Anna Saxin Podcasts

  • På första advent tänds det första ljuset i Umeå stads kyrka. Kyrkoherde Lena Fagéus predikar i den direktsända gudstjänsten som leds av Anna Ruther. Sång av församlingens körer.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Med glada och välkända sånger och psalmer firas det nya kyrkoåret i Umeå stads kyrka. Kyrkoherde Lena Fagéus pratar om människans djupaste längtan – efter mening, efter tillhörighet, efter kärlek.

    Tänk om det är så att Gud är precis som i berättelsen från evangeliet dold i dammet i vardagen. Gud kommer till mig där i mitt vanliga liv. Kanske vågar jag tro det - att gömd under ytan på min längtan finns Gud, säger hon i gudstjänsten.

    Adventsljuset tänds under läsning av dikten Bön i advent av Liza L Lundkvist.

    Texter

    Sakarja 9:9-10
    Uppenbarelseboken 3:20-22
    Matteusevangeliet 21:1-9

    Musik

    Bereden väg för Herran (Sv Ps 103)
    Adventstid (C-B Agnestig)
    Jublet stiger på nytt denna dag (P Harling, H Gullichsen)
    Dotter Sion (G F Händel)
    Ett litet barn av Davids hus (Sv Ps 736)
    Hosianna, David son (Sv Ps 105)
    Advent – Ett ljus jag tänder (L Ek)
    Ett litet barn av Davids hus (I Braennstroem, B G Hallqvist)
    Gläd dig, du Kristi brud (Sv Ps 104)
    Gå, Sion, din konung att möte (Sv Ps 108)
    Advent (P Nilsson, O Olsson)
    Improvisation (L Oscarsson)

    Medverkande

    Anna Ruther - liturg
    Lena Fagéus - predikan
    Anna Saxin - bön, flöjt och liturgisk sång
    Thommy Bäckström - bön och textläsning
    Ruth Wallmark - textläsning
    Körer: Sångfåglarna, Näktergalarna, Umeå stads ungdomskör, Turbulens och Kyrkokören
    Malin Björkman Hietala - körledning och flöjt
    Jonas Östlund - körledning och piano
    Brassensemble: Axel Andersson, Jesper Dahlberg, Leif Norberg och Hans Perneholm
    Lisa Oscarsson - piano och orgel

    Producent Helena Andersson Holmqvist
    Moskit media
    [email protected]
    Tekniker: Björn Nitzler, Johannes Oscarsson och Sara Stenman
    Sveriges radio Västerbotten

  • Vasakyrkan blickar framåt

    JAKOB ARVIDSSON

    2019-12-13

    0

    EFS-föreningen Vasakyrkan i Umeå ska egentligen ha två präster i tjänst. Men i dagsläget har de ingen. Trots vissa utmaningar är ordföranden Peo Einemo optimistisk inför Vasakyrkans framtid.

    Peo har tillsammans med sin fru Kerstin varit medlemmar i Vasakyrkan sedan 1985. De var då nyinflyttade i Umeå och möttes av Bertil Johanssons (tidigare missionsföreståndare i EFS) varma leende och välkomnades till kyrkan.

    – En värmande kopp och ett vänligt leende kan få vara Guds händer som sträcks ut mitt i en kall och stressig vardag, säger diakonen Anna Saxin om Vasakyrkans satsning »På trappan«. Bilder: Peo Einemo

    Ingalis Andersson (till vänster) är en av Vasakyrkans frivilliga som hjälper till med kaffeutdelningen. – Flera blev glada när de hörde att vi skulle stå där varje fredag, kanske kan det leda till fördjupade kontakter, säger hon.

    – Här har vi faktiskt känt oss hemma och välkomna sedan dag ett, konstaterar Peo som just nu är inne på sitt fjärde år som ordförarande i EFS-föreningen.

    I dagsläget har Vasakyrkan utmaningar som de aldrig haft tidigare då båda prästerna, Senitha Olsson och Isak Samuelsson, har sökt sig vidare till nya tjänster. Därmed står Vasakyrkan, en av de största EFS-föreningarna i Sverige med sina 290 medlemmar, helt utan präster.

    – Den sits vi hamnat i har på något vis gjort att det växt fram en helt annan medvetenhet hos oss. Vi har kommit ihop som församling och insett att vi måste be mer och söka Guds ledning i det som händer, säger Peo Einemo och fortsätter:

    – Vi klarar ju av det mesta med ideella krafter, så som att annonsera, affischera och annat administrativt. Därför vill vi vara noga med att säga att den präst som kommer till oss främst kommer att få vara församlingsherde och sköta den pastorala biten.

    Det är lätt att tänka att den speciella situationen sprider en viss osäkerhet. Peo blundar inte för utmaningarna men vill snarare lyfta fram att Vasakyrkans väg framåt diskuteras med optimistisk grundton.

    – Likt en vågskål står vi helt klart och väger. Vilket håll ska vi egentligen gå åt? I slutändan landar våra diskussioner i att vi måste bli mer Jesus-fokuserade.

    Vasakyrkan ligger mitt på Vasaplan som är det stora busstorget där alla bussar stannar. För att nyttja det optimala läget har Vasakyrkan alldeles nyligen inlett ett diakonalt samarbete med Svenska kyrkan och diakonen Anna Saxin, där de på fredagar delar ut kaffe till förbipasserande vid kyrkans entré – en verksamhet som fått namnet »På trappan«.

    – Diakonala satsningar har diskuterats länge, men vi har varit för dåliga på att verkställa det. Det här känns i all sin enkelhet helt rätt och är också en följd av att vi är öppna för att gå nya vägar och pröva det som Jesus vill för att nå ut med budskapet utanför våra kyrkdörrar.

    De senaste åren har medlemsantalet sjunkit i kyrkan, men det är inget som ordföranden lägger någon större vikt vid.

    Det viktiga är ju inte medlems­antalet utan att människor hittar till Jesus.

    – Det viktiga är ju inte medlemsantalet utan att människor hittar till Jesus. Vi vill fortsätta ha en inre gemenskap och vara en öppen, generös kyrka som välkomnar. Samtidigt måste vi bli mer utåtriktade än vi varit tidigare. Vi ser fram emot fler ekumeniska satsningar där kyrkorna i Umeå går samman för att tillsammans visa på Kristi kropp i staden.

    Vid en gudstjänst nyligen skulle Peo utlysa att det behövdes ännu fler frivilliga till ett flertal administrativa uppgifter i kyrkan. Med lite bekymrade steg gick han upp till predikstolen och berättade om läget.

    – Jag var lite förtvivlad för det hade varit svårt att få ihop namn. Men den söndagen var det sex nya som skrev upp sig för engagemang. Det visar på att det just nu finns en positiv anda i hela föreningen som är påtaglig. Vi är så många ideella som vill så mycket. Det här är en församling som vill lyfta fram att Jesus ska vara i centrum, både i kyrkan och i staden.