Bach Podcasts
-
Den klassiska musikens fält är enormt och att få någon ordentlig överblick är svårt. Sviter, symfonier och sonater går lätt in i varandra och vad var egentligen den viktiga skillnaden mellan Brahms och Bach?
Det här kan Sofia Winiarski. Efter utbildningen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm gjorde hon sin professionella debit som dirigent i maj 2022. Hon kan genrens musik och historia utan och innan och jag bjöd därför in henne till studion för att ge den efterlängtade överblicken.
Resultatet är en genomgång i rasande fart, driven av Winiarskis kärlek till musiken och hennes berättarglädje.
Bland annat talade vi om det verkligen är rimligt att någon skulle skriva en opera som 11-åring, om Bachs sexuella aptit och Haydns olyckliga äktenskap, om varför Mozart var en riktig show-off, om Johan Helmich Roman (känd från SVTs “Året med Kungafamiljen”) var något annat än en one-hit-wonder och massor med andra skojiga fakta som gör att du kommer minnas mycket av det hon berättar.
Vi har skapat en spellista på Spotify med all musik du hör i avsnittet. Klicka här för att lyssna: vvv.se/spellista-klassisk
Programledare: Per Grankvist. Producent: Jens Back. Mixning av Stray Dog Studios. #perspektivpodden
"Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet - tjänsten som hjälper dig bli allmänbildad med minimal ansträngning.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.vadvivet.se/subscribe -
Utrikeskrönika 12 december 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Leipzig, måndag.
”Runter mit dem Handy!”
Ner med mobilen, sa mannen bredvid mig på läktaren bestämt.
”Men jag ska bara twittra lite, yrkesmässigt”, sa jag.
”Vad är det du inte förstår? Sitter du här engagerar dig du dig, om inte förtar det magin även för mig”, sa han och det fanns inget mer att diskutera.
Igår kväll kom den barske mannens exempel för 10 år sen i Dortmund tillbaka till mig här i Leipzig.
Jag hade köpt biljetter till Juloratoriet i Bachs egen kyrka, Thomaskyrkan. För en som matats med Bach sen barnsben var det en storartad upplevelse att sitta intill Bachs grav och höra musiken på det ursprungliga stället.
Den berömda inledningen hade knappt klingat ut förrän jag noterade att bänkgrannen satt och surfade och skrev meddelanden.
I den korta pausen mellan tredje och fjärde kantaten sa jag till.
Mannen blev perplex av frågan, det märktes, men utan att klaga sa han, inga problem och sen kom den inte upp igen.
Bra där, det är sannerligen en konst att kunna ta en vänlig tillsägelse på ett icke-passivaggressivt sätt också.
Och resten av konserten, när mobildistraktionen var borta, flödade tankarna. Plötsligt slog det mig att Bach, Luther och reformationen och Nietzsche och Wagner och murens fall 1989 med flera viktiga personer och händelser, har sina vaggor just i det här området i Tyskland, i en ungefär drygt 10 mils radie i alla väderstreck rakt ut från Leipzig.
Och flera av de mest intensiva måndagsdemonstrationerna mot den nuvarande regeringens energi- och Rysslandspolitik genomförs också i städer i det här området och det händer att på dem den ”tyska riket-fanan” svingas av någon Reichsbürger.
Ja, det slog mig där i Bachmusikens brus att den tyska historien är så dramatisk, inte minst med Leipzig som utgångspunkt, så full av omstarter, delningar, murar, krossade livsöden, förlorade livsverk och ändrade gränser, händelser så stora att steget till farlig bitterhet för en del inte som råkar ut för den inte blir så långt och att det nog måste tas med som en viktig grogrund i alla fall till varför vissa tyskar, trots demokratins otroliga stabilitet i landet sen årtionden tillbaka, uppenbarligen drömmer om något annat.
Det är nog ingen tillfällighet att den misstänkte ledaren för terrorgruppen, den 71-årige adelsmannen, Henrik XIII, tydligen har förlorat flera av sina mångåriga rättstvister för att få tillbaka fastigheter och ägodelar som tvångsomhändertogs ifrån hans släkt under DDR-tiden.
