Zagrebs centrum Podcasts
-
Utrikeskrönika 23 januari 2023.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Är priset på en kaffe något att prata om?
Egentligen är det väl inte en större fråga - inte för många av oss som bor i några av Europas mer välmående länder.
Men i en värld utanför vår ekonomiska standard, så är priset på en kopp kaffe mer än priset på en kopp kaffe.
Det är ett mått.
På om livet kommer blir, sådär standardbesvärligt. Eller mycket besvärligt.
För många av oss avhandlas frågeställningen, om den nu alls gör det, ungefär såhär, oj vad dyrt kaffet har blivit. Dubbelt pris i affären. Och ute kostar latten nu 40.
Fast på det där stället är den uppe i 60.
Sjukt dyrt, säger jag.
Absolut, säger min polare.
Sen... glömmer vi den detaljen.
Vi drar inga större växlar på det
Vi säger ”hej hej” och kaffepriset är borta ur huvudet.
Vid årsskiftet bytte Kroatien valuta från sin kuna till euro.
Landets ledning jublade, näringslivet också förstås och även en del av befolkningen.
För med inträdet i eurozonen har man nu blivit medlem i finaste klubben, och en del av dess välstånd, pengar och lukrativa handelsmöjligheter.
Men för vissa kommer inte de bilderna upp när man pratar om eurofamiljen, om att vara en del av en supervaluta.
Nä, för dem som kämpar med vardagen, som gjort så i flera år, för dem betyder förlusten av sina egna pengar ekonomisk ångest.
För om man har en pension på runt 2 000-3 000 kronor, eller en lön på 7 000-8 000, i ett land där förvånansvärt många varor i en vanlig affär kostar som hemma hos oss, ja, då kommer den dåliga nattsömnen som ett brev på posten.
För många kvinnor och män i Kroatien, betyder också en höjning på några cent rädsla.
"Vi badar i krediter, stora som små" säger en kvinna jag träffar på marknaden i Zagrebs centrum och som fasar för alla prishöjningar som nu befaras komma.
Hennes ord ekar i mitt huvud när jag sen går vidare.
Jag träffar en annan zagrebbo och när vi pratar fram och tillbaka om kunan v.s. euron, så säger han:
”Tro inte att kaffet kommer att kosta en euro längre, som den gör på vissa ställen här i stan. Om den kostar sex i Venedig, så kommer den kosta fem i Dubrovnik. Och går kaffet upp, så kommer det andra att följa med.”
Redan dyrare kaffe är en smärre katastrof i ett land där folk älskar att i timmar hänga på kaféer och fik.
Men eftersom kaffet bara är en vardaglig vara bland många andra som nu kanske sticker iväg, förstår jag att diskussionen inte är så lättvindig att skaka av sig. Som här hemma hos oss.
Där småpratet om dyrare kaffe trots allt bara är småprat om dyrare kaffe...
Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent
[email protected]
