenheter som de italienska och tyska insatserna verkligen gav.


    Den tyska bombningen av Guernica i april 1937. Vad hände egentligen och hur ska vi förstå bombningen? Händelsen leder in på frågor om det förändrade kriget och civilbefolkningens situation i händelse av ett storkrig i Europa vid tiden för spanska inbördeskriget. Spanska inbördeskriget gav brutala föraningar om vad ett systematiskt bombkrig mot civila mål skulle kunna innebära. På plats var svenskar som upplevde nationalistsidans anfall mot i stort sätt försvarslösa städer.


    Bild: Flygbombning av Barcelona den 17 mars 1938 av det italienska flygvapnet, public domain.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Utrikeskrönika 24 maj 2022.

    Berlin, tisdag.Bomb hittad. Det var så det stod i mailets ämnesrad. Ett sådant mail vill man förstås inte ha någonstans ifrån men nu var avsändaren mina barns skola.Jag tog in bokstav efter bokstav och kände hur det liksom forsade isvatten nerför min ryggrad, hur hjärtat och pulsen drog iväg och hur skärmen framför mig blev suddig, en mardröm för varje förälder... tills jag kom på var jag befinner mig.Berlin.Under andra världskrigets sista tre år formligen regnade brittiska och amerikanska bomber ner över nazitysklands huvudstad, sammanlagt en halv miljon ton sprängmedel östes ner över staden. Men mellan 15 och 25 procent av alla sprängladdningar som fälldes detonerade aldrig utan blev liggande där de landade.Det där visste ju jag, att det tros ligga en bit över 4000 odetonerade bomber under Berlin, under husen vi bor i, gräsmattorna vi brer ut våra picknickfiltar över, under gatorna vi tar oss fram på, och under lekplatserna, och skolgårdarna, där våra barn leker.Och visst, när jag väl lyckades fokusera på vad som stod i resten mailet så var det precis så, en bomb från andra världskriget hade hittats på skolgården där man grävt för en ny gunga.Då och då, i snitt åtta gånger om året, stannar livet ofrivilligt till någonstans i den tyska huvudstan, krigets långa svarta trådar blottläggs i stadens färgglada väv och kräver att vi moderna människor lägger allt annat åt sidan; för krig kastar obevekliga långa skuggor.Polisens speciella stridsmedelsröjare har inarbetade rutiner och är omedelbart på plats, så också på vår skola, elever och lärare var evakuerade redan när vi föräldrar fick mailet och bara en timme senare fick vi besked om att bomben var flyttad och faran över.I Tyskland som helhet hittas och omhändertas runt 5000 gamla sprängladdningar varje år, städer som Dresden och Oranienburg utanför Berlin har extra många blindgångare eftersom de också bombarderades särskilt hårt.Att det inte alltid går så bra som i vår skola hade jag tack och lov förträngt när mailet damp ner, sedan millennieskiftet har elva bombröjare omkommit och ännu fler har skadats när de försökt desarmera bomberna.Här i Berlin har man nu tagit hand om 2000 blindgångare sedan krigsslutet 1945, men experter räknar med att det kommer att ha gått ytterligare 60 år innan den sista är ur stadens jord.Och mitt i tacksamheten över att allt gick bra, över att fantastiska lärare fanns där och hjälpte barnen att ta in vad som skedde utan att skrämma upp dem så förundras jag över datumet.För det här skedde den 9 maj, dagen då minnet av andra världskrigets slut och de allierades seger högtidlighålls i Ryssland. 77 år har gått sedan Nazityskland besegrades och Tyskland befriades från sin egen skapelse. Krig kastar obevekligt långa skuggor, tänker jag och räknar 77 år framåt, hur kommer det som Ryssland gör i Ukraina idag leva kvar den 9 maj år 2099?Caroline Salzinger, Berlin [email protected]

  • Översiktsserien fortsätter. Andra världskriget fortsätter rasa. Det kommer att handla om Teherankonferensen, Landstigningen i Normandie, Omaha beach, Västfronten, Eisenhower, slaget vid Saint Lô, Ardenneroffensiven, Tysklands kapitulation, Yaltakonferensen, Roosevelts bortgång och 22:a tillägget.

    Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge den gärna betyg på iTunes!

    Följ podden på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret)

    Kontakt: [email protected]