Dansens hus Podcasts
-
Scenvåren är här och restriktionerna är släppta! Några av årets löften är redan infriade, som att Loretto hunnit se Stortorget på Riksteatern och Löftet på Kungliga Operan, annat ser vi fortfarande fram emot. Med nytt hopp. Vi har tillsammans sett "Den stora skrivboken" i Uppsala efter Agota Kristofs roman, vi är rörande oöverens om Lars Noréns "Solitaire" på Dramaten och på Dansens hus/Dramatens Elverket har Cecilia sett Gunilla Heilborns nya föreställning "37 timmar och 3 minuter" som inte är en iscensättning av - men likväl är inspirerad av - Tolstojs "Anna Karenina".
Dessutom spekulerar vi i vilken musik som enligt våra beräkningar borde spelas i Jens Ohlins och Hannes Meidals nytolkning av Shakespeares Macbeth - här kallad (Macbeth) - på Dramaten (premiär 18 feb) och funderar över hur Jan Klata kommer att hantera dårhusvinkeln i Peter Weiss "Mordet på Marat" i Göteborg (också premiär 18 feb. Vi pratar även om sevärda monologer, bra dans och dålig kulturpolitik.
Medverkande: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (producent & klipp) -
"Rosas danst Rosas" gjorde koreografen Anne Theresa de Keersmaeker till ett världsnamn redan vid premiären 1983. Cecilia Blomberg återvänder till en modern dansklassiker som fortsätter att turnera.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det finns de verk som bryter ny mark för ett helt konstområde. Dit hör "Rosas danst Rosas", ett av koreografen Anne Theresa de Keersmaekers allra tidigaste verk.
Det har också blivit något av hennes signaturverk som koreograf. Den där samtidigt exakta och lite slängiga stilen. Alltid i en nära dialog med musiken.
Än idag turnerar Rosas danst Rosas, nu med helt nya dansare som inte ens var födda 1983 då verket hade premiär. I höstas visades det bland annat på Dansens Hus i Stockholm.
Cecilia Blomberg
[email protected] -
Kritcirkeln är tillbaka! Vi blickar tillbaka på scenkonståret 2017, då trenden med teaterbearbetningar av böcker var stabil, och så pratar vi om årets första premiärer, som båda råkar bli på Dramaten: Häxorna och Tartuffe. Och så ser vi Eirik Stubos Oidipus/Antigone, när vi ändå är på Dramaten.
Med Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg
Kreddlista på sånt vi pratar om i avsnittet:
Houellebecq! Institutet, Siriusteatern och Teaterhögskolan i Helsingfors, på STOFF-festivalen http://institutet.eu/productions/houellebecq/
Främlingsleguanen av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan fyra
Hamlet av Jens Ohlin och Hannes Meidal Teater Galeasen
Häxorna av Roald Dahl, manus David Wood, regi Alexander Mørk-Eidem,, Dramaten
Swede Hollow av Ola Larsmo, regi Alexander Mørk-Eidem, Dramaten
Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström på Kulturhuset Stadsteatern och Vattnäs konsertlada
Half life av Sharon Eyal och De l’origine av Olivier Dubois, Kungliga Baletten
Max+ : Untitled Black av Sharon Eyal/Gai Behar och Max av Ohad Naharin, Göteborgsoperans danskompani
NINA - Materialize Sacrifice av Jo Kamamori, Noism1 (Japan) på City Contemporary Dance Festival, Hongkong
Cullbergbalettens 50-årsjubileum på Dansens hus, Eurydike är död av Birgit Cullberg
Mental states of Sweden in Dance av Mattias Andersson och Cullbergbaletten
Nicht Schlafen av Alain Platel, Les Ballets C de la B på Dansens Hus
Dancing on the front porch of heaven - Odes to love and loss av Ulysses Dove med Stockholm 59 North på Orionteatern
The Wonderful and the Ordinary av Gunilla Heilborn, I samarbete med Theater Im Bahnhof, på Dansens hus
Orionteatern: Arise Amazons av Karin Victorin och Rebecka Tiger, Hålet av Mattias Fransson, Automata av Erik Holmström/Malmö Dockteater
Dracula av Victoria Borisova-Ollas på Kungliga Operan och SVT Play
Tartuffe av Molière, regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten
Elektra av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles, regi Staffan Valdemar Holm, Kungliga Operan
Oidipus/Antigone av Sofokles i regi av Eirik Stubø på Dramaten
Gunilla Brodrejs lista på "10 sceniska grepp som teatrarna måste sluta med 2018", Expressen Kultur 17 januari: https://www.expressen.se/kultur/10-sceniska-grepp-teatrarna-maste-sluta-med-2018/ -
Interaktivt livekritikexperiment inspelat på Dansens hus, lördag 25 februari i samarbete med Kritiklabbet. Cecilia Djurberg och Loretto Villalobos recenserar dansföreställningen Sweat baby sweat av Jan Martens inför och tillsammans med publiken på Dansens Hus
-
YRKE: Skådespelare.
BAKGRUND: Lindy Larsson är född 1974. Han är utbildad dansare och skådespelare, men kallar Unga Dramaten för sin skola. Det var Birgitta Egerbladhs dansteaterföreställningar ("Tjechovträdgården" 2004) som öppnade dörren till den scenkonst där Larsson sig mest hemma. Han spelade även pastorsadjunkten i "Änglagård 3" (2010). Förra året gjorde han Che i "Evita" med Charlotte Perrelli på Malmöoperan.
AKTUELL MED: Döden i teaterkonserten "23" på Malmö stadsteater. I höst gör han sin drömroll som konferencieren i "Cabaret" på Malmöoperan. Larsson samarbetar även med Charlotte Engelkes i Wagnerföreställningen "All is divine" på Dansens hus i Stockholm i höst.
I PROGRAMMET: Lindy Larsson berättar om att vara mobbad tattarunge, att identifiera sig med Zack i "Änglagård" och om att övervinna sina rädslor. Vägen från mobboffer i skolgårdens hörn till värmen i scenens mitt gick via Electric boogie. Men om hans ovanliga familj inte hade lämnat Småland i rättan tid kunde det ha slutat tragiskt, inte bara för Lindy, utan också för brorsan Sonny. -
Su-En har ett eget butohkompani. Numera har denna från början så urbana, japanska form av danskonst ett fäste i en byskola på landsbygden utanför Uppsala, där det internationellt verksamma Su-En Butoh Company har sin bas sedan 1997.
Butoh är en krävande och egenartad danskonstform som uppstod i 60-talets avant gardekonströrelse i Tokyo. Det var ett explosivt decennium, kulmen på en period där urgamla kulturella traditioner befann sig på våldsam kollisionskurs med starka influenser från västvärlden som vällde in efter andra världskriget i det tidigare slutna Japan.Genom åren har Su En Butoh Comapny gjort en lång rad föreställningar av olika slag, ofta på platser som köpcentrum, kyrkor, lastbilsflak, båtar, festivaler och inte minst på Skrotcentralen i Uppsala, som Su-En idag betraktar som sin hemmascen.Susanne Skog följde butohkonstnären Su-En under arbetet med föreställningen Rapture på Dansens Hus i Stockholm, och vidare in i förberedelserna för utställningen Visceral Space på Uppsala Konstmuseum, med anledning av Su-En Butoh Companys 20-årsjubileum. Den öppnar på lördag den 28:e januari med en invigning där butohkompaniet framträder tillsammans med bl a en kranbil och ett antal metallskärbrännare.
