biblioteket Podcasts
-
Ordförande och Elias får sällskap av Legoknekten, och Kaffe-Danne, på Biblioteket, bara några timmar efter den historiska cupfinalen som förlorades med minsta möjliga marginal mot IFK Kristianstad.
Vi landar framförallt i stoltheten över resan Hammarby Handboll gjort. Vi tar ner insatsen och pratar om den sinnessjuka stämningen i Jerka, plus en del annat kring matchen.
Därefter är det fokus på Legoknekten som bland annat tar bladet från munnen gällande dokusåpan svensk handboll, shootouts, Emil Berggren, Disciplinnämnden, avstängningen, samt kommande mötet mellan Bajen och Önnered. -
Ordförande och Elias får sällskap av Legoknekten, och Kaffe-Danne, på Biblioteket, bara några timmar efter den historiska cupfinalen som förlorades med minsta möjliga marginal mot IFK Kristianstad. Vi landar framförallt i stoltheten över resan Hammarby Handboll gjort. Vi tar ner insatsen och pratar om den sinnessjuka stämningen i Jerka, plus en del annat kring matchen. Därefter är det fokus på Legoknekten som bland annat tar bladet från munnen gällande dokusåpan svensk handboll, shootouts, Emil Berggren, Disciplinnämnden, avstängningen, samt kommande mötet mellan Bajen och Önnered.
-
Lek! Del 6. I biblioteket
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sarjassa Leekamhaan! saat leekata Britan, Antonin ja Aili Hennix-Raukolan kans.
Met leekama pipluteekkiä. Pipluteekissä häätyy olla hiljaa. Sielä piplutekaarie tipsaa hyvistä kirjoista. Ja sitten sinne tullee oikea författari joka lukkee hänen jännästä kirjasta. Ja sitten vielä kuulema ko piplutekaarie kertoo mitä pipluteekissa yölä tapahtuu.
//
I serien Lek! får du leka med Brita, Anton och Aili Hennix-Raukola.
Nu leker vi bibliotek. I biblioteket måste man vara tyst. Där tipsar bibliotekarien om bra böcker. Och dit kommer riktiga författare och läser ur sina spännande böcker. Och så får vi höra bibliotekarien berätta om vad som händer i biblioteket på natten.
//
PIPLUTEEKKI - Bibliotek
KIRJA - Bok
LUKEA - Läsa
SANA - Ord
PUUSTAVI - Bokstav
JÄNNÄ - Spännande
HURJA - Hemsk, ruskig
KURJA - Eländig
IKÄVÄ - Sorglig
MUKAVA - Rolig
FÖRFATTARI, KIRJAILIA - Författare
PIPLUTEKAARIE - Bibliotekarie
-
I dagens avsnitt diskuterar vi postural träning med Rasmus Svärd, fysioterapeut och specialist inom postural terapi. Postural träning syftar till att korrigera felaktiga kroppshållningar och rörelsemönster, vilka ofta ligger bakom smärtor och nedsatt funktion. Genom att återgå till en naturlig och avslappnad hållning och rörelse, kan kroppens självläkning aktiveras och symtom kan minska.
Rasmus Svärds arbete och metoder finns tillgängliga på hans hemsida Postural Workout och på hans Instagram-profil Physio Rasmus. För medlemmar i Hälsodetektiverna har vi lagt till en exklusiv film i vårt Bibliotek. I filmen instruerar Rasmus Karl i grundläggande rörelser för postural träning, vilka är utmärkta att utföra före vanlig styrketräning.
Vårt medlemskap erbjuder även månatliga medlemsmöten, ett aktivt forum för frågor och svar samt hälsoutmaningar några gånger om året. För att ansluta till vårt medlemskap och få tillgång till dessa resurser och aktiviteter, kan du besöka vår hemsida Paleoteket.
