Zagreb Podcasts
-
Ivana Macek kommer från Zagreb i dåvarande Jugoslavien, numera Kroatien. När hon var doktorand vid Uppsala universitet och Bosnienkriget brutit ut åkte hon till det belägrade Sarajevo, för att ta reda på hur kriget påverkar människor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När hon hör nyhetsinslag om de krigsdrabbade i Ukraina är det mycket hon känner igen från Sarajevo. Men hon forskar idag på något helt nytt.
Ivanas nuvarande forskning handlar om relationen mellan människor och det invasiva stilla havsostronet.
Reporter: Ulla de Verdier
Producent: Lena Nordlund
[email protected] -
Hej hej! Här kommer ett till avsnitt i lite snabbare tempo, där jag pratar om roadtrippen jag precis gjorde med två vänner från Zagreb till Valencia. Hoppas ni gillar det!
Sample of the transcript at the bottom!
--------------------
Om du vill stödja podden och få transkript till alla avsnitt kan du bli patron - det kostar bara 5€ per månad! Gå in på min hemsida www.swedishlinguist.com och klicka på länken till min Patreon-sida!
På min hemsida kan du också hitta information om kursen Strong Swedish! Kursen för dig som vill nå en avancerad nivå i svenska.
Letar du efter en svenskalärare? Jag har alltid använt italki för att hitta lärare. Klicka här för att få 10$ krediter på italki efter du har spenderat dina första 20$!
--------------------
If you want to support the podcast and get transcripts to all episodes, you can become a patron - it's only 5€ per month! Go to my website www.swedishlinguist.com and click the link to my Patreon page!
On my website you can also find information about the Strong Swedish course! The course for you who want to reach an advanced level in Swedish.
Are you looking for a Swedish teacher? I have always used italki to find teachers. Click here to receive 10$ in credits on italki after you’ve spent your first 20$!
-------------------
Instagram: swedish.linguistYouTube: Swedish LinguistFacebook: Swedish Linguist
-------------------
Ett smakprov (sample) på transkriptet:
Hallå hallå, välkommen välkommen till Simple Swedish Podcast. Det här är podden för dig som vill träna på att förstå talad svenska. Och om du vill ha transkript till dom här avsnitten så kan du bli patron. Gå till min hemsida, swedishlinguist.com, och bli patron. Det kostar bara 5€ per månad, och du får transkript till nya avsnitt varje vecka!
Och några personer som har gjort det, det är Benedetto, det är Barbara, Sara, Leopold (som hälsar till Anastasia för övrigt), det är Áslaug, Jinyan, Jane, Harsha, Kyle, Greg, Galina, Tristan, Mariam, Xenia, och Sammi! Tack tack tack till er för att ni stödjer den här podden!
Och, ja, det var extra många namn idag, för att det var ett tag sen som jag spelade in ett nytt poddavsnitt. Och det är för att jag har rest. Och förra veckan så kunde jag inte jobba så mycket för att jag var på en roadtrip. Så att jag och två kompisar var på en roadtrip från Kroatien till Valencia. Så från Zagreb i Kroatien till Valencia i Spanien. Så det tänkte jag prata om idag.
Och jag kommer prata i ett mer vanligt tempo. Så jag pratar inte så långsamt som jag gör just nu, utan jag kommer prata i lite mer vanligt tempo. Och om du tycker att det är svårt att hänga med så kan jag verkligen rekommendera att använda transkriptet.
Ja, okej men.. Och det här avsnittet kommer vara lite..det är väldigt improviserat. Så jag har inte planerat exakt vad jag ska säga, jag har bara planerat vad jag ska prata om. Så vi får se hur det går.
Men i alla fall, förra veckan så gjorde jag en roadtrip från Zagreb till Valencia. Och anledningen till det, det är att en kompis till mig flyttar..eller ja, skulle flytta till Valencia, då. Och hon har bil och hund. Och hon behöver ha hit bilen till Valencia och hon behöver ha hit hunden till Valencia, och det enda sättet är att åka bil.
