slottet Podcasts
-
Hör berättelsen om hur ett konstverk av den afro-amerikanske konstnären Robert S Duncanson gav upphov till en infekterad strid mellan det svenska hovet och det nya norska Nationalmuseet.
Kulturredaktionens Mattias Berg berättar hela historien om det nu uppmärksammade konstnärskapet, hur landskapsmålningen "Land of the Lotus Eaters" från 1861 köptes in till slottet i Oslo men råkade hamna i Sverige efter unionsupplösningen och varför Nationalmuseet vill ha tillbaka den till Norge.Producent: Eskil Krogh Larsson -
Hör berättelsen om hur ett konstverk av den afro-amerikanske konstnären Robert S. Duncanson gav upphov till en infekterad strid mellan svenska hovet och det nya norska Nationalmuseet.
Kulturredaktionens Mattias Berg berättar hela historien om hur den storslagna landskapsmålningen "Land of the Lotus Eaters" från 1861 köptes in till slottet i Oslo, dåvarande Kristiania, men råkade hamna i Sverige efter unionsupplösningen. För det norska Nationalmuseet är det mycket viktigt att få tillbaka målningen men det svenska hovet vägrar. Om ett amerikanskt konstnärskap som nu blivit allt mer uppmärksammat, och ett konstbråk som lär oss något om både den amerikanska och den svensk-norska historien.Hör ett uppdaterat reportage om taveltvisten via länken nedanNY INSPELNING AV ÅTERUPPTÄCKT TONSÄTTAREDora Pejaevi var en kroatisk senromantisk tonsättare och en av de musikhistoriska kvinnor som hamnat i skymundan men på senare tid uppvärderats.Nu har hennes enda symfoni och hennes pianokonsert kommit i en inspelning med den finländske dirigenten Sakari Oramo som länge var chef för Kungliga filharmonikerna. Hör kulturredaktionens Sara Norling i ett samtal om inspelningen och tonsättaren.TÄNK OM GOGOL HADE SKRIVIT PÅ UKRAINSKAFörfattaren Torbjörn Elensky reflekterar i dagens essä från OBS över relationen mellan det ryska riket och den ukrainska kulturen, och vad litteraturen och språket spelar för roll när nationer strävar efter självständighet i förhållande till gamla kolonialmakter.Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Karin Arbsjö -
Skådespelaren och komikern Pia Johansson är mitt uppe i att packa inför årets "Stjärnorna på Slottet". För Erik Blix berättar hon om livet som frilans, om att prata med träd och om att vara hundcoach.
Ansvarig utgivare: Sabina Schatzl -
Trädgårdsmästare förtjänar att dela plats med målare och poeter, menade författaren Vita Sackville-West och många är de som lägger ner timmar av arbete i trädgården på denna förgängliga konstform.
Vita Sackville-West sa att den som ägnar sig ut trädgårdsskötsel är en ganska värdelös samhällsmedborgare, utifrån ett ekonomiskt perspektiv, men att han eller hon är en av få kvarvarande människor i denna obehagliga värld som fortsätter traditionen av elegans och charm. Hennes egen trädgård, vid slottet Sissinghurst i England, är i dag en av landets mest älskade.I veckans Stil undersöker vi vad det är som får folk att lägga ner timmar av hårt arbete i trädgården och vad en trädgård kan berätta om sin skapare.Vi träffar Anna G Tufvesson, chefredaktör på tidningen Allt om Trädgård, som tar oss med till sin favoritplats, Visbys botaniska trädgård. Vi berättar om den brittiska regissören, författaren och konstnären Derek Jarman och hans trädgård på grusudden Dungeness. Och så pratar vi med modeskaparen och konstnären Martin Bergström om hans stora kärlek till blommor.Programmet är gjort av Erik Sjölin.Repris från 13 augusti 2021. -
Huseby slott dras med stora skulder och skogen runt godset är nästan utplånad. Det går rykten om att den nye förvaltaren lurar fröken Florence Stephens och stoppar pengar i egen ficka.