Mer från oss:
Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad med de senaste nyheterna och få tillgång till exklusivt innehåll. Skriv upp dig här: https://www.paleoteket.se/nyhetsbrev/Våra böcker: Upptäck vårt utbud av böcker som kan ge dig en djupare förståelse för hälsa och välbefinnande. Läs mer här: https://www.paleoteket.se/bocker/Utbildning: Vi erbjuder en rad kurser och utmaningar online för att hjälpa dig på din hälsoresa. Läs mer här: https://www.paleoteket.se/utbildning/Medlemskap: Bli en del av vår gemenskap inom Hälsodetektiverna samt få tillgång till värdefulla rabatter. Läs mer här: https://www.paleoteket.se/medlemskap/Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hjältarna jagar vidare efter syster Klaras mördare. Spåren leder till det mäktiga biblioteket! Kommer de finna mördaren i tid? Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Den förmedlar känslor och sträcker ut sig mot evigheten och rymden. Journalisten Anna Thulin har förälskat sig i ett skiljetecken som tycks rymma allting.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras den 28 november 2018.
Kan ett skiljetecken rymma allt mellan liv och död, och påminna om oändligheten? Om svaret är ja, så är det nog asterisken, denna lilla stjärna som vid första anblick tycks ganska oansenlig på tangentbordet.
Till utseendet liknar den det fem tusen år gamla tecknet dingir, som var den sumeriska symbolen för gud eller gudinna. Men förutom yttre likheter så finns det inget som säger att asterisken blev till där. Vad man däremot vet är att den lilla stjärnan dök upp för två tusen år sedan i papyrus, där den användes för att granska och ge kritik på homerisk poesi. En av de som använde tecknet var Aristarchos från Samothrake, en berömd grammatiker och föreståndare för biblioteket i Alexandria omkring tvåhundra år före vår tideräkning. Den stjärnliknande formen har skiftat genom seklen, men asterisken har genom alla tider använts för att justera språkliga felaktigheter eller för att göra tillägg. Det finns såklart fler skiljetecken för det syftet. Men där andra sorters tillägg görs inuti själva texten (en bisats som antingen är mjukt omgärdad av parenteser – eller skarpare med tankstreck – ofta med syfte att skapa rytm eller tempo), så svävar asterisken intill det sagda. En fotnot. Ett förtydligande. En växande stjärna eller ett maskhål i rymden, där verkligheten får nya dimensioner. Där det som inte ryms i den flödande framställningen får en ny chans lite längre ned. Asterisken är att säga: Det vad detta jag menade. Mer exakt så. En torr Wikipedia-förklaring eller glittrande fotkedja som smyckar textkroppen.
Fast det är bara en sida av den lilla stjärnan. Lika ofta som asterisken vill korrigera, lyfta fram och lägga till, lika ofta vill den dölja. Åtminstone skenbart, som att det mellan f och ck står ett u. Det gör sig bättre i skrift, i tal måste man fylla ut. F stjärna C K – nej, det blir bara löjligt. Hellre säga ”fuck” i radion än att tassa kring ett grötigt, obegripligt språk. Kan då asterisken ses som ett tecken på självcensur? Ett utsuddande av bokstäver för att dölja det skamfyllda? Det tror jag inte, snarare är det en lekfull vink med tabun. Trots döljandet är ju meningen att alla ska förstå vad som sägs. Stjärnan understryker att ett uttryck kan uppfattas som anstötligt, men vi använder det ändå. Att dölja för att synliggöra, med andra ord.
Men ibland döljer verkligen asteriskerna det mest väsentliga. Och hur irriterande är det inte när det drabbar en själv. Vem har inte upplevt de små stjärnorna stirra med hånfullhet när man glömt sitt lösenord? Stjärnor som tycks vara på väg att dö och kollapsa och suga all materia till sig… Kanske är det i själva verket vad rymdens svarta hål innehåller? Visst är det en kittlande tanke: I universums evighetsmörker gömmer sig en oöverskådlig mängd glömda bankkoder, förlorade facebook-inloggningar och ekon av alla porttelefoner som du inte släppts in vid.
