Cassandra Podcasts
-
Elsa blev överraskad av att en dam ringde på hennes dörr och ville komma in och se hennes lägenhet. Tantaluran hade visst själv bott där under 50-70-talet! Cassandra har gjort en gedigen forskarstudie om dofter på instagram tydligen. Hur man väljer partner utifrån det och ja specifikt om näsdoften!!! Och Nadia kämpar på med att försöka sluta romantisera verkligheten kring vännen hon uttryckte känslor för för ett tag sen…
-
Nytt år! Ny podd! Första gästen 2023 med min nya podd Mona möter Cassandra Klatzkow.
Cassandra har varit min kund i många år och vi är vana att alltid dyka djupt i våra samtal.
Sätter Cassandra nyårslöften eller mål ? Och vad är skillnaden?
Vad betyder det att vara sårbar för Cassandra?
Och vilken var Cassandras tuffaste motgång?
In och lyssna på årets första avsnitt !!!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Svensk Tång är framtidens mat, det hållbara gröna guldet från havet i Göteborgs skärgård. Anna och Cassandra kände inte varandra men hade en dröm. Fast helt på var sitt håll. När Anna besökte kommunen får hon till svar att "det var en person med samma fråga här för två veckor sedan", vill du träffa henne? Den sammankopplingen av Öckerö kommun blev startskottet på Ten Island Seafarm som redan har skrivit historia. Drömmar är till för att förverkligas och den här drömmen har tagit raketfart! Anna och Cassandra gör allt för hand och arbetet sker på SUP bräda!
"Ett inspirerande avsnitt som öppnar sinnet och vänder på många föreställningar om vad vi äter - there is no planet B"
Om Ten Island Seafarm
@tenislandseafarm www.tenislandseafarm.se för event, föreläsningar och köp av sockertångVM Podden Instagram och Facebook:
@vagamera @volition.studios #vågamera (tagga och inspirera varandra)För frågor eller tips på spännande framtida gäster till podden hör av dig till [email protected]
Ses i Lurarna!
Benjamin & MicaelHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Inte särskilt snäll, men ofta ganska rolig. Litteraturkritikern Annina Rabe har läst Jane Austens privata brev.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-06-24.
Längst inne i mitt överfulla källarförråd har jag ett antal numera oåtkomliga flyttkartonger fyllda med brev. Alltså riktiga brev. Sådana där som lagts i kuvert som slickats igen, ett frimärke har letats fram, ett postnummer har plitats ner. Slutligen har någon tagit sig besväret att gå till brevlådan, smugit ner brevet där för att sedan gå vidare.
Lyckligtvis är det bara brev skrivna till mig som ligger i de där lådorna. Jag har aldrig varit en sådan som tagit kopior på mina egna brev. Någonstans, i någon annans flyttlådor, ligger kanske alla de där breven jag skrev en gång. Brev som innehåller avgörande uppgörelser; vänskap och kärlek, göra slut, bli sams, ställa någon till svars eller bara uttrycka saknad. Men allra mest brev som innehåller vardag.
Den läsare som letar efter mer substantiella funderingar kring litteratur, politik, religion eller existens kommer att bli besviken.
En mycket stor del av de där breven i min källare är från min vän R. Under 40 års tid har vi skrivit till varandra på ett närmast grafomaniskt vis. Numera kommunicerar vi kortare och bara via diverse sociala medier men i de tidiga tonåren skrev vi säkert fem långa brev i veckan till varandra. Detta trots att vi bodde tre tunnelbanestationer ifrån varandra, pratade i telefon nästan dagligen och sågs väldigt ofta. Vad innehöll breven? Verkligen inte mycket, skulle nog en utomstående säga. Det var högst vardagliga observationer från våra respektive horisonter. Långa redogörelser för hur tråkigt vi hade, vad vi lyssnade på för musik medan vi skrev, kläder vi ville ha, fantasier om våra framtida liv med diverse popstjärnor. Lite längre fram blev det redogörelser om från våra arbetsplatser. Ganska ofta handlade det om människor som på olika sätt irriterade oss och deras respektive lyten. Nej, vi var nog inte särskilt snälla, men jag tror att vi ofta var ganska roliga. Och jag tänker ofta på den där maniska skrivklådan; hur avgörande den måste varit för vår språkliga utveckling. Glädjen i att hitta en formulering, och veta att det fanns en mottagare som skulle förstå den precis.
