Lilja Podcasts

  • Ensimmäinen osa Milja Siikaluoman satusarjasta Max & Lilja. Viisiosaisen sarjan päähahmoina seikkailee kaksi oravaa. Ensimmäisessä osassa tapahtuu jotain kauheaa ja ystävykset joutuvat pakosalle!

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    En ny saga i fem delar. Av och med Milja Siikaluoma. Programmet är på finska.
    [email protected]

  • Det är juni 2022 och Alexandra hoppas få upprättelse för det hon varit med om som liten. Mittemot henne sitter en äldre man som är åtalad för grova sexuella övergrepp på henne. Ett par dagar senare läggs Alexandras fall ner - det preskriberas mitt under pågående rättegång.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    I somras kom en dom från Skaraborgs tingsrätt, där en äldre man fick två års fängelse för att ha utsatt två flickor för sexuella övergrepp under flera års tid. Mannen nekar till brott och i domen står att han inte har nån förklaring till varför flickorna har påstått detta.

    I den här utredningen finns också en kvinna som vi kallar för Alexandra. Mannen är misstänkt för grova sexuella övergrepp mot henne när hon var liten. Men mannen kommer inte att dömas för det han misstänks ha gjort mot Alexandra.

    Mitt under pågående rättegång får Alexandra nämligen veta att hennes fall har preskriberats, att det helt enkelt gått för lång tid. 

    I dagens P3 Krim berättar Alexandra om den långa tiden mellan att hon utsattes för övergreppen till vändningen i somras när utredningen lades ned under pågående förhandling. Hon har nu JO-anmält polis och åklagare för hanteringen. Preskriptionsbeslut har också överklagats till Riksåklagaren.

    *Alexandra heter egentligen någonting annat.

    Organisationer och myndigheter som jobbar mot sexuella övergrepp mot barn:
    https://www.bris.se/
    https://ecpat.se/
    https://storasyster.org/

    Medverkande:

    *"Alexandra"

    *Fanny Lilja, målsägandebiträde

    *Ylva Lundgren, kammaråklagare

    *Sven-Erik Alhem, ordförande Brottsofferjouren Sverige, tidigare överåklagare

    Programledare:

    Linus Lindahl

    Pernilla Wadebäck

    Producent: Filip Bohm

    Ljudtekniker: Johan Hörnqvist

    Kontakt: [email protected] 

    Tipstelefon & Signal: 0734-61 29 15

  • Det finns en uppsjö odlingsvärda sommarblommande lökar och knölar att plantera att förodla nu under våren. Dahlior är en, men det finns massor av andra som är väl värda sin plats i rabatt eller kruka och som förgyller sommaren med både blomster och doft. Linda tipsar om en mängd olika sorter och får Ulrika intresserad av en alldeles särskild lilja.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • 🍕 Slaktad på video efter match.

    🍕 Mike Babcooks utskällning.

    🍕 Anledningen till att lilja lämna Detroit.

    🍕 Förklaringen till Malmös kräftgång.

    🍕 Galler eller visir?

    🍕 Viktiga detaljer för att lyckas i boxplay.

  • 🍕 Slaktad på video efter match.  🍕 Mike Babcooks utskällning.  🍕 Anledningen till att lilja lämna Detroit. 🍕 Förklaringen till Malmös kräftgång. 🍕 Galler eller visir?  🍕 Viktiga detaljer för att lyckas i boxplay.

