ICA Podcasts
-
Visa vem du är när du spelar om pengar och jag ska berättta vem du är. Morris Wikström reflekterar över hasardspelens djupa betydelse i den klassiska ryska litteraturen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 22/9 2020.
Jag spelar inte om pengar. Tvärtom. Jag har en djupt liggande oro för att stå barskrapad – särskilt utan att ha hunnit fundera över konsekvenserna av mina beslut. Därför tog det lång tid innan jag besökte ett spelhus. Men så en sen kväll blev jag spontant medbjuden till ett av Stockholms casinon – och tackade ja. Jag underströk att jag absolut inte tänkte spela, utan att jag följde med bara för att se en miljö som jag aldrig sett förut. Till saken hörde också att jag just avslutat Fjodor Dostojevskijs ”Spelaren”.
I den korta romanen befinner sig huvudpersonen – spelaren – i den tyska staden Roulettenburg. Han är där som privatlärare åt en förmögen familj, och är djupt förälskad i familjens dotter. Samtidigt, i kulisserna, befinner sig familjen i en prekär situation med ekonomiska skulder. För att klara sig ur knipan sätter familjen sitt hopp till en förmögen släkting, farmodern som förväntas gå bort inom kort och lämna efter sig ett stort arv. Till allas förvåning dyker hon själv upp i Roulettenburg – inte alls sjuk – och börjar spela bort sin förmögenhet på stadens casino.
Dostojevskij hade själv återkommande skov av spelmani. Många är breven till hans fru Anna som förgäves väntar på honom i Ryssland under tiden som författaren tillbringar dag och natt på ett casino i Tyskland. Kan du skicka mera pengar, skriver han som svar på hennes långa brev om saknad och oro. Allt kommer bli bra, jag reser strax hem, jag ska bara vinna tillbaka det jag förlorat… Som många spelmissbrukare försöker Dostojevskij hitta orsaken till sina misslyckanden hos sina nära och kära. I spel, hävdar Dostojevskij, vinner man så länge man behåller sitt kallsinne. Men de kärleksfulla breven och saknaden efter Anna gör Dostojevskij emotionell, och därför går det sämre.
Dostojevskij är långt ifrån den enda ryska 1800-talsförfattare som låtit kort- och hasardspel ta stor plats i sina litterära verk. Kortspelet är, tillsammans med baler, danser och parader, en nyckel för att förstå romanfigurerna också hos författare som Tolstoj, Pusjkin och Gogol. Spader dam, ruter knekt, hjärter tre. Alla kort har sin roll att spela – och det har också valet av kortspel. Litteraturvetaren och kulturhistorikern Jurij Lotman beskriver i sitt verk ”Besedy o russkoj kulture” (Samtal om rysk kultur) hur valet av kortspel speglar romanpersonernas status och känsla av kontroll över sina liv. Det finns kortspel som bygger på slumpen. Sådana kortspel är illa sedda av den ryska överklassen. Högre status har spelen som kräver skicklighet – i den typen av spel faller ansvaret tyngre på spelarens axlar, det finns en teoretisk möjlighet att faktiskt kontrollera spelets gång. Men i gengäld är också insatserna större och fallet högre.
Men typen av spel säger inte bara något om den som deltar, det avslöjar också något om samhället personen lever i. Jurij Lotman gör en poäng av att kortspelets lockelse under första häften av 1800-talet uppstod i kontrast till det rangbundna, högst hierarkiska samhället i Sankt Petersburg. Allting var lagbundet och reglerat. Kortspelet var en av få tillflyktsorter där slumpen och ödet fortfarande spelade en viss roll. Samtidigt skulle den emotionella upphetsningen under kortspelen inte märkas – spelaren skulle stoiskt uthärda förluster och hålla god min. Få har gestaltat den kontrasten bättre än Leo Tolstoj, som i ”Krig och Fred” låter Nikolaj Rostov spela bort familjens sista pengar i ett rusigt kortspel utan att kunna visa sin förtvivlan.
