Magnus Persson Podcasts
-
7. FRAMTIDENS DRIVKRAFT: Construction Summit 2023
Närmare 600 personer från byggbranschen samlades på Construction Summit 2023.
Det blev ett lyckat evenemang med många intressanta möten, samtal och föreläsningar.FRAMTIDENS DRIVKRAFT var givetvis på plats och minglade runt på Sergel Hub i Stockholm.
Dagen avslutades med en storstilad prisutdelning i Årets Bygge, samhällsbyggnadssektorns mest
prestigefyllda pris som varje år delas ut av tidningen Byggindustrin.
Vilka som vann Årets Bygge? Det får du veta om du lyssnar på det här avsnittet av FRAMTIDENS
DRIVKRAFT.
Tips till dig som vill höra lite mer djuplodande samtal från byggbranschens stora mötesplats;
lyssna på Construction Summit Talks.
Medverkande i podden:
Stefan Hyttfors, futurist och framtidsspanare
Magnus Persson, VD på Skanska
Lee Christiernsson, snickare och programledare
Cecilia Granath, VD på Tyréns
Johan Skoglund, VD på JM
Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie och specialist i gängkriminalitet
Jörgen Holmlund, säkerhetsexpert på Försvarsmakten
Klas Holmgren, chef för projekt och förädling på Fabege (vinnare Årets Bygge 2023)
Sara Kukka-Salam (S), kommunalråd i Solna (vinnare Årets Bygge 2023)
Programledare: Jimmy B. Lehtinen och Leif Jitelius
-
Sverigedemokraterna står till vänster om M och KD i arbetsmarknadspolitiken. Det menar Sverigedemokraternas nya ordförande i arbetsmarknadsutskottet Magnus Persson som gästar Arbete och fritid.
Magnus Persson välkomnar LO:s och Byggnads besked om att man kommer att träffa Sverigedemokraterna för att påverka partiets politik. Han menar att Sverigedemokraterna är garanten för att hålla emot de borgerliga partiernas önskan att sänka a-kassan. Och han anser att de regionala skyddsombuden inte längre kan utses av facken eftersom de ”politiserats”.
Medverkar i podden gör också Britta Lejon som menar att den reformering av Arbetsförmedlingen som Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna förespråkar är en ”fin omskrivning för att slakta arbetsmarknadspolitiken”.
Vi talar också om metoder för att få bukt med långtidsarbetslösheten, Lex Laval, att ställa krav på arbetslösa, arbetskraftsinvandring, diskrimineringslagen och varför Magnus Persson har fått smeknamnet ”fackpampen” bland partikollegorna. -
I Utbildningsföretagens valspecial har turen kommit till Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Magnus Persson. Vilka är partiets vallöften när det gäller arbetsmarknadspolitiken? Hur ser man på reformeringen av Arbetsförmedlingen? Vad tycker man om det nya LAS-avtalet och omställningsstudiestödet? Och behövs det ett kompetensavdrag för företag som vill satsa på kompetensutveckling för sina anställda?
-
Hög lön eller god arbetsmiljö? Och är riksdagen mer som tv-serien West Wing eller House of Cards? Arbetsvärlden ställer partiernas arbetsmarknadspolitiska talespersoner mot väggen och får svar på tuffa dilemman.
Hör seminariet som spelades in inför publik under Almedalsveckan 2022 och modererades av Arbetsvärldens chefredaktör Mikael Feldbaum.
Deltagare: Patrik Åkesson (KD), Anna Johansson (S), Alireza Akhondi (C), Ciczie Weidby (V), Magnus Persson (SD) Roger Haddad (L), Janine Alm Ericson (MP) och Mats Green (M). -
Skönlitteraturen kan förändra ett liv. Men kommer vi ihåg den aspekten av läsandet i nyttosamhället? undrar litteraturforskaren Jimmy Vulovic.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången i oktober 2017.
Den som äger goda böcker och känner och älskar deras innehåll, han är därmed en jämlike med varje annan bildad person, med vilken han delar detta andliga innehåll.
”Ett eget bibliotek” i ”Studiekamraten”, 1921:11, Arbetarnas bildningsförbunds litteraturkommitté.
