Östeuropa Podcasts

  • Världen jagar de ryska oligarkernas tillgångar, men blundar för storföretagens skatteupplägg och kapitalflykten från Afrika som är dubbelt så stor som det samlade biståndet. Varför tillåter vi denna dubbelmoral? Hur kan kapitalflykten med de smutsiga pengarna stoppas?

    Medverkande:

    Penny Davies, policyrådgivare som arbetar med frågor kring skatter och kapitalflykt på Diakonia Ola Westerberg, frilansjournalist som arbetat med flera globala granskning av skatteparadis och företags skatteupplägg Inga Näslund, programansvarig för Östeuropa på Palmecentret.

    Programledare: David Isaksson.

  • Mycket tyder på att den grundlagsstadgade rätten att göra abort försvinner i USA i sommar, då ett avgörande väntas från Högsta domstolen. Men USA är långt ifrån det enda land där aborträtten har aktualiserats och är politiserad. Vi ser det också i Östeuropa, och i Latinamerika finns flera av de länder i världen med strängaste abortlagar - men också länder som går i motsatt riktning. I Utrikesveckan i Studio DN berättar Dagens Nyheters korrespondenter om varför abortfrågan är så laddad, och så aktuell just nu.

    Medverkande: Henrik Brandão Jönsson, korrespondent i Brasilien. Karin Eriksson, korrespondent i USA. Michael Winiarski, utrikeskommentator.
    Programledare: Sanna Torén Björling. Producent: Palmira Koukkari Mbenga. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Tekniker: Jonas Lindskov, Bauer Media.

  • Starka sanktioner från väst ska få Putin på knä. Men biter det ekonomiska vapnet verkligen på Ryssland? Kan sanktioner stoppa krig?

    Veckans konflikt börjar i Moskva där korrespondent Maria Persson Löfgren träffar det unga paret Julija och Alexander. Deras favoritrestaurang, McDonalds, är visserligen stängd, men annars känner de än så länge inte av de hårda sanktionerna mot Ryssland. Alexander som jobbar åt svenska H&M är hemma, men får fortfarande lön. Var skulden för kriget ligger är de osäkra på, men tycker det är fel att rysktalande i väst drabbas.EU, USA och flera andra västliga länder har lagt omfattande sanktioner mot Ryssland och Majeed Olerud Khoso gruppchef på UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien förklarar att man sedan den första sanktionsrundan 2014 byggt upp gedigen erfarenhet kring vilka sanktioner som fungerar och han anser att sanktionerna har en stor påverkan på Rysslands ekonomi och visar samtidigt visar att EU står enat. Men den totalkollaps som det först såg ut att bli har inte kommit. För, efter att rubeln störtdykt och inflationen skjutit i höjden så verkar Putins ekonomi nu ha stabiliserats igen. Robin Olin pratar med Sergei Guriev en före detta kollega till den ryska centralbankschefen Elvira Nabiullina. Kvinnan som anses ha spelat en viktig roll i att rädda Putins krigsekonomi. En grupp som väst velat komma åt med sanktionerna är den ryska eliten i Putins Närmaste Krets. Men den Ryske statsvetaren Tatiana Stanovaja berättar för reporter Maria Gregorieva hur oligarker och andra ur den ryska eliten blivit skickliga på att klara sig trots sanktionerna. Att de nu skulle vända sig mot Putin är rent önsketänkande menar hon.En annan grupp som drabbas av sanktionerna är alla de ryssar som från utlandet opponerat sig mot Kriget. Som Daria Rudneva, doktorand i matematik och fysik .Efter att Stockholms universitet avslutat alla samarbeten med Ryssland, där Darias utbytesprogram och stipendium ingick får hon nu försöka få ihop pengar genom att gå ut med hundar. Så har då sanktioner någonsin fungerat? David Rasmusson intervjuar docent Benjamin Coates från Wake Forest University i North Carolina. Han har specialiserat sig på sanktionernas historia och får svara på frågan om sanktioner kan var ett effektivt alternativ till krig?Medverkande: Josefin Simonsson Brodén, sanktionssamordnare på UD, Majeed Olerud Khoso, gruppchef för UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien, Sergei Guriev f.d. rektor New Economic School i Moskva, Tatiana Stanovaja, statsvetare vid analysfirman R. Politik, Daria Rudneva, doktorand i matematik och fysik, Benjamin Coates docent i historia vid Wake Forest University. Programledare: Robin Olin [email protected]: Maria Persson Löfgren, Maria Georgieva Tekniker: Brady JuvierProducent: David Rasmusson [email protected]

