Luther Podcasts
-
Kristoffer Helle samtalar med Torbjörn Johansson, rektor på FFG, om den första inom-reformatoriska striden: Luthers strid med ”svärmarna.” Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk “FFG podcast”).
-
Utrikeskrönika 12 december 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Leipzig, måndag.
”Runter mit dem Handy!”
Ner med mobilen, sa mannen bredvid mig på läktaren bestämt.
”Men jag ska bara twittra lite, yrkesmässigt”, sa jag.
”Vad är det du inte förstår? Sitter du här engagerar dig du dig, om inte förtar det magin även för mig”, sa han och det fanns inget mer att diskutera.
Igår kväll kom den barske mannens exempel för 10 år sen i Dortmund tillbaka till mig här i Leipzig.
Jag hade köpt biljetter till Juloratoriet i Bachs egen kyrka, Thomaskyrkan. För en som matats med Bach sen barnsben var det en storartad upplevelse att sitta intill Bachs grav och höra musiken på det ursprungliga stället.
Den berömda inledningen hade knappt klingat ut förrän jag noterade att bänkgrannen satt och surfade och skrev meddelanden.
I den korta pausen mellan tredje och fjärde kantaten sa jag till.
Mannen blev perplex av frågan, det märktes, men utan att klaga sa han, inga problem och sen kom den inte upp igen.
Bra där, det är sannerligen en konst att kunna ta en vänlig tillsägelse på ett icke-passivaggressivt sätt också.
Och resten av konserten, när mobildistraktionen var borta, flödade tankarna. Plötsligt slog det mig att Bach, Luther och reformationen och Nietzsche och Wagner och murens fall 1989 med flera viktiga personer och händelser, har sina vaggor just i det här området i Tyskland, i en ungefär drygt 10 mils radie i alla väderstreck rakt ut från Leipzig.
Och flera av de mest intensiva måndagsdemonstrationerna mot den nuvarande regeringens energi- och Rysslandspolitik genomförs också i städer i det här området och det händer att på dem den ”tyska riket-fanan” svingas av någon Reichsbürger.
Ja, det slog mig där i Bachmusikens brus att den tyska historien är så dramatisk, inte minst med Leipzig som utgångspunkt, så full av omstarter, delningar, murar, krossade livsöden, förlorade livsverk och ändrade gränser, händelser så stora att steget till farlig bitterhet för en del inte som råkar ut för den inte blir så långt och att det nog måste tas med som en viktig grogrund i alla fall till varför vissa tyskar, trots demokratins otroliga stabilitet i landet sen årtionden tillbaka, uppenbarligen drömmer om något annat.
Det är nog ingen tillfällighet att den misstänkte ledaren för terrorgruppen, den 71-årige adelsmannen, Henrik XIII, tydligen har förlorat flera av sina mångåriga rättstvister för att få tillbaka fastigheter och ägodelar som tvångsomhändertogs ifrån hans släkt under DDR-tiden.
Det finns förstås flera andra förklaringar, som jag berört i rapporteringen, och bara för att man utsatts av den dramatiska, så ofta omvälvande tyska historien, så urskuldar det förstås ingen statskuppsvilja. Men denna faktor, tror jag nu efter mina mobilfria och tankeflödande kväll under Thomaskyrkans höga valv och till Bach eviga musik, måste med i ekvationen om man vill förstå.
Så nästa gång på en konstupplevelse eller idrottsevenemang du störs av någon som hellre håller på med mobilen, våga luta dig fram och väs ”runter mit dem Handy” och se, dina tankar kommer flöda.
Daniel Alling, Leipzig
[email protected] -
Intåget i Jerusalem den bibliska Prideparaden fredsmanifestationen, skiljer sig markant från militärparader och modeuppvisningar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
På det mest oväntade sätt kan vi nås av budskapet i advent. Jesus kom ju på en åsna, vad skulle det ha varit idag?
