Carl Larsson Podcasts
-
Varmt välkomna till årets Julsaga. God Jul! Sagan heter Gamle kamrerns julafton och ingår i boken Tio nya sagor av Albrekt Segerstedt med illustrationer av Carl Larsson. Boken är från 1883 Bonnier, Öreskrifter för folket. Den kostade 25 öre och är en vacker och sorglig, vacker berättelse om julen och ensamhet. Det avbildade exemplaret finns på litteraturbanken.se och tillhör Uppsala Universitet. Har du svåra tunga tankar gällande ensamhet i jul så be om hjälp. Tex kontakta mind.se
-
Carl Michael Bellmans (1740-1795) betydelse för den svenska vistraditionen går inte att överskatta. Född in en välsituerad ämbetsborgarklass gick Bellman från lovande ung ämbetsman till en omtalad visdiktare och underhållare med stöd ända upp från Gustav III.
Nästan lika kända som nationalskalden själv är karaktärerna som befolkade hans Fredmans epistlar och dryckesvisor. Här hittar vi den alkoholiserade urmakaren Jean Fredman, musikern Movitz, korpral Mollberg och den prostituerade Ulla Winblad tillsammans med gestalter hämtade från den bibliska, grekiska, romerska och fornnordiska mytologin.
I den nymixade reprisen av avsnitt 89 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Carina Burman, docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och aktuell med boken Bellman. Biografin.
Småstaden Stockholm med omgivningar är fonden där Bellmans visor och liv utspelar sig. Född in i burgen ämbetsborgarskap kom familjens ekonomiska status sjunka långsamt ned i ekonomiskt moras. Det var också Bellmans stora skulder som tvingade honom att säga upp sin tjänst på Riksbanken. Efter Gustav III:s statskupp 1772 skrev Bellman hyllningssången Gustavs skål och med tiden skulle kungen Gustav III stötta Bellman.
Adelskap var aldrig aktuellt eftersom han hade svårt för att veta vad gränserna i de finare salongerna gick. Hela hans vuxna liv präglades också av allvarliga ekonomiska problem.
Bellman uppfann också en fantasiorden där alla medlemmar var svåra alkoholister. Statuterna var formulerade att ingen kunde bli medlem i denna Bacchi Orden, som inte minst två gånger hade legat redlös i rännstenen.
Bellman var populär under sin levnad, men han dog utfattig och sjuk 55 år gammal. Någon gravsten restes inte förrän 1851.
Musik: Ur vägen, ur vägen av CM Bellman, Fredmans sång 27 med Sven Scholander, Public Domain
Bild: Carl Michael Bellman i Sergels ateljé av Carl Larsson, Public Domain
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I detta avsnittet tackar vi av säsong 2 i Guldtands Podcast och välkomnar också in säsong 3. Vi snackar såklart även lite om vad som kommer i säsong 3. Men i det stora hela är avsnittet till mina av Carl Larsson som avlivades dagarna innan detta spelades in. Min katt jag nästan haft i 18 år och som varit med mig sen ja flytta hemifrån. Han var och är min bästa vän. I ett år isolerade ja mig och blev nykterist som jag är än idag. Han var med hela resan från det svåra till nykter glädje.
Carl Larsson 2022❤️
Ha nu en trevlig semester så ses vi igen vecka 32 8/8 Måndag 06:00
Med Vänliga Hälsningar
Guldtand
Entreprenören Mikael Thomsen från Göteborg
Ljudtekniker: Emil Johansson / CrystalEntertainment
Redigering: Emil Johansson / CrystalEntertainment
Ljudtekniker's instagram @emilakaempa
Följ Guldtands Podcast Facebook: https://www.facebook.com/Guldtands-Podcast-234558507697843/
Följ Guldtands Podcast Instagram: @guldtandspodcast -
Ny unisex-folkdräkt, förfalskade Basquiat-målningar, sommarpratare, nya mediestödet, boktips, och ska barn sjunga om mord på skolavslutningar?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Nanna Hallberg och Donia Saleh går igenom veckans kulturnyheter. Viktiga frågor besvaras som: Vilka böcker ska man läsa i sommar? Hur tar man reda på om en tavla är förfalskad? Och är det bara stockholmare som bryr sig om mode på ett äckligt sätt?
-
.. Dalarna.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
الآن زالت كل القيود التي فُضت في السابق بسبب وباء كورونا، وكثير من الناس يخططون لإقامة حفلات الزفاف وحفلات أخرى في هذا الصيف.. لكن ماهي الموديلات والألوان التي تتماشى مع آخر صيحات الموضة لهذا الصيف؟
إسراء حمد تبيع فساتين مميزة للحفلات والأعراس ولديها الكثير مما يمكن قوله في هذا المجال.
