Hille Podcasts
-
Felix är tillbaka och vi får äntligen snacka om Denis Villenueves sci-fi-film Arrival från 2016. Amy Adams lär sig utomjordiska och får en ny syn på tid i en av de senaste årens bästa sci-fi-filmer. Men vad är det som gör den så bra och kan det vara så att den till och med är FÖR bra?
Övriga filmer har varit på samma tema; Krille har sett UFO-klassikern The Day the Earth Stood Still från 1951 och ödslade även tid på den onödiga remaken från 2008. Hille har tittat på feberdrömmen som är The Man Who Fell to Earth med David Bowie som utomjording. Felix snackar om Steven Spielbergs klassiker Close Encounters of the Third Kind. Dessutom listar Krille sina fem bästa film-UFOn.
-
Ghostface är tillbaka på vita duken i och med att Scream 6 nyligen haft biopremiär. Detta fick oss att gå tillbaka till då allt började genom att kolla på den första filmen i Scream-franchisen från 1996. Wes Craven återupplivade och revolutionerade slasher-genren i och med Scream men hur står sig den 90tals-vibiga skräcken och metahumorn idag? Och finns det överhuvudtaget några "bra" slasherfilmer?
Krille bestämde sig dessutom för att se hur Wes Craven började och har sett hans debutfilm The Last House on the Left som verkligen känns som en debutfilm. Hille fastnade i 1996 och har sett den ännu mer 90tals-doftande filmen The Craft om tonårshäxor som kanske är mer cringe än cool. Felix valde i kontrast att kolla på bra och smart skräck via David Cronenbergs klassiska psykologiska bodyhorror The Fly från 1986.
Inspirerad av Scream-mördarens ikoniska mask så bjuder också Krille på en lista över sina favoritfilmmasker.
-
I höstas kom Sight and Sounds lista över tidernas bästa filmer. Det brittiska filmmagasinet bjuder vart tionde år in filmfolk från världen över för att rösta på sina favoritfilmer och sammanställer resultatet i den kanske mest ansedda filmlistan som finns. I 2022 års omröstning hamnade belgiska Chantal Akermans film Jeanne Dielman från 1975. Filmen kan liknas med Askungens bal; långtråkig, dötrist och alldeles underbar. Men är den värd förstaplatsen?
Vi diskuterar även listan som sådan och andra filmer som tagit plats på den. Krille snackar konstnärlig prison break-film i form av Bressons En dödsdömd har rymt från 1956, Hille har kollat japansk folk-mystik i och med Mitzoguchis film Ugetsu från 1953 och Felix har spanat in den extremt stilbildande, experimentella och lekfulla Mannen med filmkamera från 1929 av Dziga Vertov.
Dessutom hinner vi med Krilles egna lista över långa filmer samt lite uppsnack inför Göteborgs filmfestival i vårt kanske mest pretentiösa avsnitt så här långt.
-
Vi inleder 2023 med att blicka tillbaka på filmåret 2022. En hel del kanonfilmer men också en hel del mediokra och rent av usla filmer har vi bjudits på. Är vi nöjda med filmutbudet? Har vi sett några trender? Är vi nöjda med vårt filmtittande? Men framförallt; vilka filmer var bäst?
Hille, Krille och Fille presenterar varsin topp 5-lista över de bästa filmerna från 2022 (med lite olika syn på vad som menas med att en film är från 2022). Dessutom utfärdar Krille en varning i form av en egen lista över årets fem sämsta filmer.
-
Välkomna till bords när vi tar fram maten i KinoMATiskt. I avsnitt 14 fokuserar vi nämligen på mat av alla dess slag och avsnittets huvudrätt är bioaktuella The Menu. Det blir ett relativt spoilerfritt samtal om Mark Mylods fine dining-thriller som utspelar sig på en avlägsen, exklusiv restaurang där den excentriske kocken Julian Slowik (Ralph Fiennes) styr och ställer. Frågan är; blev vi tittare lika överväldigad och överraskade som restaurangbesökarna?
Vi bjuder också på varsin förrätt, alla från 80-talet. Felix har kollat på den lagom japanskt skruvade och något matfetischerade "ramenwestern" Tampopo. Hille har sett hur mat blir en näst intill religiös tillställning på det danska 1800-talet i Babette's Feast. Krille fick kämpa lite med att behålla maten i magen när han såg den estetiskt tilltalande men också vulgära The Cook, the Thief, His Wife and Her Lover. Dessutom bjuder Felix på avsnittets efterrätt och gör listpremiär med en egen matlista.
