Kerstin Oderhem Podcasts

  • Ärkebiskop Antje Jackelén avskedspredikar i dagens högmässa från Uppsala domkyrka.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Ärkebiskop Antje Jackelén lägger ned ärkebiskopsstaven samt predikar i högmässan från Uppsala Domkyrka.
    Gudstjänsten samsänds med SVT.

    Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. ” Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst –endast döden skall skilja oss åt.« Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem.
    (ur Ruts bok, kapitel 1)

    "Kyrka är vi tillsammans. Med våra styrkor och våra svagheter. Vi kan vara realistiska när det gäller brister och nederlag och samtidigt djärva i mål och satsningar, förvissade om att Guds ande fortsätter att svepa genom vår värld och verkar både genom oss och trots oss. Det bästa arbetet är samarbetet, den största verkan är samverkan och den vackraste energin är den goda synergin, Guds andes signatur."
    (Antje Jackelén)

    Medverkande:

    Antje Jackelén - predikant / celebrant
    Annica Anderbrant - liturg
    Åsa Nyström - koncelebrant
    Biskop Zani Ibrahim Aza, textläsning
    Julia Rensberg, textläsning
    Lluis Oviedo, förebedjare
    Sofia Camnerin - förebedjare
    Kerstin Oderhem - förebedjare
    Rudelmar Bueno de Faria - förebedjare
    Gabriel Wik - förebedjare
    Uppsala domkyrkas gosskör och Uppsala domkyrkas flickkör - dir Margareta Raab
    Ulrika Hedström , cello
    Andrew Canning, organist
    Charlotte Rider, djembetrumma

    Texter:

    Rut 1:6-19 (läses på sydsamiska)
    Hebréerbrevet 13:2-3
    Johannesevangeliet 11:1-7 (läses på arabiska)

    Musik:

    SvPs 5 Nu tacka Gud, allt folk (J Svedberg/J Crüger)
    Ehre sei Gott in der Höhe! (A Hammerschmidt)
    SvPs 89 Se jag vill bära Ditt budskap, Herre (H Nkounkou, O Berglund/H Nkounko)
    Songs of Ages (Å Hagberg/M Sjöberg)
    SvPs 292 Jublande lyfter vi här våra händer (F Kaan, K Anér/K-O Robertson)
    Jag väntade på Gud (Ps 40, Ps 107, Jer 17/F Mendelssohn-Bartholdy)
    SvPs 477 Vårt fäste i all nöd är Gud (M Luther, O Hartman/M Luther)
    Befiehl Du Deine Wege (P Gerhardt/J S Bach)
    Sv 730 Må din väg gå dig till mötes (irländsk bön, P Harling/irländsk melodi)
    Preludium & fuga D-dur, "Halleluja" (F Schmidt)

    Producent Katarina Josephsson
    Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander
    [email protected]


  • Vad tänker du på när du hör begreppet »en levande kyrka«? Under några spridda avsnitt kommer vi att samtala om vad som kännetecknar en levande kyrka och vad som gör kyrkan levande. Många talar idag om kyrkans nära förestående död, men vi vill utropa: Länge leve kyrkan! Men enligt bibelns evangeliska korsmönster går vägen till livet genom döden. Idag sitter EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem i studion tillsammans med de regionala ledarna Mikael Landgren och Sara Edström. Tillsammans samtalar vi om vägar till livskraftigt församlingsbygge.


  • Magnus sitter denna veckan i studion tillsammans med EFS Missionsföreståndare Kerstin Oderhem och EFS Sverigechef Mia Ström. Förra veckan lanserades det stora och spännande Samverkansprojektet EFS ❤️ Svenska kyrkan med bland annat ett tidningsmagasin, ett antal filmer och en resurssida på nätet. Allt material hittar du här https://www.efs.nu/samverkan/
    Dagens samtal handlar om kyrkans mångfald och möjligheter och följer upp hur det här projektet kan leda till att Svenska kyrkan och EFS ännu tydligare befäster sin samhörighet, finner nya vägar till konstruktiva samråd för att utveckla en ännu starkare samverkan, som kan öppna möjligheter till ännu fler livskraftiga församlingar runt om i landet. God lyssning!