كما نلتقي أيضاً في هذه الحلقة بالفنانة ريم سويدان المقيمة في فالون Falun في دالارنا Dalarna، حيث ستُحدثنا عن مصدري إلهامها وهما كارين وكارل لارسون.
هذان الفنانان السويديان الذان عاشا في دالارنا Dalarna قبل 150 عاماً، هما من أشهر فناني السويد وفنهما محفوظ بعناية في منزلهما خارج فالون Falun حتى الآن..
ريم ستحدثنا عما يميز فن هذين المبدعين عن غيرهما من الفنانين.
SVENSK TEXT
Esra tipsar dig inför sommarens fester. Reems inspiration finns i konstnärer från Dalarna
Så ska du klä dig när du ska på sommarfest! Esra Hamad tipsar dig om det senaste festmodet. Reem Swaidan berättar om konstnärer som inspirerat henne
Nu är alla restriktionerna efter pandemin borta. Många planerar för stora fester och bröllop. Men vilka färger och modeller ska jag välja i sommar. Esra Hamad säljer fest- och bröllopsklänningar och vet vad som gäller
Reem Swaidan är konstnär och jobbar som konstnär i Falun i Dalarna. Hon berättar om sina stora inspirationskällor, Karin och Carl Larsson. Det är två mycket välkända svenska konstnärer som levde för 150 år sedan. Deras konst finns väl bevarad i deras hem utanför Falun
-
Ett möte mellan två skandinaviska kvinnliga konstnärer i 1880-talets Paris. Venny Soldan agerar modell och Hanna Hirsch målar. Linda Fagerström reflekterar över allt som döljer sig i ett porträtt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången 2017.
Det är en januarimorgon i Paris 1887. Fuktig kyla sveper med flodvattnet längs Seines kajer. Drar utmed boulevarderna, förbi trottoarkaféernas skrangliga bord och letar sig fram över golvplankorna inomhus. Kallast är det förmodligen i konstnärsateljéerna i Montparnasse. I en av dem, på Rue Notre-Dame-des-Champs 53, möts konstnärerna Hanna Hirsch, 23 år och Venny Soldan, 24 år. Syftet är att arbeta på ett porträtt. Hanna Hirsch ställer sig vid staffliet. Venny Soldan, som idag tar på sig rollen som modell, sätter sig på golvet. Mattan är tunn och skrynklig, men skyddar från det värsta kalldraget. Bakom henne står en målarduk på sin spännram lutad mot väggen intill en gipsfigur, kanske en halvmeter hög.
Venny Soldan är från Helsingfors, där hon gått fyra år på Finska konstföreningens skola. Hennes far är ingenjör och filosof. Hanna Hirsch har hemma i Stockholm utbildat sig i Konstakademins särskilda klass för kvinnor, kallad Fruntimmersavdelningen. Hon är dotter till musikförläggaren Abraham Hirsch. Efter giftermålet med konstnärskollegan Georg Pauli hösten 1887 byter hon efternamn och är i konsthistorien oftast kallad Hanna Pauli.
Bägge kvinnorna hade kommit till Paris för att bli elever vid stadens fria konstnärsutbildningar med likvärdig undervisning för både kvinnor och män, en fransk nymodighet. Men den här dagen tillbringas alltså i ateljén.
Medan Hanna Hirsch blandar färg på paletten, börjar de bägge kvinnorna prata. Ingen av dem vet ännu, att deras möte kommer resultera i ett porträtt som blir känt och omtyckt, att det samma höst ska ta sig genom nålsögat till den prestigefyllda och jurybedömda Parisutställningen Salongen – och småningom ska hamna i samlingarna på Göteborgs Konstmuseum.
De diskuterar konstnären de bägge beundrar, Jean Bastien-Lepage, och den franska trenden plein-air-måleri. För dem, likt de andra skandinaviska konstnärer som kom till Paris under 1800-talets slut, var det nytt att arbeta utomhus i friska luften – ”plein air”. På kontinenten var det däremot vanligt att lämna ateljén för att skildra verkliga situationer och vardag. Likt flanörer strosade konstnärer som Jean Bastien-Lepage, Edouard Manet och Claude Monet längs stadens gator för att med skissblocket i hand iaktta det moderna livet. Ånglok, hundpromenader, bordeller och Moulin Rouges dansrestauranger – inget motiv var för simpelt.
Som borgerliga flickor hade Venny Soldan och Hanna Hirsch inte riktigt samma möjligheter. Att sitta i hörnet på absinthaket för att teckna stadens larmande nöjesliv var otänkbart för dem. De enda kvinnor som förväntades vara där hörde till arbetarklassen: servitriser och prostituerade. Ingen borgerlig kvinna ville riskera tas för en sådan. Därför kunde de kvinnliga konstnärerna inte skildra de miljöer som i konsthistorien senare skulle kodas som tecken för det moderna: bardisken, cabaretscenen eller revyernas kvällsföreställningar.