Luka Vestergaard, präst i Mariestad, predikar om en tro mäktigare än råstyrka och machoideal. Med värme minns han ett samtal med konfirmanderna, hockeykillarna, där en av de rostiga mopederna utanför kyrkan hade fått smeknamnet ”åsnan”.
Kom som du är! blev det årets adventsbudskap; att inte behöva göra sig till, utan våga vara sig själv på insidan, våga tro, trots allt.
Predikan finns att ladda ner eller lyssna på separat på SRplay!
Mariestads domkyrka är ett av landets förnämsta byggnadsverk från sin tid. Vi kan se Mariestads domkyrka som en symbol för reformationen och kampen som rådde mellan den katolska och den protestantiska läran i slutet av 1500-talet. Där den ligger på stadens högsta punkt, har kyrkan fungerat som sjömärke för sjöfarande på Vänern.
Text
Sakarja kapitel 9:9-10
Uppenbarelseboken kapitel 5:1-5
Matteusevangeliet kapitel 21:1-9Musik
Hör flera rösters ljud (trad/Luka Vestergaard)
Bereden väg för Herran (trad/FM Franzén)
Herre, förbarma dig
Gloria, ära åt Gud i höjden
Laudamus te (A Vivaldi)
Gläd dig du Kristi brud (J Regnart/BG Hallqvist)
Hosianna, Davids son (M Luther/JO Wallin)
Det susar genom livets strid (D Ahlberg/H Lindström)Skymningspolska (Lars-Olof Ejstes)
Gå, Sion, din konung att möta (J McGranahan/E Nyström)
Advent (O Olsson)
Postludium Variation över Bered en väg (A Börjesson)
Medverkande
Luka Vestergaard, predikan och sång
Ulrika Keidser-Flygare, inledning och evangelieläsning
Dagens bön och textläsning av Kerstin Hjelmare
Förbön av Petra Hiort af Ornäs
Anders Börjesson, organist
Anton Berg, trumpet
Lars-Olof Ejstes, riksspelman, fiol
Sång av Moa Andersson och
körledare Johanna Kämpe Sandström
samt delar av kören CantabileProducent Neta Norrmo
Tekniker Hedvig Olosson och Thor Andersson
för Sveriges Radio P1
[email protected] -
Ärkebiskop Antje Jackelén avskedspredikar i dagens högmässa från Uppsala domkyrka.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ärkebiskop Antje Jackelén lägger ned ärkebiskopsstaven samt predikar i högmässan från Uppsala Domkyrka.
Gudstjänsten samsänds med SVT.Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. ” Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst –endast döden skall skilja oss åt.« Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem.
(ur Ruts bok, kapitel 1)"Kyrka är vi tillsammans. Med våra styrkor och våra svagheter. Vi kan vara realistiska när det gäller brister och nederlag och samtidigt djärva i mål och satsningar, förvissade om att Guds ande fortsätter att svepa genom vår värld och verkar både genom oss och trots oss. Det bästa arbetet är samarbetet, den största verkan är samverkan och den vackraste energin är den goda synergin, Guds andes signatur."
