Rumänien Podcasts
-
Den skandalösa och manschauvinistiska influencern Andrew Tate sitter fortfarande häktad i Rumänien, men hur förklarar man egentligen hans framgångar? Programledare: Parisa Amiri. Bisittare: Jonas Bonnier.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Vi pratar om Andrew Tates digitala framgångar med Sveriges Radios techreporter Sven Carlsson och chefredaktören för Galago Rojin Pertow.
Dessutom får vi reda på allt om Bernard Arnault, ägaren till lyxkonglomeratet Lvmh, som numera är världens rikaste man av ekonomijournalisten Andreas Cervenka.
Och så undrar vi över prissättningen på konsertbiljetter.
Programledare: Parisa Amiri
Bisittare: Jonas Bonnier
Producent: Amanda Rydman -
Louise funderar på om det är dags att skriva en ny roman. Men hur kommer man i gång med att skriva igen efter ett långt uppehåll?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Även Thomas har givit ut böcker tidigare i livet, och kanske vill även han skriva annat än radiomanus framöver. Vi har bjudit in författaren Ellen Strömberg som har ett passionerat intresse för skrivövningar. Hon har också belönats med Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok.
Hans Ruin, professor i filosofi, argumenterar i sin bok Leva med de döda för att livskvalitén kan bli bättre om människan tänker mer på döden. Hur kan det här tänkandet se ut för att få önskad effekt?
På lyssnarnas begäran bjuder Louise också på en reseskildring från Rumäniens huvudstad Bukarest.
Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Thomas Nordegren
Producent: Olle Björkman -
Den kontroversiella influencern och tidigare kickboxaren Andrew Tate sitter häktad i Rumänien - misstänkt för bland annat människohandel och våldtäkt. Hur hamnade han där egentligen? Rumänsk polis har varit på jakt efter Andrew Tate under en längre tid och efter ett uppmärksammat twitterbråk mellan Tate och Greta Thunberg så kunde polisen tillslut gripa honom, hans bror och två kvinnor.
Nu sitter de häktade, misstänkta för att bland annat skapat en kriminell organisation.
Ska man ta Andrew Tates åsikter på allvar och vad händer om det blir rättegång?
Gäst: Johanna Emnéus Ekström, reporter Aftonbladet.
Programledare: Jenny Ågren.
Kontakt: [email protected].
-
Louise undrar vilken funktion bakgrundsmusiken på hotell och gallerior egentligen fyller förutom att göra henne stressad och ilsken. Och så diskuterar vi Sveriges negativa inställning till en utvidgning av Schengen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I förra veckan meddelade EU-kommissionen att det är dags att släppa in Kroatien, Rumänien och Bulgarien i Schengen-samarbetet. Men Nederländerna och Sverige är tveksamma. Vad handlar osäkerheten om och kommer länderna att ändra sig innan det är dags att rösta om saken den 8 december? Vi frågar Eu-kommentator Susanne Palme.
Och så handlar det om bakgrundsmusik på hotell. Vilken funktion är det tänkt att den ska fylla och vilken effekt ska den ha på hotellgästerna. Vi har bjudit in Jean-Paul Wall som inte bara skrivit musik för film och tv utan också valt musik till svenska hotell.
Vi undrar också om Frankrikes president Emmanuel Macron och Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak håller på och utvecklar en nära vänskap, det som på engelska kallas för en bromance?
Dessutom är det nu fastslaget att det var norrmännen som dödade Karl XII. Vad tycker Thomas om beskedet?Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Thomas Nordegren
Producent: Ulrika Lindqvist -
Staffan Lundh har spelat nio säsonger i Färjestad och vunnit två SM-guld och ett VM-silver. Som tränare har han haft uppdrag i Mariestad, Karlskoga, Rumänien och Österrike. Nu ska Mariestads Bois-ikonen träna Skövde IK.
-
Avsnitt 304 är här! Krick och Ponkan sitter tätt på ett hotell i Sundsvall. Ponkan inleder med tävlingen ”köra, konservera eller pressa” och låter Krick välja. Sen kikar vi på nya 2024 Mustangen som återigen fått snygga lysen. Efter detta så spyr Krick galla över alla som spyr galla. Blir lite som att slänga sten i glashus. Ponkan fortsätter med veckans bil. Denna gång den underliga Studebaker XUV. Sen blir livet komplext för Krick när det lerigaste landet i Europa, Rumänien, råkar släppa en riktigt fin konceptbil. Sen tittar Ponkan på segmentet äventyrshojar innan Krick hyllar Ram TRX även om den drar 4,7 liter per mil. Vi rundar av med dolda lysen. Häng med!