  • 2021 fyller Göteborg 400 år. För att fira detta berättar P4 Göteborgs Tommy Johansson en liten historieberättelse varje dag. Häng med på en resa genom Göteborgs historia! I dagens avsnitt: Grov kriminalitet var inte så vanligt på 1970-talet, men det fanns kriminella som inte drog sig för att skjuta skarpt mot poliser. Lars Inge Svartenbrandt och Benny Lilja jagades genom Sverige efter rån, kidnapping och skottlossning. I Vasastan i Göteborg greps dom i ett dimmoln av tårgas.Sven Alhbin var en av Göteborgspoliserna på plats 1979, han minns än idag att rädsla kan lukta.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

  • Var Selma Lagerlöf lesbisk? Eller vore en sådan etikett att tvinga på historien vår tids definitioner och begrepp? Anna Blennow reflekterar över kärlekens namn utifrån några gamla fotografier.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

    Två kvinnor ser in i kameran. Den ena, mörka, sitter upprätt i en höghalsad svart klänning. Mot henne, tätt intill, lutar sig den andra, ljushåriga. Hon har en penna i sin uppsträckta hand, nästan som ett vapen. På ett annat fotografi ser vi dem igen. Nu sitter de sida vid sida i varsin stol, inte lika nära. Den mörka håller i en bok. Under de uppslagna pärmarna, nästan skymda, skymtar kvinnornas händer som närmar sig varandra, rör vid varandra.

    Den ljushåriga kvinnan är Selma Lagerlöf. Den mörka är Sophie Elkan, hon som kallats Lagerlöfs ”reskamrat” och ”väninna”. Men när deras brevväxling offentliggjordes 1990, 50 år efter Lagerlöfs död, visade det sig att deras relation gått betydligt djupare.

    Nu ser vi ytterligare ett fotografi. En halvnaken kvinna med en lilja i handen sitter på en hög tron i klassicerande stil. Eller är det en kvinna? Hennes nedböjda ansikte påminner om antika avbildningar av androgyna gudar som Dionysos och Apollon. Framför henne knäböjer en annan kvinna, endast iklädd ett par snörda sandaler i grekisk stil.

    Kvinnorna på bilden är den amerikanska författaren Natalie Barney och hennes älskarinna Eva Palmer. Såväl den explicita scenen som vårt källmaterial tydliggör att de var mer än bara väninnor. Natalie Barney levde öppet som lesbisk i Paris, där hon höll litterära salonger, och Palmer var en i raden av hennes många kärlekar.

    Fotografierna av de båda paren är tagna runt sekelskiftet 1900. De har många gemensamma beröringspunkter, samtidigt som deras uttryck är väsensskilda från varandra. Hur gestaltades relationer mellan kvinnor vid den här tiden, och varför?

    Att Selma Lagerlöf levde i flera nära förhållanden med kvinnor har varit välkänt. Genom sin yrkesutbildning till lärarinna mötte hon kvinnor som av olika skäl flytt förväntan om make och äktenskap. Under den tio år långa anställningen vid flickläroverket i Landskrona i slutet av 1800-talet svärmade Selma såväl för kolleger som för kvinnor i Köpenhamns kulturkretsar. Senare blev Sophie Elkan och därpå Valborg Olander hennes långvariga livskamrater.

    Men när hennes brevväxling med Elkan och Olander publicerades för några decennier sedan fick dess innehåll ett blandat mottagande. Fanns det verkligen tillräckligt med bevis i breven för att Lagerlöf var lesbisk? En recensent menade att man inte borde göra Lagerlöf till ”något slags pionjär för modernt enkönade förhållanden”, utan istället fokusera på hennes verk. Och i sin biografi över Lagerlöf är Anna-Karin Palm genomgående tveksam till att definiera Lagerlöfs sexualitet.

    Ja, hur ska man benämna de kärleksrelationer mellan kvinnor som vi kan spåra historiskt, och vad får det för följder? Vad kallade kvinnorna själva sina relationer, i en tid då homosexualitet inte myntats som vedertagen term? Den sista frågan behandlas i antologin ”Den kvinnliga tvåsamhetens frirum”, där litteraturvetare, historiker och genusvetare skildrar kvinnopar i det tidiga 1900-talet, bland annat just Lagerlöf och Elkan.