Medverkande:
(Antje Jackelén)Antje Jackelén - predikant / celebrant
Texter:
Annica Anderbrant - liturg
Åsa Nyström - koncelebrant
Biskop Zani Ibrahim Aza, textläsning
Julia Rensberg, textläsning
Lluis Oviedo, förebedjare
Sofia Camnerin - förebedjare
Kerstin Oderhem - förebedjare
Rudelmar Bueno de Faria - förebedjare
Gabriel Wik - förebedjare
Uppsala domkyrkas gosskör och Uppsala domkyrkas flickkör - dir Margareta Raab
Ulrika Hedström , cello
Andrew Canning, organist
Charlotte Rider, djembetrummaRut 1:6-19 (läses på sydsamiska)
Musik:
Hebréerbrevet 13:2-3
Johannesevangeliet 11:1-7 (läses på arabiska)SvPs 5 Nu tacka Gud, allt folk (J Svedberg/J Crüger)
Ehre sei Gott in der Höhe! (A Hammerschmidt)
SvPs 89 Se jag vill bära Ditt budskap, Herre (H Nkounkou, O Berglund/H Nkounko)
Songs of Ages (Å Hagberg/M Sjöberg)
SvPs 292 Jublande lyfter vi här våra händer (F Kaan, K Anér/K-O Robertson)
Jag väntade på Gud (Ps 40, Ps 107, Jer 17/F Mendelssohn-Bartholdy)
SvPs 477 Vårt fäste i all nöd är Gud (M Luther, O Hartman/M Luther)
Befiehl Du Deine Wege (P Gerhardt/J S Bach)
Sv 730 Må din väg gå dig till mötes (irländsk bön, P Harling/irländsk melodi)
Preludium & fuga D-dur, "Halleluja" (F Schmidt)Producent Katarina Josephsson
Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander
[email protected] -
I detta avsnitt gör Kristoffer Helle en intervju med Timo Laato, lärare i Nya testamentet på Församlingsfakulteten, om det tema inom bibelforskningen som kallas ”nya perspektivet på Paulus”. Flera bibelforskare har utmanat den förståelse av rättfärdiggörelsen genom tro som varit framträdande inte minst i lutherska sammanhang (med inspiration från Luthers förståelse av rättfärdiggörelsen). Helles intervju […]
-
I detta avsnitt gör Kristoffer Helle en intervju med Timo Laato, lärare i Nya testamentet på Församlingsfakulteten, om det tema inom bibelforskningen som kallas ”nya perspektivet på Paulus”. Flera bibelforskare har utmanat den förståelse av rättfärdiggörelsen genom tro som varit framträdande inte minst i lutherska sammanhang (med inspiration från Luthers förståelse av rättfärdiggörelsen). Helles intervju […]
-
När Luther ersätts av en isbjörn. Innebär klimatomställningen ett evigt fattigdomslöfte – eller är det grunden för en ny lång tillväxtperiod?
Per och Kjell om vad det betyder att vi på en generation ska ställa sju generationers industrialisering till rätta.
I samarbete med Advania.
En podd av Kjell A Nordström och Per Schlingmann i samarbete med Volante och görs på Beppo ljudproduktion AB.
Producent: Erland Karling
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
På vilka sätt är vi präglade av vårt tusenåriga kristna arv i Sverige? Och varför har 1500-talsprästen Martin Luther haft så stor påverkan på vårt tänkande? Det är frågor som vi pratar om i veckans Hotspot, som bland annat handlar om relationen mellan kyrka och stat, brytningen mellan katolskt och lutherskt och synen på utbildning och arbetsmoral.
Gäst i programmet är Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet, präst och vicerektor vid Johannelunds teologiska högskola.
-
Ordet för dagen är KAOS. Passkaos! Tågkaos! Politiskt kaos! Kaos på Arlanda! Varför är det oordning och oreda? Är det ett symptom på systemkollaps? Eller ett förstadium till den stora kollapsen? Är kaos understundom nödvändigt? Kan det komma något gott ur kaos? Det blir kaosteori, skapelseberättelser, Märta Stenevi, Luther och Lazerturken i samma program. Norénska kaosfamiljer nagelfars liksom de mindre priviligierade kaosen i Alakoskis Svinalängor. Vidare förkastas Extinction Rebellions kaosande, ordning och reda hyllas och Stagnelius citeras. DESSUTOM: Anna-Karin irriterar sig på högljudda samtal i kollektivtyrafiken och Ann protesterar mot beskrivningen av sig själv som "värdekonservativ".