-
VI ÄR TILLBAKA! Vi äntrar åter era öron igen med ett sprillans nytt avsnitt och med en sprillans ny säsong.SÄSONG 2 och AVSNITT 20!
Denna gång låter vi er få ett smakprov på vad våra Patreoner får ta del av varje månad, nämligen historier från internet.Det blir två historier som innefattar barn och television. Vi vågar lova skakiga och darrande knän, så håll i er.
Dagens faktaruta ger er information om en av världens mest hemsökta platser. Skogen Hoia Baciu i Rumänien.Kom ihåg att skicka oss era historier samt att charad-programmet från 90-talet hette "Gäster med Gester" och inget annat!Med humor och allvar tar vi oss an den andliga världen med hjälp av ERA egna berättelser och upplevelser.Vi vill mer än gärna veta vad ni tycker om avsnitten - check us out på de sociala medierna.Utan er är denna podd inte möjlig. Skicka in era berättelser och sprid ordet, samt bli mer än gärna Patreon: www.patreon.com/heltoforklarligtNär vi når 100 unika Patreons så sover vi, och livepoddar från, Borgvattnets Prästgård.Ni hittar/kontaktar oss på:Instagram: HeltoforklarligtFacebook: Helt oförklarligtUppläsare berättelse 1: Christer Cavallius och Tvilling nummer 2Uppläsare berättelse 2: Lars T JohanssonMixning och intromusik: Lotta HultmanTack till våra lyssnare och uppläsare. Ni är GULD! -
Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2017-11-02.
Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig.
Han skriver i brevet: ”Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.”
Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades.
Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist – hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka?
Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han – som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar.
Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan.
Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år.
De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet.
Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna.
Det hela började 1951 – samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som ”avnazifierad”. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga.
Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget.
Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism.
Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933.
Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar.
Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet.
Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter – den 25 juli – far de i väg i bil. Vädret är regntungt.
Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan.
Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen?
De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: ”In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan.”
Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom.
De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram.
Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle.
Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte?
Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion.
ordet för ordet – ”das Wort” – är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.
Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om ”en tänkandes kommande ord i hjärtat”.
I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran – ”Arnika, Augentrost”. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet – ”das Wort” – är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.
Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden. Todtnauberg blir här också Dödsberget.
Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus.
Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år – sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om.
När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: ”Han är sjuk – hjälplöst”. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970.
Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: ”Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.”
Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är ”Lichtung” som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande.
Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset.
Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent
-
Den pålitliga målskytten som gjort 68 mål på totalt 166 landskamper, och som även innehar det internationella målrekordet bland kvinnliga landskamper då hon gjorde hela fem stycken mot Rumänien 2007. I dagens avsnitt besöks podden av Victoria Sandell Svensson, och det djupdyka bland annat i diskussionen om vad som kommer behöva göras för att fotbollsvärlden ska uppnå jämställdhet, hur det var att vara proffs under hennes aktiva tid, samt alla hennes olika projekt hon har igång idag.
Podcasten görs i samarbete med Marabou, som tillsammans med Svenska Fotbollsförbundet har lanserat Tränarlyftet. Läs mer om initiativet här och bli en del av Tränarlyftet: www.svenskfotboll.se/tranarlyftet
Podcasten produceras av Next Level Studios.
-
Den pålitliga målskytten som gjort 68 mål på totalt 166 landskamper, och som även innehar det internationella målrekordet bland kvinnliga landskamper då hon gjorde hela fem stycken mot Rumänien 2007. I dagens avsnitt besöks podden av Victoria Sandell Svensson, och det djupdyka bland annat i diskussionen om vad som kommer behöva göras för att fotbollsvärlden ska uppnå jämställdhet, hur det var att vara proffs under hennes aktiva tid, samt alla hennes olika projekt hon har igång idag. Podcasten görs i samarbete med Marabou, som tillsammans med Svenska Fotbollsförbundet har lanserat Tränarlyftet. Läs mer om initiativet här och bli en del av Tränarlyftet: www.svenskfotboll.se/tranarlyftet Podcasten produceras av Next Level Studios.