  • Hoppets tecken i världen

    KERSTIN ODERHEM

    Missionsföreståndare, EFS

    2020-04-20

    För första gången på 100 år kommer en stor kris över Sverige i form av en pandemi. Det drabbar hårt en bredd av områden och skapar en stark oro för det vi kallar välfärden. Sjukhusen berättar om material som tar slut och brist på personal. Börsen går neråt i full fart, arbetslösheten växer och ekonomin försämras för många. När jag läser nyhetsflödet är det som om världen krympt till delar av Europa, Kina och Amerika. Borta är rapporterna om flyktingkatastrofen i Syrien och människorna som flytt till gränsen mot Turkiet. Utblicken mot världen just nu är begränsad till ett tema, Corona.

    Mitt i allt detta som är oöverblickbart händer det saker i oss. Det är som om krisen plockar fram våra bästa och sämsta sidor. Det finns en egoism som växer och som leder till att man månar om sig själv, men det finns också en sorts nyfunnen solidaritet och omsorg om varandra som kommer till utryck i olika konkreta medmänskliga handlingar, som att handla mat till den granne man tidigare inte pratat med.

    Det är viktigt att nu påminnas om kyrkans uppdrag, som inte har förändrats. Jesus lever med sina lärjungar i tider av stark oro och den unga kyrkan går in i än svårare tider. Jesu budskap är hela tiden det samma. Nu är Guds tid, nu söker han människan, nu finns det tid att ta emot honom och nu är det tid att älska varandra.

    Nu är Guds tid för världen. Han sträcker sig ut, ber oss att se, att lyfta blicken. Vi har ett ansvar för att vår utblick och våra relationer fortsätter, inte bara i trapphuset utan ut över jorden. Den världsvida kyrkan behöver arbeta på, oförtrutet. EFS får rapporter från våra systerkyrkor om stora utmaningar både i att samlas för att fira gudstjänst men också kring praktiska saker. Det är länder som har det materiellt mycket sämre än vi. Jag vågar inte tänka på vad som kommer att komma i dessa tätbefolkade miljonstäder och där tillgången till en vanlig handtvätt i 30 sekunder är mer utmanande än här. Nu prövas våra relationer. Nu behöver vi vara ett hoppets tecken i världen. När allt runt om verkar rasa, står Livets Gud kvar. Han har inte förändrats.

    Som kyrka behöver vi tillsammans orka se längre än till det som gäller mig. Våra förböner behöver fortsätta för hela världen, vårt givande både till våra lokala föreningar och till det gemensamma behövs. Vi är en del av Guds rikes världsvida gemenskap. Så en uppmaning till dig och mig i tider av kris, lyft blicken, se människan!

  • I den svåraste av tider – så leder Kerstin EFS i krisen

    JAKOB ARVIDSSON

    2020-04-17

    Den senaste tiden har varit minst sagt speciell för EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem. Stora satsningar tvingas ställas in och ersätts i stället av krishantering på grund av Coronaviruset. Mitt i allt lever EFS vision i allra högsta grad.

    Vid tiden för vår intervju går arbetsdagen mot sitt slut och EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem har redan avverkat flera möten under dagen. I princip alla normala arbetsuppgifter har lagts åt sidan för att hantera den allvarliga situation som Coronaviruset fört med sig.

    Kerstin lyfter vikten av att vi ser varandras sorg och tröstar varandra. – Det är viktigt att vi visar nåd och inte bagatelliserar det vi nu ser hos andra. Bild: Jakob Arvidsson

    Bild: Rickard L. Eriksson

    EFS ledningsgrupp har haft många extrainsatta möten på grund av den nuvarande situationen. Som synes på teven i bakgrunden deltar vissa via webben.