    Dokumenterade relationer mellan kvinnor vid den här tiden stod i nära samband med den framväxande kvinnorörelsen, och valet att leva tillsammans med en annan kvinna tolkas därför ibland i ljuset av politik och ideologi. Det framhävs också ofta att brevkulturen under perioden präglas av ett sensuellt språk, där smekningar och kyssar kunde sändas fram och åter mellan kvinnor utan att detta nödvändigtvis behöver tolkas som speglingar av en erotisk situation. Men detta, precis som tidens syn på kvinnlig sexualitet som obetydlig, passiv och ofarlig, kunde å andra sidan skapa frirum där begär mellan kvinnor kunde passera oförmärkt under radarn. Det poängteras av flera författare i antologin att en tid som ännu saknade fasta sexologiska etiketter kan ha möjliggjort en mera fri och flytande skala mellan vänskap och sexualitet.

    En bildad bakgrund var också något som var gemensamt för många av kvinnoparen, såväl Lagerlöf och Elkan som Eva Palmer och Natalie Barney. Palmer hade läst latin och grekiska vid Bryn Mawr, det första amerikanska högre lärosätet för kvinnor. Lagerlöf studerade vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, den första akademiska utbildningen för kvinnor i Sverige. Men medan Palmer och Barney arrangerade uppläsningar och föreställningar kring Sapfos dikter, raderades alla anspelningar på lesbisk kärlek i svenska tolkningar av Sapfo, och pronomen byttes till och med från feminint till maskulint i översättningar. Lagerlöfs tidiga litterära förebilder är svenska och manliga, som Bellman och Runeberg.

    Därför är det inte oväntat att de ord som kvinnor som Elkan och Lagerlöf använder för att beskriva sina relationer inte är hämtade från den antika världen. Istället talas det i hemlighetsfulla antydningar om magnetism, trollmakt och livsmakt. Vid samma tid skriver Eva Palmer i ett kärleksbrev hur hon föreställer sig Natalie Barney dansa naken med hennes egen kropp som dansgolv. Och Barneys diktsamlingar dominerades av kärlekslyrik uttalat riktad till kvinnor, med Sapfo som ständig ledstjärna.

    Det finns också ett högst reellt skäl till att vi finner en så stor skillnad i öppenhet kring hur kvinnornas kärlek gestaltas. I Frankrike, där Barney och Palmer levde, var homosexualitet inte olagligt enligt lagsamlingen Code Napoléon från 1804 (som också medgav religionsfrihet och allas likhet inför lagen). I Sverige var homosexuella handlingar förbjudna i lag ända till 1944, mellan såväl män som kvinnor. När Lagerlöf skriver till Elkan att de borde bränna sina brev – ”Det är farligt för oss, som det nu är” – var det troligen inte bara omgivningens reaktioner hon syftade på, utan också ett påtagligt hot om juridisk straffbarhet.

    Och öppenhet kan också vara en klassfråga. Natalie Barney kom från en förmögen familj och var ekonomiskt oberoende: hon behövde inte bry sig om eventuell skandalisering. Selma Lagerlöf var tvungen att försörja sig själv, först som lärarinna och sedan som författare, på grund av familjens sviktande finanser.

    En månskensnatt i Landskrona. Selma Lagerlöf vandrar längs Strandpromenaden med Anna Oom, en av hennes tidiga romantiska förbindelser. Senare skriver Anna till Selma och påminner om hur de stod där tillsammans på udden, och hur hon sedan sökt sig tillbaka dit ensam och plockat en stor bukett blommor. Vi kan aldrig säkert få veta hur mycket fysiskt begär som dolde sig i deras svärmeri. Men om vi inte tar möjligheten i beaktande, kommer vi inte heller att kunna reflektera över den brännande frågan: hur var det att vara lesbisk i Landskrona runt år 1900?

    Att det då ännu inte fanns någon konkret term för fysiska relationer mellan kvinnor betyder inte att något sådant begär inte existerade. Om vi fortsätter att beskriva sekelskifteskvinnornas kärleksförhållanden som vänskap med inslag av romantik riskerar vi att reprisera en förmodern föreställning om kvinnans svaga och outtalade sexualitet. Då förblir den, som Eva Borgström och Hanna Markusson Winquist skriver i antologin, ”kärleken som inte vågar säga sitt namn” – ”the love that dare not speak its name”.