I oktober 1956 bestämmer sig politikerna i Skatelöv för att ingripa. Man vill omyndigförklara fröken Florence Stephens för att stoppa rovdrift och kapitalförstöring på Huseby bruk.Fröken övertalas att bli omyndigförklarad. Det ska bara gälla under en kortare period tills godset kommer på fötter. Säger man. Men för fröken väntar nu år av strider för att bli myndig igen.Medverkande: Ingegerd Oskarsson, politiker som växt upp nära Huseby. Thomas Rosell, har arbetat för Florence Stephens. Sofie Magnusson, VD Huseby Bruk. Erik Wångmar, docent i historia Linnéuniversitetet. Malin Lennartsson, docent i historia Linnéuniversitetet. Gustaf Klarin läser breven från Jean Jacques De Geere.Bilderna i kollaget: Prins Carl Bernadotte (ung), Bernadottebibliotekets bildarkiv Prins Carl Bernadotte och Florence Stephens, SVT Bild Huseby bruk, foto Jan-Erik Anderbjörk, Kulturparken Småland Florence Stephens med sin höst, foto Huseby Bruk Florence och henns systrar, foto Huseby BrukProgrammet är gjort 2021 av Cecilia Ohlén. Producenter Sofia Kottorp och Ola Hemström. Ljudmix Olle Sjöströ[email protected] -
I veckans avsnitt avslöjar vi att vi sagt nej till en eventuell bal på Slottet i Stockholm (som antagligen var ett kulturevenemnag i realation till presdientparets stadsbesök). Sonja av etiska orsaker (hon vill inte synas med Nato-lovers), Joanna av andra orsaker, nämligen stress över klänning och smink. Vi tar även ännu en runda kring hur vi skall orka med allt, men den här gången är vi lösningsinriktade och letar efter svar på hur vi kan återhämta oss. Vi pratar om Bianca Kronlöfs serie "Ta det som en man" (Svt) och Sonja meddelar att hon är ointresserad av toxisk maskulinitet medan Joannas intressen varierar beroende på om hon gör konst eller undervisar. Vi diskuterar också matlagning, varför vi tycker illa om det och om vi känner skuld över att våra barn fått äta samma sak flera dagar i veckan (svaret på den frågan är: Nej). Snart är det sommarlov men innan dess ännu några avsnitt av T&T! Enjoy!
-
Det är suttonde maj aka Norges nationaldag och till Garpens stora lycka får vi besök av en svorsk (svensk/norsk) ikon och superkändis. Det är ingen mindre än meteorologen som blev Väder-Tone med hela svenska folket på 00-talet, som gästar. En av Europas största spelkonferenser drog igång idag men skakas nu av sexuella trakasserier, Joel Sund på P3 Nyheter berättar vad som hänt. Turkiets president Erdogan verkar inte superpeppad på ett svenskt Nato-medlemskap, Julia Fredriksson uppdaterar oss.
Programledare: Christopher Garplind och Emma Molin -
Idag tänker Prinsen stanna hemma och ta det lugnt tillsammans med sin hamster Herman. Men så upptäcker han att ett gäng rövare har tagit sig in i slottet. De gömmer sig för den hemska Svartdraken. Och snart visar det sig att även Svartdraken är rädd och gömmer sig, men för vad?!I den här sagan vill Prinsen inte alls ut på äventyr. Men just precis idag verkar det som att äventyret kommer till honom. Rädda rövare, en vettskrämd Svartdrake och en jättelik livrädd Oggligronk!Men varför då, vad har hänt? Vad är det som till och med skrämmer en Oggligronk?Om Prinsessan och PrinsenPrinsessan älskar sina klackskor och sina rosa kläder. Hon gillar också sitt svärd, att spela hockey och att rädda prinsar.Prinsen tycker också om äventyr, men han gillar även att stanna hemma och ta det lugnt.Böckerna om Prinsessan och Prinsen är skrivna och ritade av Per Gustavsson och den första boken om prinsessan Så gör prinsessor kom ut 2003. Sedan dess har det kommit ut sex böcker om Prinsessan och fyra om Prinsen.MedverkandeBok: När prinsar stannar hemma Text och bild: Per Gustavsson Uppläsare: Josefin Neldén Prinsen: Kalle Kolback Producent: Anneli Abrahamsson, Barnradion
-
En daglig verksamhet i Kungsbacka Kommun ställer ut konst på Tjolöholms slott.