Än idag minns jag det tydligt. Jag var i 18-årsåldern. Fjodor Dostojevskijs roman ”Brott och straff” låg framför mig. Den sista tredjedelen hade jag sträckläst under en natt. När jag satt där tidigt på morgonen efter, ensam vid köksbordet med boken, en cigg och mitt morgonkaffe i väntan på att fabriksskiftet skulle börja, kändes något annorlunda. Först visste jag inte hur jag skulle tolka känslan, var den kom ifrån eller vad den betydde. Det enda jag visste var att den var ny. Ett par cigg och några koppar senare förstod jag vad som hade hänt. Det var inte bara en ny känsla. Hela jag var ny. Jag vet, det låter banalt och litteraturromantiserande, men boken hade verkligen förändrat mig. Plötsligt var jag en människa som hade läst och i djupet av mig själv förstått en litterär klassiker. Den morgonen gick jag pånyttfödd till jobbet i mitt gamla mekaniska liv.
Först trodde jag att det var berättelsens innehåll som hade påverkat mig så starkt att jag blev en annan. Och visst är slutsatsen rimlig. Det här handlar ju trots allt om en ung man som läser om en annan ung man som försätter sig i en kaotisk situation och tvingas till insikt om sig själv, förstår egna misstag och egna svagheter. Mitt liv var kaotiskt då. Det involverade förstås varken yxor eller rånmord på pantlånare, men rörigt var det. När det var som värst gick jag alltid till biblioteket i staden där jag bodde. Jag läste nästan aldrig någonting. Oftast satt jag bara där i lugnet, i ordningen, och vilade. Eller så gick jag runt bland böckerna i hyllorna, tittade på bokryggarna, tog ut en bok då och då, vägde den i handen, bläddrade lite förstrött och tänkte att den här ska jag läsa när jag blir en riktig läsare.
En upprorshandling, så betraktade jag till slut min läsning.
Hyllplanet med Dostojevskijromaner stannade jag ofta vid. Jag vet inte varför, det kan ha berott på en tevedokumentär om litteraturens klassiker som jag hade sett, men hans verk var i min värld bland det finaste man kunde läsa. Så en gryning satt jag alltså där vid ett köksbord med en läst roman framför mig. När jag långt senare i mitt liv fick möjlighet att fördjupa mig i hur och varför den svenska arbetarrörelsen så att säga tog bildningskampen tänkte jag ofta på den morgonen. Trots all tid som gått kändes det som om Arbetarnas bildningsförbund skrev direkt till mig i ett manifest från 1921 om varför arbetare bör skaffa sig ett eget bibliotek: ”Så bilda böckerna en ersättning för samhällets orättvisor genom det högre innehåll de bjuda, en sköld under dess förödmjukelser och den vapensmedja, i vilken smidas vapen mot maktmedlens innehavare.”
Jag tänker ofta på de orden. Efter hand har den morgonen framträtt som en seger i en kamp som hade pågått långt innan jag föddes och som kommer att pågå långt efter att jag dör. Ett sammanhang växte fram. Jag förstod allt tydligare både mig själv och den klassposition som jag hade placerats i. En upprorshandling, så betraktade jag till slut min läsning. Jag som ingen någonsin hade förväntat sig eller ens trott kunde bli en riktig läsare. Ett slags omvälvning var det också. När jag senare i livet har fört ”Brott och straff” och andra romaner på tal med sådana som av alla alltid har förväntats bli riktiga läsare, tydliggör ofta höjda ögonbryn och milda leenden att mitt anspråk på en djupare, bättre, förståelse av litteraturen är provocerande. I deras blickar ser jag tvivel blixtra till då de anar att deras förståelse kanske inte är den enarådande eller så speciell och precis som alla alltid har sagt.
1907 är ett viktigt år för bildningsrörelsen inom den svenska arbetarrörelsen och i det svenska samhället. Då förde det socialdemokratiska ungdomsförbundet upp frågan om bildning på en nationell politisk nivå. Den blivande statsministern och utrikesministern Rickard Sandler höll under ungdomsförbundets kongress ett brandtal för bildningens enorma politiska betydelse. Han betonade att bildningskampen måste föras parallellt med socialdemokratins omvälvningsrörelse. Alltså inte först politisk och ekonomisk rättvisa och sedan bildning som ett slags bonus, socialdemokratin måste inse att andens och den praktiska politikens omdaning är två sidor av samma mynt. Demokratisk politik möjliggör bildning för de många och bildning för de många möjliggör ett demokratiskt samhälle. Ungefär så löd hans resonemang.
Den existentiella längtan som man [...] vågade fylla folkbildningen med har förstelnats i en instrumentell syn på kunskap och på människan.
