William Shakespeare Podcasts
-
Mordet på Julius Caesar är ett av historien mest kända politiska attentat. I samband med ett möte i senaten omringades Caesar av en grupp senatorer som bestämt sig för att ta livet av honom.
En spåman hade varnat honom för att bege sig till Pompejus teater på Marsfältet denna dag och hans hustru hade bett honom att stanna hemma efter att hon hade plågats av onda drömmar och syner. Caesar hade sovit inte heller sovit särskilt gott och hade nog aldrig gått till senaten denna dag om de sammansvurna inte skickat bud efter honom. Så kom det sig att han en stund senare låg hopsjunken med ansiktet i sin toga, genomborrad av 23 dolkhugg. Idus Martiae, den 15 mars år 44 f. Kr blev hans sista dag i livet.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om mordet på Julius Caesar. Hur kom det sig att Caesar blivit så hatad att delar av senaten ville mörda honom? Vilka var deras motiv? Hur viktig har William Shakespeares pjäs Julius Caesar från 1599 varit för eftervärldens bild av mordet och vilka var egentligen Caesars sista ord i samband med attentatet?
Mordet på Julius Caesar markerar övergången mellan två perioder i den romerska historien. Det inbördeskrig som följde ledde till republikens död och kejsardömets födelse.
Lyssna också på Klottret visar de vanliga människorna i romarriket
Bild: Caesars död av Caesars av Carl Theodor von Piloty (1865), wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Skådeplatsen stundom på Sicilien, stundom i Böhmen. Om ung hotad kärlek...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
En föreställning med Kungliga Dramatiska teaterns artister.
Översättning: C A Hagberg
I rollerna (i den ordning de förekomma): Kung Leontes av Sicilien – Anders de Wahl, En siciliansk hovman – Olle Hilding, Paulinas hovmästare – Josua Bengtsson, En domare – Carl Browallius, Kung Polyxenes av Böhmen – Lars Hanson, Polyxenes son Florizel – Arnold Sjöstrand, Böhmiske hovherren Archidamus – Torsten Winge, Perditas förmente far den gamle herden – Carl Barcklind, Herdens son – Frank Sundström, Landstrykaren Autolycus – Rune Carlsten,
Tiden som Korus – Harriet Bosse
Leontes gemål Hermione – Anna Lindahl, Leontes och Hermiones dotter Perdita – Signe Hasso, Antigomus hustru Paulina – Hjördis Pettersson, Herdinnan Mopsa – Dora Söderberg
Musik: Lars-Erik Larsson
Regi: Olov Molander
Föreställningens ljudkvalitet har gåtts igenom och mycket av brus, brum och diverse knäppar som orsakats av tidens tand har reducerats av Andreas Aldervi på Sveriges Radio. Föreställningen, som snart är 85 år gammal är en av de i sin helhet äldst bevarade i vårt arkiv, avlyssnas bäst i hörlurar.
Från 1938
-
P1 Kultur guidar dig genom ett år då pandemirestriktionerna äntligen lättade på landets scener, men där publiken hade svårt att hitta tillbaka. Vilka var de stora höjdpunkterna?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Och vad utmärker teateråret 2022? Vilka överraskningar och genombrott har vi sett? P1 Kulturs panel av teaterkritiker, Kristina Lindquist och Loretto Villalobos, blickar tillbaka och korar sina favoriter.
KRISTINA LINDQUISTS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:”Kung Mor” av Jenny Tunedal och Christina Ouzounidis på Teater Galeasen, i regi av Christina Ouzounidis.
”(Macbeth)” av Jens Ohlin och Hannes Meidal (fritt efter William Shakespeare) på Dramaten, i regi av Jens Ohlin.
”Borkmania” av Henrik Ibsen/Alejandro Leiva Wenger på Malmö stadsteater, i regi av Stefan Pucher.
LORETTO VILLALOBOS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:"Strandad" av Karin Rehnqvist på Kungl. Operan.
