Avsnitt
-
Hej Somna. Tack för att du finns. Fast jag vet inte riktigt vad det innebär att säga det. Du hade ju inga alternativ, det var inte du som bestämde att du skulle födas. Och om du inte fanns, skulle jag ju inte heller kunna tacka dig. Eller kanske lite. För i mitt liv utgör du en beståndsdel som gör att det är roligt att vara Henrik. Alldeles innan jag satte igång att spela in hörde jag ett brakande utanför Äventyrsvargen. I fantasin tänkte jag att det var en björn. Vad gör man om det går en björn på tomten? Jag har bara varit med om att det varit en älg. Rådjuren och hjortarna förstår i alla fall inte vilken makt de faktiskt har. Det tänker jag på ibland när de springer iväg.
I fantasin mötte jag två björnar i skogen. Hans-Olof och Bo. De gör mosskuddar sydda med svampmycel och ger bort till förbipasserande i skogen. Om folk inte vill ha kudden dräper de dem direkt. De diskuterade också hur svårt de har att connecta med familjen. Jag smög mig för nära och råkade bryta en kvist. Björnarna uttryckte olika typer av bestörtning. Det är ju hemligt att björnar kan prata människospråk, precis som det är hemligt att ha en extraordinär talang. Jag fick lägga benen på ryggen och hamnade i en kalkoncroissant. Jag satte ner foten och förklarade att det här inte kändes helt okej med mig.
Det visade sig att björnarna var stora fans av Somna med Henrik. Bo, den äldre björnen, somnade med podcasten varje natt. Och jag pratar också om morfar Olle och de män som försvann, biologisk som extra. Jag förstår att det var en annan tid. Men jag förstår inte riktigt att det inte fanns något däremellan, att en skilsmässa betydde att ena föräldern bara upphörde att existera för sina barn.
Efter att björnarna förstod vem jag var så blev de snälla. Jag fick rida på deras ryggar och vi startade en barbershopkvartett ihop. Sov gott Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Jag var ute och gick precis och då såg jag korpar. Två korpar som flög över mig. Jag gick förbi en järnåldersplats och tänkte på att korpar har funnits sedan dess. Har ni tänkt på hur mycket smartare korpar är än duvor? Kanske duvor har högre EQ, men det tror jag inte heller. Här om dagen satt jag utanför en butik och väntade på Harriet. Då kom det en duva. Vi tittade på varandra och det var som att duvan också kände att det var en själlös plats. Det var som att duvan sträckte ut en hand mot mig, en klo. Jag sträckte ut min hand mot duvans lilla klo och sveptes med. Innan jag visste ordet av så flög jag över Stockholm.
Det är lätt att tänka att duvor är lite äckliga. De bajsar överallt och ser inte smarta ut. Men duvan och jag hade telepatisk kontakt under turen. Jag förklarade för duvan varför himlen är blå. Det är för att den är det. Gruskornen ligger där de ligger, för att de gör det. Jag tror inte att det var det duvan ville prata om när hon bjöd in till den här flygutflykten.
Duvan blev ännu större, ett duvlandskap. Den landade på en stor blank sjö. Månen hängde som en oäten ost på himlen. Jag låg där på rygg och tittade upp. Duvan frågade: "Varför ligger du här Henrik?" Jag förstod inte riktigt frågan, det var duvan som bjöd med mig. Vi var tysta en stund. På vilket sätt beskriver språket verkligheten? Inte alls. Eller gör det det? Vi styr ju inte våra tankar. Vi tänker det vi tänker. Är inte hela livet såhär egentligen? Att ligga på rygg på en duva, på en stor blank sjö, titta upp på månen och lägga tanke på tanke. Godnatt, Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Jag får upp ett barndomsminne. Det var med mina föräldrar och mina syskon, bilen var full. När man stannade vid ett rastställe längs motorvägen. Vad mysigt det var, trots att man var mitt i en trafiksituation. Det var något med att man var på väg. Egentligen en ganska ful plats, men så sitter man där och fikar. Vid bordet intill sitter ett äldre par och damen har tagit fram kaffetermosen ur sin picknickväska i galon.
Det dyker upp en tant i studion. En äldre kvinna med Q, Qvinna. Fru Flimmer, 87 år, beige kappa, knähöga stövlar med en liten näbb längst fram. Hon skickade ett telegram om att hon skulle komma. Hon vill veta vad en podcast är och hur mediet fungerar. Jag förklarar att det är som ett radioprogram, men att det inte sänds ut. Jag förklarar hur det fungerar med RSS-flöden och distribution. För en sekund tror jag att hon lagt sig med ansiktet ner i mattan och somnat. Jag ser att hon andas.