  • Berlinmuren blev den starkaste symbolen för delningen av Europa efter andra världskrigets slut. Muren var 43,7 kilometer men med dubbla och tredubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande ingenmansland sträckte sig gränsbefästningen 156 kilometer.


    Efter kriget kom amerikanerna att acceptera delningen av Europa och i hemliga samtal mellan USA:s president John F Kennedy och generalsekreterare Nikita Chrustjov gjorde Kennedy klart att de accepterade Sovjetunionens överhöghet över Östeuropa och Östtyskland.


    Östtyskarna fick aldrig fria val, men de röstade med fötterna istället. Under åren 1949 till 1961 lämnade 2,7 miljoner människor det fattiga och ofria Östtyskland för Västtyskland. När antalet flyktingar ökade till 30 415 i juli månad 1961 blev det för mycket för den kommunistiska regimen. Efter att inhämtat godkännande från Moskva påbörjades byggandet av Berlinmuren den 13 augusti 1961.


    I reprisen av det nymixade avsnitt 58 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Jan Lewenhagen som var Dagens Nyheters korrespondent i Berlin 2006–2016. Han har bland annat skrivit boken Kanslern som kom in från kylan där han skildrar Angela Merkels politiska karriär.


    På tre dagar uppfördes Berlinmuren som blev 43 kilometer lång och med tiden kom den att förstärkas med ytterligare en mur, bevakningstorn, minfält och taggtråd. Officiellt var Västvärlden rasande, men i hemlighet var de västliga ledarna lättade över att det spända läget hade fått någon slags lösning – en mur var bättre än ett krig.


    Men trots hindren kom 5 000 människor att fly genom att klippa taggtråd, simma över floder, krypa via tunnlar, dolda i lönnfack i bilar och flyga med flygplan och luftballonger. Runt 200 människor dog vid flyktförsök. Den förste var den 24-årige Günter Litfin som försökte simma över till väst och den siste den 21-årige Chris Gueffroy, som sköts med tio skott i februari 1989. Både försök till och förberedelser för flykt bestraffades med upp till åtta års fängelse.


    Efter den sovjetiska ledaren Michail Garbatjovs perestrojka och glasnost hamnade den östtyska ledningen i stalinistisk opposition och när andra öststater frigjorde sig öppnades järnridån upp. Tiotusentals östtyskar kunde i september 1989 passera gränsen Ungern-Österrike. Östtyska medborgare började nu ställa sig vid muren för att få resa ut. En presskonferens i Östberlin rörande massflykten avslutades med politbyråmedlemmen Günter Schabowskis historiska besked: DDR-gränsen skulle öppnas. Genast.


    28 år efter att Berlinmuren uppfördes öppnades gränsen mellan Öst- och Västberlin den 9 november 1989, klockan sex på kvällen. Mindre än ett år senare återförenades Öst- och Västtyskland den 3 oktober 1990.


    Bild: Berlinmuren 1961. Från tyska federala arkivet. Creative Commons.


    Musiken i avsnittet: TECHNO CITY OF BERLIN by Marco Cappelletti is licensed under a Creative Commons License.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

    Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

  • I flera länder i Östeuropa går den demokratiska utvecklingen åt fel håll. Pressfriheten attackeras, universitet styrs politiskt – och tvingas till och med flytta. Hur blev det så här? Och är digital aktivism och folkligt engagemang i konkreta sakfrågor en väg mot ökad demokratisering?

