Tine Podcasts
-
Äntligen får ni lyssnare träffa Tine, kvinnan som Pelle gjorde sin tidigare liv regression hos! Samtalet täcker det mesta inom det mediala och andliga. Häng med på detta fullspäckade avsnitt!
-
Äntligen får ni lyssnare träffa Tine, kvinnan som Pelle gjorde sin tidigare liv regression hos! Samtalet täcker det mesta inom det mediala och andliga. Häng med på detta fullspäckade avsnitt!
-
Äntligen börjar vi en ny poddsässong!
I säsongens första avsnitt berättar Sofia och Tine om vad de haft för sig sen sist, om SIBO, återhmtning och hälsa överlag.
Vi hoppas ni ska tycka om den line-up av gäster vi har för den här säsongen.
Vi önskar er god lyssning!
-
This episode is in Swedish
I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi BlatteQueers i en inspelning från den 17 november 2021 på Bio Valand i Göteborg. Samtalet ägde rum efter filmvisningen Queer Evidens och Bipoc Existens, som arrades av SAQMI under vinjetten Nightfall - Queer Talks & Screenings, SAQMIs plattform där queera filmskapare och konstnärer möts genom visningar och samtal kring processer och skapande.
Under kvällen visades kortfilmer och panelen djupdök i ett samtal om att ta plats och existera som queera BIPOC personer i film och audiovisuella berättelser. Om hur filmaktivism uttrycks och visionen för ett inkluderande filmsverige.
Curator och moderator för urval och samtal är Tine Alavi och deltagarna i samtalet är Ese Ejodame, Lisa Nagano Holm, Lasmi Belmar och Jon Ely Xiuming Aagaard Gao.
Om BlatteQueers i film:
BlatteQueers i film också kallad BQ i film är ett projekt av Interfem som riktar sig till HBTQI+ personer med erfarenheter av rasism där film är ett centralt fokus i projektet. Målet med BlatteQueers i film är att skapa bredare representation och inkludering i filmbranschen.
Historia: BlatteQueers i film startade 2020 (men fanns redan 2015 som ett utvecklingsprojekt) med behov av att kunna identifiera sig i filmer och med karaktärer i filmer. Frågan som ställdes handlade om att kunna hitta queera filmer med karaktärer som både har queera erfarenheter och som har erfarenheter av rasism. I början var det mycket svårt att hitta den specifika representationen och därför startades projektet.
2016 lanserade BlatteQueers i film ett skolfilmspaket bestående av tre kortfilmer som riktade sig till skolelever. Filmerna har använts av både Amphi produktion och Mix festivalen i Köpenhamn genom deras skolfilmsutbud.
Under 2020-2021 har BQ i film hållit nätverksträffar och evenemang samt gjort fyra kampanjfilmer som riktar sig till aktörer i filmbranschen, filmbolag och bidragsgivare. Vidare handlar BQ i film om att HBTQI+ personer som har erfarenheter av rasism och som är verksamma i filmbranschen kan träffas, utbyta erfarenheter och kunskap, skapa nätverk – och samarbeta för att göra film. Under åren har BlatteQueers i film deltagit på events och festivaler, varit med i panelsamtal och seminarier för att ta plats med frågor om bredare representation och inkludering av queer BIPOC personer i film och i filmbranschen.
* Namnet BlatteQueers i film kan förkortas till ”BQ i film” för målgrupper som inte utsätts för rasism. Namnet BlatteQueers kan upplevas både provocerande och stärkande. Blatte är och har varit ett ord som använts för att förtrycka personer som blir eller riskerar att bli utsatta för rasism. Queer är ett begrepp som också har använts förtryckande mot homo- och bisexuella, trans- och queera personer. Det är också begrepp som personer själva valt att definiera sig med och använda för att ta makt över sina egna liv. Deltagare behöver inte definiera sig med begreppen blatte och queer för att vara med i projektet, så länge erfarenheterna passar in på beskrivningen ovan.
Om de medverkande i samtalet:Tine Alavi är regissör och producent för bland annat BlatteQueers i film. Hen har även regisserad ”Dream Job” för kortfilmsantologin ”One off incident” producerad av Tuffi Film. Senast har hen regisserad kortfilmskampanjen ”Min mamma sa att vuxna måste lyssna” för Skuggkommittén. Tine kommer att moderera samtalet.