Bon appétit
-
Efter förra avsnittets skräcktema så blir avsnitt 12 det (halv)stora komediavsnittet. Vi pratar huvudsakligen om Elaine May's svarta komedi A New Leaf från 1971, kanske den minst kända huvudfilmen vi haft så här långt men just därför vill vi prata om den då det är en film som behöver uppmärksammas mer! En svart komedi om en rik man som förlorar alla sina pengar, försöker gifta sig rikt, mörda sin fru och komma över hennes pengar. Fortfarande kul drygt 50 år efter premiären!
Krille pratar om ännu äldre komedi, närmare bestämt Charlie Chaplin, Harold Lloyd och Buster Keaton i allmänhet och den sistnämndas Steamboat Bill Jr. i synnerhet. Hille tar fram den stora sågen efter att ha sett bioaktuella haveriet Hilma om konstnären Hilma af Klint; går det ens att göra en bra biopic? Felix har vibat loss till två filmer som nästan är mer känsla och stil än film, nämligen twitter-filmen Zola och vampyr-filmen Only Lovers Left Alive. I avsnittets lista lyfter Krille fram ännu fler kvinnliga regissörer som behöver uppmärksammas mera.
-
Det är dagen efter Halloween vilket innebär att det är skräcktema i podden. Lägligt nog visades Alien nyligen på bio och vi passade på att se den och i avsnitt 11 diskuterar vi den grundligt. Är Alien ens skräck eller är det mer en thriller? Och vad är egentligen läskigast av det utomjordiska monstret och Sigourney Weavers minimala underkläder?
Mer genrediskussion blir det när Hille undrar om skräckkomedi kan räknas som skräck efter att ha sett nya Bodies Bodies Bodies, ett Agatha Christie-mysterium för influencer-generationen. Felix har till slut tagit sig an en film som var för läskig när han var liten, nämligen Stanley Kubricks The Shining. En skräckfilm toppar magasinet FLM's omröstning om tidernas bästa svenska film. Filmen är Körkarlen från 1921 och Krille har sett den och även kollat in FLM's lista. Krilles egna lista detta avsnitt handlar om filmatiserade böcker.
-
Vi är framme vid avsnitt 10 och det blir lite av ett specialavsnitt med fokus på nostalgi. Med ett lite annorlunda format, där vi har tre huvudfilmer istället för en, återbesöker vi vår respektive favoritfilm från när vi var i mitten av tonåren och kollar om de håller idag.
Krilles favoritfilm under mitten på 00-talet var, som för många andra tonårskillar på den tiden, Donnie Darko. High School, Tidsresor, läskiga kaniner och Jake Gyllenhaal som en manic pixie dream boy.
Hille har tidigare pratat om Amelie så det blir istället en annan favoritfilm; Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Har Jim Carreys minnesraderande resa i sin egen hjärna åldrats med värdighet?
Felix visar sig vara en av få som sett The Hurt Locker och förmodligen den enda som har nostalgiska känslor till den. Kathryn Bigelows oscarsvinnare är en ny bekantskap för Hille och Krille som inte är lika imponerade som en 16-årig Felix.
Apropå den sista så listar även Krille de mest ovärdiga oscarsvinnarna efter millennieskiftet.
-
Från en "bästa film" till en annan. På filmsidan Letterboxd är Bong Joon Hos film Parasite rankad som nummer ett. Lägg där till en Oscar för bland annat bästa film och en Guldpalm i Cannes och det är tydligt att det är ett unisont hyllat verk. Vi försöker komma underfund med hur den kunde bli en sådan internationell succé och vad som egentligen gör den bra. SPOILERS förekommer.
Utöver detta så pratar Hille om ännu mer klassfrågor på film efter att ha sett Gabriela Pichlers film Äta sova dö. Felix pratar om soft sci-fi och känsloframkallande filmer via Kogonadas alster, dvs bioaktuella After Yang och hans tidigare film Columbus. Krille har sett senaste Guldbaggevinnaren Clara Sola och inser att han är inne i en period där han har svårt att veta vad han egentligen tycker om film. Sist men inte minst en riktigt skitnödig lista från Krille.
PS avslutningslåten är Nick Drake - Parasite
-
Vad finns egentligen att säga om Citizen Kane som inte redan sagts? I avsnitt 8 gör vi i alla fall ett försök att förstå varför Orson Welles klassiker från 1941 är så universellt hyllad och ofta anses vara tidernas bästa film. Det leder också till en semi-hetsig diskussion om subjektivitet och objektivitet, finns det något rätt och fel i kritik och smak?
