Budbäraren Podcasts
-
Jag och dopaminet
JOHAN ERICSON
chefredaktör Budbäraren
2019-12-13
Dopamin är en av våra viktigaste signalsubstanser som är starkt förknippad med vårt psykiska mående. Dopaminet är också en utlösare av andra signalsubstanser, som till exempel endorfiner och adrenalin. För att förstå dopaminets funktion så är det lätt att peka på fenomenet förälskelse – när vi är nykära är vi som mest »höga« på just dopamin. Många beroendetillstånd kopplas till just dopaminet, som i praktiken är förutsättningen för vår förmåga att uppleva njutning.
Vi lever i en tid då väldigt många, trots att våra basala behov med råge är mötta och utbudet på underhållning är närmast oändligt, mår väldigt dåligt. Dessutom är trycket enormt från vår tidsanda och omgivning på att vi ska må bra och söka lyckan.
I den nya universalreligionen som ofta kallas »moralistisk terapeutisk deism« anges det centrala livsmålet till »att bli lycklig och trivas med sig själv«.I Luthers utläggning av första budet konstaterar han följande: »en Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till. Att hava en Gud är alltså ingenting annat än att av hjärtat förtrösta och tro på honom, såsom jag ofta har sagt, att allenast hjärtats förtröstan och tro gör både Gud och avgud.«
Om mitt eget goda mående upphöjs till det yttersta målet så är det lätt att allt som hjälper mig att må bra upphöjs till avgudar – så och dopaminet. Eller rättare sagt de beteenden, handlingar, upplevelser, relationer eller annat som frigör den oumbärliga signalsubstansen i mitt blodomlopp. Kanske också min tro och mitt gudstjänstliv påverkas? Lovsången blir en genväg till positiva känslor, predikan blir en »life coaching« som styr mina tankar i positiv riktning, den kristna gemenskapen förtränger i första hand min ångest och så vidare.
Är det så att jag antyder att Gud skulle vilja att vi faktiskt mår dåligt och att lyckan i sig skulle vara något negativt? Absolut inte – Guds ord närmast övertydligt. »Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.« (Jer 29:11)
Ett bra exempel på vad jag är ute efter är när Jesus frestas i öknen och han svarar frestaren: »Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.« (Matt 4:4).
Det vill säga – vi lever inte i första hand utifrån våra mänskliga behov utan i förtröstan på Guds goda vilja för oss. Vi måste våga lita på Jesus när han lovar: »Min frid ger jag er«. (John 14:27)
