Taube Podcasts
-
Hans minns sin Taube, tv-karriären och Teheran medans Jonas köpt prepperlåda o drar till skogs. Live-podd på torsdag kl 09:30!
-
Det här avsnittet innehåller reklam för Bilda och Marias egen verksamhet.
Annelie lyfter två synpunkter hon fått de senaste dagarna- å ena sidan kanske hon inte varit tillräckligt tydlig med allvaret i klimatkrisen? Å andra sidan känns ribban för att engagera sig i miljörörelsen redan omöjligt hög för många.
Hur ska man egentligen hantera den motsättningen? För båda har väl rätt?!
Har du några tankar eller erfarenheter kring det? Dela gärna på vårt instagramkonto @jordardu!
Och nä, det var tydligen inte Taube som skrev låten dans på Brännö brygga, men sak samma...
-
Den klippiga halvön Islandsberg ger sjöfolk kalla kårar. Fyrljuset var inbyggt i huset och här ska den unge Evert Taube ha mött Oscar den andre som seglade förbi i sin Drott. Men är historien sann?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Att ta sig till Islandsbergs fyrplats i Lysekil till fots är inte gjort i en handvändning. Man får gå i tre kilometer i skogen som tillslut leder ut på klippiga bohusberg.
Ute på en dramatisk platå, med branta klippor, står huset som är målat i vitt och rött, för att likna ett sjömärke. När fyren var tänd var fyrljuset inbyggt i huset.
Evert Taubes koppling till fyrarna på västkusten dyker upp både i hans visor och prosa, mest förknippad är han med Vinga fyr där han föddes och där hans pappa var fyrmästare. Mindre känd är nog hans koppling till Islandsbergs fyr på Skaftölandet. Här ska Taube ha besökt sina kusiner när Oscar II gick förbi med sin Drott och vinkade och signalerade åt Taube. Händelsen ska Evert Taube ha konserverat till vuxen ålder och sedan använt till visan Huldas Karin. Men hur sann är den historien?
Medverkande:
David Anthin, litteraturvetare och Taubekännare
Christer Hjelmsten, son till Karin Hjelmsten som bodde några år på fyrplatsen -
Pappa kom hem! När 11-åriga Lenas pappa låg långa tider på sjukhus fick Brevet från Lillan en alldeles särskild innebörd. Men under intervjun upptäcker hon en helt ny sida av sången, när vi hittar Everts egna ord om hur den kom till ...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare:
Jack Lantz
[email protected] -
Den okända pärlan i Taubes låtskatt! Få har hört den och varken Evert eller Sven-Bertil har spelat in den. Kärleken och vinden historien om åldrad ungdomskärlek i ett vindpinat Bohuslän.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare:
Jack Lantz
[email protected] -
I denna intervju träffar vi fastighetsentreprenören och mannen bakom Arlandastad, Per Taube, för en intervju. Vi talar om entreprenörskap, att våga gå mot strömmen, betydelsen av erfarenhet och magkänsla i affärer. Per började sin karriär för mer än 30 år sedan och i fastighetskrisen tog det fart på allvar när han började investera i ett läge då många andra var tvungna att sälja. I slutet av 2021 noterade han sitt stora projekt, Arlandastad, som nu är aktuella med en investering vid Skavsta flygplats. Podden leds av Daniel Ljungström.
-
Ambitionen bakom samtalet: teckna en visans alternativa historia utan Bellman, Taube och Cornelis. Givetvis nämns Bellman, Taube och Cornelis - men också Sven Scholander, Ruben Nilson, Elisabeth Hermodsson, Margareta Kjellberg och Clabbe. Gäst: Marita Rhedin, visforskare.
-
Messiah dukar fram tvivelaktiga tassos, Klara träffar en Blocket-brottsling och John recenserar en Taubedokumentär som inte handlar om Taube.
-
Litteraturvetaren Eva Stenskär hör hur en svensk nationalskald tycks ha varit före sin tid med att skriva klimatvänlig litteratur.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Sjösala vals", "Fritiof och Carmencita", och "Så länge skutan kan gå" – många av oss har väl någon gång skrålat med i någon Taube-låt! De dyker upp alltsomoftast, särskilt om somrarna, och har en förmåga att göra oss lite så där lagom rosigt patriotiska. För nog klappar våra hjärtan snabbare när vi hör rader som "Se hur hela Uppland står i lågor" och "Så skimrande var aldrig havet." Men faktum är, att Taubes versrader är mer än somriga och skärgårdsromantiska nostalgiknippen, det går nämligen att förstå Taubes sånger som radikalt miljömedvetna texter. Det är en tolkning som kanske först i spåren av en klimatdiskussion går att förstå och uppskatta till fullo. Taubes alter ego Rönnerdahl tycks stå för ett nytt sätt att förhålla sig till naturen – ett förhållningssätt som ter sig allt viktigare när skogsbränder, översvämningar och artutrotningen blivit till stående inslag i nyhetsrapporteringen.
En av de viktigaste teoretikerna inom det som kommit att kallas ekokritik är Lawrence Buell. I sin bok The Environmental Imagination: Thoreau, Nature Writing, and the Formation of American Culture, ifrågasätter han vad som krävs för att en text ska kunna kallas "environmental", det vill säga med fokus på miljön. Han svarar själv genom att göra upp en lista på eventuella inslag. För att en text ska kallas "environmental", menar Buell, så måste miljön utgöra mer än en ram, det mänskliga intresset ska vara införstått men inte vara det enda intresset i texten, mänskligt ansvar för miljön ska vara en del av textens etiska oriententering och slutligen bör miljön porträtteras som något pågående till skillnad från något statiskt. Vid närmare titt på två av Taubes mest folkkära sånger, "Änglamark" och "Sjösala vals", blir det tydligt att båda texterna faktiskt kan ses som miljömässiga, även ur ett akademiskt perspektiv. "Änglamark" skrev Evert Taube 1971 som en uppmaning till att rädda Vindelälven från vattenkraftsutbyggnad , och textens tema är just miljöförstöringen. Djur och miljö utgör verkligen något mer än en kuliss för "handlingen", de skulle till och med kunna kallas för huvudpersoner i texten. "Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!" utropar Taube, och ber oss att tänka om. "Låt sista älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!" Naturen framstår här som en resurs att använda med försiktighet, med ett barns känsla av lekfullhet – inte för att tillgodose krassa vinstintressen.