Jag börjar bli varse att de där åren kommer, de som Fru Flimmer visar. Jag kollade för några år sedan när jag kunde ta ut mitt individuella pensionsspar och fick svaret 55 år. Det slår mig att det inte är allt för långt bort. Gamla människor har massa bagage som de bär omkring på. Det tänker man inte på. Min gammelgammelmormor hette Ester. Huset hon byggde ihop med sin man är rivet och hennes grav är borttagen.
Hoppas att du sover, god natt.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Jag har varit iväg med bilen idag och satt mig på ett café och drack kaffe. Då öppnade himlen sig och det började regna. Det är en sån sak som gör livet värt att leva, att få sitta i regnet och dricka kaffe.
Bredvid cafét låg det en minigolfbana. Nedgången, bleknad, och inte särskilt välbesökt av människor längre. Innan skunkarna bodde där fanns det råttor, sen en räv och idag bor det nästan 40 skunkar där. Matriarken heter Doris och bor inuti en fiberglashaj med sina döttrar. En gång om året håller de sin viktigaste tillställning, Skunk Hunk Galan, eller Mr Skunkiverse som den officiellt heter. Den startade för sju vintrar sedan efter ett tjafs om vem som hade bäst skick på sin svans. Ingen minns riktigt hur det gick till. Pokalen är en kapsyl från en flaska mineralvatten, helt platt och putsad tills den blänker. Man tävlar i fyra grenar: rand, pose, doft och samtal.
I år är Valter förhandsfavoriten. Hans rand är så rak att folk faktiskt har kollat om det är äkta. Det är det. Han föddes vacker. Och sen finns det Rune, som bor vid betongbron och har en rand som delar sig i två slingrande grenar uppe vid nacken. Ingen har trott på honom. Kanske inte ens han själv. När galan börjar samlas hela skunksamhället runt hål 9, det med väderkvarnen.
Godnatt Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna, Henrik heter jag. Jag är född 1975 och sedan den dagen har jag gillat att hitta på saker. Nu är det mitt jobb. En del av mig längtar efter att hitta på saker på min fritid, därför att ibland är jag helt tömd på hittepå. Trots det är det som att jag inte riktigt står ut för att jag har så tråkigt när jag inte har något att hitta på. Stundtals känner jag mig lite urlakad.
Jag ska intervjua en bison idag. En visent, är det en bison? Han heter Vincent Visent. Han är elva år, vilket är medelålder för visenter. Hans pappa Wilhelm var en av de mest fotograferade djuren i världen. Den klassiska bilden, bisonoxen i solnedgången med ryket ur manken och den där blicken som folk kallar visdom, det är Wilhelm. Han var inte elak, men frånvarande på det där artiga, milda sättet. Han var som vädret, han fanns överallt. När Vincent berättar om det börjar han gråta.
Arvet från Wilhelm är inte bara tungt. Vincent har fått tålmodigheten med sig, när andra blir trötta och darriga ute i vinden kan han lugnt stå tre timmar till. Och ett slags jämnmod, förmågan att ställa sig lite utanför allt och se på det skedda.
En dag bestämde sig Vincent för att bryta sig loss. Gå sina egna stigar, säga nej. Mitt under den perioden träffade han en älg som hette Kanota, och Kanota brydde sig inte alls om visenter, kända eller okända. Det var befriande på ett sätt som bara en älg kan åstadkomma.
Sov gott Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Somna, vad glad jag är att du är här, och vad glad jag är att jag är här. Att jag hoppade på Somna med Henrik-tåget för åtta år sedan, trots att folk ifrågasatte. Jag tror att jag är en sådan som hoppar på saker när de presenteras för mig. Kärlek, jobb, kontorslösningar och samarbeten. Något i dem har en liten del som är lockande, och sen hoppar jag. I det stora hela tror jag att det är bra.
I det här avsnittet kör jag "Dong, Dagens Boktips", en lek jag och min vän hittade på baserat på barnprogrammet med samma namn. Det är en improvisationslek där man säger den första boktiteln man kommer på, följt av ett påhittat författarnamn. Man får inte förbereda sig, utan bara säger det första man kommer på. Det blir bäst om man inte försöker allt för mycket.
Jag berättar också om när jag gick scenskolan och vi jobbade med clownmetoden. Uppgiften var att skapa en clown utan att bestämma någonting innan man gick ut på scenen. Jag förberedde mig. Det blev en flopp. Nästa dag förberedde jag mig inte alls, och det gick bra. Det är lite som med den här podden. När jag kastar mig ut och inte bestämmer allt för mycket innan, så blir det bäst.
Så jag är glad att jag hoppade på Somna med Henrik. Att jag lyssnade på den där känslan. Även om magkänslan inte alltid har rätt. Ibland blir det fel, om det nu finns något som är fel. Sov gott.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem.
Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen.
Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen.
Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Somna, idag vill jag vara en fyr på en kobbe, långt ute till havs. När jag var liten ville jag verkligen bli fyrvaktare. Tror det kommer från när jag lästa Mumin när jag var yngre. Därför ska jag idag berätta en saga om en fyrvaktare. Hon heter Fleka. Hon packade väskan med det viktigaste, mesta dels böcker och lämnade allt för att bli fyrvaktare. Varje morgon vaknar hon tidigt och sätter på kaffe. Hon flyttade till fyren eftersom hon gått genom en skilsmässa. Det var en sån separation där allt i slutet gjorde ont, trotts att det inte har hänt något. Hon har en katt som heter Måns.
En dag är molnen låga. Hon har sett den här himlen förr. Hon surrar fast saker och kollar att aggregatet fungerar. När allt är kontrollerat sätter hon sig vid köksbordet och väntar på stormen. Måns är rädd för stormen och vågar inte komma fram. Det tråkigaste med stormar är att de tar slut, helst när man betraktar dem inifrån. När hon är ute och går ser hon att något flutit upp på stranden, först tror hon att det är en säl med det är en man. Han har puls men blå läppar. Hon får in den medvetslösa mannen in i fyren. Mannen heter Karun. Han diskar, matar Måns och är väldigt varsam. Det är början på deras historia
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Förlåt Somna, för att jag börjar med att skratta. Det brukar jag inte göra. Jag hade ett litet private moment utanför studion, händerna knäppta, vaggade lite och sa högt till mig själv att just nu vet ingen människa på jorden vad jag gör. Sedan vände jag mig om och såg att grannen tittade på mig. Jag har aldrig pratat med grannen om vad jag gör i Äventyrsvargen. Från utsidan är det bara en vardaglig container, det ser ut som ett cykelskjul. Från grannens perspektiv måste det vara rätt underligt, att jag bara går in och är en timme i skjulet. Han kanske tror att jag mekar med cyklar.
Jag irriterar mig på folk som cyklar på landsvägen trots att det finns cykelbanor, och jag vet att jag måste sluta med det. När jag fyllde 40 blev jag väldigt intresserad av tre saker: cyklar, att vandra Kungsleden och att renovera gamla möbler. Jag hade nog en ålderskris. Jag insåg till slut att cykla inte skulle lösa mina problem. Eftersom det fanns en lång period där jag inte hade körkort. Detta har gjort att jag köpt en del elcyklar genom åren. Men de slutar alltid med att gå sönder och så bli de stående.
Blev det här tråkigt? Är inte så inspirerande idag. Dessutom ska jag spela in ett avsnitt till efter det här. Kanske att det är så att det här avsnitt ska handla om cyklar. När jag var liten cyklade vi hela tiden. Godnatt.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Hej. Hej. Hej. Idag ska jag bara säga "hej" i en timme. Ibland kommer det fram folk till mig och föreslår idéer till podcasten. Att jag ska läsa upp bruksanvisningar, eller IKEA-katalogen. Då säger jag tack, det ska jag verkligen fundera på, och så går jag hem och biter väldigt argt i kudden. Det gjorde jag faktiskt när jag var liten, på riktigt, när jag var arg eller ledsen. Ibland bet jag så hårt att jag tyckte synd om kudden.
I dagens avsnitt ska jag försöka tråka ut mig själv. Jag ska prata om något jag tycker är väldigt tråkigt: att gå i matbutiker. Det är en bortskämd syn på saken, det vet jag, så ta det med en nypa salt. Jag går omkring där och letar efter saker, och trots att jag har handlat i butiken i flera år så hittar jag aldrig något. Jag tänker på när man stänger en matvarubutik och allt bara står kvar, väntandes på att någon ska komma och ta dem dagen efter. Om jag hade fått välja hade jag varit där själv, strosat mellan hyllorna, plockat det jag vill ha, blippat och betalat själv. Sen cyklat hem. Häromdagen köpte jag två par jeans jag inte behövde för att jag inte vågade säga nej till säljaren.
I matbutiker kan jag få panik av känslan att så länge jag lever måste jag fortsätta fylla på med mat. Det är inte så att jag inte gillar mat, jag älskar mat. Jag älskar att äta. Men jag är inte gjord för att gå och tänka på vad jag ska äta till lunch. Är det inte lite stört hur fixerade vi är kring mat? Den där hetsen efter att maximera livet, prova nya recept, hitta rätt restaurang, fylla varje ögonblick med något Instagram-vänligt.
Det kanske inte blev så tråkigt. Sov gott.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Hej ska du ha, välkommen till en timma av mig. Jag är lugn för första gången idag. Hela dagen har gått i ett slags puls-flow, och när jag kom hem pep och tjöt det i hela kroppen. Dels för att jag har tinnitus. Varför stod jag så nära högtalaren på den där konserten i Göteborg 1997? Jag blir lite irriterad på mig själv, lite så som Odysseus måste ha känt sig.