Men, det är svårt att åka helt själv med hund, så hon ville gärna att nån vän skulle följa med, och jag sa att, fan det låter askul med roadtrip genom Europa, så jag sa att, ah men vi planerar det då!
Och så var det en annan kompis som hade semester. Och han bor vanligtvis i Paris, men han tyckte att det lät som en väldigt kul idé, och han hade semester dom dagarna, så han hakade på! Och att haka på nånting, det betyder liksom att man, ah, man bestämmer sig för att man är med på det. Man är med, man hakar på, man joinar.
....för att läsa hela transkriptet till detta och alla andra avsnitt, klicka här!
-
Jag bodde över tre år i Budapest och jag tycker att det är en fantastisk stad. I det här avsnittet pratar jag om staden och vad jag gillar och inte gillar med den!
Sample of the transcript at the bottom!
--------------------
Om du vill stödja podden och få transkript till alla avsnitt kan du bli patron - det kostar bara 5€ per månad! Gå in på min hemsida www.swedishlinguist.com och klicka på länken till min Patreon-sida!
På min hemsida kan du också hitta information om kursen Strong Swedish! Kursen för dig som vill nå en avancerad nivå i svenska.
--------------------
If you want to support the podcast and get transcripts to all episodes, you can become a patron - it's only 5€ per month! Go to my website www.swedishlinguist.com and click the link to my Patreon page!
On my website you can also find information about the Strong Swedish course! The course for you who want to reach an advanced level in Swedish.
-------------------
Instagram: swedish.linguistYouTube: Swedish LinguistFacebook: Swedish Linguist
Letar du efter en svenskalärare? Jag har alltid använt italki för att hitta lärare. Klicka här för att få 10$ krediter på italki när du köper för minst 20$! Länken är en affiliate link, så du stödjer också mig när du använder den :)
-------------------
Ett smakprov (sample) på transkriptet:
Hallå där, välkommen till Simple Swedish Podcast! Ja, dom här avsnitten kommer ut lite ojämt just nu. Och det är för att, ah, jag har lite halvsemester, och jag reser ganska mycket, så, ah, jag jobbar när jag får tid. Och just nu är jag faktiskt i Budapest, min gamla hemstad. Och jag tänkte att, ah men jag kanske ska göra ett avsnitt om Budapest. Så det ska jag göra idag, jag ska prata om staden Budapest faktiskt. Så..
Och [i] förra avsnittet så pratade jag lite snabbare, jag pratade i mer vanlig takt, i mer vanligt tempo. Och det var flera personer som sa att det var bra. Men jag kommer såklart fortsätta att göra avsnitt i det här lite långsammare tempot. Men jag tänker att det kanske är bra att göra avsnitt med lite olika svårighetsgrad, alltså avsnitt som är lite olika svåra.
Och du får gärna berätta för mig vad du tycker. Speciellt om du är patron på 10€-nivån, så kan du skriva på Discord vad du tycker. Ska jag fortsätta att bara ha avsnitt på, liksom, lite långsammare svenska, eller ska jag blanda lite, och ha lite svåra avsnitt, lite medelsvåra avsnitt, lite lätta avsnitt, och, ah, blanda lite? Det kanske är en bra grej.
Och som sagt så är det bra att bli patron nu i början av månaden, för du måste alltid betala för en hel månad. Så därför är det såklart bättre att bli patron i början av månaden, så att du inte betalar för en hel månad, men får bara, liksom, andra halvan. För man måste alltid betala för en hel månad, och man betalar alltid i början av månaden, och tidpunkten när man blir patron. Ja..
Så, jag ska också tacka några nya patros, det är Bartol, Natalia, John, Ewa och Gabrielle. Tack till er, och ni och alla andra som stödjer podden får såklart transkript till alla avsnitt.
Okej, så Budapest då. Så jag är ju faktiskt i Budapest just nu. Jag är på besök, kan man säga. Jag var i Sverige och jag är på väg till Zagreb i Kroatien. Så jag tyckte att det passade att besöka Budapest. Så, jag bor hos en kompis här. Och dom jobbar här utanför på gatan (there were people doing road work), men just nu så blev det tyst. Så ja, dom slutade jobba, så jag tänkte att det är ett bra tillfälle att spela in podden.
