Lance Conrad Podcasts
-
Finlandisering blev under det kalla kriget en nedsättande beteckning på mindre staters följsamhet mot större grannländer. Men Finland lyckades trots allt upprätthålla ett nationellt oberoende till skillnad mot Baltikum och Östeuropa som hamnade under Stalins stövel.
Efter fortsättningskriget 1940-44 tvingades Finland till stora eftergifter och betala ett högt krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det var osäkert om Finland ens skulle överleva som självständig stat. Spelreglerna för relationerna till Sovjetunionen kom att kodifierades i Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades i april 1948.
I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och författare till böckerna Finlands historia samt Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin.
Efter rikssprängningen 1809 blev Sveriges östra rikshalva storfurstendömet Finland inom det ryska imperiet. Men Finland fick behålla Gustav III:s lagstiftning och från 1863 tillät tsaren Alexander att den finska lantdagen kunde sammanträda regelbundet. Finland kom att utvecklas till en autonom del inom kejsardömet ända fram till att Finland utropade sin självständighet den 6 december 1917 i kaoset efter den Oktoberrevolutionen i Ryssland.
Under vinterkriget 1939-40 och fortsättningskriget 1940-44 slogs Finland tappert mot Röda armén för sitt oberoende. Efter stilleståndet ställdes Finland under de allierades kontrollkommission som helt kontrollerades av Sovjet. När fredsfördraget undertecknades 1947i Paris tvingades Finland tillbaka till 1940 års gränser, förlorade Petsamo i norr och tvingades betala ett krigsskadestånd på 300 miljoner dollar.
Finland tvingades upplösa 400 föreningar och lagföra de som Sovjetunionen uppfattade som skyldiga till kriget. I detta läge stod Finland risken att sovjetiseras som Baltikum och Östeuropa. Stalin yrkade att Finland skulle sluta ett avtal med Sovjetunionen om ”samarbete och vänskap” för att förhindra att Finland blev en del av Nato. Finland tvingades också tacka nej till Marshallhjälpen.
I Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades 1948 förband sig finska staten att avvärja varje angrepp som riktades mot Finland eller Sovjetunionen via finskt territorium. Resultatet blev en stor följsamhet från Finlands sida mot Sovjetunionens intressen under perioden 1948 till 1991 när Sovjetunionen kollapsade. Till den följd att parlamentarismens principer kom att frångås då Moskva gärna såg att president Urho Kekkonen, som hade kontakter med Sovjetisk underrättelsetjänst sedan 1944, skulle sitta kvar.
Efter att krigsskadeståndet var betalt kom också Finland att tjäna ekonomiskt på handelsutbytet med Sovjet. Samtidigt som man kunde ha ekonomiska relationer till Västeuropa.
Bild: Undertecknande av VSB-pakten mellan Finland och Sovjetunionen i Moskva den 6 april 1948. Undertecknad av den sovjetiske utrikesministern Vyacheslav Molotov, följt av den sovjetiske statschefen Josef Stalin. Till vänster om Stalin står Finlands statsminister Mauno Pekkala, till höger om Stalin utrikesministrarna Carl Enckell och Reinhold Svento, inrikesminister Yrjö Leino och riksdagsledamöterna Urho Kekkonen, Onni Peltonen och JO Söderhjelm. Wikipedia. Public Domain.
Musik: Pisces av Humans Win (formerly Lance Conrad), Soundblock Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vendeltiden (år 550-800 e kr) inleddes med en klimatkatastrof i mörker i de isländska sagorna känd som fimbulvintern. Samtidigt lades grunden för det mesta vi förknippar med vikingatiden: som långväga handelsrutter österut, segelskepp, tidiga städer som Birka, samt en storskalig exploatering av norra Skandinaviens resurser.
Varken vendeltiden eller vikingatiden var kaos. Istället träder ett organiserat samhälle fram där storskalig jakt organiserades, tjära tillverkades i nästan industriell skala och långväga handelsförbindelser etablerades över väldiga områden.
I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och arkeologen Kristina Ekero Eriksson om vendeltiden. Hon är aktuell med boken Vikingatidens vagga.
Vikingarna som plundrade Europa skilde sig inte särskilt mycket från folken de hemsökte.
Germanfolken kring Nordsjön och Östersjön delade samma kultur sedan århundraden. Den största skillnaden var att vendeltidens och vikingatidens nordbor var hedningar, medan germanerna på kontinenten och Britannien var kristna. Språkligt förstod de varandra.