    – När detta bröt ut hade vi fullt fokus på årskonferensen och andra spännande satsningar in mot hösten, så för mig och hela EFS har det handlat väldigt mycket om att ställa om, säger Kerstin och funderar ett tag innan hon fortsätter:

    – Men oavsett krisläge gäller fortfarande EFS vision – samhällen och människor förvandlade av Jesus. Vårt fokusområde är alltjämt att nå nya människor med evangeliet, hur kan vi göra det i tider av kris? I världshistorien har människor alltid gått igenom olika typer av tider. Det är över 100 år sedan det var en stor kris i Sverige och vi saknar erfarenheten att hantera det. Vi ser att Gud möter människor och verkar i tiden som är nu, då är det en utmaning för oss som missionsrörelse hur vi möter upp det.

    Kerstin lyfter fram att vårt land just nu är i sorg och att vi behöver visa förståelse för att vi reagerar olika på det som sker.

    – Vi går alla igenom olika typer av sorger just nu. Vi har den nationella sorgen som vi alla berörs av, sedan har vi den »fåniga« sorgen – exempelvis en inställd semesterresa eller en utebliven konsert, och inte minst den personliga sorgen när nära och köra dör. Alla sorger behöver få finnas sida vid sida, säger Kerstin och fortsätter:

    – Jag hör om unga människor som blir oroliga för framtiden, som länge har längtat efter sin studentfest och nu får se den försvinna i fjärran. De kan då tycka att livet är helt meningslöst och i ett större perspektiv kan vi som vuxna säga »vad är väl en bal på slottet«, men för många ungdomar är det en viktig milstolpe i livet. Då behöver vi steppa upp och stå sida vid sida i alla åldrar i olika typer av sorger. Vi behöver se varandras sorg och trösta varandra. Det är viktigt att vi visar nåd och förståelse och inte bagatelliserar det vi nu ser hos andra.

    Till EFS rikskansli i Uppsala har det strömmat in frågor och funderingar. Både praktiska frågor, oroliga frågor, och frågor kring hur EFS tänkt anpassa sig till regeringens löpande direktiv.

    – Vi sitter i regelbundna möten både med kansliledningen och EFS ledningsgrupp, bland annat för att kunna besvara de som hör av sig. För oss är det väldigt viktigt att vi kan skapa en trygg kommunikation. Vi har såklart påbörjat vissa åtgärder och ser behov av fler åtgärder hela tiden, säger Kerstin.

    En konkret sådan är att EFS har infört regelbundna morgonandakter på vardagar klockan 10.00 som sänds live på EFS Facebook-sida.

    – Genom dessa andakter vill vi visa att vi finns här och att vi är en missionsrörelse som kan ge ett ord till tröst.

    EFS riks har också inlett en satsning med webbsända söndagsgudstjänster på efsplay.nu. I skrivande stund har gudstjänster sänts från EFS-kyrkan i Ängelholm och Lötenkyrkan i Uppsala. Beroende på utvecklingen i landet kan det komma att bli sändningar från fler kyrkor också.

    – Vi vill inte stänga ner utan ställa om, vara kreativa och hitta nya sätt att möta människor och dela evangelium. Vi uppmuntrar också de som finns i vigningstjänster att bära ämbetskläder så att vi syns som kyrka i samhället. Om det är någon gång nöden är stor så är det nu, och i tider av kris behövs kyrkan som mest.

    Hela EFS påverkas såklart av Coronavirusets ödesdigra framfart. Ekonomin påverkas, givandet ser ut att minska och exempelvis lägergårdarna drabbas av avbokningar som i sin tur leder till akut ekonomisk kris. Stora evenemang som EFS och Salts årskonferens och det populära scoutlägret Patrullriks har ställts in, liksom en mängd lokala mindre arrangemang.

    – Vi kommer att ha frågor att hantera kring det här i en lång tid framöver inom EFS. Såklart är det tråkigt att ställa in, men det är helt nödvändigt och vi har bara mött förståelse för det i rörelsen. En stor sak som dock återstår att lösa är hur vi ska göra med årsmötet. Det kommer att bli av men vi vet inte exakt hur. Så snart vi kan går vi ut med hur det blir och ber om tålamod kring det.