Dessutom har Krille sett nya live action remaken av Pinocchio, och undrar varför den italienska dockan är så på tapeten igen och varför Disney fortsätter spotta ur sig själlösa filmer. Hille har kollat på Picnic at Hanging Rock från 1975 vars "tumblr-estetik" och representation på just tumblr var en anledning till att hon såg den och vi diskuterar andra vägar till filmtips. Felix har sett om Paul Thomas Andersons Phantom Thread fyra år efter en stark bioupplevelse vilket får oss att minnas andra bioupplevelser. Slutligen trampar Krille på mängder av tår när han i sin lista dissar filmer på IMDb's top 250
-
Kinomatiskt har varit på bio och sett högaktuella Nope, Jordan Peeles tredje film efter succéerna Get Out och Us. Denna gång tar han sig an filmindustrin, hästar och mystiska moln. Är det ännu en scen för Peele eller är det hans första fiasko. SPOILERVARNING: Vi håller snacket spoilerfritt förutom mellan 45:00 och 55:25 så vill ni slippa spoilers så spola förbi de dryga 10 minuterna.
Förutom Nope blir det faktiskt ännu mer skräck. Hille har sett The Innocents från 1961 som, precis som The Haunting of Bly Manor, är baserad på 1800-talsboken The Turn of the Screw. Krille har haft Predator-maraton med fokus på nya filmen Prey, en film som är något så ovanligt som en lyckad reboot. Felix har i sin tur kollat på klassikern Hajen, en film som efter nästan 50 år fortfarande håller och fortsatt influerar filmskapare, inte minst Jordan Peele.
-
I avsnitt 6 besöker vi Elin, Agnes och de andra ungdomarna i Dalsland när vi tar oss an den svenska moderna klassikern Fucking Åmål. Håller den så här 24 år senare eller har den åldrats helt utan värdighet? Oavsett vilket så blir det en fin nostalgitripp.
Vidare på queer-temat så har Hille sett isländskt drama om oväntad kärlek efter passproblem i filmen And Breathe Normally. Krille har kollat på Flicka och hyacinter från 1950 och försöker förstå varför homosexualitet fortfarande får agera plot twist. Felix pratar om omvändelseläger på film efter att ha tittat på The Miseducation of Cameron Post.
-
Äntligen dags för lite skräck i podden! I avsnitt 5 kollar vi på Robert Eggers debutfilm The Witch från 2015, en av de stora titlarna i den amerikanska nya våg av skräckfilmer som kom under andra delen av 2010-talet. Bygger kanske mer på stämning och atmosfär än jumpscares och blod men är den läskig? Och framförallt är den bra?
Det blir dessutom ännu mer folk horror när Hille snackar om hennes relation till genren efter att ha sett dokumentären Woodlands Dark and Days Bewitched. Krille pratar om filmer som är så dåliga så de är bra efter att ha sett den italienska 80-tals-skräckfilmen Demons som bjöd på underhållning i sin uselhet. Felix avviker från skräcktemat och pratar om scifi-dramat Upstream Color som leder honom till att bli filmteoretisk och förklara Kulesjov-effekten. Dessutom listar Krille sina fem favorithäxor.
-
I avsnitt 4 tar vi oss an japansk anime i form av Satoshi Kons magnum opus Paprika från 2006. En film som, förutom att vara en av de stora anime-klassikerna, är en stor inspirationskälla till framförallt Christopher Nolans Inception. Men är denna drömhoppande film värd sitt klassikerstatus? Det råder lite delade meningar om det i podden.
Utöver detta så tipsar Felix om ett gäng Youtube-kanaler som är perfekt hjälp för att utveckla ens filmintresse, Hille tror sig se 90-talsfilmen The Witches för första gången men hon inser att så inte är fallet och Krille har kollat Jim Cummings filmer med Thunder Road i spetsen och orerar kring regissörer som spelar huvudrollen i sina egna filmer.
Felix Yotube-tips:
Broey Deschanel - https://www.youtube.com/c/BroeyDeschanel
Thomas Flight - https://www.youtube.com/c/ThomasFlight
Every Frame a Painting - https://www.youtube.com/c/everyframeapainting
-
Avsnitt 3 blir lite av ett sequel-avsnitt. Vi diskuterar framförallt Joanna Hoggs semi-självbiografiska double feature The Souvenir från 2019 och dess uppföljare The Souvenir: Part II från 2021. Två filmer som verkligen borde uppmärksammas mer och som bland annat handlar om filmskolestudenter och deras toxiska relationer.
Hille pratar dessutom om The Janes i synnerhet och dokumentärer som handlar om abortlagar i USA i allmänhet, Felix har sett somrig fransk 80-talsfilm i form av Eric Rohmers Le rayon vert (The Green Ray) lagom till semestertider och Krille beklagar sig över en annan uppföljare, A Quiet Place Part 2, men bjuder också på en lista över de bästa filmuppföljarna någonsin
- Visa fler