Vanligare i Venny Soldans och Hanna Hirschs motivkrets blev frukostbordet, verandan eller eftermiddagsutflykter till stranden och parken, alla ögonblicksbilder som vittnar om borgerliga kvinnors begränsade rörelsemöjlighet under slutet av 1800-talet – och som anger vilka situationer och platser Soldan och Hirsch hade att navigera mellan och konstnärligt förhålla sig till.
Ändå utmanade de konventionerna på andra sätt; de hade dragit till Paris för att leva fria från föräldrarnas krav och kontrollerande blickar. Sedan 1881, då ogifta kvinnor i svensk lag blev betraktade som myndiga vid 21 års ålder, hade världen öppnat sig för dem. På åtminstone nästan samma villkor som sina manliga generationskamrater kunde de resa och leva självständigt.
I den skandinaviska konstnärsgruppen i Paris fanns den självupptagne Carl Larsson, som aldrig missade ett tillfälle att uttrycka sin avsky för kvinnliga konstnärer. En kväll hade han inför gästerna vid en stor middagsbjudning skällt ut hustrun Karin Bergöö – också konstnär – då hon av misstag vält en stol, eftersom hon hade en baby i famnen. Säkert pratade Hanna Hirsch och Venny Soldan även om sådana händelser i vänkretsen under mötet i ateljén på Rue Notre-Dame-des-Champs, men det är också lätt att föreställa sig hur de sinsemellan diskuterar kompositionen, färgerna och vinklarna i målningen som växer fram. Att de kommer överens om att Soldans bekvämt framsträckta ben ska målas just så, trots att det innebär att undersidan på hennes smutsiga sko syns, och nästan trycks upp i ansikten på betraktaren. Att de skrattar åt hur provocerad konstpubliken kommer bli av det. Och, att de enas om att tiden är mogen för ett realistiskt porträtt av en kvinnlig konstnär: i enkla ateljékläder med färg på fingrarna. Inga koketterier, inga tvättade händer.
Ateljén såväl som konstnärsyrket, av tradition mansdominerad mark, har de erövrat. Men inte bara det: i porträttet möts de bägge kvinnorna också som konstnär och modell. Denna konsthistoriskt belastade konstruktion – ”konstnären och hans modell” – har de också gjort till sin: modellen är ju i det här fallet konstnär själv och allt annat än den namnlösa kvinna som vi i så många målningar sett ligga avklädd där strax bakom konstnären i fråga: en påklädd man, stolt poserande intill sitt objekt, modellen.
Att den här modellen, Venny Soldan, istället skildras som ett subjekt är förstås den stora skillnaden. Och naturligtvis att hon inte är naken, utan bär enkel, höghalsad svart blus och en lång, vid kjol i samma färg. Sittande på golvet med benet rakt ut framför sig, verkar hon vara mitt i en tanke. Håret är bortstruket från ansiktet, hastigt uppsatt i praktisk frisyr. I handen klämmer hon en bit lera eller en sudd, som vore hon uppslukad av ett konstnärligt avgörande, koncentrerad inför en skiss. Eller kanske på vippen att formulera ett argument i diskussionen med Hanna Hirsch. I vilket fall som helst är hon alldeles obekymrad över att bli iakttagen och avbildad, helt oberörd över kroppens tyngd mot golvet och ryggens krökning. Hon är ande mer än kropp, helt tagen i anspråk av sin koncentration och inspiration.
De upplevelserna bildade klangbotten i mötet mellan Hanna Hirsch och Venny Soldan den där kyliga morgonen. Erfarenheterna av det moderna livet, att leva bortom krav på ordnat liv med rutiner, etiketter och korsetter, delade de. Och då porträttet stod klart några månader senare, kunde det också förnimmas i själva bilden. Kanske särskilt i det djärva tilltaget att skildra Soldan som den yrkesperson hon är, klädd i slitna arbetsplagg sittande på golvet, men också att hon mitt i ett inspirerat ögonblick. Helt ointresserad av att behaga en manlig betraktare är hon istället en kvinna uppslukad av mötet med en annan kvinna, Hanna Hirsch – som för säkerhets skull signerade porträttet med både sitt för- och efternamn i tydliga versaler, mycket synligt helt nära Venny Soldans fot.
Därför kan man säga, att Hanna Hirschs porträtt av Venny Soldan skildrar ett möte mellan två målmedvetna, intellektuella kvinnor, på väg ut i det moderna livet – men också deras möte med detta liv; med Paris och en tillvaro som självständiga individer.
Linda Fagerström, konsthistoriker och konstkritiker