Också "Sjösala vals" tycks stämma väl in på Buells kriterier. Djur och natur står i och för sig inte i samma självklara fokus som i "Änglamark", för här dansar människan in, personifierad av Rönnerdahl. Ändå verkar gränserna mellan Rönnerdahl och naturen som omger honom flyta samman. Rönnerdahl, sjunger Taube, skuttar ur sin säng och valsar över Sjösala äng. Här omges han av tärnan, ekorren, finken, göken och – ja, du minns nog – alla de där blommorna som redan slagit ut på ängen: gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Det intressanta är att det verkar finnas ett samförstånd mellan Rönnerdahl och naturen omkring honom. Rönnerdahl kallar på djuren, som svarar honom med förståelse. Rönnerdahl är en gammal man, fortsätter Taube, men han dansar minsann ändå. Han har sorger och ont om sekiner och ingen kan riktigt förstå hur han får det att gå ihop. Ingen då, alltså, utom tärnan, ekorren, finken och vårens första gök. Vilket tyder på att det finns ett slags simpatico, det vill säga en vänlig inställning, mellan människa och djur. Naturen i "Sjösala vals" gestaltas som en pågående process, fåglar dyker, ekorrar gungar och blommor blommar – tecken på aktiva ekosystem. "Ekocentrism predikar goda egenskaper som vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg," skriver den brittiske geografen och miljöaktivisten Timothy O'Riordan i sin bok Environmentalism. Och visst handlar "Änglamark" om att behandla vår jord som ett arv, som måste förvaltas på rätt sätt, med vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg: blommorna ska leva, fåglarna flyga och sjunga, älven ska brusa.
När Rönnerdahl viftar över ängen lycklig som en lärka i bara nattsärk och blomsterkrans verkar han bli ett med naturen, och därmed också gestalta en livsstil som många tycks längta till. Det är ett tillstånd som fungerar som en förlängning av oss själva. Det är trots allt en så välkänd bild. För nog är det så att Rönnerdahl blir ett med naturen när han dansar fram där, är det inte så vi ser honom? Och är det inte det livet vi längtar till i dessa dagar? Att kunna leva med naturen som en förlängning av oss själva? I inledningen till Future Primitive: The New Ecotopias, skriver science fiction författaren Kim Stanley Robinson att världen, den är minsann inte en maskin vi kan använda och byta ut hursomhelst, den är mer än så, den är en förlängning av vår egen kropp. Försöker vi hugga av den, dör vi.
Taubes texter gestaltar alltså ett tillstånd som många av oss vill uppnå. Han ger också svar på hur det ska gå till. Trots att "Sjösala vals" nämner pengabekymmer, så uttrycks ingen egentlig materialistisk avsaknad. På det viset är Taubes sång mer än en pastoral blick tillbaka i tiden, den är också en uppmaning till att tänka enkelt. Den brittiska filosofen Kate Soper talar i boken The Politics and Pleasures of Consuming Differently, om "alternativ hedonism", med detta menar hon att vi bör öppna våra sinnen för njutningen i ett hållbarare leverne. Soper hävdar att ett mer hållbart användande av resurser inte nödvändigtvis behöver innebära nyutveckling, det kan lika gärna betyda ett återgående till enklare tider. Vi måste, skriver hon, välkomna "nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen." Istället för att betrakta den nuvarande situationen som en kris, så menar Soper att vi istället kan se på den som en möjlighet, en möjlighet till ett bättre liv. Inte ens självförverkligandet behöver komma på efterkälken, säger Soper. Nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen – kanske är det detta som Professor Lawrence Buell syftar på när han talar om begreppet "voluntary simplicity" – "frivillig enkelhet" – ett begrepp han menar har bl.a. Buddha och Gandhi som föregångsgestalter. Frivillig enkelhet förespråkar ett mer hållbart leverne, ett liv där vi konsumerar mindre, och väljer bort en materialistisk livsstil. Buddha, Gandhi och… Rönnerdahl. Taube har gett oss mer än en trevlig visa att nynna på, en fingervisning om njutningen i det lilla. Kanske bör vi helt enkelt följa med Rönnerdahl i dansen ut i naturen bland djuren på väg mot en hållbar, bättre, och – förhoppningsvis – mer njutbar framtid!
Eva Stenskär, litteraturvetare
-
Evert Taubes föddes i en fyrmästarfamilj på Vinga, som nummer fyra av tretton syskon. Men Jag kommer av ett brusand´hav är ingen vanlig självbiografi, menar David Anthin, litteraturvetare.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Här beskriver Taube hur han vill dikta, utifrån sin barndom på Vinga.
Författaren Taube klagade ofta över att han inte blev betraktad som en seriös författare.
- Jag är poet! skanderade han från scenen.
Jag gycklar ej med orden, fast jag är mera känd för glada visor om lustig älskog.
Uppläsare Peder Losten
Producent Ulla Strängberg
-
Explosion på akuten i Värnamo Tio år sedan Saab-konkursen Val i Chile Så påverkas du av inflationen och de nya pensionsbesluten Hallå Malena Ernman som tolkar Taube i ny serie
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