Inte särskilt snäll, men ofta ganska rolig. Nu vill jag sannerligen inte jämföra mig själv med Jane Austen, men några gånger när jag läser Paulina Helgesons översättning av hennes bevarade brev går tankarna ändå till min och R:s juvenila brevväxling. Det är någonting med den där formuleringsglädjen, den självklara och närmast symbiotiska förståelsen mellan brevskrivare och mottagare som jag känner igen. Och förstås, vardagligheten.
För det är vardagen som präglar Austens brev. Den och inte så mycket annat. Den läsare som letar efter mer substantiella funderingar kring litteratur, politik, religion eller existens kommer att bli besviken. Det är en småborgerlig och ganska begränsad värld som den brittiska 1800-talsförfattaren beskriver, en miljö som är väl bekant för läsare av hennes romaner. Men det är knappast en stillsam och odramatisk tillvaro; mellan alla otaliga klänningsbryderier, mer eller mindre tråkiga sociala samkväm, utflykter och trädgårdsbestyr finns ju också livets stora händelser: födslar, dödsfall, kärlek och sjukdom. Ofta behandlas dessa avgörande moment lite i förbifarten, och ibland i respektlösa, för att inte säga vanvördiga termer. ”Så fasansfullt med alla dessa döda!” utbrister Jane i ett brev till systern Cassandra från 1811. För att sedan tillägga: ”Och en sådan välsignelse att ingen av dem var någon som man tyckte om!”
börjar vi rannsaka oss själva inser nog de flesta av oss att vi har skrivit liknande gräsligheter
Det är över huvud taget inte någon särskilt ädel person som träder fram i dessa brev, snarare framstår hon rätt ofta som småsint och bitchig. Särskilt ungdomsbreven till systern har en skvallrig ton, ofta kryddad med diverse vällustigt elaka kommentarer om människors utseende: Lyssna till exempel på följande betraktelser från en bal: ”Där fanns få skönheter, & de som fanns var inte uppseendeväckande vackra. Miss Iremonger såg inte alls kry ut och mrs Blount var den enda som blev mycket beundrad. Hon tedde sig just som hon gjorde i september, med samma breda ansikte, diamantbandå, vita skor, rosaröda make & tjocka hals. /…/ Jag betraktade sir Thomas Champney & tänkte på stackars Rosalie; jag betraktade hans dotter & fann henne vara ett märkligt djur med vit hals. Jag nödgades tycka att mrs Warren var en mycket belevad ung dam, vilket jag beklagar. Hon har blivit av med en del av den vikt som återstod efter hennes havandeskap & dansade ytterst livligt, utan att se så väldigt stor ut. Hennes man är ful så det förslår, fulare till och med än hans kusin John, men han förefaller inte så hiskligt gammal.”
Stycken som de här är förstås ytterligt roande att läsa, även om man ibland hickar till inför den skamlöst råa elakheten, som i dessa rader om en bekant som förlorat ett barn: ”Mrs Hall nedkom med ett dödfött barn igår, några veckor tidigare än beräknat, och det hela berodde på att hon blev skrämd. Jag antar att hon oförhappandes fick syn på sin make”.
Fast börjar vi rannsaka oss själva inser nog de flesta av oss att vi har skrivit liknande gräsligheter i egna brev och mejl under åren: rader som förhoppningsvis aldrig kommer att komma till någon allmänhets beskådande.
För känslan av nyckelhålstittande dyker onekligen upp när man läser Austens brev. Inte för att de beskriver några utlämnande detaljer, men för att det är så tydligt att de aldrig skrivits för att läsas av någon utomstående. Det är stor skillnad mellan att läsa litterära brevväxlingar som inte skrivits för någon annan än mottagaren och sådana som alldeles uppenbart är skrivna för en läsande eftervärld. Den senare kategorin framstår ofta som alltför konstruerad för att vara riktigt intressant, hur storslagna tankar som än redovisas.
Cassandra Austen brände en stor del av Janes brev efter hennes död; något som har gjort henne impopulär blad såväl litteraturvetare som hängivna Austen-fans. En vanlig uppfattning är att Cassandra har velat tillrättalägga bilden av systern; få henne att framstå som mer mild och helgonlik än hon var. Det där tror jag inte stämmer. Var och en som läst Jane Austen vet att hon snarare var en krass skildrare av det sociala spelet än den helromantiska författare som framstått i de ofta rätt sliskiga filmatiseringarna av hennes böcker och liv. Och även i de brev som Cassandra valt att bevara är det en ganska ocensurerad bild som framkommer.