"The tale of the great computing machine" av Carl och Åsa Unander-Scharin på Reaktorhallen, KTH.
"Ålevangeliet" av Patrik Svensson och Emmy Lindström på Folkoperan m.fl.
SUZANNE OSTEN OM NORÉN: JAG LÄRDE UPP HONOM SOM REGISSÖRRegissören Suzanne Osten lärde känna Lars Norén redan 1981, när han var ny i teatervärlden. Nu arbetar hon med Lars Noréns texter igen – när hon sätter upp hans sista efterlämnade pjäs "Temps mort" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Vår reporter Björn Jansson träffade henne under repetitionerna.
ESSÄ: OM VAD SOM HÄNDER VID STRANDKANTEN"Mina älskade stränder äts upp av mänsklig dumhet", säger journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén om ett myllrande och fascinerande havsliv och en skrämmande utveckling, i dagens essä från OBS.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Felicia Frithiof -
I skuggan av betongen
Vi besöker författaren John Ajvide Lindqvist i hans hem i skärgårdsidyllen Rådmansö för att prata om den gråa, trista förorten som motiv och miljö i skräckfiktionen. John Ajvide Lindqvist är Sveriges genom tiderna störste skräckförfattare och behöver ingen vidare presentation. Tomas och Lars säger: Nu är han äntligen här. Vi pratar också om: Låt den rätte komma in, By på höjden, Låt de gamla drömmarna dö, X - den sista platsen, Blackeberg, spökbacken, dödsbacken, “Får vi din moppe?”-grafittin, den opublicerade diktsamlingen Blackeberg: onaturliga mötesplatser, Sommaren 1985, socialdemokratins glansdagar, Rörelsen - den andra platsen, Tage Erlander, Hanteringen av odöda, Pappersväggar, Clive Barker, The Forbidden, Candyman, Råslätt, Norrahammar, urban legends, världens bästa skräcknovell In the Hills the Cities, De dödas röster, den outgivna radioföljetongen Nattkirurgen, Lilla stjärna, Norman Mailer - nej: Truman Capote! - nej: Raymond Chandler! - amerikanska filmbolagsblåsningar, Svarta Madame kom fram, Ouija-bräden, Matt Reeves, Let Me In, Tomas Alfredsson, Kvinnan i det låsta rummet, Rolf Lassgård, pjäsen och platsen Storstugan, Vänligheten, Patrick Bateman, William Shakespeare, Fjodor Dostojevskij, Brott och straff, Elias Canetti, Stephen King, Mr Harrigan’s Phone, Tabitha Jane Spruce, Finders Keepers, The Dead Zone, Verkligheten, Samantha Fox, Mats Strandberg, Anders Fager, Mariana Enríquez, Vår del av natten, Det vi förlorade i elden, pjäsen De obehöriga, Peter Andersson, Ann Petrén, Leif Andrée, Mia Ajvide, Sulky och Bebbe regerar okej, Ordfront Förlag och självklart något om att alla egentligen är socialdemokrater innerst inne. Patreon-lyssnare avnjuter dubbel speltid där snacket fortsätter om allt från strömmingsfiske i gryningen till det kronologiska flödesschemat i TV-spelet Forbidden Siren. Nu är han äntligen här. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.
-
Vad är egentligen roligt? Historikern Peter K Andersson berättar om den eviga humorkonflikten från Shakespeare till Killinggänget.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det finns ett avsnitt av tv-serien Seinfeld där huvudpersonen, som är en framgångsrik ståuppkomiker, vill göra ett dåligt framträdande för att förstöra för sin rival, som ska uppträda efter honom. För att garantera att publiken inte ska skratta tar han på sig färgglada kläder och kliver upp på scenen med orden ”Nu ska vi ha roligt!” Att säga åt publiken att de ska skratta, eller att för tydligt signalera humor, verkar för många vara ett bra sätt att döda humorn. Det är så tydligt så fort vi ser en komiker som ställer sig på en scen med en viss uppsyn och ett visst sätt att tala, att vi förväntas skratta. De flesta går med på det och kan knappt hålla sig för skratt innan komikern ens har öppnat munnen, men jag känner människor som har svårt att skratta åt komiker just för att det är meningen att man ska skratta åt dem.