Asteriskens lekfullhet går igen med mobilspråkets emoji-symboler, förkortningar och dramaturgiska instick. I rollspel, chattar och nätforum används tecknet ofta för att symbolisera en handling. *rofl* är både kortare och snärtigare än ”rolling on floor laughing”. Det ska inte tolkas som att skribenten faktiskt rullar runt på golvet av skratt, utan att han eller hon helt enkelt tycker att något är roligt. Liksom en *suck* med asterisker inte behöver läsas som att någon bokstavligt suckar, utan snarare är trött, uppgiven eller frustrerad. Det blir som en sorts scenanvisning som egentligen handlar om att förmedla en känsla. Eller ett tonfall, som när två asterisker sätter *emfas* på ett visst ord.
Tecknet används också bildmässigt för att förmedla känslor, som i emoji-symboler. Skriften vi använder på internet blir ofta piktografisk, kanske för att nätet till sin natur är globalt och för att en bild kan förstås av alla, oavsett språk. Som exempel kan man se på kombinationen av ett kolon, ett tankstreck och en asterisk:
:-*
Vemsomhelst kan se att det lilla stjärnan är en perfekt formad pussmun! En besito, en bisous. Det kan verka banalt, men egentligen är det fantastiskt. Ett bildtecken färdas inte bara i rummet och över geografiska gränser, utan också genom tiden. Det är syftet med all skrift, men medan andra skriftspråk ständigt utvecklas och förändras så förblir bildernas innebörd praktiskt taget detsamma. Ja, kanske kan emoji-symbolerna ses som nutidens hieroglyfer? De kommer åtminstone vara de första symbolerna som förstås av framtidens språkforskare, när det inte är papyrus man undersöker utan minneskortens ettor och nollor.
En teknisk tolkning är att asterisken här fungerar som ett substitut. En mer poetisk tolkning är att den innefattar alla tecken...
Asterisken är lika mångsidig som sina armar. Vi har att göra med ett tecken som ger virtuella slängkyssar till vänner och älskare, döljer och retas med det skamfyllda, rättar till misstag, lägger till och fyller ut, levandegör med handlingar och känslor. En rosett med fem, sex eller åtta band – kantiga eller tårdroppade – som talar om vad som sker mellan och inuti raderna. I gravannonser börjar vanligen en människas födelse med en asterisk och avslutas med ett kors. Vid kyrkliga dop, bröllop och begravningar spelas psalmer och då markerar asterisken när vi ska ställa oss upp och sjunga. Ett ganska magiskt sätt att skapa gemenskap på, eller hur? Ett annat fint användningsområde är när den förstoras upp i fetstil på sidan av en bil. Den blå sexuddiga stjärnan är en internationell symbol för ambulanssjukvård, och därmed också en symbol för livet.
Men framförallt är asterisken ett tecken som sträcker ut sig mot evigheten och rymden. Hur då? Ja, när man söker på ett ord i en databas får asterisken agera joker och symbolisera de tecken som saknas. Säg att du vill samla alla artiklar om just rymden. Då skriver du rymd* och får upp alla texter som börjar med de fyra bokstäverna. Rymdepos, rymdfarkost, rymdfarare… En teknisk tolkning är att asterisken här fungerar som ett substitut. En mer poetisk tolkning är att den innefattar alla tecken, på samma vis som vitt rymmer alla färger. Om man sökte enbart med stjärnan skulle rimligen alla texter dyka upp. Som om hela språket existerade i detta enda tecken. På det viset påminner asterisken om sumerernas stjärna, som var både gudomen och himlen, ja, alltet. En människas liv är förhållandevis kort, men skriften kan leva länge till, och asterisken påminner oss om evigheten.
Så. Nu tror jag att vi behöver en andningspaus i väntan på den avslutande delen av denna hyllning till ett skiljetecken. Föreställ dig att pausen representeras av en asterism, det vill säga tre asterisker i triangelform, som vanligen markerar eller separerar avdelningar i en bok. Behagligt för ögat. En stund för meditation. Tre små stjärnor som påminner om den blå natthimlen.