Cassandra gjorde nog bara vad vilken riktig vän som helst hade gjort: behållit det mest privata just privat. För handen på hjärtat, vad är det man helst vill undanhålla för en framtida omvärld, oavsett om det som i Austens fall består av en hel värld eller bara ens barn eller vänner? Inte i första hand, tror jag, de mest självutlämnande tankarna, inte livets dramer. Nej, det är banaliteterna, de små elaka kommentarerna, de dåliga skämten. De som bara är avsedda för en enda människa, den som förstår när det är allvar eller inte. Jag är glad att mina och R:s brev kommer att förbli hemliga oss emellan. För är det något som slår mig vid läsningen av Austens brev är det hur viktigt det är att ha en Cassandra. Någon som förstår och tolkar en rätt i alla tonlägen. Någon för vilken ingen vardagsdetalj är för trivial eller obetydlig.
Annina Rabe, litteraturkritiker
LitteraturJane Austens brev, översättning Paulina Helgeson, Albert Bonniers förlag, 2017.
-
Kuratorn Ellen ger tips till dig som har en kompis med självskadebeteende. Lisa och Cassandra skadade sig tidigare men har slutat, de ger tips utifrån sina erfarenheter.
På UMO.se kan du få fler tips hur du kan stötta någon som skadar sig själv. -
Den här veckan gästas vi av den debuterande författaren, PR-chefen och fd moderedaktören Cassandra Brunstedt. Hon är aktuell med boken ”En enkel till Indien” som delvis baseras på hennes eget liv där Cassandra trodde att hon levde ett ”perfekt drömliv” med maxad jobbtitel, relation och glamoröst socialt liv men mådde samtidigt sämre än någonsin, vilket tog henne på en djupt själslig resa med avstamp i Indien.
Köp boken "En enkel till Indien"
Cassandras Instagram
Klipp & redigering: Hannah Fisher
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Cassandra är en av de människor som har till synes outtömlig energi och livsglädje - och sprider den till alla runtomkring henne.
När hon blev mammaledig med sin första son kändes det som semester - så hon skrev en bok under tiden. Inom 20 minuter efter att hon skickat manuset till sitt drömförlag (som annonserat manusstopp på sin hemsida) blev hon erbjuden ett bokkontrakt. Som om inte det vore nog så signade hon även, i samma kontrakt, på att skriva en uppföljare!
I dagarna släpps Cassandras debutroman "En enkel till Indien", men hennes karriär och livsresa börjar inte här. Hon är tidigare chefredaktör för Metro Mode, har tävlat i Hela Sverige Bakar och haft en framgångsrik bakblogg på ELLE, hon driver mammatidningen Mothr och arbetar just nu heltid som PR-chef på Indiska.
Var får hon sin energi ifrån?Hur följer man sina drömmar?Hur ska man veta vad man vill - om man inte har några drömmar?Vilka är hennes fem bästa tips för dig som vill släppa en bok?Och vad har smycken för roll i hennes liv?Det och mycket mer får du reda på i detta härliga avsnitt, årets första avsnitt i serien Profil som passande nog sänds en härlig ledig fredag: påskfredagen!
God lyssning!
⋆⋅⋆⋄ ❀ ⋄⋆⋅⋆
Profil | är den avsnittsserie i podden där jag bjuder in inspirerande gäster utanför eller i smyckesbranschen som berättar om smyckens roll i deras liv. Vi pratar om kreativitet, livsval, personliga smyckesstories och mycket mer.
⋆⋅⋆⋄ ❀ ⋄⋆⋅⋆
Om gästen
Cassandra Brunstedt debuterar den 20 april som författare med romanen En enkel till Indien, som finns att beställa där böcker finns.
Du kan följa henne på instagram där hon blandar livsråd och pepp med vardagsliv från landet ute på Ekerö där hon bor i sitt drömhus nära vattnet.
Om du vill att Cassandra ska komma tillbaka till podden, lova att höra av dig till Smyckespodden!
⋆⋅⋆⋄ ❀ ⋄⋆⋅⋆
Om du gillar Smyckespodden, glöm inte att det bästa sättet att stödja podden så att den sprids är att ge den ett betyg (stjärnor) i din podcastspelare. Tusen tack ♡
Du hittar Smyckespodden på Spotify och iTunes. Delta i konversationen och ställ frågor i DM på Smyckespoddens instagram Smyckespodden.