    Medverkande: Joakim Ekman, professor i statsvetenskap och föreståndare för Centre for Baltic and East European Studies vid Södertörns högskola, Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, Andrea Pető professor i genusvetenskap vid Central European University i Wien.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Biologiforskarna Oleh Prylutskyi och Alona Prylutska flydde västerut från Charkiv. Resan tog sju dagar och hela vägen fick de hjälp av sitt nätverk av forskarkolleger. Även nu bor de hos en forskarvän i staden Halytj, med katten Sima och dottern Lesya, och en familj till.

    Plötsligt behövde de sina forskarkolleger på ett helt nytt sätt för att hitta någonstans och övernatta. Men nätverken av kolleger i andra länder har också kunnat hjälpa till för att få in mediciner till exempel.Alona Prylutska är zoolog och förestår ett rehabiliteringscentrum för fladdermöss i Charkiv, det största i Östeuropa. Innan kriget började blev hon nominerad till ett internationellt miljöpris för det arbetet. Men på krigets första dag släppte de ut alla fladdermöss eftersom de insåg att de inte skulle kunna ta hand om dem.Oleh Prylutskyi forskar om biologisk mångfald och nu när han är i säkerhet försöker han rädda data om 500 000 ukrainska arter som finns på en server i Charkiv.Ingen av dem vi pratat med vill lämna Ukraina, så länge det finns någon nytta de kan göra. Medverkande: Alona Prylutska, zoolog, Charkiv; Oleh Prylutski, biolog, Charkiv; Olesya Bezsmertna, biolog, Kiev; Andryi Novikov, biolog, Lviv.Reporter: Lena Nordlund [email protected] Producent: Björn Gunér [email protected]

  • Parallellt med kriget i Ukraina pågår ett informationskrig. Putinregimen vill att deras propaganda och uppdiktade beskrivning av världsläget ska stå oemotsagd bland ryska medborgare. De ryska internetoperatörerna blockerar inte längre bara webbplatser utan även möjligheten att använda Tor på vanligt vis. I Östeuropa sprids samtidigt rykten om att meddelandeappen Signal skulle vara hackad, i hopp om att få användarna att byta till mindre säkra alternativ.

    Till Putinregimens förtret har de internet mot sig. Protonmail, Signal, Tor och Twitter jobbar för att sanningen ska nå fram och för att regimkritikerna ska kunna prata om den på ett säkert vis, utan att riskera sina liv.

    Se fullständiga shownotes på https://go.nikkasystems.com/podd159.

  • Kyrkor, torg, minnesmonument - Ukrainas städer hotas nu av förstörelse och i värsta fall utplåning. Miljontals människor är på flykt och dödas och samtidigt blir deras hem till grus.

    ARGSINT NEW YORK-DAM PÅ SVERIGEBESÖK: FRAN LEBOWIZDen legendariska New York-profilen Fran Lebowitz blev en global kändis när Netflix-serien "Pretend it's a city" kom 2021. Den skarptungade Fran levererade vass och rolig samtidskritik intervjuad av en gapskrattande Martin Scorsese. Nu framträder hon på Circus i Stockholm, arg som ett bi över Putins krig.STADEN OCH KRIGETKriget i Ukraina innebär inte bara omätligt lidande och död, det är också vårt gemensamma kulturarv som blir förstört. Platser, byggnader, gatukorsningar - allt blir till grus. Vad händer med människornas minnen när platserna där de uppstod skadas eller försvinner? Podcasten STADENs skapare: historieprofessorn Håkan Forsell och arkitekturskribenten Dan Hallemar kommer till studion för ett samtal om staden och kriget.STOPP FÖR LYXMODEMÄRKEN I RYSSLANDEfter Rysslands invasion av Ukraina så ökade försäljningen av lyxvaror i ryska storstäder. Dom som hade råd bunkrade dyra klockor och märkeskläder som inte tappar i värde lika snabbt som den ryska valutan. Men uppmaningar från modeindustrin och sanktioner som försvårat försäljningen har lyxvarumärken som Chanel, Hermés och Louis Vuitton klistrat lappen "not open" på sina glasdörrar.JOANNA RUBIN DRANGER HAR GJORT EN SERIEROMAN OM FAMILJEN OCH FÖRINTELSENJoanna Rubin Drangers nya bok: "Ihåg kom oss till liv" är en myllrande familjekrönika med långa svarta skuggor. Boken som är på 400 sidor innehåller hennes forskningsarbete i text och bild om familjens erfarenheter av flykt och förintelse. En historielektion om Sverige, Norge, Danmark och Östeuropa och judarna, som inte liknar något annat. Det handlar om död och överlevnad, att börja om och hitta mening och om tystnaden som går i arv när minnena är för plågsamma att föra vidare till nästa generation. OBS OM SKILLNADEN MELLAN MIGRANTER OCH MIGRANTERMigration är en viktig del av den globaliserade världen. Samtidigt tycks den politiska diskussionen hela tiden sträva mot att göra skillnad på olika slags migranter. I den här essän funderar Gustaf Grapengiesser på hur samhället värderar migranter utifrån skälen för deras förflyttning.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