⁂
När andra skiljetecken rör sig inom textens ramar, där de måste samsas med en myllrande myrstack av bokstäver, lever asterisken i större utsträckning sitt eget liv. Ja, vackrast är den nog i sig själv. Den lilla stjärnan som svävar en bit ovanför och lyser, trots sin svärta, med fulländad enkelhet.Anna Thulin, journalist och författare
-
För dig som lyssnat på denna podcast ett tag tror jag det är tydligt hur svårt det är att lämna sekten Jehovas vittnen. Jehovas vittnen har nolltolerans för oliktänkande så processen att lämna är ofta ett egenarbete i hemlighet.
En stor del av svårigheten ligger i själva följderna av att lämna. En uteslutning följs av att församlingen gör en pålysning om utfrysning. Den medför att samtliga vänner, släktingar och familj skall frysa ut den som lämnar sekten. De skall betrakta personen som död och avsluta kontakt med personen. Man får inte ens säga "hej" till en utesluten. Inom några minuter försvinner hela personens sociala nät.
Därför är det viktigt att lyfta fram den hjälp som finns att tillgå för avhoppare och deras anhöriga. Det skall dagens samtal handla om. Johan Hultgren berättar om sitt arbete i Hjälpkällans styrelse och om sin egen resa ut ur Jehovas vittnen.
Hjälpkällan en frivilligorganisation som förmedlar stöd till avhoppare och anhöriga. På hemsidan www.hjalpkallan.se kan du läsa mer om hur föreningens fler än 70 volontärer arbetar med samtal och stöd. Föreningen arbetar också för att öka medvetenheten om avhoppares problematik på samhällsnivå.I vårt samtal nämner Johan boken "Samvetskris" av Raymond Franz. I den berättar Raymond, som valde att lämna den styrande kretsen, om organisationen fungerar och varför han av samvetsskäl inte längre kunde vara en del av den styrande kretsen.
Länkar för att hitta boken finns nedan. Den finns också att låna på biblioteket.
https://www.amazon.se/s?k=samvetskris&ref=nb_sb_noss
https://www.bokus.com/bok/9780999499214/crisis-of-conscience-the-story-of-the-struggle-between-loyalty-to-god-and-loyalty-to-ones-religion
https://www.amazon.se/s?k=crisis+of+conscience+raymond&crid=18RIDBLDQUZC0&sprefix=crisis+of+conscience+raymond%2Caps%2C730&ref=nb_sb_noss
-
Lovisa och författaren Mikael Berglund med ett varsitt glas på Piteå stadshotell. Ett samtal om att resa i sina egna karaktärers fotspår, att försöka beskriva detaljer utan att kväva texten och allmänt om hur svårt men kul det är att skriva. Finns där poddar finns. #debuteraellerdö #skrivpodd #skrivklartboken
Obs! För er som vill träffa Mikael finns bl.a. chansen den 27 oktober (2022), då han kommer till biblioteket i Hornstull i Stockholm för att prata om sin senaste bok Ovanjorden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Loke har varit på standup och fått träffa sin idol. Vad var det han gjorde fel?
Utöver det diskuterar vi bland annat nationalsånger, kulturkrockar och det nya biblioteket i Hultsfred.
Dessutom får ni reda på hur man med en enkel mening kan provocera Ken Ring.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vem är hon, Italiens första kvinnliga premiärminister? Vår kritiker Lars Hermansson har läst hennes självbiografi "Io sono Giorgia", "Jag är Giorgia", och försöker sig på en feministisk tolkning.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
NÄRBILD AV FASCISMENS FÖDELSE I ITALIENHör journalisten och författaren Eskil Fagerström om hans kommande bok "Fascismens födelse - Italien 1918-1926". Vad var det som hände under denna turbulenta tid i Italiens historia?
POLITISKA BIOGRAFIER - ETT OBLIGATORISKT INSLAG I VALKAMPANJERVi har bett Ekots utrikeschef Ginna Lindberg att titta närmare på politiska biografier som litterär genre. Hon hittar tre olika typer av böcker, det mesta är tråkigt men det finns ett och annat guldkorn.