Det finns förstås flera andra förklaringar, som jag berört i rapporteringen, och bara för att man utsatts av den dramatiska, så ofta omvälvande tyska historien, så urskuldar det förstås ingen statskuppsvilja. Men denna faktor, tror jag nu efter mina mobilfria och tankeflödande kväll under Thomaskyrkans höga valv och till Bach eviga musik, måste med i ekvationen om man vill förstå.
Så nästa gång på en konstupplevelse eller idrottsevenemang du störs av någon som hellre håller på med mobilen, våga luta dig fram och väs ”runter mit dem Handy” och se, dina tankar kommer flöda.
Daniel Alling, Leipzig
[email protected] -
Hälso- och sjukvårdsdirektören i Stockholm brinner för en sjukvård som är optimistisk, engagerad och rolig där vi fördelar kompetens på rätt sätt, lär oss av Bach och fokuserar på empati och kunskap. Ett energigivande samtal med positivt fokus.
-
Vi fortsätter tala om försoningen. Markus berättar om hur hans upplevelse av försoningen ändrades från barndom till ung vuxen.Om att smyga över gränsen till Göteborgs stift som skarastiftare.
Skall fokus ligga på det subjektiva eller det objektiva? Måste man välja, undrar Folke. Kan det fruktansvärda som hände med Estonia lära oss något om Jesus verk?
LänkarAltartavlan i Ulricehamns kyrka. Foto av Christer AnderssonP.P. WaldenströmC.O. RoseniusAlla verserna till Med Gud och hans vänskapOm Bo GiertzKommentarer tas tacksamt emot på adressen [email protected]
MusikJ.S. Bach
Gavottes 1 och 2 från cellosvit No. 6 i D-Dur (BWV 1012)
Gitarr: Jon Sayles
Exzel Music Publishing (freemusicpublicdomain.com)
Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0
http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/ -
Nu stannar vi inför försoningen. Vad innebär det att Jesus dog för oss? Eftersom det är ett så stort ämne får vi dela upp det i två avsnitt.I första delen handlar det mycket om den syn som Folke har svårt för: Fadern som vill se blod. Hur skall man förstå försoningen på ett sätt som inte gör Gud till en kosmisk barnmisshandlare? Vi dyker ner i kyrkohistorien och möter Johannes Damaskenos, Anselm av Canterbury, Pierre Abélard, Carl-Olof Rosenius och Gustaf Aulén. Markus tycker att kapitlets avslutning är sympatisk och Folke tycker att det nästan är som att bli påkommen i duschen.
Beklagar att Folkes ljud är lite lågt. Vi skall jobba på det.
Kommentarer tas tacksamt emot på adressen [email protected]
MusikJ.S. Bach
Gavottes 1 och 2 från cellosvit No. 6 i D-Dur (BWV 1012)
Gitarr: Jon Sayles
Exzel Music Publishing (freemusicpublicdomain.com)
Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0
http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/ -
När går miljardärerna upp på morgonen? Och hur mycket rikare blir de i timmen medan de mediterar, äter lyxlunch och tränar? Programledare: Daniel Alling. Bisittare: Louise Epstein.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Hur känns det att vara superrik eller miljardär?Lyxbilar och lyxklockor går som smör nu, det är många i Sverige som har råd. På två år har antalet miljardärer fördubblats. Carl Cederström, docent i nationalekonomi och författare, har provat att leva som miljardär i ett dygn. Hur tog han reda på vad miljardärer gör? Och hur känns det att vara superrik, undrar vi?
Sverige är ett av de länder som har flest miljardärer per capitaHur blev det så? Och vad innebär det för ett samhälle när rikedom koncentreras hos några få? Vi dryftar detta med Andreas Cervenka, aktuell med boken Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika.
Kan Sverige räkna med hjälp av EU i händelse av krig?EU ska kunna sätta in militära resurser, och förslag finns på en ny europeisk insatsstyrka. Men kan vi räkna med hjälp av EU i händelse av krig? Calle Håkansson, forskare på Utrikespolitiska institutet, hjälper oss att bena ut vilka försvarsalternativ som egentligen är realistiska i dagsläget.