Så ja, jag bodde här i Budapest i, ah, totalt i ungefär tre och ett halvt år. Jag kan kanske prata om det i nåt annat avsnitt, men nu så tänkte jag prata om själva staden då. För Budapest, det är alltså Ungerns huvudstad, alltså huvudstaden i Ungern. Och det bor nästan två miljoner människor i Budapest.
....för att läsa hela transkriptet till detta och alla andra avsnitt, klicka här!
-
I sin första dokumentärfilm; Väninnor – berättelser från garderoben som gjordes tillsammans med Nina Bergström 1996 porträtterade Sander C. Neant Falk lesbiska i åldrarna 60 till 85 år. Filmen blev den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer. I nästa dokumentär satte Sander videokameror i händerna på queera tonåringar som filmade sina liv. Det blev guldbaggebelönade Du ska nog se att det går över. En pärla till film, som numera går att se via bibliotekens streamingsajt Cineasterna.Ytterligare några år senare gjorde Neant Falk den meditativa konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, efter att ha studerat på Konstfack.
I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi Sander C. Neant Falk, dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris och dokumentärfilm på Biskops Arnö Nordens Folkhögskola i ett samtal med Malin Holgersson och Anna Linder.Avsnittet har fått stöd av Göteborgs Stads kulturnämnd - Projektstöd Pronto
Biografi:Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm.
Filmografi: 1996 – Väninnor - berättelser från garderoben - dokumentärfilm, 2003 - Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 - Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 - Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm, The Cleansing Ceremony med Nya Konstnärsklubben, 2018-Om filmerna:
Väninnor - berättelser från garderoben, 1996, 53 minDe är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater.I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm.Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar.Regissör: Sander C. Neant Falk & Nina BergströmMedverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin HammarstenFilmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar TurosProducent: Anna G MagnúsdottírBiografpremiär: Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996. Land: Sverige, barntillåten. Språk: Svenska. Längd: 53 minFestivaler i urval:1997: 13 Festival Internacional de Cine de mar del Plata, Argentina, Verzaubert Film Festival, Germany, Vancouver International Film Festival, Canada, Images et Nations – Montreal Lesbian & Gay Film Festival, Canada, 21 st san Francisco International L&G Film Festival, USA, OUTFEST- Los Angeles Gay & Lesbian Film Festival, USA, Seattle International Film Festival USA, New York Lesbian & Gay Film Festival, USA, Boston Lesbian & Gay Film Festival, USA, Skeive Filmer – Oslo Lesbian & Gay Film Festval, Norway, Gothenburg Film Festival, Sweden.
Awards:OUTstanding Documentary Feature Award 1997Award from the Grand Jury of OUTFEST Los Angeles Gay & Lesbian Film Film Festival, The RFSU Award 1997RFSU; the National Swedish Organisation for Health and Sexual Education, Tupilak Culture Award 1997, Tupilak; the Association for Scandinavian Homosexual Culture, The Pink Room Prize 1997 Award given by the Swedish National Lesbian & Gay Association The Homosexual Rose of 1996, Award from Gothenburg Lesbian & Gay Association.
Du ska nog se att det går över, 2003, 74 minDet var när My blev kär i Scully i Arkiv X som hon förstod att hon gillade tjejer. Ingen annan fick veta så klart. För hur ska man som 14-åring berätta för hela släkten och kompisarna att man är lesbisk? Fast hur ska man kunna låta bli?
"Finns du tjej som dras till både killar och tjejer?" Som fjortonåring satte regissören Cecilia Neant-Falk in en kontaktannons i tidningen OKEJ 1985. Det kom svar från hela landet. Femton år senare satte hon in samma annons igen. My, Joppe och Natalie var tre av de 80 tjejer som svarade...
"Du ska nog se att det går över" har spelats in under 4 år och är resultatet av ett unikt projekt med material direkt från tonårsgarderobens dunklaste vrår. My, Joppe och Natalie har låst dörren, slagit på kameran och berättat allt. Om mamma och pappa som inget vet, om NO-läraren som säger att det är fel i generna på homosexuella, om att bo i ett samhälle där alla vet allt om alla. Om Fucking Åmål, fast på riktigt! Om att växa upp som homoagent i en heterovärld.