Redan före vikingatiden bedrev nordborna egen handel som gjorde det möjligt med ett liv i lyx för eliten. Skandinaverna byggde allt bättre båtar och kom med tiden att börja utnyttja segel när resorna blev allt längre för att sälja pälsar och tjära.
Vikingatiden inleds med anfallet på klostret Lindisfarne år 793 i Britannien. Men vikingarnas härjningståg är, enligt Vikingatidens vagga, troligen resultatet av en allt starkare kungamakt i Norden än kaos. De nordiska kungarna och hövdingarna kunde kontrollera handeln och gjorde det svårare för att plundra den lokala handeln i Norden. Därför vändes blickarna ut mot Britannien och kontinenten för rikedom.
Lyssna också på Gamla Uppsalas hemligheter avkodade och Vikingarnas episka världsresor.
Bild: Rekonstruktion av en hjälm från Vendel. Här syns motiven på blecken. Lägg även märke till den rovfågel med röda ögon som täcker fronten av hjälmen. Ögonbrynen är fågelns vingar. Foto: Matt Bunker
Musik: Voyage To America av Humans Win (formerly Lance Conrad), Soundblock Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Mordet på Gajus Julius Caesar år den 15 mars 44 f.v.t har aldrig slutat att fascinera mänskligheten. Mordet blev en brytpunkt i Romarriket mellan två politiska systemet: republiken och kejsardömet.
Caesar var militären som aldrig förlorat ett slag, som nådde de högsta ämbeten i Romarriket och skrev bland de främsta verken på latin. Han blev ihjäl huggen av 23 senatorer, däribland hans egen adoptivson Brutus. De sammansvurna vände sig mot att han utnämnt sig till diktator på livstid.
Dramatikern Shakespeare, som själv läst den grekiska historikern Plutarchos Caesarsbiografi skriven hundra år efter dådet, har format vår bild av mordet. Det är en orsak att det cirkulerar många myter om mordet på Julius Caesar.
I avsnitt 161 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ida Östenberg är professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Institutionen för Historiska Studier, Göteborgs Universitet. Hon har bland annat skrivit essän Mordet på Caesar. 2018 belönades hon med Stora Historiepriset.
Trots dåliga omen och avrådan från hustrun Calpurnia som haft onda drömmar begav sig Caesar till ett senatsmöte i curian intill Pompejus teaterkomplex på Marsfältet i Rom där sammansvurna väntade. Caesar hade ingen livvakt trots att han utnämnt sig till diktator på livstid och därmed utmanat alla som stödde republiken.
Publius Servilius Casca högg först i Caesars skuldra. Omringad träffades han av dolkhugg över hela kroppen. Han försökte skydda sig. Och mån om sitt yttre in i det sista, och för att hans mördare inte skulle se honom dö, täckte han huvudet med sin toga.
Gajus Julius Caesar föddes år 100 f.v.t i en förnäm familj. Hans politiska och militära begåvning ledde honom till de högsta militära befälen och politiska ämbeten i en tid präglad av inbördeskrig och ett smutsigt politiskt liv. Han kom att lägga grunden för kejsardömet.
Caesar kunde också forma bilden av sig själv genom egna skrifter om hans galliska krig. Men mycket av det vi tror oss veta om Caesar är litterära konstruktioner av dramatiker som Shakespeare som levde 1600 år efter hans död.
Under hundratalet före Kristus kom den romerska republiken alltmer i otakt med det ständigt växande imperiet. Stora män som Marius, Sulla, Pompejus och Caesar erövrade enorma områden. Det gav dem en stark maktbas genom sina soldater och klienter.
Caesars allt mer diktatoriska uppträdande utmanade den republikanska adeln, och även många av hans tidigare vänner. I början av 44 lät han sig utses till diktator på livstid, och vid Lupercaliefesten den 15 februari uppträdde han i kungaskrud med gyllene krans. Ett sextiotal senatorer ingick i sammansvärjningen och den 15 mars (Idus Martiae) mördades han vid ett senatssammanträde i Pompejus teater.
Efter mordet på Caesar utbröt ännu ett blodigt inbördeskrig som avslutandes med att den adopterade sonen Octavianus tog makten som Augustus. Rom blev ett kejsardöme.
Lyssna också på Klottret visar de vanliga människorna i romarriket och Folkvandringstiden och Västroms fall.
Bild: Caesars död (målning av Vincenzo Camuccini 1798).
Musik: Blood Meridian av Lance Conrad, Soundblock Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