När Arbetarnas bildningsförbund grundades 1912 togs ännu ett steg in i det som skulle bli ett bildningsårhundrade. Rickard Sandler var åter drivande. Den socialdemokratiske redaktören och kritikern Erik Hedén var också viktig för den utvecklingen. Han ledde under 1920-talet en litteraturkommitté som skrev och distribuerade kulturartiklar till arbetarpressen. När jag tänker på den motivation och organisation som fanns omkring skönlitteraturen är det enkelt att se vad som har gått förlorat. Den existentiella längtan som man då, när man ännu trodde på litteraturens kraft, vågade fylla folkbildningen med har förstelnats i en instrumentell syn på kunskap och på människan. Vi kan i olika bildningsorganisationers regi idag lära oss tala en massa språk, skriva en novell eller två och kanske ta jägarexamen. Allt fyller en tydlig funktion. Ungefär som jag en gång gjorde i fabriken. Men vart, undrar jag när jag bläddrar igenom katalogerna, vart vänder jag mig om jag vill förstå livet och vad jag kan bli i det.
Att läsa en roman är en komplex process. Hjärnan aktiveras på flera olika sätt samtidigt, exempelvis för att förstå språket och för att hålla samman berättelsen. Det är otvetydigt så att det är nyttigt för hjärnan att läsa skönlitteratur. Forskning visar dessutom att det tränar perspektivseendet, alltså förmågan att se saker ur olika perspektiv, vilket kan tolkas som att den empatiska förmågan förbättras. I boken ”Varför läsa litteratur?” visar Magnus Persson hur skolvärldens styrdokument idag legitimerar skönlitterär läsning. Utöver empati-, demokrati- och identitetsargument motiveras läsandet bland annat med att det kan vara en källa till kunskap, att det är språkutvecklande, att det ger en kulturell identitet samtidigt som det bidrar till ökad förståelse för kulturell mångfald. Förhoppningarna på skönlitteraturens nytta är kort sagt många och högt ställda.
Jag ville erövra något från alla som i mig såg enbart kropp
Ingen av alla dessa nyttor fick mig att läsa ”Brott och straff”. Dessutom, det kunde nog ha varit vilken roman som helst. Bara den fanns på ”fina listan”. Jag ville bli något annat. Inte hitta mig själv, min identitet, utan bli något annat än den omgivningen såg, någon annan.
En del som inte vet bättre kallar min önskan klassförräderi, svaghet inför den borgerliga kulturen. Fast jag ville stjäla något. Tvinga mig ditupp och ta det, inte få det till skänks utan ta det ifrån dem. Jag ville ta något värdefullt från alla de välanpassade leende unga med framtidsutsikter som hela mitt liv hade tyckt sig behöva förklara saker för mig. Och från deras föräldrar. Jag ville erövra något från alla som i mig såg enbart kropp; en skolgårdsatlet, en knullare, en arbetare. Jag förstår nu att min läsning var en kamp för att bli en människa bredvid andra människor. Varför står det ingenting om det i kurskataloger och styrdokument längre?
Jimmy Vulovic, litteraturforskare och föreläsare
Litteraturtips
Arbetarnas bildningsförbunds litteraturkommitté, ”Ett eget bibliotek” i ”Studiekamraten: Tidning för det fria och frivilliga bildningsarbetet”, 1921:11.
”Ej brödet blott… : Dokument om arbetarbildning 1907–1950", red. Inge Johansson, Tiden förlag, 1983.
Magnus Persson, ”Varför läsa litteratur?: Om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen", Studentlitteratur, 2007.
Per Sundgren, ”Kulturen och arbetarrörelsen: Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander”, Carlsson bokförlag, 2007.
-
Vi gästas av Magnus Persson, riksdagsman och tjänstledig byggnadsarbetare, som avsattes av Byggnads som skyddsombud då han var med i ”fel” parti. Han berättar inifrån arbetarrörelsen hur S alltid offrar arbetarna för att nå makten.
-
Detta avsnitt spelades in tidigare i vår men släpptes inte förrän nu. Magnus har sedan barnsben jagat och haft flertalet hundar. Han har meriterat samtliga hundar han ägt och haft 13 stycken champions. Just nu har han två unghundar/valpar som inte hunnit ut på prov ännu, men jobbar såklart målmedvetet mot att få till även dem till väl fungerande och hållbara jaktkamrater. Magnus jagar mest älg men även en del björn. Han lägger ner väldigt många dagar under ett år på sina hundar och älgjakten. Tidigare när han hade finsk spets jagade han även mycket fågel. Han sysslar också en hel del med fällfångst (mård). En och annan smygjakt på rådjur och räv hinns också med. Vi är glada att få ta del av hur han tänker kring att förvalta den vuxna färdiga hunden i detta avsnitt i vår podd.