FÖRFATTAREN SOM LÄRDE SIG SKRIVA MED HJÄLP AV HARRY POTTERDen nederländske författaren Marieke Lucas Rijneveld kände under sin uppväxt inte till att man kan köpa böcker, så när han fick tag på en Harry Potter-bok på biblioteket skrev han av den för att ha den kvar när boken skulle återlämnas. 2020 vann han det prestigefyllda Booker-priset för sin debutroman "Obehaget om kvällarna", och nu är han aktuell med sin nya bok "Min dyra ögonsten". Vår litteraturredaktör Lina Kalmteg har träffat Marieke Lucas Rijneveld.
HELLRE TOM ÄN FULL AV SKITAtt inte äga och att inte få sin önskan uppfylld – kan det vara detsamma som att vara rik och att få en gåva? I vår serie om tomhet i OBS denna vecka reflekterar författaren Isabella Nilsson över hur tomheten kan vara en tillgång.
Programledare: Cecilia Blomberg
Producent: Ulph Nyström
-
När var Richie på biblioteket sist och vad gjorde han där? Vad är rekordet för en flygfisk? Varför heter det wednesday på engelska? Allt detta och mycket mer i dagens show. God lyssning!
-
Sommaruppehållet är äntligen över och fredagarna kommer återigen förgyllas av veckans fetaste skvaller. I dag blir det bland annat hämnder, spyor, husdjur och en rysk docka.
Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till [email protected]
Missa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet
6:21 - Hämnden på biblioteket
10:35 - Flygrädslans flygrädsla
18:04 - Besudlad cykelsadel
24:17 - Sexualkunskap live
28:14 - Robins reflexer
32:53 - Kö-ångest och eventuellt tidelag på apoteket
39:02 - Sune Snabel, Dolph och en olycklig ung dam
46:40 - Bed sheets?
52:05 - Nakenstädaren
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Karaktär: Radha. Plats: Kalapa. Handling: Efter att Radha har funnit hemligheternas biblioteket övergivet är on förkrossad, men fast besluten om att finna dem. Radha vänder sig till karkionerna och deras uråldriga byråkratiska maskineri för svar… Spelledare: Robert Jonsson Spelare: Mia... Fortsätt läsa →
-
I dagens avsnitt befinner vi oss i biblioteket på Naturhistoriska museet i Göteborg tillsammans med Hans Oreheim. Vi fördjupar oss i ämnena Tempelriddare och Långskallar.
Visste du att tempelriddarna genom sin enorma rikedom och sina många privilegier var en stor och viktig maktfaktor. 1307 så fängslade den franske kungen Filip IV större delen av orden och lät senare avrätta dom. (Filip IV hade under tidigare år lånat otroligt mycket pengar av orden och ville förmodligen inte betala tillbaka dessa)...
Vill du stödja Oscar & Fredrik i deras fortsatta arbete med podd och youtube så följer du oss på https://www.patreon.com/Oscar_o_Fredrik -
Skönlitteraturen kan förändra ett liv. Men kommer vi ihåg den aspekten av läsandet i nyttosamhället? undrar litteraturforskaren Jimmy Vulovic.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången i oktober 2017.
Den som äger goda böcker och känner och älskar deras innehåll, han är därmed en jämlike med varje annan bildad person, med vilken han delar detta andliga innehåll.
”Ett eget bibliotek” i ”Studiekamraten”, 1921:11, Arbetarnas bildningsförbunds litteraturkommitté.