Christian Hildebrand från den dagliga verksamheten Åhuset har målat en tavla med en båt. Nu är han med på konstutställningen på slottet. Det är ganska få med intellektuell funktionsnedsättning som brukar rösta när det är val och därför hålls nu kurserna "Mitt Val" på olika platser i Sverige. Hör två av dem som går kursen i Malmö. En åklagare vill att det ska bli en rättegång mot ett par i Uppsala som var familjehem åt en treårig flicka. Paret är misstänkta för att ha gett flickan för lite mat när hon bodde hos dem och åklagaren menar att paret har låtit flickan svälta. -
När är det okej att ta pengar man hittar på marken, varför säger man att kungen har blått blod, hur räknar man tid i rymden och varför blir man inte gift om tårtbiten faller?
Ha nu en Baila Chiki Chiki-vecka och ställ dina frågor på @thefragaratenkompisofficial på instagram -
Det var demokratin och kungafamiljens kamp för existensberättigande som förvandlade Stockholms slott från lyxhem till museum. Vi besöker slottet och återträffar också Panelen för att prata hämnd.
Kungliga slottet i Stockholm förvandlades under 1900-talet från bostad till museum, från lyxigt residens till ett besöksmål för turister. Konstvetaren Rebecka Millhagen Adelswärd har kartlagt hur förvandlingen gick till och vad Slottets förvandling kan berätta om vår egen tid.Dessutom återsamlas Panelen för att diskutera hämndens eviga kraft genom historien utifrån bioaktuella The Northman, och hur dagens debatt om Nato-medlemskap har historiska paralleller till 500-talets Sveavälde och slaget vid Svolder år 1000.Programledare är Tobias Svanelid. -
I dagens avsnitt kommer vi berätta om ett ett fall kring ett fenomen som är för många en enda stor gåta. Tidsresor.
I början av 1900-talet besökte vännerna Eleanor Jourdain och Charlotte Moberly slottet i Versailles. En resa som de sent skulle glömma. Under sitt besök på slottet, på årsdagen av den franska revolutionen, såg de två kvinnorna den franska drottningen, Marie Antoinette, sitta i trädgårdarna framför dem. Känslor av depression sköljde över dom och Marie Antoinette var inte den enda som stack ut under deras besök.
Sociala medier
Instagram: Söndagsmysteriet
Facebook: Söndagsmysteriet Podcast
Kontakt
Email: [email protected]
Musik: Epidemic Sound
See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
-
Starka känslor, tunga krav från konsthistorien och en molande värk i ländryggen. I den här essän funderar konstnären och kritikern Sonia Hedstrand på hur vi ska bete oss framför konsten.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Efter att ha blivit utskälld av en äldre man som hävdar att jag trängt mig i kön till Palazzo Pitti, och tillrättavisad av en nitisk vakt för att ha hängt lite för avslappnat på en träbänk på museet, beger jag mig i eftermiddagshettan till Piazza Santa Croce och sjunker ned på en uteservering. Känslomässigt utmattad av att ha sett verk av Sandro Botticelli, Piero della Francesca och Caravaggio med egna ögon. Efter en vecka i Milano och Florens kan jag inte ta in någon mer konst överhuvudtaget.Så fort jag kliver in på ett museum händer det. Ryggen värker, jag känner mig helt kraftlös och får ett akut behov av att lägga mig på en bänk. Jag vill verkligen se allting, men orkar inte.Problemet med så kallad museum fatigue, museitrötthet, diskuterades flitigt bland museologer vid förra sekelskiftet, skriver Eva-Lena Bergström, i sin bok Om söndagarne 1800-talets museibesökare och konsten att betrakta konst. Vissa kännare menade att det var den röriga salongshängningen som verkade utmattande på besökarna. Eller så berodde den mystiska tröttheten