När Jerry Seinfeld medvetet försöker förstöra humorn genom att påtala den ställer han sig mitt i skärningspunkten för en gammal tvistefråga som kommit att definiera vårt sätt att betrakta humor. Kanske börjar den med William Shakespeare.
När Hamlet instruerar den besökande skådespelartruppen i hur de ska framföra sina repliker lägger han också ut texten om hur truppens clown bör agera. ”Låt inte dem som spelar clowner säga mer än det som hör till rollen”, säger han, för ”det finns en del clowner som själva skrattar för att lura sin publik att också skratta. Det är simpelt”, anser Hamlet, och tyder på ”en ynklig lust att briljera.” Raderna har ofta tolkats som Shakespeares egna åsikter om hur en komisk skådespelare bör framträda. Och om man ska ta honom på orden så är det just den påstridige och skrikige komikern som han vänder sig emot. Faktum är att Shakespeare och den skådespelare som spelade de komiska rollerna i hans tidiga pjäser just hade gått skilda vägar när Hamlet hade premiär 1599. Denne skådespelare hette Will Kemp och hade under flera år varit Londons främste teaterclown. Ja, ordet clown hade myntats bara något decennium tidigare som en beteckning på den roll i snart sagt varje pjäs som hade till uppgift att vara den komiske drummeln som klantar till alltihop och som skulle vara en igenkänningsfaktor för de i publiken som stod på marken och hade betalat de billigaste biljetterna. Den ursprungliga betydelsen i ordet clown var egentligen lantis eller bondlurk.
Will Kemp hade excellerat i den här typen av roller och Shakespeare hade med glädje skapat oförglömliga karaktärer åt truppens clown, från Dogberry i Mycket väsen för ingenting till Bottom i En midsommarnattsdröm. Men Kemp hade också rykte om sig att köra sin egen grej, att ”säga mer än det som hörde till rollen”, för att citera Hamlet. Han var en improvisatör som blev berömd på egen hand och vars närvaro i en uppsättning kanske distraherade från dramats handling. Hur det än var så lämnade han Globeteaterns kompani och blev ersatt av en annan clown med en helt annan stil. Han hette Robert Armin och Shakespeare skulle skriva flera roller åt honom, bland annat narren Feste i Trettondagsafton och narren i Kung Lear. Samarbetet mellan Shakespeare och Armin har tolkats som mer harmoniskt eftersom Armin bättre kunde gestalta de filosofiska och klipska narrar som Shakespeare föredrog i sina pjäser framför enfaldiga bondläppar och klumpiga betjänter.
Detta skifte i Shakespeares komiska författarskap speglar också den generella utveckling inom den engelska teatern som skedde kring sekelskiftet 1600. De grälla clowner som tidigare hade varit en självklar ingrediens i både komedier, tragedier och krönikespel knuffades nu alltmer ut, betraktades som vulgära och ersattes med mer sofistikerade och urbana komiska figurer – parodier på snobbar och hovmän eller fyndiga hovnarrar.