Än idag minns jag det tydligt. Jag var i 18-årsåldern. Fjodor Dostojevskijs roman ”Brott och straff” låg framför mig. Den sista tredjedelen hade jag sträckläst under en natt. När jag satt där tidigt på morgonen efter, ensam vid köksbordet med boken, en cigg och mitt morgonkaffe i väntan på att fabriksskiftet skulle börja, kändes något annorlunda. Först visste jag inte hur jag skulle tolka känslan, var den kom ifrån eller vad den betydde. Det enda jag visste var att den var ny. Ett par cigg och några koppar senare förstod jag vad som hade hänt. Det var inte bara en ny känsla. Hela jag var ny. Jag vet, det låter banalt och litteraturromantiserande, men boken hade verkligen förändrat mig. Plötsligt var jag en människa som hade läst och i djupet av mig själv förstått en litterär klassiker. Den morgonen gick jag pånyttfödd till jobbet i mitt gamla mekaniska liv.
Först trodde jag att det var berättelsens innehåll som hade påverkat mig så starkt att jag blev en annan. Och visst är slutsatsen rimlig. Det här handlar ju trots allt om en ung man som läser om en annan ung man som försätter sig i en kaotisk situation och tvingas till insikt om sig själv, förstår egna misstag och egna svagheter. Mitt liv var kaotiskt då. Det involverade förstås varken yxor eller rånmord på pantlånare, men rörigt var det. När det var som värst gick jag alltid till biblioteket i staden där jag bodde. Jag läste nästan aldrig någonting. Oftast satt jag bara där i lugnet, i ordningen, och vilade. Eller så gick jag runt bland böckerna i hyllorna, tittade på bokryggarna, tog ut en bok då och då, vägde den i handen, bläddrade lite förstrött och tänkte att den här ska jag läsa när jag blir en riktig läsare.
En upprorshandling, så betraktade jag till slut min läsning.
Hyllplanet med Dostojevskijromaner stannade jag ofta vid. Jag vet inte varför, det kan ha berott på en tevedokumentär om litteraturens klassiker som jag hade sett, men hans verk var i min värld bland det finaste man kunde läsa. Så en gryning satt jag alltså där vid ett köksbord med en läst roman framför mig. När jag långt senare i mitt liv fick möjlighet att fördjupa mig i hur och varför den svenska arbetarrörelsen så att säga tog bildningskampen tänkte jag ofta på den morgonen. Trots all tid som gått kändes det som om Arbetarnas bildningsförbund skrev direkt till mig i ett manifest från 1921 om varför arbetare bör skaffa sig ett eget bibliotek: ”Så bilda böckerna en ersättning för samhällets orättvisor genom det högre innehåll de bjuda, en sköld under dess förödmjukelser och den vapensmedja, i vilken smidas vapen mot maktmedlens innehavare.”
Jag tänker ofta på de orden. Efter hand har den morgonen framträtt som en seger i en kamp som hade pågått långt innan jag föddes och som kommer att pågå långt efter att jag dör. Ett sammanhang växte fram. Jag förstod allt tydligare både mig själv och den klassposition som jag hade placerats i. En upprorshandling, så betraktade jag till slut min läsning. Jag som ingen någonsin hade förväntat sig eller ens trott kunde bli en riktig läsare. Ett slags omvälvning var det också. När jag senare i livet har fört ”Brott och straff” och andra romaner på tal med sådana som av alla alltid har förväntats bli riktiga läsare, tydliggör ofta höjda ögonbryn och milda leenden att mitt anspråk på en djupare, bättre, förståelse av litteraturen är provocerande. I deras blickar ser jag tvivel blixtra till då de anar att deras förståelse kanske inte är den enarådande eller så speciell och precis som alla alltid har sagt.
1907 är ett viktigt år för bildningsrörelsen inom den svenska arbetarrörelsen och i det svenska samhället. Då förde det socialdemokratiska ungdomsförbundet upp frågan om bildning på en nationell politisk nivå. Den blivande statsministern och utrikesministern Rickard Sandler höll under ungdomsförbundets kongress ett brandtal för bildningens enorma politiska betydelse. Han betonade att bildningskampen måste föras parallellt med socialdemokratins omvälvningsrörelse. Alltså inte först politisk och ekonomisk rättvisa och sedan bildning som ett slags bonus, socialdemokratin måste inse att andens och den praktiska politikens omdaning är två sidor av samma mynt. Demokratisk politik möjliggör bildning för de många och bildning för de många möjliggör ett demokratiskt samhälle. Ungefär så löd hans resonemang.