-
Intervju: Joel Oredsson I Rumänien Om Ukraina (2022) by Nyhemsveckan
-
En centraleuropeisk mentalitet som levde kvar efter att det habsburgska väldet föll samman kanske gav det upphov till en egen modernistisk inriktning inom litteraturen? funderar Eva Ström.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
När Paul Celan 1920 föddes i Czernowitz i nuvarande Ukraina hörde staden till Rumänien sedan två år. Men dessförinnan hade denna region varit en del av det gamla habsburgska väldet kejsardömet Österrike-Ungern, med Wien som sin centralort. Det var ett enormt rike som omfattade slovener, galicier, polacker, ungrare, sachsare, serber, kroater, rumäner, schwabare, tjecker och österrikare och flera religioner. Det var ett land där man bara behövde ett enda pass och där många människor kunde känna sig hemma i en viss centraleuropeisk mentalitet.
För den lilla flickan Gabriele Mintz, som föddes 1931 i Wien i de skakiga åren mellan två världskrig fanns ingenting mer glamoröst än kejsartiden. Även om imperiet var bräckligt höll det ändå ihop sina olika etniciteter och det var en gyllene tid före 1914 åtminstone för de övre samhällsklasserna och borgerskapet. I detta rike var judar ofta emanciperade och utgjorde 10 procent av Wiens befolkning. Men många av dem tvingades fly. Sexåriga Gabriele var en av dem. Hennes familj lyckades ta till sig till New York, där hon många år senare gjorde sig ett namn som den inflytelserika kritikern Marjorie Perloff, som särskilt intresserat sig för avantgardisk poesi.
I sin bok ”Edge of Irony” – Ironins egg – sätter Perloff ljuset på den österrikiskt formade litterära modernism under de år då Habsburgväldet föll samman. Denna rörelse som hon kallar austromodernism är mindre känd än den modernism som kom till stånd i väst, med Woolf, Joyce och Proust som ledande namn. Hon ägnar sin bok åt sju författare som hon menar är en del av denna speciella strömning. Författarna är just nämnda Paul Celan, som hon kallar Habsburgs sista poet, Joseph Roth, Karl Kraus, Elias Canetti, Robert Musil och Ludwig Wittgenstein.
Vad är det då som är speciellt med denna austromodernism? Den är menar Perloff mer klassisk till sin uppbyggnad – man är inte intresserad av att omarbeta syntax eller språk och arbetar heller inte typiskt med inre monolog. Nej det är ironin som är det stora gemensamma draget, en ofta skärande, samhällskritisk och spelande lekfull ironi som kommer till uttryck till exempel i ”Mannen utan Egenskaper” av Robert Musil eller Radetzkymarschen av Joseph Roth. Roth beskriver i ”Kapucinerklyftan” denna hållning, som han menade bestod av ett sorts lättsinnigt tvivel, en högmodig ensamhet, en viss vårdslöshet. Kvickheterna var lättsinniga efter som de uttalades i en undergångsstämning, som sin tur skapade en dåraktig längtan efter allt som bekräftade livet. Denna bekymmerslösa mentalitet var avsedd att hålla den annalkande undergången stången, där sorglös erotik kunde växla med drömsk melankoli
Roth och även Perloff pekar alltså på ironin som ett genomgående drag. Det märks inte minst i Musils oavslutade roman ”Mannen utan egenskaper”, som utspelar sig 1913 men utkom långt senare, då man visste att kriget skulle krossa hela denna sorgfälligt, nyanserade värld som återges med spelande ironi. Ironin är dubbel eftersom vi alla läser i vetskap att hela denna värld är sönderslagen. Första delen cirklar kring det patriotiska projektet Parellellaktionen som ska fira kejsarens 70-årsjubileum på tronen. Men vad ska den bärande idén vara i detta storslagna evenemang, vad är det enande innehållet? Perloff ger sitt bistra svar: det är kriget, vilket också låter skärande ironiskt mot bakgrunden av de lättsamt fladdrande replikerna i de eleganta salongerna.
Karl Kraus ironier utspelar sig i hans satiriska skådespel ”Die letzen Tage der Menschheit” ( Mänsklighetens sista dagar) som påbörjades 1915 och fullföljdes 1922. Här infogade Kraus krigiska slagord och klichéer i en operettartad form. Hans svarta humor hämtade absurda repliker ur en nationalistisk press där språket förändrades till strategiska lögner. Om människorna vore fria från klichéer, skulle de inte behöva några vapen, sa Kraus 1921. Kraus visar att språket har en stark etisk komponent. Han kunde inte tolerera ett ord som hakkors – eftersom det hade sammanfogat två oförenliga ord – de aggressiva hakarna, och det kristna korset som står för hopp och barmhärtighet. Kraus fann sitt material i det redan publicerade orden och pekar enligt Perloff framåt mot de poeter som på sent 1900-tal använder sig av collagetekniker och textappropriering.
