Ludvig XIV Podcasts
-
Herrperukens historia sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden, men guldåldern för denna kontroversiella modeaccessoar var de cirka 150 åren mellan 1600-talets mitt och den franska revolutionen.
En första blomstringsfas kan emellertid skönjas redan i början av 1600-talet, då den franske kungen Ludvig XIII började att använda konstgjort hår för att skyla sin glesnande hjässa. Men det var först under Ludvig XIV som herrperuken bet sig fast och blev en oundgänglig statussymbol för män med ambitioner, inte bara inom den franska aristokratin, utan i snart sagt hela Europa – inklusive det karolinska Sverige.
I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den långhåriga herrperukens uppgång och fall. De försöker utreda hur trenden började och sköt fart, och följer perukmodet till det bittra slutet. Dödsstöten var den franska revolutionen, då herrperuken förvandlades till en förhatlig symbol för aristokratisk lyx och dekadens under den gamla regimens tid.
Det var Ludvig XIV:s ungdomliga hårprakt som var förebilden för de så kallade ”allongeperukerna”: väldiga hårmanar, svallande som lejonmanar, vilka dominerade herrmodet inom den europeiska samhällseliten under Frankrikes ”grand siècle”. Efter solkungens död 1715 blev perukerna mindre och vitpudrade, med en karakteristisk hårfläta kallad stångpiska i nacken.
Litteraturtips:
Andreas Marklund: Ludvig XIV. En biografi. Historiska Media, 2022.
Claire Barrett: Shaved Heads and Syphilis. A Brief History of Wigs. Historynet, 2020.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Belägringen av Wien 1683 var det sista osmanska försöket att på allvar hota Europas kristna riken. Hjälten för dagen var den polske kungen och härföraren Sobieski som lett anfallet mot belägrarna. Wien som belägrats sedan mitten av juli befriades och den osmanska hären flydde.
Den polska kavallerichocken på efter middagen den 12 september 1683 rullade ner från höjden nordväst om Wien och krossade det osmanska motståndet. Anfallet brukar framställas som det största kavallerianfallet i världshistorien.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved olika aspekter på en av de mer dramatiska händelserna i det habsburgska rikets historia. Det osmanska anfallet och belägringen av Wien 1682-83 är en del av kampen mellan osmanska riket och det västkristna rikena under inte minst 1500- och 1600-talet. I Militärhistoriepodden har vi redan samtalat om Konstantinopels fall 1453, belägringen av Malta 1565 och sjöslaget vid Lepanto 1571.
Det är trots allt tveksamt om det var en kamp mellan kristendom och islam. I det europeiska maktspelet var det osmanska riket en viktig bricka och aktör. Ludvig XIV:s Frankrike såg positivt på att det habsburgska riket försvagades genom ett nederlag mot osmanerna. Frankrike hade ambitioner att lägga under sig områden i det vi idag kalla Belgien och tyska områden som ingick i det av Habsburg ledda tysk-romerska riket.
När den osmanska krigsförklaringen kom hade separatister i delar av Ungern dessutom gjort gemensam sak med osmanerna. Den osmanske sultanen Mehmet IV sände en stor armé på närmare 200 000 mot Habsburg under storvesiren Kara Mustafa. Habsburg kunde bara räkna med stöd från Polen och delar av Tyskland.
Belägringen inleddes i mitten av juli 1683. Den kristna undsättningsarmén var på plats först i början av september. Vi det laget handlade det om dygn innan staden Wien föll. De knappt 15 000 försvararna hade då gjort ett hårdnackat motstånd och slagit tillbaka åtminstone aderton kraftfulla stormningsförsök. Att Wien kunder hålla ut så länge berodde mycket på att osmanerna saknade tungt belägringsartilleri.
När undsättningsarméns anfall slutligen träffade den osmanska belägringsarmén insåg uppenbarligen inte Mustafa att det var ett allvarligt hot. Han trodde att det skulle gå att avstyra anfallet och ta Wien samtidigt. Men han trodde fel. Det polska kavalleriets slutanfall bröt slutligen igenom de osmanska leden medan de bästa osmanska trupperna fortsatte att försöka storma staden.
I efterspel uppfattade Sobieski att han inte fick tillräckligt erkännande för sin insats. Den habsburgske kejsaren Leopold som flytt Wien och sökt skydd i staden Passau blev högst förargad över att Sobieski dagen efter slaget marscherade i in Wien i triumf. Sobieski hade trott på ett giftermål mellan hans egen son och Lepolds dotter. Av det blev det ingenting. Däremot kunde Leopold förstärka sin maktställning i öster som ett resultat av den osmanska militära kollapsen.
Bild: Ottomanerna omringar Wien av Frans Geffels, Badisches Landesmuseum, Wikipedia, Public Domain.
Om slaget vid Wien eller Kahlenberg 1683 finns inte mycket på svenska. Två böcker på engelska är Andrew Wheatcrofts The enemy at the gate: Habsburgs, Ottomans and the Battle for Europe (2009) och Peter Dennis Vienna 1683: Christian Europe repels the Ottomans (2008).
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Danmark och Sverige var rivalerna som under århundraden slogs om herraväldet i Norden. Skånska kriget inleddes i september år 1675 efter att danskarna tillsammans med Nederländerna förklarade krig mot Sverige. Danskarna ville återta Skåne, Blekinge och Halland som landet förlorat vid freden i Roskilde år 1658.