på de obekväma poser som betraktaren måste inta för att se verken. Vilket enligt den brittiske konstkritikern John Ruskin borde åtgärdas genom en linjär skolhängning i ögonhöjd.Själv funderar jag på om det inte bara är betraktarens passiva position som är tröttande. Uppfostrade sedan barnsben vet vi att vi borde beundra konst på ett kultiverat och bildat vis. Kravet på att prestera en uppmärksam men distanserad kontemplation hänger över en, medan kroppen längtar efter att springa runt i salarna eller sträcka ut sig på golvet.Där jag tar igen mig i skuggan under ett parasoll, övermätt på skönhetssträvande renässanskonst, får jag ändå dåligt samvete för att jag bara kastat ett snabbt öga på alla de duktiga 1700- och 1800-tals-målare som jobbat så hårt, och nu trängs på väggarna i de senare salarna av familjen Medicis fort, utan att någon bryr sig om deras livsverk. Överrumplad av känslor inför konsthistoriens alla bortglömda konstnärer, vilket självskrivet innefattar mitt eget missförstådda geni, ger jag mig hän åt den lysande idén att prova mig igenom hela vinlistan av lokal Chianti, Montepulciano och Brunello di Montalcino i högsommarvärmen.Mitt emot mig ståtar Basilica di Santa Croce där den franske författaren Stendhal tvåhundra år tidigare, år 1817, även han drabbades av Florens konstnärliga överdåd. I reseberättelsen Rom, Neapel och Florens utgjuter han sig om sina känslor; Min själ erfar ett slags druckenhet, skriver han en sensommar i Milano, just hemkommen efter ett besök på sitt älskade La Scala. Sedan tar han sig till Florens. Dantes, Michelangelos och Leonardos hem! Utropar han för sig själv, glad som ett barn. Han frågar sig fram bland lokalbor och finner till slut Santa Croce, där han betraktar freskerna:Där, sittande på trappan till en bönepall, med huvudet bakåtkastat för att vila på bänken, så att jag kunde låta min blick stanna i taket, genomgick jag, genom Volterranos Sibyllor, den djupaste upplevelsen av extas som, så vitt jag vet, jag någonsin har stött på genom målarens konst. Min själ, påverkad av själva tanken på att vara i Florens, och av närheten till de stora män vars gravar jag just skådat, var redan i ett tillstånd av trans. Absorberad i kontemplationen av sublim skönhet, kunde jag uppfatta dess essens helt nära.Men när han lämnar kyrkan händer något:När jag kom ut på trappan till Santa Croce, greps jag av en häftig hjärtklappning (samma symptom som i Berlin kallas en nervattack); livets källa torkade ut inom mig, och jag gick i ständig rädsla för att falla till marken.Stendhal hade konstchockats in i ett tillstånd som kallas hyperkulturemi. Eller numera just: Stendhalsyndromet.Psykoanalytikern Graziella Magherini hade under tjugo års tid vid Ospedale di Santa Maria Nuova i Florens tagit emot ett antal patienter som lidit psykiska sammanbrott efter ett överintag av stadens konstskatter. År 1989 gav hon ut boken Il Sindrome di Stendhal, där hon beskriver hur en stark konstupplevelse hakar i ett undertryckt trauma hos konstbesökaren och för upp det till ytan. Patienterna är ofta, liksom Stendhal och jag själv, lite sköra redan innan de anländer till den pittoreska staden.Stendhalsyndromet är alltså motsatsen till det berömda Parissyndromet, som uppstår då japanska turister får sin romantiska bild av Paris krossad av de snäsiga parisarna, stadens grå snålblåst och hundbajset på trottoarerna. I Florens är det ingen risk att bli besviken. Och en behöver inte vara kulturfattig nordbo för att överväldigas av stadens skönhet. År 2018 fick en italienare en hjärtattack framför Botticellis Venus födelse.Det är sannerligen inte lätt att vara en lagom engagerad konstpublik.