  • Dagen då Ryssland inledde invasionen av Ukraina, den 24:e februari 2022, förändrades världen i grunden. Över en natt, som man brukar säga. Den säkerhetsordning vi haft i Europa byggde på en överenskommelse om att varje land har rätt att välja sin egen väg i utrikespolitiken och att inget annat land har rätt att med våld flytta gränser för en suverän stat. Nu har Ryssland frångått det. Hur hamnade vi här och vad ska vi göra åt det?

    Om man inte talar ryska så kan man inte förstå Ryssland, åtminstone inte fullt ut. Därför är experter som behärskar språket och kulturen värda sin vikt i guld, särskilt nu. Dagens gäst är en av dem. Fredrik Löjdquist är chef över Centrum för Östeuropastudier (Stockholm Center for Eastern European Studies, SCEEUS) som är ett fristående kunskapscentrum inrättat och finansierat av regeringen. Han har en lång bakgrund som diplomat med fokus på Östeuropa, Ryssland och hybridkrigföring. Ryska lärde han sig i lumpen, ett par år innan muren föll.

    Inom hans eget skrå, och bland säkerhetspolitiska experter, var det många som såg vad som höll på att hända med Ryssland. Men västvärlden i stort reagerade inte i tid, enligt honom.

    – Det fanns en fördröjning i det västerländska i västs förståelse av vad som höll på att ske, och man hade kanske lite svårt att ta till sig alla signaler och dra slutsatsen av dem, men åtminstone efter den ryska aggressionen mot Ukraina 2014 blev det uppenbart. Men kanske trodde man att det skulle stanna där på något sätt. Att man hade ett jämlikt läge som förvisso var olyckligt och besvärligt, men som ändå kunde hanteras på något sätt. Och det vi har sett byggas upp under de senaste året är det ju att Ryssland absolut inte är nöjt med status quo, utan man vill flytta fram positionerna.

    – Det är viktigt att komma ihåg att det här inte bara handlar om Ukraina, utan det handlar om om vår säkerhet, om allas säkerhet. Både på europeisk nivå och på den globala nivån.

    Kan man säga, som exempelvis John Mearsheimer, att det är USA, Nato och EU som provocerat Ryssland till detta? Han menar att man i stället borde ha gjort Ukraina och Georgien till buffertstater mellan stormakterna.

    – Det bygger på en massa felaktiga antaganden, skulle jag hävda. För det första strider det mot idén att alla stater är lika suveräna. Denna tanke innebär att man skulle till mäta vissa stater mer inflytande, att ett stort land som Ryssland skulle ha veto över ett annat lands utrikes- och säkerhetspolitik, men kanske också i inrikespolitiken.

    – Då är man ute på ett väldigt farligt sluttande plan. Om du börjar göra avkall på de här principerna, var kommer det sluta någonstans? Vilka länder ska utgöra den här bufferten? Om vi i Sverige eller Finland inte kan lita på att principen om territoriell integritet eller suveränitet gäller för ett land som Ukraina? Hur ska vi då veta att det gäller för våra egna länder?