Dessutom pratar vi Bach på svenska med mezzo-sopranen Ivonne Fuchs, som är en av solisterna i den svenska versionen av Matteus-passionen i Engelbrektskyrkan på fredag.
Det ska också handla om franska presidentvalet, biogodis och lunchfester för kvällströtta.
Programledare: Daniel Alling
Bisittare: Louise Epstein
Producent: Olle Björkman -
Är det våra försök att undkomma eller åtminstone tillfälligt överlista dödsångesten som gjort den mänskliga kulturen så rik? Det funderar författaren Helena Granström på i den här essän.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Om man betänker att solen en dag kommer brinna ut och slockna, kan den enskilda människans dödlighet framstå som något av en bagatell. Ur ett kosmologiskt perspektiv är det inte bara människolivet som är försvinnande kort. Detsamma gäller varaktigheten hos livet som sådant, liksom själva jordens existens.
Ändå är det just insikten om det egna livets ändlighet som präglar vår upplevelse av tillvaron, i sådan grad att den tyske historiefilosofen Oswald Spengler tyckte sig se människans dödsmedvetenhet gestaltas inte bara i hennes personliga världsåskådning, utan i hela hennes kulturella strävan: Obehaget inför livets ändlighet utgör, enligt Spengler, grunden för "varje religion, varje naturforskning, varje filosofi".
Kanske är det därför bara följdriktigt att den västerländska kulturens mest tongivande filosof, Platon, bygger sin lära på föreställningen om en yttersta verklighet befriad från all förgänglighet: en oföränderlig sfär vars perfekta former existerar evigt, utan att någonsin förfalla och gå under, och utan att någonsin ha blivit till. För det är just efter evigheten som människan tycks sträcka sig inför den skrämmande anblicken av sin egen förestående död. För att slippa vara Samuel Becketts människa, utkastad ur moderlivet bara för att ta mark i en grav, föreställer vi oss ett tillstånd där ingenting föds och ingenting dör, och intalar oss att vi hör hemma där.
När fysikern Brian Greene i boken "Till tidens slut" ställer människans utveckling sida vid sida med kosmos är förgängligheten – både människans och universums – överhängande. De frågor Greene ställer sig om språk, religion, konst och vetenskap har alla, helt i linje med Spenglers analys, en gemensam botten, nämligen döden. Livets bräcklighet är förstås en avgörande faktor i varje evolutionär förklaring av människans konstitution – att en egenskap är evolutionärt fördelaktig, betyder ju bara att den ger sin bärare förmågan att undkomma döden ännu ett litet tag. Men kanske är förgängligheten lika relevant för att förstå de mänskliga kulturyttringar som saknar en tydlig evolutionär funktion? Greene citerar kulturantropologen Ernst Becker, som menar att hela civilisationsprojektet kan förstås som ett enda stort tilltag för att minska den potentiellt förlamande inverkan av insikten om vår egen dödlighet. Och, lägger författaren till, om du inte finner Beckers analys övertygande, utan tänker att den insikten väl inte är så farlig, beror det helt enkelt på att civilisationen har gjort sitt jobb – utan kulturbyggets kväsande av vår dödsångest hade för övrigt också en sådan här essä varit omöjlig att uthärda.
Den som ändå tvivlar kan ta del av en studie som vid 1980-talets slut genomfördes med domare i amerikanska domstolar. Innan de skulle avkunna sina beslut gavs vissa av domarna en påminnelse om sin egen dödlighet. Till exempel kunde de få frågan: "Vilka känslor väcker tankarna på din egen död hos dig?". Effekten var slående: De domare som på så vis påmints om det oblida öde som väntade dem utdömde i genomsnitt nio gånger hårdare straff än sina kollegor. Tanken på det egna jagets förgänglighet tycktes med andra ord leda direkt till ett strängare bevakande av regelverket. Tydligare illustration av kulturell disciplinering som en försvarsåtgärd mot ångesten inför livets ändlighet kan man knappast hoppas på att hitta; Sigmund Freuds gamla tes om civilisationen som ett sätt att kontrollera dödsdriften tycks mer eller mindre otvetydigt ledd i bevis.