Filmen är ett djärvt collage av tekniker och medier som DV-cam, gamla arkivbilder och Super 8 vilka ackompanjeras av ett digert soundtrack med artister som Stina Nordenstam, Ani Di Franco och Eva Dahlgren. Åskådaren bjuds in i ett brokigt tonårs-landskap av rädsla, ilska, utanförskap, men framförallt av mod och lust. Det handlar om att våga lita till sin egen vilja och känsla. Att ta den på allvar även när det betyder att trotsa omgivningen och dess konventioner.IDE MANUS REGI: Cecilia Neant-Falk MEDVERKANDE: Natalie Durbeej, Johanna "Joppe" Svensson, My Sörensson REGIASSISTENTER: Joakim Rindå, Åsa Ekman, Jenny Sahlström FOTO: Cecilia Neant-Falk & Camilla Hjelm, Astrid Askberger KLIPP: Josef Nyberg & Cecilia Neant-Falk FINKLIPPNING: Berit Ljungstedt LJUD: Marcus Sötterman GRAFISK FORM: David Giese PRODUCENT: Cecilia Neant-Falk / Riot Reel AB I SAMPRODUKTION MED: Mette Heide / Team Production ApS (Danmark), Ulla Simonen / Kinotar OY (Finland), SVT Dokumentär, Film i Värmland, YLE TV1 MED STÖD AV: Svenska Filminstitutet / Filmkonsulent Göran Olsson / Hjalmar Palmgren, Det Danske Filminstitut, Konstnärsnämnden, Folkhälsoinstitutet, AVEK, Nordisk Film- & TV Fond LÄNGD OCH FORMAT: 74 min, 35 mm(1:1.33), VHS, färg, Dolby SR LJUD: Dolby SR DISTRIBUTION: Folkets bio COPYRIGHT RIOT REEL 2003Festivaler i urval:2003: Gothenburg Film Festival, Sweden, Outfest, Los Angeles, USA, Kombat Queer & Feminist Film Festival, Stockholm, Sweden, Berlin Lesbian Film Festival, Germany, Hamburg Lesbian & Gay Film Festival, Germany, Bergen Film Festival, Norway, Nordische Filmtage Lübeck, Germany, Mix Brasil, Brazil 2004: Melbourne Queer Film Festival, Australia, Festival International de Films de Femmes de Créteil, France, London Lesbian & Gay Film Festival, UK, Hot Docs, Toronto, Canada, Queer Zagreb, Croatia, Brussels Pink Screens, Belgium, Inside Out Toronto Lesbian and Gay Film and Video Festival, Canada, Barcelona International Women's Film Festival, Spain.
Awards:Guldbagge Award for Best Documentary 2003 (Swedish national film award), FIPRESCI Special Mention, Sydney Film Festival, 2003, Prix AFJ (Association des Femmes Journalistes), Festival International de Films de Femmes de Créteil, 2004, Torino Audience Award 2004, Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, Torino Jury´s Special mention 2004 Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, FIPRESCI (Fédération Internationale de la Presse Cinématographique), Awarded A Special Mention to: Don’t You Worry It Will Probably Pass/ Du Ska Nog se att Det Går Över by Cecilia Neant-Falk (Sweden 2003) "For its fresh vision of adolescence and its generosity in granting the right of authorship to its subjects". / Jury member B. Ruby Rich
YOUR MIND IS BIGGER THAN ALL THE SUPERMARKETS IN THE WORLD - Some guidance for a lost Westerner, 2010, 73 minCecilia: Åh, jag har stora frågor till dig!Upul: Hur stora? Som Mount Everest?Cecilia: Ska jag ta den största förstUpul: Ja, ja…Cecilia: Vad är meningen med livet?Upul: Oj…!