Producerat av Silverdrake Förlag
Redaktör: Marcus Tigerdraake
Klipp: Patrik Sundén
[email protected]
www.silverdrakeförlag.se -
Ordet för dagen är KAOS. Passkaos! Tågkaos! Politiskt kaos! Kaos på Arlanda! Varför är det oordning och oreda? Är det ett symptom på systemkollaps? Eller ett förstadium till den stora kollapsen? Är kaos understundom nödvändigt? Kan det komma något gott ur kaos? Det blir kaosteori, skapelseberättelser, Märta Stenevi, Luther och Lazerturken i samma program. Norénska kaosfamiljer nagelfars liksom de mindre priviligierade kaosen i Alakoskis Svinalängor. Vidare förkastas Extinction Rebellions kaosande, ordning och reda hyllas och Stagnelius citeras. DESSUTOM: Anna-Karin irriterar sig på högljudda samtal i kollektivtyrafiken och Ann protesterar mot beskrivningen av sig själv som "värdekonservativ". Producerat av Silverdrake Förlag Redaktör: Marcus Tigerdraake Klipp: Patrik Sundén [email protected] www.silverdrakeförlag.se
-
Allt är redan klart. Likt författaren till En ädel liten bok varnar Luther sina läsare för att tro att de av egen kraft skulle kunna bli helgade. Helgelsen, ja gudomliggörelsen, har ju redan ägt rum.
Dagens avsnitt börjar med en märklig paradox. Denna utsaga hos Luther tycks inte stämma med vår erfarenhet av att vi är i en process av växande? Jo, båda stämmer säger Luther. Vi både är och blir helgade. Vi både är framme och samtidigt på väg. Vi växer och blir tilllängs olika mellansteg och mellanrum. Men det kan inte vara tal om att det är Jaget som driver oss, skriver Luther. Nej, den inom oss, som för oss på vår Väg, är Anden.
I den första säsongen av Den fördolda världen fördes ett antal samtal om den mystika tradition som har benämns som Hjärtats bön, hesychasmen, Jesusbönen. Främst i avsnitten "Kärlekselden", "Den tredelade själen" och avsnittet "Upp & Ned". En mystik praktik som bland annat involverar andningstekniker, själslager, att rikta om vår inre längtan, samt upprepandet av ett böneord för att instiga, eller nedstiga i hjärtat. Vi tror knappt att det är sant när vi inser att Luther var förtrogen med den.
Länk till chatgrupp på signal:
https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-
Mer från vårt instagramkonto:
https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/Musik och ljud av Aionarch:
Aionarch | Spotify
-
Den andra säsongen av Den fördolda världen börjar med en märklig föraning. Det verkar som att vi har missat något. Något viktigt. Ja oundgängligt. Känslan infinner sig sedan avsnitten om en ädel liten bok och den lutherska mystiken hunnit sjunka in. Hur kunde Luther uppskatta denna mystika skrift, och säga att den sammanfattade hans teologiska insikt? Luther var väl ingen mystiker? Eller? Var hans uppskattande ord om mystiken något som bara hörde till Luthers unga år, eller kan det istället vara så att kyrkan har missat något centralt hos Luther, i själva kärnan av hans teologi?
Mitt namn är Carl Stattin, och i detta avsnitt beger jag och min vän, den finske prästen och forskaren Jimmy Österbacka, oss tillsammans upp på vinden. Till ett sökande bland sekler av teologiskt bråte. Där den lutherska kyrkans teologiska tänkande lagts på hög, samlat damm och glömts bort. Kan det vara möjligt att kyrkan missat något här uppe? Vi bläddrar bland gamla kursmaterial, mappar, böcker och teologiska traktat. Med själens båda ögon, söker vi och letar, med både det i oss som ser det jordiska, och det som ser det himmelska, leds vi av aningen.
Och det är med himmelska ögon vi till slut finner den. Den lysande skatten. Samma pärla av strålande ljus som Luther en gång fann, och som vi inser kan blåsa liv i en teologisk tradition som andliga sökare ofta bortsorterar som en byråkratisk statskyrka, sedan länge vilse i teologiska tankebyggnader.
Länk till chatgrupp på signal:
https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-
Mer från vårt instagramkonto:
https://www.instagram.com/p/CdVDNHZsSea/
https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/Musik och ljud av Aionarch:
Aionarch | Spotify
-
Idag hinner vi, förutom att önska var och en glad påsk, tala om allt från Luthers syn på bikten till påveämbetet eller vad det nu är som Linus hittat i slutet av Johannesevangeliet.