    Anna Blennow

    Litteratur:

    Eva Borgström & Hanna Markusson Winquist (red.), ”Den kvinnliga tvåsamhetens frirum. Kvinnopar i kvinnorörelsen 1890–1950”, Appell förlag 2018.

    Ying Toijer-Nilsson, ”Du lär mig att bli fri. Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan”, Bonniers 1992.

    Ying Toijer-Nilsson, ”En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander”, Bonniers 2006.

    Anna-Karin Palm, ” ’Jag vill sätta världen i rörelse’. En biografi över Selma Lagerlöf”, Bonniers 2019.

    Artemis Leontis, ”Eva Palmer Sikelianos. A Life in Ruins”, Princeton University Press 2019.

    Ingrid Svensson, ”Ett magiskt rum. Salonger i 1920-talets Paris”, Ellerströms 2017.

    Sigrid Schottenius Cullhed, ”När Sapfo kom ut”, Klassisk filologi i Sverige: reflexioner, riktningar, översättningar, öden, red. Eric Cullhed och Bo Lindberg, Kungl. Vitterhetsakademien 2015.

  • Under några dagar i maj 1993 utspelar sig märkliga scener i Stockholms tingsrätt, då offentliga visningar av barnpornografiska filmer ordnas i säkerhetssal 17. Eftersom de 150 barnporrfilmerna används av åklagaren som bevis i ett tryckfrihetsmål, är de att betrakta som offentlig handling. I rättssalen sitter pedofiler och intresserad allmänhet och tittar på filmer där barn våldtas och förnedras. Förra veckan belönades hon med Susanne Björkmans stipendium för sin P3 Dokumentär: Verklighetens Lilja 4-ever. Nu är Emma Janke tillbaka med en ny dokumentär.

    Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.

    Protesterna låter inte vänta på sig. Utanför demonstrerar barn och vuxna mot att barnpornografi visas i tryckfrihetens namn. Även kulturpersonligheter som Astrid Lindgren och Hasse Alfredsson blandar sig i den infekterade offentliga debatten. Händelserna hårdbevakas av massmedia.

    Ett år tidigare har den svenska polisen fått in ett tips från Interpol. I den lilla sydtyska staden Ulm har en pedofil gripits och hemma hos honom har man funnit ett internationellt adressregister över europeiska pedofiler. En av adresserna leder till en postbox i Sverige.

    I juni 1992 kliver Huddinge polisen över tröskeln till en lägenhet i Årsta och rakt in i en okänd värld som inte liknar någon annan; den pedofila världen. I tillslaget hittar polisen 100-tals barnpornografiska filmer och bilder och ett stort adressregister till misstänkta svenska pedofiler. Två personer grips en 38-åring och en 65-åring. De kommer att bli huvudmän i Huddingehärvan, den största barnporrhärva som Sverige dittills skådat.

    Producent: Emma Janke (Klippan Produktion)

  • 16-åriga Danguole Rasalite flyr till Sverige i november 1999 ifrån ett liv i extrem utsatthet i Litauen. Men i Sverige kommer hon att låsas in och utnyttjas hänsynslöst av en rad hallickar och torskar. Den 7 januari 2000 orkar hon inte längre och hoppar från en motorvägsbro. Efter sin död kom hon att ge traffickingoffren ett ansikte.

    Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.

    Efter Dangoules självmord startar en polisutredning som ger fragmentariska pusselbitar av hennes öde. Men trots att polisen vet vem som lurade Dangoule till Sverige, kommer ingen att dömas för brottet.

    2002 inspirerar Dangoules liv en av Sveriges främsta regissörer, Lukas Moodysson, till spelfilmen Lilja 4-ever och i och med det kom hon att bli en symbol för de tusentals anonyma offren för den internationella människohandel för sexuella ändamål som idag har blivit en mångmiljard industri.

    Producent: Emma Janke