    Många läger och evenemang ställs nu in och gudstjänster har fått övergå till att firas digitalt via webben. Här en gudstjänst i Grisbackakyrkan, Umeå. Bild: Johan Gunséus

    Kerstin hoppas att EFS kan gå stärkta ur krisen. – Vad vi gör tillsammans av den här svåra situationen, som faktiskt kan vara en möjlighet, blir avgörande.

    EFS rikskansli som arbetsplats har naturligtvis också påverkats: rutinerna kring handhygien har skärpts, stolarna vid fikaborden är utspridda, vissa möten sker via webben, färre ur personalen är på plats och jobbar och de olika avdelningarna får hjälpas åt i större utsträckning än tidigare.

    – Det känns väldigt meningsfullt. Vi tar fram det bästa hos varandra och agerar som ett lag. När det fattas människor på ena avdelningen så hjälps vi åt. Vi har på ett imponerande sätt lyckats ställa om väldigt fort.

    Vad Coronakrisen kommer att innebära långsiktigt kan inte ens förståsigpåarna förutspå, men Kerstin hoppas och tror att EFS kan gå stärkta ur den pågående krisen.

    – Vår värld kommer förändras, så också Sverige, så också EFS. Vad hela rörelsen tillsammans gör av den här svåra situationen, som faktiskt kan vara en möjlighet, blir avgörande. Det gäller att vi bevarar vårt missionsfokus och vårt hjärta i att vara en missionsrörelse. Då har jag svårt att se att vi inte skulle gå stärkta ur en kris.

  • Lötenkyrkan firade 50-årsjubileum

    2020-03-25

    Ärkebiskopen deltog i jubileumsmässa.

    Firandet pågick i en hel vecka och rundades av med jubileumsmässa den 1 mars. Kerstin Oderhem predikade och ärkebiskop Antje Jackelén ledde mässan tillsammans med Erik Johansson.

    – Det var fint att vi som samarbetskyrka fick visa på bredden som finns med både ärkebiskopen och Kerstin på besök. Ärkebiskopen uppmande oss att fortsätta stå på modets sida, precis som EFS gjort så ofta tidigare, säger Christoffer Abrahamsson, präst sedan drygt ett år i Lötenkyrkan i Uppsala.

    – Under jubileumsveckan fick vi både titta tillbaka och samtidigt rikta blicken framåt. Jag hoppas att Lötenkyrkan ska få förbli en öppen kyrka dit folk får komma som de är och dela vår gemensamma längtan om en fördjupad relation till Jesus.

  • Bildreportage: Kerstin Oderhem i Indien

    2020-03-25

    EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem är nyligen hemkommen från sin första resa till Indien, där hon besökte ett flertal platser, församlingar och hem med kopplingar till EFS. Här berättar hon om sina intryck.

    Kerstin hann, tillsammans med Erik Johansson, EFS internationella missionssekreterare, med att besöka 15 olika hem på sju dagar. Här tillsammans med pensionerade sjuksköterskor i Padhar som bildat en bönegrupp.

    – Det var fantastiskt att be med dem. Efter pensionen drog de igång ett arbete att be för byn. De ber regelbundet, flera timmar åt gången ett par dagar i veckan, säger Kerstin.

    Kerstin och Erik fick också äran att vara med och inviga den efterlängtade kyrkan i Sukktawa.

    – En mycket häftig upplevelse. Runt två tusen människor kom från byarna runtomkring och de som inte rymdes i kyrkan satt utanför under tälttak. Den festliga gudstjänsten pågick i flera timmar, säger Kerstin.

    Invigningen av kyrkan i Sukktawa avslutades med lunch för alla tusentals besökare. De tappra matlagarna hade börjat förbereda klockan fem på morgonen.