    – Det här bygger på en underliggande kålsuparteori, nämligen att Ryssland har sin inflytandesfär och USA och Nato har sin. Men så är det inte. Vad det handlar om är inte att USA eller Nato har en egen sfär. Nato är en demokratisk sammanslutning av länder där länderna frivilligt och självmant har gått med. Det gäller även EU. Det är inte så att det sker på något diktat uppifrån, till skillnad från när Putin vill kunna bestämma andra länders politik från Moskva.

    (Ovanstående är bara ett kort utdrag från samtalet.)

    Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

    Länk till Fredrik Löjdquists senaste memo om Ukrainakriget: här

    Intervju med John Mearsheimer: här

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe

  • Historien vänder i Ukraina. Inte sedan andra världskriget har ett krig utkämpats i denna omfattning i Europa. En suverän demokratisk stat anfalls av två auktoritära stater. Putin motiverar anfall i Goebbelsliknande uttalanden och spelar upp scener för världspressen värdiga sovjetdiktatorn Stalin. Två klassiska ryska expansionsriktningar har alltid varit mot Östersjön och Svarta havet. Historien visar denna tendens mycket tydligt.


    Efter en vecka förefaller det som skulle bli en snabb ”specialoperation” att ha kört fast inför ukrainarnas beslutsamhet och västmakternas enighet. Men krig innebär som alltid stora lidanden för civilbefolkningen som befinner sig fångade mellan de stridande inte minst i de större ukrainska städerna.


    I detta specialavsnitt av Militärhistoriepodden försöker Martin Hårdstedt och Peter Bennesved förstå ett krig som händer just in denna stund. Ukraina har en lång historia som går tillbaka till vikingatiden. Den har kantats av mycket lidande inte minst under sovjettiden. Då dog miljoner människor i svält skapad av regimen för att tvinga ukrainarna att acceptera kollektivisering och sovjetstyre. Under andra världskriget fortsatte lidandena under Nazitysklands ockupation.


    Dagens konflikt handlar om Krim och gränsregionerna i Donbassregionen där många rysktalande bor. Putin regimen menar att Ukraina utgör ett hot mot Ryssland. Egentligen handlar det mer om andra saker. Regimen i Kreml förfaller ha behov av att styra ryssarnas uppmärksamhet mot utrikespolitiken för skyla över det faktum att en majoritet av ryssarna faktiskt inte fått den levnadsstandard som de borde ha fått med tanken på Rysslands resurser. Kanske är också så att Ryssland nu återigen följer sin historiska puls och försöker expandera – eller hur ska vi uppfatta det vi nu upplever i Ukraina?


    Två klassiska ryska expansionsriktningar har alltid varit mot Östersjön och Svarta havet. Historien visar denna tendens mycket tydligt. Frågan är vad kommer här näst. Är kriget i Ukraina slutet på Putinregimen eller kommer nya framstötar mot Baltikum, Finland och Sverige? Den ryska björnen är trängd in i hörnet. Men det är inte väst som tvingat honom dit. Det har han gjort själv. Ryssland hade kunnat välja demokratin och ekonomiskt samarbete och utbyte med sina grannländer. Ett sådant val hade sannolikt gett ett större inflytande över randstaterna i Östeuropa än att hot och som nu krig.


    Krigföringen förfaller efter en vecka har kört fast för ryssarna. Trots deras överlägsenhet har de inte krossat den ukrainska krigsmakten. Krigföringen bygger på framstötar med yrkesförband av bataljons storlek uppbackande av värnpliktiga och miliser. Under det korta kriget har vi sett hur nya av folkrätten icke tillåtna vapen har kommit till användning.


    Putin verkade inte ha räknat med sammanhållning inom EU och NATO. Krigföringen möts av omvärlden med förfäran och tuffa sanktioner. Historiska beslut från till och med neutrala stater som Sverige och Finland om att sända vapen till ett krigsområde kommer samtidigt som Tyskland meddelar att se rustar upp. I Sverige och Finland talas de högt om ett NATO-medlemskap. Var ska det sluta?


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.