-
Få böcker har påverkat det västerländska tänkandet så mycket som Bibeln. Det är ingenting man skrattar bort. Ändå finns ju humorn hela tiden där. Maria Küchen funderar på vem som skrattar åt vad.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Har du hört den där om när Jesus skulle rädda en äktenskapsbryterska från stening? Jesus sa: "Den av er som är fri från synd ska kasta första stenen." Genast kom en sten flygande och träffade den stackars äktenskapsbryterskan mitt i pannan, och Jesus vände sig ilsket mot folkmassan och fräste: "Alltså ibland blir jag bara så trött på dig, mamma."För att tycka att det här skämtet är roligt, måste man veta att jungfru Maria bland kristna anses vara den enda människan utan synd, bortsett från Jesus då. Skämtet är med andra ord rätt så internt kristet. Det fyller ett par av de funktioner som humor alltid har haft – att skapa en känsla av gemenskap genom samförstånd, och en avslappnad stämning genom avdramatisering av det högstämda. Och det belyser att vad som är "roligt" alltid beror på sammanhanget. Det spelar helt enkelt roll vem som skämtar om vad, och när det skämtas.
Jag tänker på skämtet om steningen – det är en stening som ju i evangeliet aldrig ens börjar, eftersom alla människor utom Jesus och hans mamma är syndare – när jag läser "Gudomliga komedier" av den systematiska teologen Ola Sigurdson. "Gudomliga komedier" är en historisk och filosofisk studie i tre band om humor, subjektivitet och transcendens. Men Gud och humor är långtifrån det enda som Sigurdson avhandlar. Och hans åtskillnad mellan humor som sympati och humor som antagonism, kan tillämpas på all slags skämtsamhet. Det är som bekant skillnad mellan att skratta med någon och att skratta åt någon.
När de romerska soldaterna i evangeliet häcklade och skrattade åt den döende Jesus på korset, så var deras humor maximalt aggressivt antagonistisk. Många vill nog inte ens kalla det för humor. Men man ger en förskönad bild av människan om man blundar för humorns mörkersida. Hånskrattet är också ett skratt, och när mobbare påstår att mobboffer saknar humor så menar de allvar – de tycker själva på riktigt att deras mobbande är kul.
Gycklandet i samband med korsfästelsen är ett extremt exempel på aggressivt antagonistisk humor. Men antagonistisk humor kan såklart också vara helt varmt godartad. Du har kanske själv varit med om hur förälskade par retas rätt så hårt med varandra. Hos Martin Luther, som var roligare än somliga tror, slår den antagonistiska humorn ibland över i grova påhopp, men Luther kan också vara kvick.
I en ironisk uppräkning av vilka reliker som katolikerna ännu saknar, nämner han "två fjädrar och ett ägg från den heliga Anden". Den storslaget mäktiga Heliga Anden framstår plötsligt som en flaxande värphöna. Luthers lustighet är ett typexempel på vad Sigurdson kallar inkongruent humor – något storslaget förs samman med något lågt och lite löjligt som det faktiskt liknar. Både den heliga anden och hönan kan ju flyga.
När Luther drev med den romersk-katolska kyrkan levererade han med andra ord inte enbart skatologiska skämt – bajshumor, för att tala folkspråk. Bajshumor, ironi, kvickhet, fars, antagonistisk humor och godmodigt skämtande för att skapa samhörighet, det vill säga humor som sympati – allt det här finns det exempel på i Bibeln. Det är svårt att inte se humorn i Jonas bok – ni vet, profeten som sväljs av en stor fisk. Och svart humor blixtrar till i bland till och med i Jobs bok, där en maximalt drabbad människa grälar med Gud om varför han måste vara med om allt detta förfärliga.