Samtidigt regerade såklart ett verkligt godtycke i det ryska samhället. Det är inte en slump att handlingen i Dostojevskijs ”Spelaren” kretsar kring striden om ett arv. Ett penndrag på ett papper kunde i tsar-Ryssland, där tillgångarna var så extremt ojämnt fördelade innebära skillnaden mellan livslångt överflöd och livslång svält. På det viset förvandlar Dostojevskij sina romanfigurers sociala spel till en form av roulett – där varje ny relation och bekantskap blir en insats som förhoppningsvis ska löna sig.
För Dostojevskij, som under 1860-talet gav sig i kast med dåtidens stora ryska identitetsfrågor, fanns såklart också en dimension av storpolitik och kulturell identitet i att hänge sig åt ödet. I ”Spelaren” låter huvudpersonen det irrationella och ödesstyrda stå i kontrast till den västerländska sparsamheten. ”Enligt min åsikt”, säger spelaren, ”är rouletten uppfunnen just för ryssarna. […] Ryssar har inte den där förmågan att samla kapital som är så utmärkande för de västeuropeiska civiliserade invånarna och som av dem anses vara en så väsentlig grundval för den jordiska lyckan. […] Men det är inte helt säkert, vilket som är mest tarvligt: det dåraktiga lättsinnet hos ryssarna eller detta sparande och hopskrapande av pengar, som utmärker våra hedervärda grannar […] För min del […] vill jag hellre tillbringa hela mitt liv i ett kirgistält, än böja mig för sparandets ideal, som tillintetgör individualiteten och gör människan till ett bihang åt sin plånbok”.
Jag vandrar runt på heltäckningsmattorna under vargtimmarna på casinot i Stockholm. Här, liksom i Ryssland på 1800-talet, går det att se tydliga skillnader i de olika spelens status. På bottenvåningen återfinns spelen som styrs av slumpen, medan pokerspelarna, vars insatser är större, sitter på de övre våningsplanen. Ett minne kommer till mig. Det är fredag, mamma kommer hem från jobbet på dåligt humör, frustrerad. ”Nu satsar vi”, säger hon till mig och min bror. Vi går ner till spelbutiken på ICA och mamma säger åt oss att plocka på oss de olika spelkupongerna i spelbutiken. Vi är inte säkra på vad spelen går ut på. Men vi fyller i kuponger för Bingolotto, Keno, Stryktipset och v75. Vi är rusiga. Nu händer det. ”Jag är så trött på att inte ha pengar”, säger mamma. Dagen efter bänkar vi oss framför tv:n och har koll på resultatservicen på text-tv. Vi för anteckningar och gör streck i våra kuponger. Men det går inte. Vi vinner ingenting och mamma säger uppgiven och full av ångest: det här gör vi aldrig igen.
Ingen kan i längden vinna mot banken eller vem det nu är som delar ut korten i spelen vi för tillfället deltar i. Men enbart ritualer och sociala koder är inte nog för att förstå varför vi under olika faser i våra liv ändå försöker. Speldjävulens långa fingrar kan nå vem som helst. Det vet Dostojevskij bättre än någon annan. I den melankoliska slutscenen i ”Spelaren”, efter att huvudpersonen förstått att hans spelande gjort att han förlorat sitt livs kärlek, påminner han sig i en hastig tillbakablick om hur han en gång hade en enda gulden kvar. En enda gulden efter att ha spelat bort alla sina tillgångar. Han hade tvekat. Skulle han satsa sitt sista mynt eller låta förlusterna stå. Skillnaden mellan en gulden och inga pengar alls är enorm. Men, säger spelaren, jag satsade min gulden – min allra sista. ”Endast 20 minuter stannade jag i spelsalen och då jag lämnade den hade jag 170 gulden på fickan. Detta är ett faktum! Så mycket kan ibland en enda gulden betyda!”, utropar han.”Och vad skulle ha inträffat om jag då hade förlorat modet”, säger han och vänder tillbaka till roulettbordet.
Morris Wikström, journalist
-
Politikerna har sett till att splittra oss genom åren, och det är illa nog. Men, nu börjar även dom som politikerna har bjudit hit, utan att fråga oss - att splittra oss. Traditioner är viktiga, för att det är något som vi delar och håller oss samman. Det är viktigt att våra barn kan växa upp, och dela dessa traditioner med sina vänner. Men, nu ifrågasätter dom som kommer utifrån detta. Kommer Tomten tvingas packa ihop, och lämna landets förskolor? Lyssna på detta program!