2004 reser regissören och konstnären Cecilia Neant Falk till Nilambe Buddhist Meditation Centre på Sri Lanka, där hon möter meditationsläraren Upul Nishanta Gamage. Sedan dess har Cecilia återvänt till Nilambe varje år, alltid med kamera och mikrofon. Det pågående samtalet mellan Cecilia och Upul, som äger rum varje eftermiddag kl. 16.30 tar oss med på en existentiell resa.
Här får Cecilias frågor – om rastlöshet, tid, minne, relationer, lycka, depression, Upuls jordnära svar från ett buddhistiskt filosofiskt perspektiv. Deras röster ackompanjeras av det tropiska landskapets fåglar och insekter i en rofylld filmsekvens med en skog, ett berg och en trädgård.
Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World är en 73 minuters stillsam resa där den största dramatiken är de tankegångar som sätts igång inom betraktaren. En film som ger energi och öppnar sinnet för nya tankebanor.
"Som i en själslig dusch kliver jag in i salongen där Neant Falks film visas, låter ögat vila mot den grönskande bergssluttningen. Jag hör vindens sus och ser ett grässtrå beröras av en pust, i fjärran en bil som letar sig fram längs bergets fot. Genom Upul Nishantas lugna ord hör jag snart också något mer: mina egna djupa andetag, påminns om min egen puls. Tillsammans med den övriga publiken delar jag en stunds vila och med ny höjd i tankarna möter jag världen utanför igen.” Joakim RindåPremiärdatum: 7 mars 2010 Regissör & manus: Cecilia Neant Falk Land: Sverige (inspelad på Sri Lanka) Produktionsår: 2010 Produktionsbolag: Riot Reel & Bokomotiv AB Medverkande: Medtiationsläraren Upul Nishanta Gamage & Regissören Cecilia Neant Falk Längd: 73 min Producenter: Cecilia Neant Falk & Freddy Olsson Foto: Johan Rydberg & Cecilia Neant Falk Ljudmix: Owe Svensson Copyright: Cecilia Neant Falk Genre: Experimentell dokumentär Bildformat: 16:9, Färg Ljudformat: 5.1 Språk: engelska Textningsspråk: svenska & engelsk Översättning: Agneta Wirberg Textmakarna Distribution: Folkets Bio AB
Extra material:Trailer: Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World
Sveriges Radio - Människor och tro: Kvartsamtal med Cecilia Neant Falk. Publicerat fredag 5 februari 2010 kl 15.48.
Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna LinderSAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Göteborgs stad.
-
Andrej Tonejc has experience e as a coach from building up and coordinate the national center in Zagreb for the Croatian Tennis Federation. One of the player Tonejc coached was Marin Cilic from 14 years of age during his junior years. During this time Cilic won the French Open and reached the position as number 1 in the world.
Tonejc came to Sweden to work for the Academy of KLTK where he spend three years before he switched to Näsbyparks Tennisklubb where he currently works.
In this episode we talk about:
- how to structure a successful national center
- the key factors behind Marin Cilic success
- why Sweden overall struggles with producing international tour players but are successful with sending over players to college
- the difference between Swedish and Croatian coaching styles
- what differs between the players mentality in Sweden and Croatia
- Tonejc view of Djokovic and Murray from the junior years
- why Cilic succeeded in the transition from juniors to seniors
Visit www.linuspabaslinjen.com for more videos and articles about tennis! -
Den som tror att våra moderna tider lyckats göra sig kvitt det förgångna har fel. Tvärtom, hela världen håller på att förvandlas till ett museum menar Thomas Steinfeld.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Aldrig har det förflutna varit så närvarande. Det som en gång varit blir levande igen, i form av filmer eller datorspel som förmår att återskapa det försvunna med yttersta precision. Eller så bevaras det förflutna i form av innerstäder, restaurerade för att för alltid se ut som de kanske en gång gjort. Eller så spelas samma gamla låtar om och om igen, från morgon till kväll, så att även den populära musiken tycks har hamnat i en ändlös slinga av nästan samma karaktär som den klassiska musiken befinner sig i sedan mer än hundra år.