Utan galghumor skulle det bli ännu svårare för människor att uthärda det outhärdliga. Kanske bidrar det till att galghumor är ett väsentligt inslag i den judiska humorn. Där saknas inte heller självironi, som i anekdoten om tre rabbiner som grälar vid en flod. "Det är jag som har rätt", säger den första. "Gud kommer att visa det genom att låta bladen falla av trädet där borta." Genast faller bladen av trädet, men de två andra rabbinerna tycker inte att det håller som bevis. "Gud kommer att visa att jag har rätt genom att vända flodens lopp", envisas den första rabbin. Genast börjar floden strömma åt andra hållet, men hans två antagonister avfärdar även det. Då kommer en tordönsstämma från himlen: "Det är den förste rabbin som har rätt!" De två andra rabbinerna svarar med en mun: "DU ska inte lägga dig i!"
Här skrattas det inte åt det heliga – humor som antagonism. Det skrattas med det – det är humor som sympati. Att skratta åt det heliga är både tillåtet och nödvändigt, men att skratta med det heliga är också fullt möjligt, och helig dårskap är en uråldrig del av de stora religionerna. Portalfigurer inom den islamiska sufismen drunknar i skratt, kärlek, vin och Gud. Aposteln Paulus talade om vikten för en kristen att vara en "dåre inför världen". Heliga dårar genom tiderna har gycklat med makten, och Paulus tankar om helig dårskap togs upp av Martin Luther, som dessutom presenterade skrattet som en kur mot melankoli.
Ola Sigurdsons ambition i sin humorstudie är inte att själv vara rolig, men han bjuder på ett långt pärlband av fun facts – visste du att den romerske kejsaren Heliogabalus var den förste kände västerlänningen som roade sig med pruttkuddar? Främst tar han dock begreppet "humor" i bruk på avancerad filosofisk nivå. Den systematiska teologin saknar skarp gräns mot filosofin – och den systematiska teologen Sigurdson tar humor på allvar.
Humor är en allvarlig sak – inte minst när människor antagonistiskt skrattar åt en förtryckande övermakt. De maktlösas antagonistiska humor blir en överlevnadsstrategi och ett vapen. Och att skämta aggressivt antagonistiskt uppåt har alltid varit snyggare än att göra det neråt. Det är inte bevisat att Jesus hade humor – det sägs aldrig i evangelierna att han skrattade – men hans förkunnelse kom underifrån och riktade sin kritik uppåt. Därför blev den lika farlig som satirisk humor kan vara i en diktatur.
De första kristna betraktades verkligen som dåraktiga av omvärlden. Det speglas bland annat i den första kända avbildningen av Kristus på korset, satirisk romersk graffiti där han avbildas som åsna.
"Inkarnationen", skriver Sigurdson, "alltså Guds människoblivande i Kristus, är en absolut paradox och därför är kristendomen enligt filosofen och teologen Sören Kierkegaard den mest komiska av religioner". Jag tänker medan jag läser Sigurdsons storverk till studie, att Jesus kanske tog den aggressivt antagonistiska humorn i bruk genom att låta den vändas mot honom själv. Han gjorde sig till den som det skrattades åt. Så kanske var Jesus själv kristendomens första heliga dåre. Och kanske behövs fler heliga dårar som häcklar makten i vår tid. Kristendom, precis som humor, har aldrig klätt i makt. Den fungerar bara när den ägs av, och upprättar, de utskrattade och maktlösa.
Maria Küchen, författare och skribent
Litteratur
Ola Sigurdsson: Gudomliga komedier – humor, subjektivitet, transcendens. Glänta produktion, 2021.
-
Det är i år 500 år sedan Martin Luther översatte Bibeln till folkspråket tyska. I den här poddserien på tre delar samtalar Dagens ledarskribent Fredrik Wenell med Lutherkännarna Peter Strömmer och Göran Agrell. I den tredje delen av poddserien hamnar vi i frågan om vad som finns att uppleva nu på de platser där Luther verkade.
- Visa fler