Ese Ejodame är en ickebinär queer filmregissör. Hen arbetar huvudsakligen med ämnen som är HBTQIA-relaterade, våld som utförs av andra än cis-män samt psykisk ohälsa. Ese har en kandidat i Filmisk Gestaltning på HDK-Valand i Göteborg.
Jon Ely Xiuming Aagaard Gao är poet och konstnär som arbetar med text på alla sätt och vis, foto, film, zines, performance, queera handlingar och interaktioner, typ? Enligt läsare skriver hen bland annat hyperintensivtinyourfacekärleks-dikter. Hen är också en del av transzinet drömsyskon och konst- och klubbkollektivet fake daughter.
Lisa Nagano Holm är regissör för dokumentärfilmen Rasuul.Hon har en utbildningsbakgrund i dokumentärfilm på Ölands folkhögskola och inom fotografi och digital media, och studerar för nuvarande på Hyper Island. De projekt hon oftast landar reflekterar queerhet, rasifiering och identitet – projekt som Rasuul, med vilket hon har deltagit i Malmö Queer Filmfestival och Fake Pride.
Lasmi Belmar är utbildad på Ölands dokumentär filmskola och agerar främst regissör. Hon har deltagit i festivaler som stockmotion och Malmö Queer Filmfestival. Queerhet och etnicitet är ett ämne som hon tillsammans med lisa har bearbetat ett tag. Dessa tankar kommer att ta form och uttryck med filmen Rasuul.
Läs mer om alla filmerna som visades under Nightfall #8 här.
Nedan finns länkar till alla filmer som gjorts inom BlatteQueers i film mellan åren 2015-2022:
ALIKI, 2016, Längd 17:20 min.FÖRSTÅR DU VAD JAG MENAR?, 2016, Längd 8:52 min.TV-SERIEN, 2016, Längd 5:51 min.INTRO, 2021, Längd: 3:12 minOM MAN VILL, 2021, Längd 3:54 min.SUDI, 2021, Längd 3:39 min.MANUSFÖRFATTAREN, 2021, Längd: 4:05 min.
Övriga filmer som visades under Nightfall #8:
Jon Ely Xiuming Aagaard Gao - A Letter to Myself or the Gender Clinic or White People
Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin Holgersson och Niki YrlaInspelat live av: Anna LinderHost: Tine AlaviOriginal: Nightfall #8 - curator Tine AlaviAnsvarig utgivare: Anna Linder
SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad.
-
Vi har kommit fram till årets sista avsnitt och i deta avsnitt 90 pratar vi med Michael och Helena från Naturalliving.nu.
Vi pratar om carnivore då både Michael och Helena ätit carnivore en längre tid och även coachar andra igenom kostomläggning för att dels läka kroppen och att se vad kroppen tål och inte tål.
Vi pratar om kyla, närmare bestämt om kallbad/kalldusch och dess härliga hälsoeffekter och lite praktiska frågor kring vad som räknas som kallbad, om det ger effekt om man bara är i någon minut, om man måste doppa huvudet och kan man basta i samband med kallbad?
Sen pratar vi om mindset. Om att hitta sitt inre lugn, att finna positiviteten och tacksamheten i livet.Det är som ni hör ett fullspäckat avsnitt och vi är så glada över att få dela detta med er.
Sofia och Tine passar på att önska alla fina lyssnare ett Gott Nytt År!
Om ni har frågor om något vi pratat om i podden maila gärna på [email protected] och besök instagram- eller Facebooksidan.
-
Nu är vi tillbaka med nya avsnitt för hösten och vi sparkar igång med avsnitt om carnivore!
Både Sofia och Tine har under våren och sommaren prövat på carnivorekosten av olika anledningar och i del 1 av våra erfarenheter av carnivorekosten går vi in i detalj om våra "varför". Varför valde vi att äta carnivore under en period?Dessutom pratar vi om vad det egentligen finns för olika sorts carnivoretyper, från väldigt strikt till det som en del kallar för "fusk-carnivore", men som fortfarande är ganska strikt om man jämför med andra kosthållningar.
Då vi hade så mycket att säga kring det här ämnet och fått så mycket frågor från er lyssnare valde vi att göra på avsnitt av ämnet Avsnitt två kommer ut om ett par veckor.
Om ni har frågor på något vi har pratat om i podden maila gärna till [email protected] och besök instagram- eller facebooksidan.