-
Inspelad undervisning från söndagens gudstjänst på ELUs vintermöte 2022 som hade temat "Frihet".
-
I Ord om jords vallspecial kommer vi i några avsnitt bjuda in experter och prata om allt som rör vallen. I det här avsnittet behandlar vi fullfoder. Hur får jag till en bra blandning och vilken TS-halt ska fodret ha? Vilka tekniska hjälpmedel finns det som underlättar arbetet och hur får vi till en bra hygien i fodret? Magnus Persson leder som vanligt oss genom samtalet den här gången tillsammans med Helena Häggblad som är produktchef för bland annat sträckfilm på Lantmännen Lantbruk och Anders Seeman som är säljkoordinator för Nötfor. Hacka, packa, täck! Nu blir det fullfoder.
-
I Ord om jords vallspecial kommer vi i några avsnitt bjuda in experter och prata om allt som rör vallen. Magnus Persson har i det här avsnittet bjudit in Torbjörn Runesson och Fredrik Josefsson från Trioworld och Helena Häggblad som är produktchef för bland annat sträckfilm på Lantmännen Lantbruk. Häng med in i ett samtal om vilken plast du ska välja till dina balar, hur tjock den ska vara och hur många lager som är bäst. Väldigt mycket om sträckfilm helt enkelt.
-
I Ord om jords vallspecial kommer vi i några avsnitt bjuda in experter och prata om allt som rör vallen. I detta första avsnitt träffar vi Annika Nilsson, som är produktchef för Frö på Lantmännen Lantbruk, samt Ingvar Mårtensson som är produktchef för jordbearbetning och sådd på Lantmännen Maskin. Leder programmet gör Lantmännens egen Kuhn-specialist Magnus Persson.
Det här avsnittet handlar om frö. Allt från förädlingsarbete till vad du som lantbrukare ska tänka på när det kommer till val av vallfröblandningar. Det blir också tips kring etablering och reparation av skadad vall.
-
Claramässan 24 sept 2021
-
Människan är obotligt religiös
MAGNUS PERSSON
2020-01-07
Har karriär, föräldraskap, teknologi, politik och romantik blivit samtidens nya religion? Budbäraren mötte David Zahl från Mockingbird Ministries i New York, en man som har fått ett stort gehör för sina relevanta samtidsspaningar.
Försöker nutidsmänniskan att formulera en sekulär men religiös berättelse om sitt liv i vilken de söker att finna försoning för skuld och bekräftelse på att hon äntligen är bra nog?
FAKTADavid Zahl
Ålder: 40 år.
Familj: gift och två barn.
Bor: i Charlottesville, Virgina, arbetar som predikant inom den Episkopala kyrkan, skribent, författare och leder organisationen Mockingbird Ministries.
Aktuell: med boken Seculosity – how career, parenting, technology, food, politics and romance became our new religion and what to do about it (Fortress Press) och podcasterna The Mockingcast (talkshow-podcast) och The Mockingpulpit (predikningar).
Webbsida: mbird.com.Bild: Johan Ericson
De senaste åren har David Zahl varit med och byggt upp Mockingbird ministries – en kristen organisation som kommenterar samtida kulturfenomen med ett evangeliskt perspektiv. Bild: Johan Ericson
– Det är intressant att se hur den samtida universella längtan hos människan inte främst är att vara lycklig eller respekterad utan snarare att vara nog.
Alltså vad religion i allmänhet och kristendom i synnerhet kallar för att vara rättfärdig. När den sekulära tidsandan trängt religionen åt sidan, har det uppstått ett vakuum som gör att människan vänder sig till alla möjliga vardagliga fenomen med religiös frenesi. Vanliga aktiviteter förvandlas till arenor för prestation där hon försöker bevisa sig som tillräcklig, okej och godkänd.Orden kommer från David Zahl, en amerikansk prästson som under det senaste dryga decenniet byggt upp en kristen organisation som utifrån ett evangeliskt perspektiv kommenterar samtida kulturfenomen. Vid tiden för vårt möte befinner vi oss på deras årliga konferens i New York City som samlar drygt 400 deltagare. Inte sällan anklagas kyrkan och kristna konferenser för att sakna relevans och vara hopplöst interna och verklighetsfrånvända. Men på den här konferensen korsar Broadway och Calvary (Golgata) både symboliskt och bokstavligt varandra. Skickligt uttyds ropet efter nåd och viljan att rättfärdiga sig själv i hela spektrat från essäer i The New Yorker till Netflix serier. Budbäraren får en intressant pratstund med David.