MÅLET ÄR 2500 KR INNAN DEN 31 JANUARI - OCH DET FATTAS CA 1500 KR:
Swish: 073 846 37 64
Meddelande: Gåva
GÄSTERNA I PROGRAMMET, PRATAR OM:
* "Nysvensk" upprörd över Tomtens besök - "Inte naturligt".
* En väldigt ensam Jul, i många svenska hem.
* Nyårsafton: Samtidigt som kaos råder i förorten, så spyr den stupfulla mamman med barnvagnen i handen.
* Yttrandefrihetens sista dödsryckningar - Nu sparkas även Swebbtv ut.
* Glasbitar i mat på marken - Landets husdjur är i fara.
* Ville vinna för att hon är svart.
MEDVERKANDE:
Programledare: Lelle Johansson.
Gäster: Johan Widén, Elisabeth Engman & Lennart Matikainen.
VI SÖKER NYA GÄSTER:
[email protected]
Förra programmet:
FRÄLSNINGSARMÉNS JUL MED MIGRANTER - "DOM BEHÖVER KÄNNA HOPP"
https://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/fraelsningsarmens-jul-med-migranter-dom-
Alla program:
https://www.spreaker.com/show/verklighetschecken
Eller sök på Verklighetschecken på iTunes eller Spotify.
NÄSTA NYA PROGRAM:
Lördagen den 16 Januari.
VECKANS TIPS
LELLE
Trollpolska (Nyckelharpa, Fiol & Orgel)
https://youtu.be/DyzopylT-Yg?t=7
LENNART
Kristina knivrånad på ICA
https://swebbtv.se/videos/watch/1c73d985-f569-4713-b4fc-c706df2d4932
ELISABETH
Big Little Lies
https://www.imdb.com/title/tt3920596/
JOHAN
Jack Reacher
https://www.imdb.com/title/tt0790724/ -
Vd, 52 år. Född i Lund, uppväxt i Uddevalla och Lerum, bosatt i Sigtuna. Sommarvärd 2019.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Efter att Caroline Farberger gått ut och berättat om sin könskorrigering från man till kvinna fick hon i höstas ett sms från en kvinna hon jobbat med för flera år sedan. Kvinnan skrev: ”Jag har varit med i flera ledningsgrupper styrda av män, men det var i din ledningsgrupp jag upplevde att männens röster premierades mest”.
– Min självbild av att alltid ha varit den som verkligen sett mina kvinnliga kollegors situation fick sig en rejäl törn… skuld och skam växte sig stark i mig, säger Caroline Farberger.
Hon menar att nya insikter lagt till nya egenskaper i hennes ledarskap: Som att verkligen lyssna på allas åsikt på ett möte innan hon fattar beslut och att vara mer medveten om - och öppen med - sina svagheter och styrkor.I programmet vänder sig Caroline till sin dotter och säger att ambitionen måste vara att inte behöva acceptera förlegade normer utformade för ett näringsliv som en gång var format av män för män:
– Det är dags att en gång för alla begrava föreställningen om att kvinnor behöver bete sig som män för att göra karriär.
Om Caroline FarbergerVd för ICA försäkring som gick ut och berättade om sin könskorrigering och transition från man till kvinna. Gick hem från jobbet som Carl i kostym ena dagen och kom tillbaka som Caroline i kjol den andra.
Har nu efter ett år som kvinna fått nya insikter om hur illa ställt det är med jämställdheten mellan könen i näringslivet.
Har dubbla examina som civilekonom och civilingenjör. Har arbetat som managementkonsult och haft chefspositioner på Trygg-Hansa.
Fick pris som Årets HBTQ på QX Gaygala.
– Som man och ledare på hög nivå kunde jag känna mig lite hotad när det pratades om inkludering och mångfald. Men det krävdes inte lång tid för mig som kvinna att inse att jag som man varit ohyggligt privilegierad. Mitt Vinter är en berättelse om ett uppvaknande som fler i näringslivet skulle må bra av.
Producent: Mia Odabas