Ingenstans syns dock det förflutnas övertag över närvaron lika tydligt som i museernas utveckling. Runt 150 museer lär ha funnits i Sverige under slutet av sextiotalet. Idag räknar man mer än 1500 museer, och då är många privata, men allmänt tillgängliga samlingar är inte ens upptagna i listan.
Museernas historia är en berättelse om permanent utvidgning. De första skapades när några få furstliga samlingar öppnades för allmänheten, eller när en republik som Frankrike ville visa upp alla konstskatter, som befunnit sig i slott, kyrkor och kloster och som nu skulle betraktas som folkets egendom. De nya samlingarna förvarades i byggnader, som liknade husen varifrån de utställda föremålen tagits: I Paris användes ett gammalt kungasäte, nämligen Louvren, eller så byggdes det nya slott, enbart för konsten, så som i St. Petersburg eller i Stockholm, eller så uttrycktes det en näst intill religiös vördnad för konsten genom att man byggde nya museer som liknade antika tempel, så som det skedde i Berlin, i London och Madrid.
Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler.
Så småningom upprättades liknande praktbyggnader också för samlingar utanför konsten, framför allt inom naturhistorien, inom etnologin, inom konsthantverket och senare också inom teknikhistorien.
Uppkomsten av dessa samlingar var bunden till nationalstatens framfart under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet: De dokumenterade civilisationens möjligheter och framgångar, och när de talade om människan så menade de framför allt det egna folket.
Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler. I byn Önneköp utanför Hörby i Skåne finns ett kannibalmuseum, i Säter utanför Skönvik i Dalarna finns ett museum över mentalvårdens historia, och i lappländska Glommersträsk finns ett museum över osålda damhattar. I Wien finns ett museum över kondomer, i kroatiska Zagreb finns ett museum över brustna relationer, och i byn Castelbosco utanför Piacenza i norra Italien finns ett "museo della merda", ett avföringens museum.
Ingen har ännu lyckats göra en förteckning över alla dessa privatmuseer. Men de finns i alla länder i västvärlden, med minst flera hundra exemplar i varje stat. Eftersom de vanligtvis går tillbaka till en hobby, som någon gång spräckte vardagsrummets begränsade möjligheter, är det svårt att bestämma när samlandet började bedrivas med museologiskt allvar. Det finns dock anledning att tro att de allra flesta inte är äldre än trettio eller fyrtio år. Det må låta underligt, men det är så: Deras framfart är knuten till den moderna konstens segertåg genom världens stora museer.
Målaren Wassily Kandinsky, en av den abstrakta konstens pionjärer, berömde sin äldre kollega Paul Cézanne år 1912 för hans förmåga, att "skapa en besjälad varelse av en tekopp, eller riktigare sagt, att upptäcka en varelse i denna kopp". Det dröjde inte länge innan en sådan tekopp, iklädd en bit päls, ställdes ut som ett konstverk, bredvid en flasktorkare eller en cykelsadel med racerstyre, som skulle föreställa en tjurskalle. Sådana föremål, som blir till konst för att en konstnär utnämnt dem till konst, kallas för "readymades". Med dem utvidgades antalet objekt som kunde presenteras i ett museum i det oändliga. Det behövs kanske inte mer än en vit vägg, kanske en vitrin eller en sockel, och så ett bra ljus för att vad som helst ska kunna förvandlas till ett föremål av högre betydelse. Kunskapen om strålkastarens förmåga att förvandla ett bruksföremål till ett betydelsefullt objekt förenar den moderna konstnären med människan bakom ett udda privatmuseum.
Det tidiga avantgardet var en revolutionär sekt. Var än den uppträdde så möttes den av kritikernas hån och åskådarnas vrede, av oförstånd, förolämpningar och inte sällan av slagsmål. Det dröjde innan den stora publiken slöt fred med den moderna konsten, någon gång under sextio- eller sjuttiotalet, när Pontus Hultén härskade över Moderna Museet, när Andy Warhol började tillverka uppdragskonst för alla som hade råd och när Joseph Beuys lät plantera 7000 ekar för en konstutställning i den tyska provinsstaden Kassel.
Till sist nådde denna utveckling också människan själv.