Vad förknippar du Sverige med?
– Musik! Inte minst Abba, jag har alla deras skivor och min favoritlåt är SOS. Jag tycker att den låter som en bön. Överlag är jag ganska bekant med europeisk kultur då jag spenderade stora delar av min uppväxt i Tyskland och Schweiz, eftersom min pappa studerade teologi där. Förra året bodde jag även en tid i Köpenhamn.Vad är bakgrunden till Mockingbird, organisationen som du leder?
– Vi var fyra unga män här i New York City som för tolv år sedan längtade efter att kommunicera en starkt nådebaserad och Kristuscentrerad kristendom till unga vuxna. Vår upplevelse var att detta var otydligt i kyrkorna eller åtminstone var dåligt presenterat. Vår verksamhet består av konferenser, ett kvartalsmagasin, bokutgivning, en omfattande närvaro online och en podcast som skapat ett inflytande långt bortom vår vildaste fantasi. Vårt mål är att hjälpa människor tolka livets verklighet i ljuset av evangeliet.Namnet Mockingbird betyder härmtrast och är hämtat ur fågelvärlden. Denna fågel härmar andra fåglars läten, och på samma sätt önskar David och de andra kommunicera evangeliets tidlösa budskap på ett sätt som människor känner igen, förstår och kan ta till sig.
– Vi lägger mycket tid på att försöka urskilja människors rop efter nåd och försoning i vår samtid och hitta nya, kreativa formuleringar som når fram till dem. Men vi arbetar inte bara med vackra förpackningar, även om det är viktigt, utan först och främst själva innehållet, säger David och fortsätter:
– Våra observationer av samtiden, och vårt intresse för populärkulturen, sammanföll med vår passion för god teologi. Den sekulära människan försöker ständigt att rättfärdiga sin existens, sitt liv och sina vägval. Mot den bakgrunden önskar vi presentera Guds nåd och budskapet om rättfärdighet genom tro.
Vad önskar ni åstadkomma med Mockingbird?
– Vi har försökt att undvika frestelsen att formulera vår verksamhet utifrån mål och resultat. Vårt uppdrag är att översätta evangeliet till ett språk som låter övertygande och trovärdigt för dagens människor. Ursprungligen fokuserade vi på unga vuxna, men efterhand har det visat sig att människor i alla åldrar dras till våra olika forum. Om jag ändå ska försöka formulera någon slags övergripande dröm är det väl att påverka kyrkans profilering som helhet att präglas av goda nyheter.Mockingbird arbetar ekumeniskt och har deltagare, följare och lyssnare från hela bredden av kristenheten. Men deras teologiska betoning är tydligt reformatorisk, med begrepp som lag och evangelium, »simul iustus et peccator«, samt korsets teologi som en tolkningsnyckel för att förstå Guds handlande mitt i tillvarons skeva verklighet.
– Enligt mig fångade reformatorerna något centralt, men på inget sätt något nytt, utan det som vi möter som en röd tråd genom hela Bibeln, hos Jesus och aposteln Paulus. Behovet av att förklaras rättfärdig, fri från skuld och att vara innesluten och accepterad är den alldeles avgörande frågan för människor även idag, slår David fast.
Han har nyligen utvecklat sina tankar i boken Seculosity som har fått ett varmt mottagande långt utanför den kyrkliga sfären. Boken har uppmärksammats i sekulära kulturkrönikor och fått den ena positiva recensionen efter den andra i flera prestigefyllda mediekanaler.
– Seculosity är en lek med orden sekulär (secular) och religiositet (religiosity). Helt enkelt en sekulär form av god gammal religion. I traditionell religion står någon gudom i centrum medan i denna form står människans strävan i centrum, i det vakuum som skapats efter religionens marginalisering.