År 1881, efter att Nationalmuseum hållit öppet i femton år, kände sig dess ledning föranledd att publicera ordningsregler för konstpubliken. I den andra paragrafen konstateras att Öfverlastade eller osnygga personer tillåtes icke inträde. Besökande, som stör god ordning eller eljest visar oskickligt uppförande, kan utvisas. Det var vid samma tidpunkt skyltar med rör ej konsten började sättas upp. Uppfostringen av medborgarna medelst konst hade börjat.Just det där med osnygghet kan jag i och för sig hålla med om, tänker jag när en turist i t-shirt och något som liknar badbyxor (!) i kön till Santa Croce blir tilldelad en pappersponcho att täcka axlar och knän med.Florens var en av de första städerna i världen att öppna konstutställningar för allmänheten. Konsthistoriens fader Giorgio Vasari visade konst för publik på Akademien redan på 1500-talet. Medicifamiljens konstsamling gjordes tillgänglig för besökare på Uffizierna under 1600-talet, och för hela allmänheten år 1765. Snart följde resten av Europa efter. När kungafamiljen avrättats under franska revolutionen blev slottet Louvren till ett konstmuseum, och i Sverige instiftade Gustav den tredje sitt Kongl. Museum år 1792.På den tiden var det helt comme il faut att sitta i timmar framför en målning. Idag anses konstpubliken ha ett mycket kortare koncentrationsfönster. Häromåret sa en konsthallschef till mig: dina verk är för komplicerade för vår publik, de stannar bara 10 minuter i utställningarna. Vänta bara, tänkte jag, om några hundra år står de i timmar och bråkar i kön för att få se konst som en gång kallades samtida.Min bildningsresa till Milano och Florens är till ända. Stendhal, som älskade Italien, ville inte tillbaka till vardagen i det trista Lyon. I sin reseberättelse reflekterar han över sin högkänslighet inför konst och skönhet: finnes det icke en säkrare garanti för lycka // än att ha ett hjärta utformat så.Med en släng av Stendhal-syndromet och en baksmälla av toscanskt 1500-talsmått värdig Caravaggio hasar jag till lokaltåget mot Bergamo och hinner precis med lågprisflyget hem till Sverige, där jag kan vila upp mitt känsliga skönhetssinne.Sonia Hedstrand, konstnär och kritikerLitteraturEva-Lena Bergström: Om söndagarne 1800-talets museibesökare och konsten att betrakta konst. Appell förlag, 2021.Stendhal: Rome, Naples and Florence, 1817.Graziella Magherini: La Sindrome di Stendhal, 1989. -
Britten och prins Benny hittar till slut fram till kungens slott. Men i slottet finns varken några hovdamer eller betjänter. Och vart är kungen? Del 2 av 2. Det här är en saga i två delar. Här i andra delen hittar Britten och Benny slottet, men kungen och drottningen är visst inte alls så kungliga som Britten och Benny trott...Uppläsare: Sven Wollter Bok: Britten och Prins Benny av Pija Lindenbaum Medverkande: Emma Brännholm, Joar Sannerborg, Calle Andersson och Lisa Wede Producent: Ingela Lekfalk, BarnradionSagan sändes första gången 2004.
-
Britten vill vara prinsessa och hon har utsett Benny till sin prins. Tillsammans åker de in till stan för att hitta sitt slott. Men slottet är svårt att hitta. Del 1 av 2. Det här är en saga i två delar. Här i första delen beger sig Britten och Benny ut för att hitta kungens slott. Det visar sig vara mycket klurigare än väntat, och kungen och drottningen kanske inte är så glittriga som Britten och Benny tror...Uppläsare: Sven Wollter Bok: Britten och Prins Benny av Pija Lindenbaum Medverkande: Emma Brännholm, Joar Sannerborg, Calle Andersson och Lisa Wede Producent: Ingela Lekfalk, BarnradionSagan sändes första gången 2004.
- Visa fler