Skånska kriget såg den 4 december 1676 det blodigaste slaget Sverige upplevt med Slaget vid Lund där hälften av de stridande stupande. Landskapen föröddes av krigen där reguljära förband, friskyttar och snapphanar mötte varandra i regelrätta slag och klassisk gerillakrigföring. Största förlorarna var som alltid civilbefolkningen.
I reprisen av det nymixade avsnitt 67 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Göran Larsson, tidigare chef för Malmös museer och Stadsarkivet samt författare till två böcker om Skånska kriget.
En uppmärksammad roll i krigföringen spelade snapphanarna, som kämpade såväl i militärt organiserade friskyttekompanier som i små grupper eller på egen hand. Svenskarna sökte på alla sätt komma tillrätta med snapphanerörelsen med omväxlande drakoniska straff och amnestiplakat, och snapphanarnas betydelse avtog starkt mot slutet av kriget.
Avgörande för krigets utgång var inte de svenska militära framgångarna i Skåne. Det dansk–svenska kriget var en del av ett stort europeiskt krig mellan å ena sidan Frankrike, som var Sveriges allierade, och å den andra en koalition mellan Nederländerna, Spanien, den tysk–romerske kejsaren och bl.a. Brandenburg och Danmark. Med början i augusti 1678 slöt Ludvig XIV fred med sina främsta motståndare, och plötsligt var därmed Danmark jämte Brandenburg isolerat, och Danmark tvingades sluta fred utan några vinster. Fredsslutet skedde först i Fontainebleau och sedan i Lund, där samtidigt ett svensk–danskt förbund ingicks 1679. Därmed var Skånes framtid avgjord.
Bild: Slaget vid Lund där Karl XI längst till vänster synes för svenska trupper jaga fienden ut på fältet. I bakgrunden slätt och den brinnande byn Vallkärra. Oljemålning från 1696 av Johann Philip Lemke.
Musik: Storyblocks Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Att Gustav Vasa hade dåliga tänder och plågades svårt av tandvärk är inget att förundras över. Kanske ångrade han flera gånger under sitt liv att han varit så begiven på marsipan, bröstsocker och nejlikekonfekt.
Under tidigmodern tid var socker en dyrbar exklusivitet som bara de absolut rikaste och mäktigaste hade råd att unna sig. Det är därför föga förvånade att flera europeiska regenter delade den svenske kungens öde. Varken Elisabet I av England eller Ludvig XIV av Frankrike kunde stoltsera med bländvita leenden utan saknade de flesta av sina tänder redan i relativt unga år. Det är alltså inte så konstigt att ingen av dem ler på de porträtt som målades av dem.
Sockret har en intressant kulturhistoria och produkten har under århundradenas lopp genomfört en omvänd klassresa. Från att ha varit en njutbar lyxvara för de rikaste och även använts som medicin blev den under 1900-talet tillgänglig för alla och en var samtidigt som den kom att betraktas som en hälsofara. Hur blev det så?
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om tändernas, sockrets och tandvårdens historia. Kan man tänka sig att den ihållande tandvärken hos dåtidens härskare fick politiska konsekvenser? Varför blev publiken så chockerad i samband med en konstutställning i Paris 1787 och när upptäcktes sambandet mellan sockerintag och karies?
Lyssna också på När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad och Gustav Vasas känsla för propaganda.
Bild: Gustav Vasa, okänd konstnär, Bysta porträttet, Wikipedia, Public Domain.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Danmark och Sverige var rivalerna som under århundraden slogs om herraväldet i Norden. Skånska kriget inleddes i september år 1675 efter att danskarna tillsammans med Nederländerna förklarade krig mot Sverige. Danskarna ville återta Skåne, Blekinge och Halland som landet förlorat vid freden i Roskilde år 1658.
Skånska kriget såg den 4 december 1676 det blodigaste slaget Sverige upplevt med Slaget vid Lund där hälften av de stridande stupande. Landskapen föröddes av krigen där reguljära förband, friskyttar och snapphanar mötte varandra i regelrätta slag och klassisk gerillakrigföring. Största förlorarna var som alltid civilbefolkningen.
I det 67:e avsnittet av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Göran Larsson, tidigare chef för Malmös museer och Stadsarkivet samt författare till två böcker om Skånska kriget.
En uppmärksammad roll i krigföringen spelade snapphanarna, som kämpade såväl i militärt organiserade friskyttekompanier som i små grupper eller på egen hand. Svenskarna sökte på alla sätt komma tillrätta med snapphanerörelsen med omväxlande drakoniska straff och amnestiplakat, och snapphanarnas betydelse avtog starkt mot slutet av kriget.
Avgörande för krigets utgång var inte de svenska militära framgångarna i Skåne. Det dansk–svenska kriget var en del av ett stort europeiskt krig mellan å ena sidan Frankrike, som var Sveriges allierade, och å den andra en koalition mellan Nederländerna, Spanien, den tysk–romerske kejsaren och bl.a. Brandenburg och Danmark. Med början i augusti 1678 slöt Ludvig XIV fred med sina främsta motståndare, och plötsligt var därmed Danmark jämte Brandenburg isolerat, och Danmark tvingades sluta fred utan några vinster. Fredsslutet skedde först i Fontainebleau och sedan i Lund, där samtidigt ett svensk–danskt förbund ingicks 1679. Därmed var Skånes framtid avgjord.
Bild: Slaget vid Lund där Karl XI längst till vänster synes för svenska trupper jaga fienden ut på fältet. I bakgrunden slätt och den brinnande byn Vallkärra. Oljemålning från 1696 av Johann Philip Lemke.
Musik: Storyblocks Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