Efter denna tid förfogade konsten inte bara över en oändlig mängd av potentiella föremål. Den spred sig också över hela samhället, i gestalt av allt fler museer, men också i form av en kulturalisering av hela samhället. Staden själv blev till ett museum, när försummade stadsdelar skulle bli levande igen, när det urbana rummet i allt större utsträckning förvandlades till scener, för konserter eller teaterföreställningar, med nya byggnader som från början uppfattades som konstverk i sig själva. Och när det nu uppstod allt fler och allt uddare privatmuseer, så blev de en del av en allmän utveckling mot mer kultur för alla.
Till sist nådde denna utveckling också människan själv. Det skedde inte bara för att det blev så lätt att bygga upp ett galleri över den egna tillvaron, med hjälp av de sociala medierna och till mer eller mindre allmän beskådan. Det skedde framför allt för att folk gjorde sig själv till konstverk, var och en: Först kanske i form av en expressiv individualism, som uttryckte sig genom kläder, gester eller ovanliga preferenser, sedan också med själva kroppen som ett konstnärligt objekt och en alldeles privat konsthall. Denna utveckling innebär den systematiska bearbetningen av musklerna med perspektivet riktat mot ett skönhetsideal. Men den omfattar i synnerhet tatueringarna. Ty vad är en tatuerad kropp, om inte ett bildarkiv, där varje postering är av en sådan betydelse att den tas emot under smärtor för att sedan ledsaga bildens bärare under hela livet? Och vad är en sådan kropp om inte en utställning av en människas drömmar om sig själv och resten av världen, helst förknippad med starka minnen? Tatueringen må vara den mest intima formen av ett modernt privatmuseum. Men den är också det mest extrema och personliga uttrycket för att det förflutna aldrig förgår.
Särskilt inte i vår tid.
Thomas Steinfeld
-
Plötsligt gör tusentals människor något helt oväntat. Något de inte anade att de skulle göra. De har blivit en del av ett blygsamt kollektiv. Ett kollektiv där vem som helst får vara med.
Istället för att torka av köksbordet eller gå ut med tidningarna gör de en uppmuntrande banderoll, tar en bild med blixt under sängen eller skickar en penna som de har kvar från ett gammalt förhållande till ett museum.De är en del av den interaktiva konströrelse som på internet rullar över världen i olika former. Det här är sajter som har tusentals och ibland hundratusentals träffar och som engagerar folk över hela klotet, från Peking till San Fransisco.Det blygsamma kollektivet är ett program av Lotta Erikson om två konstprojekt på internet. Learning to Love You More av konstnärerna Miranda July och Harrel Fletcher i Los Angeles och The Museum of Broken Relationships av Olinka Vitica and Draen Grubiic i Zagreb.Miranda July gjorde senare långfilmen You and me and everyone I know och skrev novellsamlingen No one belongs here more than you. Men få vet att hon tillsammans med Fletcher har drivit den här interaktiva sajten sedan 2002. Hon säger att ibland när man inte anstränger sig för att vara originell kan man faktiskt uppleva och upptäcka något nytt. Och att det var den känslan de ville förmedla till världen.The museum of broken relationships är en europeisk släkting. Det är ett museum dit man skickar saker man har kvar efter relationer som tagit slut. Konstnärerna Olinka Vitica and Draen Grubiic satt och tummade på de saker älskarna lämnat efter sig, när de tänkte att de skulle kunna göra något av dem. Nu går det inte en dag utan att folk hör av sig och vill lämna över en mobiltelefon eller en benprotes eller en yxa.Sanningen är att jag började förstå varför folk ville göra de här uppdragen, säger Lotta Erikson. Jag började själv göra dem. De gjorde mig på bra humör. Jag tröttnade på de vanliga uppdrag jag hade varje dag:
![#148 - Roadtrip från Zagreb till Valencia [svår]](https://is3-ssl.mzstatic.com/image/thumb/Podcasts126/v4/01/ed/eb/01edeb78-021e-9e19-a757-3ebedefdebb6/mza_1232582255841266061.png/80x80bb.jpg)