-
Passivitet är inte så uppskattat i vår tid. Men den som håller sig stilla kan vara mer lyhörd än den handlingskraftige. Zara Kjellner stannar upp i den danska författaren Helle Helles sällskap.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är sensommar och börjar bli kallt i luften. Jag ligger stilla i min soffa. Kajorna har flyttat tillbaka till det stora trädet på innergården och skriker nu dag och natt. En kvinna röker cigarett efter cigarett i fönstret mitt emot. Dagarna är långsamma, liksom slutna i sig själva. En morgon cyklar jag till Stadsbiblioteket och lånar fyra böcker av den danska författaren Helle Helle. Jag lägger mig i soffan igen och läser, och sedan läser jag oavbrutet i fem dagar. En hel arbetsvecka går åt till att läsa. Efter ett tag existerar ingenting utanför min lägenhet, kajorna, kvinnan på andra sidan, och Helle Helle.
I den första romanen jag läser, Om detta borde jag skrivas i presens, flyttar den unga Dorte in i ett hus bredvid tågrälsen. Dorte ska egentligen till universitetet men går mest planlöst runt i området, i huset eller i äppelträdgården. Då och då tar hon tåget in till Köpenhamn, men istället för att åka till universitetet går hon i timmar i gallerior. Man skulle kunna beskriva Dorte som en sorts dagdrivare, hon rör sig ofta utan mål och jag föreställer mig att hon går ganska långsamt. Men samtidigt är hon allt annat än loj, även de minsta rörelserna registrerar hon, omgivningen skannas och skannas, och när hon inte lyckas gå av tåget vid rätt station är det för att hon som besatt har iakttagit flugan som dunsat i tågfönstret.
Att befinna sig så här många dagar instängd i min lägenhet är egentligen ingenting ovanligt. Ofta fastnar jag i något på morgonen och tar mig inte helt ur det förrän sent på kvällen. Det kan vara en tanke, en text, eller något mer svårgreppbart. Men under Helle Helle-dagarna är jag bara fast i läsandet, helt oförmögen att röra mig bortom det.
I den andra boken jag läser, Om du vill, går en man och en kvinna på varsitt håll vilse i en skog. De vet ingenting om varandra när de söker skydd under en tältduk mellan granarna och medan det mörknar i skogen börjar de tala med varandra. Kvinnan, mycket likt Dorte, berättar att hon spenderar mycket tid med att betrakta sin omgivning, hon lever ett ganska ensamt liv trots människorna runt henne. Kvinnan i skogen liksom Dorte går att beskriva som en observatör, som ständigt betraktar och registrerar sin omvärld. Ett tillstånd som påminner en hel del om skrivande.
I den tredje boken jag läser dyker så en författare upp. I Ner till hundarna har en kvinnlig författare tagit bussen till ändhållplatsen och blir där sittande när två förbipasserande bjuder in henne till sig på en kopp te. Samtidigt blåser det upp till storm utanför och bussen tillbaka in till staden ställs in. Författaren stannar hos de två under obestämd tid och en sorts mellantillvaro vecklar ut sig. De eldar i kaminen, äter fläskkotletter, löser korsord och går varje dag ut med två stora hundar. Ingenting avbryter eller hotar den slutna världen, författaren gör sig allt mer hemma hos de två främlingarna och snön den bara faller och faller.
Den fjärde dagen måste jag bryta min Helle-bubbla för att handla wienerbröd. Helles kvinnor äter nämligen ständigt wienerbröd. Och är det inte wienerbröd, som alltid är något torra, så är det stekt lever eller ostmackor där vaxet på osten skärs bort med en kniv. Maten är genomgående äcklig, något ångestframkallande, men bara på ett vagt molande sätt. Wienerbrödet frasar gott trots att ha blivit lite mosat i påsen. Jag lägger mig i soffan och fortsätter att läsa.
”Nu måste vi absolut börja äta råkost” säger Tine till sin syster Jane som just börjat arbeta på parfymavdelningen på Tysklandsfärjan och dagarna igenom äter godis från taxfreen, i den fjärde boken jag läser, Rödby – Puttgarden. Systrarna lever i en sorts ständig transit, de arbetar båda på färjorna som går mellan Danmark och Tyskland, varje dag och natt fylls fartygen med nya passagerare som slussas mellan de två kuststäderna men på systrarnas parfymavdelning vilar samma lite solkiga doft av rosor i luften. Janes kollegor väntar ständigt, på männen med stora plånböcker, på kunderna eller på de kasserade påsarna godis de får äta efter dagens slut, men Jane väntar egentligen inte på något, romanen, liksom de övriga skildrar bara ett liv som mest råkar likna väntan.