Den existentiella längtan som man [...] vågade fylla folkbildningen med har förstelnats i en instrumentell syn på kunskap och på människan.
När Arbetarnas bildningsförbund grundades 1912 togs ännu ett steg in i det som skulle bli ett bildningsårhundrade. Rickard Sandler var åter drivande. Den socialdemokratiske redaktören och kritikern Erik Hedén var också viktig för den utvecklingen. Han ledde under 1920-talet en litteraturkommitté som skrev och distribuerade kulturartiklar till arbetarpressen. När jag tänker på den motivation och organisation som fanns omkring skönlitteraturen är det enkelt att se vad som har gått förlorat. Den existentiella längtan som man då, när man ännu trodde på litteraturens kraft, vågade fylla folkbildningen med har förstelnats i en instrumentell syn på kunskap och på människan. Vi kan i olika bildningsorganisationers regi idag lära oss tala en massa språk, skriva en novell eller två och kanske ta jägarexamen. Allt fyller en tydlig funktion. Ungefär som jag en gång gjorde i fabriken. Men vart, undrar jag när jag bläddrar igenom katalogerna, vart vänder jag mig om jag vill förstå livet och vad jag kan bli i det.
Att läsa en roman är en komplex process. Hjärnan aktiveras på flera olika sätt samtidigt, exempelvis för att förstå språket och för att hålla samman berättelsen. Det är otvetydigt så att det är nyttigt för hjärnan att läsa skönlitteratur. Forskning visar dessutom att det tränar perspektivseendet, alltså förmågan att se saker ur olika perspektiv, vilket kan tolkas som att den empatiska förmågan förbättras. I boken ”Varför läsa litteratur?” visar Magnus Persson hur skolvärldens styrdokument idag legitimerar skönlitterär läsning. Utöver empati-, demokrati- och identitetsargument motiveras läsandet bland annat med att det kan vara en källa till kunskap, att det är språkutvecklande, att det ger en kulturell identitet samtidigt som det bidrar till ökad förståelse för kulturell mångfald. Förhoppningarna på skönlitteraturens nytta är kort sagt många och högt ställda.
Jag ville erövra något från alla som i mig såg enbart kropp
Ingen av alla dessa nyttor fick mig att läsa ”Brott och straff”. Dessutom, det kunde nog ha varit vilken roman som helst. Bara den fanns på ”fina listan”. Jag ville bli något annat. Inte hitta mig själv, min identitet, utan bli något annat än den omgivningen såg, någon annan.
En del som inte vet bättre kallar min önskan klassförräderi, svaghet inför den borgerliga kulturen. Fast jag ville stjäla något. Tvinga mig ditupp och ta det, inte få det till skänks utan ta det ifrån dem. Jag ville ta något värdefullt från alla de välanpassade leende unga med framtidsutsikter som hela mitt liv hade tyckt sig behöva förklara saker för mig. Och från deras föräldrar. Jag ville erövra något från alla som i mig såg enbart kropp; en skolgårdsatlet, en knullare, en arbetare. Jag förstår nu att min läsning var en kamp för att bli en människa bredvid andra människor. Varför står det ingenting om det i kurskataloger och styrdokument längre?
Jimmy Vulovic, litteraturforskare och föreläsare
Litteraturtips
Arbetarnas bildningsförbunds litteraturkommitté, ”Ett eget bibliotek” i ”Studiekamraten: Tidning för det fria och frivilliga bildningsarbetet”, 1921:11.
”Ej brödet blott… : Dokument om arbetarbildning 1907–1950", red. Inge Johansson, Tiden förlag, 1983.
Magnus Persson, ”Varför läsa litteratur?: Om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen", Studentlitteratur, 2007.
Per Sundgren, ”Kulturen och arbetarrörelsen: Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander”, Carlsson bokförlag, 2007.
- Visa fler