    Besöket i Indien innehöll också en rundvandring på Padhar sjukhus.

    – Jag slogs av den underliggande passionen – livet med Jesus – som ligger till grund för att detta sjukhus finns. De börjar varje morgon med gemensam morgonbön, mitt i det centrala väntrummet, och det präglar såklart hela verksamheten. När sången började blev patienterna nyfikna och kom för att lyssna – vilken missionsstation!

    I Betul vid de tidigare EFS-missionärernas gravar tog Erik Johansson upp psalmen Härlig är jorden.

    – Tänk om dessa missionärer, som la ner sina liv på den platsen, fick se vad Gud gjort och hur kyrkan har växt.
    I den psalmen sjunger vi »släkten följa släktens gång«, och då blev jag så rörd och grät så jag inte längre kunde sjunga, säger Kerstin.

    Under resan besökte Erik och Kerstin även flera nyplanterada församlingar på landsbygden.

    – Även om kulturen är så olika längtar vi efter precis samma saker: människor och samhällen förvandlade av Jesus. Det är helt fantastiskt att få se vad Gud gör i sin världsvida kyrka.

    Se bilderna och läs hela reportaget på http://budbararen.nu/artikel/bildreportage-kerstin-oderhem-i-indien/

  • Se mer av vad Gud gör

    KERSTIN ODERHEM

    missionsföreståndare EFS

    2020-01-07

    När jag lärde känna EFS för drygt 20 år sedan var det spännande. Jag mötte en rörelse som jag förälskade mig i och som formulerade mål om var den ville vara i framtiden. Allt eftersom jag lärt känna EFS under de år som gått har jag upptäckt att vi förhåller oss olika till förändring. Olika typer av förändringar passar olika människor och ibland kan vi önska att inget behövde förändras.

    Ibland får jag höra: »Jag känner inte igen EFS« eller »Det här är inte EFS« eller precis tvärtom »Detta är EFS«. Det verkar inte vara en generationsfråga, utan jag hör det sägas i olika generationer och på olika platser i landet. Det som utlöser påståendet är oftast olika kristna praktiker och kan handla om allt från hur man firar gudstjänst till hur man lever mission.

    Jag har försökt att göra en tillbakablick på EFS historia och ser då att vår rörelse sett olika ut i olika tider och på olika platser i landet, så är det även idag. Vi har formats av de människor som varit våra ledare och vi har attraherats av olika utryck och former och låtit det prägla våra sammanhang. Det är säkert så att allt vi gör, inte alltid är så genomreflekterat och vissa saker gör vi för att vi alltid gjort dem. Men våra olika föreningsformer visar på att det går att vara med i »olika« typer av EFS. Vi har de vanliga EFS föreningarna, EFS grupperna, samarbetskyrkorna och de nya sätten att vara kyrka. Vårt land är dessutom stort och det finns fromhetstraditioner som präglar vissa områden.

    Jag har funderat på hur vi i detta landskap visar varandra generositet. Jag tycker om det ordet i den bemärkelsen, att liksom se vad Gud gör på en plats och glädja sig över det som sker där även om man själv inte skulle trivas i det sammanhanget.

    Det finns en serie med barnböcker som handlar om Richard Scarrys äventyrsvärld. Böckerna utspelar sig i Sysselstad och där bor det många underbara djur. Två av dem är grisar, den ena heter Nasse Ja och den andra Nasse Nej. Grisarnas mamma frågar om de vill vara med och göra saker. Som ni förstår säger den ena grisen alltid ja och den andra nej. Det händer att jag möter Nasse Nej personer, de som likt sagans Nasse Nej börjar sin mening med »Jag tycker inte om«.

    Tänk om vi i våra relationer mellan varandra skulle se mer av vad Gud gör och tänka: »Ja!« Titta på varandra mellan generationer och tänka: »Ja!« Titta på varandras sammanhang och se det Gud gör och tänka: »Ja!« Sedan kan vi gå hem, till den kyrka som är vår och glädjas över att få vara just där.