Det här är en motsättning som verkar återkomma vid olika tillfällen i historien. Det är inte sällan som kritikerna är samstämmiga med Shakespeare och förordar komik levererad med en oberörd gravallvarlig min. I Sverige kom det här lägret att bli synonymt med den ironiska generationen, kanske tydligast representerad av Killinggänget, som gjorde humor som på ytan ibland såg ut som seriösa dramaproduktioner eller som byggde på så initierade referenser att få människor utanför Stockholm förstod allt som sas. Det var en humor som medvetet bröt med sina föregångare, de på 80- och tidigt 90-tal så populära Galenskaparna och After Shave, eller Sven Melanders Nöjesmassakern. Som Henrik Schyffert en gång uttryckte det i en intervju: ”Före oss var det bara Åke Cato.” Men det fanns också företrädare för det andra lägret: samtida med Killinggänget var Stefan & Krister, representanter för ett helt annat ideal, ett ideal där det som Seinfeld försökte göra för att döda skrattet sannolikt skulle tas emot med stor entusiasm. Många i samtiden avfärdade Stefan och Krister som vulgär buskis, och Killinggänget växte delvis fram som en motpol till detta. Men även om det på ytan kunde se ut som en klyfta mellan stad och land, försvinner denna prydliga uppdelning när man betraktar humorn närmare. Det räcker kanske att peka på Robert Gustafsson, medlem av Killinggänget, vars humor på scen och i tv ibland överträffar Stefan och Krister i högljuddhet, hostningar och överdriven dialekt.
Det är långt mellan 1590-talets London och 1990-talets Sverige, men trots det finns i båda tidpunkter en likartad konflikt mellan två typer av humor. Man kan hitta andra exempel på hur de som vill hävda sin sofistikerade humor demonstrativt avfärdar de överdrivna komikerna och vurmar för de mer subtila. Det är till exempel fortfarande många som säger sig föredra det lakoniska stenansiktet hos Buster Keaton framför Chaplins utstuderade sentimentalitet. Uppkomsten av begreppet deadpan comedy i början av 1900-talet illustrerar kanske en växande preferens för humor som inte ska ge sken av att vara humor.. Frågan är vad som är svårast. Många komiker kan vittna om att det är svårt att skriva skämt när man anstränger sig för att vara rolig. Och den bestående populariteten i bloopers och roliga hemmavideor där vanliga människor snubblar helt utan förvarning är kanske ett bevis på att den äkta komiken är den som uppkommer utan att någon försöker vara rolig. Å andra sidan är det kanske tur att vi också har komiker som gör jobbet åt oss. Akutmottagningarna skulle säkert hålla med mig.
Peter K Andersson, historiker
-
Hamlet av William Shakespeare är världens mest kända skådespel. Varför då? Vad är så speciellt i skådespelet om den danske prinsen som åläggs uppgiften att hämnas sin mördade far. Människans svårighet att agera och hennes ovana att skjuta upp viktiga saker står i dramats centrum. De obehagliga sidorna hos människan har Shakespeare gestaltat på ett oförglömligt sätt. Jalle Horn och Robin Holmgren begrundar de stora frågorna och Shakespeares fantastiska språkförmåga.
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.sveating.se/subscribe -
Englands nationalskald och en av världshistoriens största dramatiker, fortfarande spelad på stadsteatrar över hela landet. Han skrev bland annat "Den skotska pjäsen". Vilken det är får du veta om du lyssnar!
Avsnittet är tidigare publicerat i Allt du velat veta på 5 minuters eget flöde här på Acast, där du också hittar nya avsnitt då och då.
Facebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/
Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzson
Twitter: @frittefritzson
Produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast
Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Rosalinda och Celia har till en början en snusförnuftig uppfattning om kärleken och de beslutar sig för att aldrig ta en man på allvar...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Men så slår kärleken till. Rosalinda blir blixtförälskad i Orlando! En kärlek med förhinder - förstås... Ett lekfullt och poetiskt lustspel kring den landsflyktige hertigen i Ardennerskogen och hans förklädda dotter Rosalinda.