Det är emellertid, konstaterar Greene, ett beklagligt faktum att evigheten är svår att uppnå, och att odödlighet förblir en omöjlighet annat än i en mycket specifik version. Den kräver att vi ger upp våra tankar på evigt liv i en konkret bemärkelse, och håller tillgodo med en symbolisk, samtidigt som vi begränsar vår förståelse av "evig" till att betyda något i stil med "så länge den mänskliga civilisationen består". Det rör sig förstås om det eviga liv som skapandet av stor konst eller betydande vetenskap kan skänka: det som givits Shakespeare, Rembrandt, Bach, Newton och en skara andra odödliga gestalter vars kroppar sedan länge förmultnat till jord.
Men, fortsätter Greene, inte heller den konstnär vars chanser att få tillträde till denna form av evighet tycks smala behöver misströsta: bara genom att utöva sin konstnärliga impuls har han eller hon tagit ett avgörande steg, nämligen att överföra sin längtan efter odödlighet från en konkret till en symbolisk nivå. Här kan vi luta oss mot Freud-lärjungen Otto Rank, som menade att människan genom att utöva kreativitet kan möta sin egen rädsla för döden, och med konstnärliga medel upprätta en värld där den kan övervinnas. Det är, påpekar Greene, ett synsätt som får klichébilden av den plågade konstnären att framstå i ett annat ljus: Kanske är konstnären i själva verket den enda bland oss som förmår att faktiskt kännas vid och acceptera sin egen dödlighet, helt enkelt eftersom hon är den enda som funnit på ett sätt att konfrontera den.
Med en sådan förståelse försätts också människans vilja till symbolisk representation, till bildkonst, musik, berättande och kanske också religion, i intim relation till döden. Det mänskliga språket uppkom som ett sätt att ge uttryck för verkligheten, den verklighet i vilken vi föds, åldras och dör, men när det en gång uppstått visade det sig kunna användas för att negera den, för att ge upphov till världar i vilken den vanliga tillvarons logik är satt ur spel. Sagan bröt sig loss ur vetandet, och fick eget liv. Och på samma gång kan förstås detta språk fortfarande användas för att, likt Greene och hans fysikerkollegor, borra sig allt djupare in i verklighetens kärna, för att vinna kunskap om universums beskaffenhet, dess historia och dess framtid.
Och i något skede försvinner kanske gränsen mellan dessa strävanden, och saga och vetande blir återigen omöjliga att skilja åt. En dag, i en ofattbart avlägsen framtid, kommer rymdens expansion att få alla de galaxer vi idag kan observera från jorden att försvinna bortom vår kosmologiska horisont – och med dem merparten av de belägg vi använt för att komma fram till den vetenskapliga berättelse om universum som vi lever med idag. Den kvardröjande kosmiska bakgrundsstrålningen är vid det laget så svag att den inte längre kan vittna om ett universum under utvidgning, och allt som finns kvar är en svart, till synes oföränderlig rymd. I denna avlägsna framtid blir historien om världsalltets födelse i en het, förtätad smäll, ur vars rester otaliga solar och världar formades, en berättelse bland andra – om vi nu ska tro att det finns någon kvar som kan berätta den.
Och i en ännu mer fjärran framtid, långt efter att galaxerna försvunnit utom synhåll, långt efter att solen ätit jorden och alla stjärnor brunnit ut, efter att all materia uppslukats av svarta hål som sedan själva sakta avdunstar i strålning, till dess att också de är borta, kommer allt att stillna. Och när ingenting längre finns som kan förändras, finns inte heller någon tid. Inte bara det mänskliga livet, eller livet som sådant, har då nått sin ände – utan tiden själv. Den där evigheten som vi ägnat våra korta, bräckliga liv åt att längta efter, visar sig alltså till sist vara en fantasi, lika flyktig och obeständig som allting annat.
Helena Granström, författare
-
På i slutet av 1600-talet var sex ingen privatsak. Samhället straffade otrohet mellan gifta med döden. Och Hälsta, utanför dagens Hallstahammar i Västmanland, tycks varit en tummelplats för sex och brott.