  • Proletärens utrikesredaktör Marcus Jönsson talar om krigsmullret och de ökade spänningarna i östeuropa. Och varför vill högern få med Sverige i Nato?

  • Vi pratar om lämpliga åtgärder inför kommande cyberangrepp på ett personligt plan och informationssäkerhet i allmänhet. Även resonemang om viktiga system som kommer att påverkas och tidigare händelser i Östeuropa.

  • Kalle har kört fast i sitt föräldraskap och läget trappas upp i östeuropa. Är Patrick en nyttig idiot?? Och sen har Rickard en fråga om att anlägga en skogsträdgård på sin bug out location. Lyssna!

  • Utrikeskrönika 1 februari 2022.

    Belgrad, tisdag.Veganskt eller kött? frågade servitören medan han slätade ut den vita duken. Veganskt, varför frågar han det, tänkte jag och svarade instinktivt kött.Jag gillar att ta seden dit jag kommer och Balkan är erkänt köttfixerat. På frukostbuffén tidigare samma dag var riven vitkål det enda gröna alternativet till chark- och ostprodukterna.Men på restaurangen på tennisstjärnan Novak Djokovic familjeägda tennisklubb blev jag medveten om ett annat Belgrad: det stod inga askkoppar på bordet och menyn bestod av quinoa och avocado.Där dominerar Novak Djokovic renlevnadsideal. Den serbiska tennisstjärnan ser sin kropp som ett tempel. Hans diet rapporteras vara till stor del vegansk, gluten- och sockerfri, och han börjar sin morgon med yoga och ett glas vatten.Tennisstjärnan hade hälsoproblem som ung, och säger själv att det var först när han ändrade livsstil som han blev av med de problem som hindrade honom från att bli bäst.Djokovic kultiverar samtidigt en andlig sida, där han gett utryck för New Age-liknande ideal. Han laddar sin kropp med positiva joner, tror på telekinesi och telepati och var nära att avstå en armbågsoperation eftersom han tvivlar på modern medicin och sätter sin tilltro till kroppens egna förmåga. Djokovic vaccinmotstånd, som antagligen kan förstås ur det perspektivet, är efter att han stoppades från spel i Australian Open, numera världskänt.Bortsett från de mest excentriska egenheterna uppfattar jag Djokovic inställning som hyggligt vanlig på Balkan. För parallellt med tidigare nämnda köttvurm existerar också en närmast helig syn på det naturliga, oförstörda. Närodlat, ekologiskt, fritt från gifter. En påse grönsaker från den egna odlingen kan vara det finaste man kan ge till en vän.Och i en region där miljöförstöring är ett stort problem, där luften är svår att andas hela vintrarna på grund av kolkraft och bilavgaser, kan man förstå var en sån rörelse hämtar kraft. Många pratar om det som odlas på industriell skala som giftigt och onyttigt. En person berättade att han aldrig dricker lokal öl, för att ha inte litar på vattenkvaliteten. En låg tilltro till myndigheter och institutioner gör säkert sitt.Hur befogad oron är vet jag inte, men skandalen för några år sen, när det avslöjades att företag sålde produkter i Östeuropa med sämre kvalitet än i Väst, trots att det enligt förpackningen skulle vara samma produkt, ger väl visst stöd för uppfattningen.Ett annat uttryck den här medvetenheten tar sig är de stora protester mot litiumutvinning som pågått i Serbien i flera månader. Demonstranterna vill helt stoppa all framtida utvinning som man säger kommer förgifta grundvatten och förstöra odlingsbar mark.Miljödemonstrationer som Novak Djokovic såklart har stöttat.Filip Kotsambouikidis, Belgrad [email protected]

  • Fredrik Rågmark gästar podden och berättar om Medicovers utveckling från början av 1990-talet till idag. Medicover är en specialiserad leverantör av diagnostik och vårdtjänster i Central- och Östeuropa, och även på senare tid i Indien. Verksamheten bedrivs genom två divisioner – Diagnostic Services och Healthcare Services. Med bara 3500 aktieägare hos exempelvis Avanza är detta lite av en oupptäckt juvel bland privatinvesterare.