De författare Perloff tar upp i sin bok gick alla rotlösa öden till mötes. Många av dem var judiska, eller hade judiska förfäder. Det fanns en antisemitism också I Habsburgväldet, som fram för allt riktade sig mot de mer outbildade och fattiga icke assimilerade judarna i öst. I ”Mannen utan egenskaper” och även i Canettis verk beskrivs samhällets antisemitism på ett ofta subtilt sätt.
Försvann då den där centraleuropeiska habsburgska mentaliteten efter 1918? Paul Celan kallade sig själv för en senfödd kakanier, efter Musils roman där det Habsburgska väldet kallas Kakanien. Och Ingeborg Bachmann skildrar i sin novell ”Kvinnan vid sjön” känslan av att vara född i ett amputerat land. Människor blir främlingar för att deras känslor och tankar är grundade i ett enormt och vidsträckt rike, som inte längre finns men som ändå har präglat dem.
Den svensktyskjudiska skådespelerskan Inge Waern var också en del av denna förlorade centraleuropeiska mentalitet, som innefattade kvickhet, ironisk sorglöshet och erotisk lek. Hon träffade Paul Celan i Paris under en inspirerad kväll, vilket hon berättat för Anders Olsson i hans Nelly Sachsbok ”Bokstäverna jag färdas i”. Hon sa:
"Hela kvällen talade vi tyska. Plötsligt under kvällen började han tala väldigt öppet och naket om det judiska, om Förintelsen, om situationen i nuet. Det var som om han talade med en släkting från samma mellaneuropeiska familj och jag kände mig rätt omtumlad när jag bröt upp och tog farväl.”
Samtalet fortsatte nästa dag;
”Och plötsligt förstod jag att det var ett återseende vi båda upplevde i ett förgånget Centraleuropa med sin lätta, småfräcka och outsinliga humor.”
Inge Waern ger sin bild av den centraleuropeiska livskänslan som svävar över Joseph Roths och Robert Musils verk. Den lekfullt ironiska sidan finns hos alla de författare Perloff nämner, låt vara att den också vrids till skärande svart humor i Kraus skådespel, och i Canettis krönikor över en försvunnen tid.
I ”Edge of Irony” menar Perloff att austromodernismen var en sammanbrottets och apokalypsens litteratur, som pekat framåt mot språkkritik, collageteknik och dokumentarism och också mot rasande samhällskritiska österrikiska författare som Elfriede Jelinek och Thomas Bernhard, Ironin blir det perfekta sammanhållande stilmedlet för denna språkkritiska och djupt smärtsamma litteratur sprungen ur ett tragiskt sammanbrott.
Eva Ström, författare
-
Radio Kamrat är en podd för upplysning om kommunism och kommer ut varannan onsdag.
I varje avsnitt berättar Rebecca Weidmo Uvell om kommunism. Det finns oerhört mycket fakta om kommunismen som medvetet gömts och glömts och någon organiserad folkbildning om världens värsta ideologi finns inte.
Veckans avsnitt fortsätter från förra avsnittet och går igenom förtryckarapparaten i Albanien, Rumänien, Jugoslavien och DDR.
Podden produceras i samarbete med den konservativa tankesmedjan Oikos.
-
Sabina Jacobsen, född 1989, och karriären började i Lugi HF, och som Sabina var med och förde upp i elitserien 2006 och hon spelade i till 2012 och sedan inleddes ett proffsäventyr och har spelat i flera olika länder, som i Danmark, Rumänien, Ryssland och ska till kommande säsong få spela handboll på Kanarieöarna i Spanien.
Försvarsgeneral och lagkapten för det svenska damlandslaget.
Sabina vann skytteligan i den högsta ligan i Sverige tre år i följd
Säsongen 2012/12 utsågs Sabina Jacobsen till årets spelare i Sverige.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Sabina Jacobsen, född 1989, och karriären började i Lugi HF, och som Sabina var med och förde upp i elitserien 2006 och hon spelade i till 2012 och sedan inleddes ett proffsäventyr och har spelat i flera olika länder, som i Danmark, Rumänien, Ryssland och ska till kommande säsong få spela handboll på Kanarieöarna i Spanien.
Försvarsgeneral och lagkapten för det svenska damlandslaget.
Sabina vann skytteligan i den högsta ligan i Sverige tre år i följd
Säsongen 2012/12 utsågs Sabina Jacobsen till årets spelare i Sverige.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Visa fler