Jag skriver om hur man kan stöta på den både på gymmet och på lekplatsen. Där blir det så tydligt att alla ångestfyllt försöker framstå som hälsosamma och starka människor eller goda och medvetna föräldrar som gör sitt allt för barnen. Även baksidan finns med, nämligen fördömandet av den som är otränad och lever ohälsosamt såväl som att se ner på de föräldrar vars engagemang inte kretsar kring sina barn varje sekund. Med andra ord: alla ingredienser av god gammal religion, säger David med ett leende, innan han fortsätter att utveckla sin samtidsspaning.Bild: Jakob Arvidsson
Mingel utanför St George’s episcopal church, platsen där David Zahl och Mockingbird anordnade konferensen »Beyond deserving« med temat »Hopp i en värld full av prestation«. Bild: Johan Ericson
– Samtiden är religiös långt utanför de traditionella platserna av tillbedjan såsom tempel och kyrkor. Därför har varje del av livet förvandlats till någon slags helgedom av prestation. Man söker intensivt att uppfylla all rättfärdighet och hänger sig åt religiös hängivenhet för att framstå som en duglig och tillräcklig människa. Jag kallar fenomenet »ersättningsreligioner«, vilket i sin tur kan liknas med typ ersättningsmåltider. Vi kan inte förneka vår hunger men i stället för att äta riktig mat har vi ersatt det med någon slags soppa som effektivt ska skänka oss en känsla av mättnad.
Utveckla gärna, hur ser du olika tecken på detta i vår samtid?
– Jag brukar säga att vi är alla upptagna med att skapa »the justifying story of our life«, alltså en berättelse om vem jag är, vad som hänt mig och hur jag lever mitt liv, vilken också ska bekräfta och rättfärdiga min existens. Detta blir alldeles extra tydligt i de sociala mediernas tidsålder där vi publicerar våra liv i små texter och bilder i hopp om människors erkännande. Detta i stället för att tolka livet och finna sig själv i Bibelns stora berättelse.David talar varmt om varje människas behov av att möta en bekräftande kärlek mitt i ett samhälle som mer och mer präglas av skam. Men han har även ett budskap som på ett befriande sätt kan bekräfta människans skuld och synd, utan att utsätta människor för ytterligare press och kritik, men som pekar på den försoning som finns i Kristus.
– Alltså en rättfärdighet som inte bygger på människans prestation, att hon äntligen har gjort nog och således förtjänar Guds erkännande och kärlek. Utan en rättfärdighet som skänks henne av nåd och visar på att hon redan är högt älskad.
-
Försäljningen ökade 78% när Vitec Fastighet bytte från individuell till grupp-provision. Hälsan kom av bara farten.
Det började med en säljtävling som Vitec Fastighet valde att basera på gruppens istället för på individernas prestation. Resultatet blev långt över förväntan.
"Det var då vi insåg den fulla potentialen med att jobba i grupp", säger Magnus Persson, vd för Vitec Fastighet.
Företaget gjorde flera stora förändringar mellan 2012 och 2015 med målet att öka försäljningen. En av de mer betydelsefulla delarna var just att byta provisionsmodell och mäta gruppens resultat istället för individens.
Både säljet och trivseln ökade
Förändringen gav 78% ökad försäljning, högre effektivitet och medarbetarna tyckte att det var roligare att gå till jobbet. Win-win alltså. Men det är viktigt att ha en bra sammansättning av personer i gruppen för att det här ska fungera. Alla behöver i någon mån vara lagspelare och själva vilja jobba på det här sättet.
Att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål gjorde också att kraven på ledarskapet förändrades.
"Gruppen leder sig själv genom samarbete," berättar Magnus Persson. "Som säljchef behöver jag inte pusha på alls utan ledarskapet handlar mer om rådgivning, utvärdering och diskussion."
Se hur var och en bidrar
Däremot blir det viktigare för den som leder arbetet att se vem som bidrar med vad och hur. Bara för att en persons namn står på ett kontrakt betyder det inte att den på egen hand har rott iland en affär.
En utmaning med att gå över till arbete i grupp är att se till att prestationen blir hållbar över tid. När alla så gärna vill bidra till det gemensamma kan gränsen mellan hälsosam prestation och psykisk ohälsa bli hårfin.
"Man måste ha en bra dialog i gruppen om det här. Ser man signaler på utmattning hos en kollega behöver man reagera direkt" säger Magnus Persson.
Han tror också att en lagom gruppstorlek för att få gruppbaserad provision att fungera är mellan sju och tio personer.
Det här avsnittet producerades i samarbete med Twitch Health som hjälper företag att bygga hållbar hälsa med strategiska insatser. Läs om hur Twitch hjälpte Atea att bygga hälsa, kundengagemang och affärsrelationer i en och samma satsning.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