Och glöm inte: du är värd äkta smycken och ädelstenar - och att följa dina drömmar
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Lisa och Cassandra pratar om varför det var svårt, men också skönt, att berätta för någon. Cassandra berättade först för sina föräldrar. Hon fick också bra stöd av skolkuratorn. Lisa berättade först för en lärare.
I UMO-podden Självskadebeteende - hur slutar jag? kan du höra Cassandra och Lisa berätta hur de slutade att skada sig själva.Du kan också läsa om Att sluta skada sig själv på UMO.
-
Cassandra och Lisa berättar vad de gjorde istället för att skada sig. För Lisa funkade det att måla när de jobbiga känslorna kom. För Cassandra funkade det att sortera något.
I UMO-podden Självskadebeteende - hur slutar jag? kan du höra Cassandra och Lisa berätta mer om hur de slutade att skada sig själva.
Du kan också läsa om Att sluta skada sig själv på UMO.
-
Suzi berättar hur det var när Sofia lade hennes första chart - en händelse som också var starten på deras vänskap. Men hur går det till rent konkret när en astrolog lägger en chart och vad är skillnaden från att “kolla sitt horoskop” via en app? Det blir också dags för poddens första gäst: Cassandra Klatzkow, från podden “Det skaver”! Det blir snack om hennes stjärntecken och Sofia lägger också en chart åt Cassandra som skvallrar både om dagsläget och framtidsvisioner. Det blir i vanlig ordning också astro för den kommande veckan!
En podd från Aller media.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Tiotusentals barn och unga i Sverige får narkotikaklassade mediciner. De behandlas för en neuropsykiatrisk diagnos. Men tänk om diagnosen inte stämmer?
– Det blev helt fel i huvudet. Det märktes att medicinen inte gjorde det den skulle. För det var ju inte sådan som jag var, säger Cassandra, 29, som fick diagnosen ADHD när hon var 16.
Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna.
– Det är bara dåligt att ha en diagnos, känns det som. ADHD:n sätter stopp, säger 23-åriga Josefin i Gävle.
Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie – Återkallad diagnos – möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen – och som varnar för en framtida skandal.
Reporter: Hedvig Nilsson
Producent: Martin Jönsson
Slutmix: Bengt Pettersson
En programserie från 2022.
-
Vi swishar in med Tardisen i säsong två genom att besöka en främmande planet för första gången - men tyvärr heter den också jorden, eller "nya jorden". Här möter vi kattnunnor som kan bota alla sjukdomar, The Face of Boe och... Cassandra som inte är död utan ON FIRE när hon besitter inte bara Rose kropp utan även tre till, däribland doktorns. Det är ett avsnitt med många highs och ännu värre lows. Vi pratar djurförsök, push up-BH och debatten om huruvida kvinnor får åldras, med mycket mer.
Vill du bidra med en minirecension inför nästa avsnitt så maila till oss på [email protected]. -
Nadia fyller år och är livrädd att universum kommer straffa henne för att hon vill fira sin födelsedag. Cassandra har helt plötsligt blivit osäker på om hon kan lägga upp lättklädda bilder sedan hon gått ner i vikt. Elsa har börjat lasra bort sin fula palmtatuering och vi flippar på tatuerare som övertalat oss att göra stora tatueringar. Elsa och Cass har festat med Carola! Och vi eller ja Cass, avslutar den eviga debatten kring vilken sida som är rätt att bre på mackan!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Cassandra har festat kanske lite för mycket och den kemiska ångesten är ett faktum. Vi pratar om (den hemska) återkomsten av nattklubbarna efter två år av pandemi, att vara för gammal för fest och kanske vara helt klar med det. Nadia undrar vad man ens ska göra om man känner sig färdig med fest? Vi drömmer om ett sexigt vuxet 35+ ställe. Elsa har varit utan sin son i en hel jävla vecka. Det väckte massa känslor och gav lite nya insikter. Och såklart är Cassranta tillbaka och flippar såklart på privvade influencers - igen.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Varför är det så svårt för Nadia att komma till en slutsats eller ta beslut? Varför upplevs Cassandra som så bossig för många? Och är det verkligen sant att Elsa är lat och slapp? Vi har träffat Marli Montán, certifierad livscoach och Human Design Reader och hon har svaren på alla våra frågor plus lite till! Utifrån våra individuella unika charts berättar Marli om oss, varför vi är som vi är och vilka våra energier och livsstrategier är. Vi är besatta!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Visa fler