På fredagen måste jag tillbaka till biblioteket. Jag tvättar håret och tar sedan cykeln. En lång kö rinner ut på Odengatan, när jag kommer in skäller en man genast ut mig, hänsynslöst, menar han, att stinka parfym på ett bibliotek. Jag ursäktar mig och skyndar sedan snabbt vidare till Helle Helle-hyllan och lånar allt jag ännu inte läst.
I Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man steker Susanne fläsk i ett sjukhuskök tills hon en dag bestämmer sig för att säga upp sig. Hemma väntar hennes man, författaren, och hennes gravida väninna Ester, som efter att ha insett att hennes man har en annan fått flytta in. Susanne vantrivs snabbt med att bara vanka runt hemma, så för att sysselsätta sig med något börjar hon flacka omkring på stan, med uppgiften att hålla sig borta tills hon blir saknad.
Men hur länge hon än flackar omkring så är det aldrig tillräckligt. Det är aldrig någon som saknar henne där hemma. Hon skaffar därför ett städjobb för att sysselsätta sig och medan hon städar andra människors hem fantiserar hon om hur det hade kunnat vara att leva ett annat liv.
Helle Helle skriver: ”Det fanns två saker som Susanne brukade föreställa sig och som alltid gav henne tröst, den ena var tanken på ett liv med en man hon en gång hade känt. Det var ett okomplicerat och konkret liv. De skulle ha ägnat tid åt beröringar, utflykter och shopping. Det skulle inte ha varit ett brott att fantisera om familjefester eller en ny lampa över matbordet.”
Men Susanne byter inte liv, inte heller Dorte, författaren, kvinnan i skogen eller systrarna på färjorna gör något drastiskt för att förändra sin tillvaro. Helle Helle skapar med sina sävliga kvinnor ett sorts motstånd till idén om personlig utveckling. De arbetar, äter, tar hand om sina nära och somnar. Men trots att tillstånden är relativt statiska blir det aldrig depressivt eller trist.
Om kvinnorna som befolkar Helle Helles världar delar en egenskap så är det just förmågan att fästa blicken, stå helt stilla och vara uppmärksam på sin omvärld.
När Jane blir uppraggad av en elektriker på färjan och får följa med honom till Tyskland blir hon så rädd för att gå vilse att hon stannar på hotellrummet. Där träffar hon en annan elektriker som är hemma från jobbet med halsfluss och tillsammans med honom vecklar en sorts tillvaro ut sig på det ödsliga hotellet i den anonyma tyska staden.
Helle Helle skriver: ”Det var något pojkaktigt och oskyldigt över honom. Jag kände mig fullständigt trygg i hans sällskap. Han bjöd mig på jordnötter. Vi satt där på rummet och tuggade utan att säga något, men det kändes aldrig pinsamt.”
Zara Kjellner
Musiken i inslaget är "Allt vi passerar är på väg hem" från Ljungens lag av Råå.
-
Det är dags för sommarens sista avsnitt och äntligen är Tine tillbaka i podden! Vi avslutar den här säsongen med ett specialavsnitt där vi fokuserar på ett ämne som vi tycker känns superviktigt att prata om.
I avsnitt 84 av Hälsohormoner delar vi våra topp 5-strategier för ett bättre mående. Från magen till hjärnan - vilka saker har gjort störst skillnad i våra egna liv för att minska ångest, depression och nedstämdhet?
Utan att avslöja för mycket hoppas vi att våra insikter om vad som påverkar vårt psykiska mående kan hjälpa er, eller få er att fundera över kopplingen mellan kost, rörelse, sömn, stress + och hjärnan!
Precis som vi nämner i avsnittet så uppmuntrar vi också ER lyssanre att dela ERA strateger för ett bättre mående. Lägg en kommentar på vår instagram eller facebook eller maila till oss vilka ERA strategier är. Mer information på vår instagram och faecbook-sida.
Nu tar vi semesteruppehåll!
Om ni har frågor på något vi har pratat om i podden maila gärna till [email protected] och besök instagram- eller facebooksidan.