I utförliga rättegångsprotokoll från 1685 från Snevringes häradsrätt får vi möjlighet att ta del av en mörk historia om otrohet, mordförsök och gamla familjefejder. Bondmoran Anna Persdotter anklagas inte bara för att ha försökt giftmörda sin man Johan Johansson med arsenik, utan att ha bedrivit hor med drängen Anders och flera andra män.
Det är pigan Brita Johansdotter som anklagar sin tidigare husmor. Misstankarna uppstod när husmodern bad pigan att inte diska upp ett ölstop. Då upptäckte Brita tre små smulor. Efter frågor om smulorna rykte Anna stopet ur händerna på pigan.
Under 1600-talet fanns Moses lag från gamla testamentet som appendix till lagboken. Därmed kunde människorna dömas till döden för otrohet, men också för att ha slagit sin far. De flesta benådades dock i högre instanser.
I 49 avsnittet av podcasten Historia Nu samtalar programledarem Urban Lindstedt med historikerna Karin Hassan Janssons och Jonas Lindström om deras bok Horet i Hälsta som lyfter fram ett bortglömt rättsfall från stormaktstiden som fungerar som en tidsmaskin tillbaka till en värld där äktenskapsbrott bestraffades med döden.
Bild: Hortus Deliciarum, public domain. https://sv.wikipedia.org/wiki/Helvete
Musiken som inleder är Bach BWW 565: Toccata and Fugue in D Minor by James Kibbie is licensed under a Attribution-NonCommercial-NoDerivatives (aka Music Sharing) 3.0 International License.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
När säger man vad i julhelgerna? Och hur mycket får man egentligen mixtra med klassisk musik?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Vintertalkshow i P1 som det heter nu i mellandagarna hör ni tonsättaren Johan Ullén, som tagit sig an att modernisera Bachs musik, bland annat genom att loopa de mest extatiska ögonblicken och lägga till influenser från pop och filmmusik.
Det är årets sista dagar och överallt summeras 2021. Så vad är på gång nästa år, 2022? Trendspanaren Stefan "Trendstefan" Nilsson kommer hit och siar om framtiden.
Det blir trafikkaos i rymden när antalet fordon ökar, och just nu är det bråk mellan Kina och Elon Musk. Vi pratar med Linda Lyckman, ingengör och innovationschef på det svenska rymdbolaget Swedish Space Corporation, om vilka regler som gäller i rymden egentligen.
Och så diskuterar vi helghälsningarnas stora gåta. Är det gott slut, god fortsättning eller kan man säga gott nytt år redan nu? Och hur länge kan det vara en god fortsättning på det nya året? Vi vädjar till våra lyssnare om vägledning!
Dessutom hör vi om mannen som sprängde sin trasiga Tesla i protest.
Programledare: Martin Wicklin
Bisittare: Hélène Benno
Producent: Julius Bäckman -
Det är i år 500 år sedan Martin Luther översatte Bibeln till folkspråket tyska. I den här poddserien på tre delar samtalar Dagens ledarskribent Fredrik Wenell med Lutherkännarna Peter Strömmer och Göran Agrell. I den andra delen av poddserien utforskar samtalet Luthers förhållande till kulturen och Bachs samtida gärning.
-
Det här avsnittet gästas av författaren och akademiledamoten Horace Engdahl, aktuell med boken ”Op. 101”. Horace är en av vårt lands allra kändaste kulturpersonligheter, men som efter stormarna kring Svenska Akademien blivit något av en ”persona non grata”. Avsnittet kommer att handla en del om detta, men också om Engdahls kristna tro och om hans förhållande till Bachs Matteuspassionen. Det blir ett samtal om musiken, religionen och om att förlora sin mildhet.
-
Kanske skrevs den för en greve som hade svårt att sova, kanske är det en myt. Men Bachs Goldbergvariationer från 1741 är en riktig klassiker som hörs i filmer och tolkas på så väl dragspel som elgitarr.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Johans rekommenderade inspelning blev Glenn Goulds klassiska platta från 1955.
Programledare: Johan Korssell och Clara Törnvall.