Som ni behagar av William ShakespeareÖversättning: Carl August Hagberg
Bearbetning Hjalmar Gullberg
I rollerna: Hertigens dotter Rosalinda – Inga Tidblad, Celia – Anita Björk, Orlando – Lars Ekborg, Landsflyktig hertig – Gunnar Sjöberg, Hertigens bror – Sven Magnusson, Amiens – Hans Strååt, Jacques – Georg Rydeberg, Charles – Jan-Erik Lindqvist, Olivier – Willy Peters, Jacques de Bois – Per Olof Eriksson, Adam – Axel Högel, Narren Proba – Allan Edwall, En hovman – Jan Blomberg, En gammal herde – Einar Axelsson
Kompositör: Wilhelm Stenhammar
Regi: Alf SjöbergFrån 1961.
-
Prins Hamlets far, den danske konungen, har mördats av sin bror Claudius. Claudius har tagit... Stulit! Kronan, makten och dessutom äktat Hamlets mor, drottning Gertrud.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Prins Hamlet får höra om detta förfärliga brodersvek av sin faders vålnad. Och han vill ha bevis på att det faderns vålnad säger, är sant.
Hamlet av William ShakespeareÖvers: Carl August Hagberg
I rollerna: Hamlet – Ulf Palme, Kungen – Bengt Eklund, Drottningen – Inga Tidblad, Vålnaden – Olof Widgren, Polonius – Anders Henriksson, Laertes – Jan Malmsjö, Ofelia – Christina Schollin, Horatio – Lars Lind, Rosencranz – Erland Josephson, Gyldenstern – Heinz Hopf, Osrick – Björn Gustafson, Dödgrävaren – John Elfström, Marcellus – Henrik Schildt, Bernardo – Jan-Erik Lindqvist, Fransisco – Hans Wahlgren, Fortinbras – Per-Olof Eriksson, Hövitsman – Sven-Bertil Taube, Budbäraren – Helge Skoog
I skådespelartruppen: Hans Strååt, Monica Nielsen, Lars Edström och Etienne Glaser.
På luta: Roland Bengtsson
Regi: Alf Sjöberg
Från 1960
-
Lär dig mer om en av historiens största dramatiker.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
De har spelat allt från William Shakespeare till Lars Norén på alla de viktiga teaterscenerna, på film och i teve. Ola Anderstedt åkte ut till det bruna radhuset i Djursholm där de bor för att höra dem berätta om hur allting började och vad som hände sen. Och vad som kommer att hända i framtiden.
Meta Velander, född 13 augusti 1924 i Djursholm. Gift sedan 22 juni 1949 med skådespelaren Ingvar Kjellson.Anders Ingvar Kjell Kjellson, född 20 maj 1923 i Kärna, Östergötland. Gift sedan 22 juni 1949 med skådespelaren Meta Velander.Det strävsamma gamla paret. Meta och Ingvar har hängt ihop i 70 år och spelat teater har de gjort lika länge. Tillsammans har de spelat teater i över 140 år. Det här programmet handlar om dessa två gamla teaterrävar som stått på scenen sedan början av fyrtiotalet och som aldrig tycks ge upp. Ja, de kanske rent av har bestämt sig för att spela på tills de stupar på scenen – som det så heroiskt heter.De har spelat allt från William Shakespeare till Lars Norén på alla de viktiga teaterscenerna, på film och i teve. Ola Anderstedt åkte ut till det bruna radhuset i Djursholm där de bor för att höra dem berätta om hur allting började och vad som hände sen. Och vad som kommer att hända i framtiden. -
Eva Ström har nyöversatt William Shakespeares världsberömda sonetter. Jörgen Gassilewski träffar henne och pratar om hur det är att gå in i en bländande rikedom och få jamber på hjärnan. Vem är egentligen vem i sonetternas gåtfulla triangeldrama? Och varför är dikterna fortfarande självlysande fast de skrevs för flera hundra år sen? Författarna Carl-Johan Malmberg, Magnus William-Olsson och Malte Persson lockas också av sonetter. Vad tänker de om Shakespeare och stämmer det att det är dags för en ny svensk sonettvåg? Programledare: Jörgen Gassilewski.