-
En personlig och finstämd resa genom sexuella trauman, narcissism och destruktiva relationer. Konstnären och överlevaren Mia Makila ångrar hela sin sexuella historia och utforskar hur det kunde bli så. Vad blir konsekvenserna av att inte våga säga nej när man inte har lust? Hur påverkas kvinnor av de förväntningar som ställs på dem i egenskap av 'flickvän'? Teman som diskuteras är vestibulit, cyber-promiskuitet och kroppsligt självförakt men också hur läkningsprocessen kan se ut. Podden är illustrerad med teater, ljud och musik.
Epilogen Podcast är en poetisk, intim och frispråkig podd som är skriven, producerad och framförd av konstnären Mia Makila (miamakila.com). Röstskådespelare av det anonyma brevet; Karin Engman.
Detta är en omklippt version av avsnitt 8 och 9.
Musik: Jelsonic- Moonsea / Saying Goodbye In The Rain, Lovira - Short one / All Things Considered, Kevin MacLeod (Bach) Nuno Adelaida - Save Memories Papalin - Ave Maria Purple Planet Music https://www.purple-planet.com Grossman and Ewell - Weissenborn Soni Ventorum Wind Quintet - Danzi: Wind Quintet Op 6 Steve's Bedroom Band - String Quartet, Op.58 / Unterm Balcon Serenade, Op. 78 Hyson - All Who Are Weary
-
Tamara Bach är en av de mest kända ungdomsboksförfattarna i Tyskland. I det här avsnittet berättar Bach bl.a. om musikens betydelse för hennes skrivande.
-
Tonsättare. Född i Motala, var bosatt i Stockholm. Tidigare Sommarvärd 1999.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
"Det är väl en kreativitet jag har inom mig som jag inte kan stoppa riktigt. Den bara väller ut ur mig."
Så beskriver tonsättaren Sven-David Sandström sitt skapande i Sommar i P1, som sänds postumt.
Sven-David Sandström gick bort den 10:e juni i år. I programmet, som spelades in i maj, berättar han hur hans närmare 600 verk ofta skrevs snabbt och alltid med blyerts på papper, hur han tänkte när han skapade musik för kyrkoåret och hur Bach hjälpt honom över snåriga stigar när han inte vetat vad han ska göra.
"Han är stjärnan som man kan lyssna på , som man kan luta sig mot och som man kan vara säker med."
Sven-David Sandström har även komponerat kör- och orkesterverk samt tolv operor och i Sommar tar han upp hur det vackra och sköna kan irritera människor. Han berättar hur pianostycket Fantastia som han komponerade i början av 1990-talet nästan väckte avsky för att det var för romantiskt.
Sven-David Sandström var professor i komposition vid Musikhögskolan i Stockholm och vid Indiana University i USA och fick sitt genombrott på 1970-talet med orkesterverket Through and through. Ett av hans mest kända verk är The High Mass för vilket han belönades med en Grammis för bästa klassiska skiva 1995.
Om Sven-David SandströmSven-David Sandström var en av Sveriges främsta tonsättare och skapade närmare 600 verk under sin livstid.
Genombrottet, även internationellt, kom på 70-talet med orkesterverket Through and through. Bland mängden kompositioner kan nämnas High Mass och Requiem: De ur alla minnen fallna över förintelsens barnamord som kallats för ett av 1900-talets viktigaste svenska verk. Han skrev, liksom förebilden J.S. Bach, musik till kyrkoårets samtliga söndagar. Komponerade kör- och orkesterverk samt tolv operor, den senaste med libretto av Niklas Rådström.
Han var professor i komposition vid Musikhögskolan i Stockholm och vid Indiana University i USA. Känd för att skriva sina verk snabbt och med blyertspenna på papper.
Sven-David Sandström var kreativ och komponerade in i det sista. Han spelade in sitt Sommar i maj och avled 10 juni i år.
Så här sa han själv om sitt program:
Livet kan bli väldigt intressant, väldigt nytt och väldigt annorlunda om man vågar satsa på nya saker. Jag säger ja till nästan alla förfrågningar jag får och om detta handlar mitt Sommar.
Producent: Anneli Zvejnieks
- Visa fler