Det är svårt att inte tänka på Odysseus när man tänker på berättelser och sagor. När jag gick scenskolan sa någon att sagor är hälsosamt, att de hjälper oss bygga ställningar på insidan där vi kan fästa våra liv som annars är så tumultartade och fragmentariska. Och Odysséen är ju något man kan kalla en riktig hjältesaga.
En grotta, en cyklop, stormar, en förargad Poseidon, lejon, en besättning som blir förtrollad till grisar, sju år hos en nymf, ett sund med två faror, en resa till dödsriket och flera andra motgångar. Tjugo år för någonting som skulle ha tagit några veckor. Man skulle kunna säga att hela Odysséen handlar om ett gäng karlar som åker över Medelhavet och försöker undvika att bli uppätna på det ena eller andra sättet.
Följ med så får du höra historien om Odysseus och hans äventyr. Godnatt.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Hej och hallå. Hur mår du idag? Är det bra, dåligt eller mellan? Jag är på brasidan idag. När man går till val pratar man ofta om jasidan och nejsidan, men jag tycker det pratas alldeles för lite om brasidan. Jag kände efter ordentligt nu när jag sa det. Jag tror faktiskt att det kommer bli bra, och det är en väldigt fin känsla.
Idag vill jag prata om en konstig idrott. Jag tänker prata om fotboll, kanske till och med undervisa dig lite. Jag är ju bra på att prata en timme utan manus, och jag kan en hel del om fotboll. Det handlar bland annat om geniförklarade textförfattare som ska skriva hejaramsor men råkar transkribera sina familjebråk, vilka skickas direkt till klacken utan att någon korrlyssnar. Som du förstår kan det bli väldigt konstigt.
Jag tänker också sticka ut hakan lite och berätta att jag har varit på Kristallen-galan några gånger. Det är, om man frågar mig, kanske den vulgäraste av alla galor. Inte alls lika kul som det ser ut på TV. Många berusade människor och sårade själar som inte vann priset de var nominerade till. Jag delar med mig av mitt fulaste Kristallen-minne. Bolibompadraken var nominerad till bästa tv-personlighet. Jag var rösten till draken, och draken beställde två flaskor vin. Som den inte kunde dricka upp... Jag blev mycket berusad och mycket ledsen. På vägen hem grät jag tyst i baksätet och kände mig som en sån loser.
Sen är vi tillbaka till fotbollen. Den hette egentligen bollfot från början. Det var ett danskt öknamn på en lite älgest person som bodde i en by vid namn Rödskrökan, och vars ena fot hade svullnat upp ordentligt efter att han blivit överkörd av en skogstraktor. Godnatt.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Är du en sån som lyssnar på hela avsnitten, eller en sån som somnar? Jag gillar att det finns båda. Jag har suttit och bölat så som ett litet barn bakom ratten på min svarta Peugeot. Jag är i den perioden i mitt liv just nu när jag sitter i bilen, skruvar upp någon låt på hög volym, sjunger med och grinar. Det har varit mycket sånt på sistone.
Det finns en aria som inleder Händels Xerxes och som jag har lyssnat sönder de senaste dagarna. Det är en persisk kung som börjar hela operan med att sjunga till ett träd, en platan, och om hur fin och skön skuggan var under det. Vet du vad en kastratsångare är? Vi pratar om den fruktansvärda och fascinerande traditionen kring kastraterna. Det är någonting med att den där ljusa rösten var den yttersta maskuliniteten i en annan tid. En kastratsångare var det manligaste av det manliga, och så sjunger han om ett träd, så ömsint. Det är lite sorgligt att flera stycken är skrivna för en rösttyp som är borta. Som ett sorgset eko från denna tragiska passage i kulturhistorien.
Jag funderar över att min förmåga att känna djupt har återvänt, sakta, sedan jag slutade med antidepressiva. Förstå mig rätt, tycker att antidepressiva är en bra lösning, men det tar även udden av känslorna. Oavsett tragiken i att jag sitter och gråter högt, så är det en väldigt helande grej att göra.
Jag har börja köpa instrument. Det började när jag flyttade in i lägenheten. Bland annat en fiol som hänger på väggen där hemma. Jag tar ned den ibland och försöker spela låtarna jag lärde mig som barn. Jag vill fylla mitt liv med klang. Godnatt Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens sal. När jag var i tonåren lyssnade jag på det stycket om och om igen, på en skiva mina föräldrar hade. Det är något med hur det stegras och stegras och avslutas med smällar som jag tolkade som dörrar som slår igen, och i mitt huvud byggdes en hel värld bakom dem.
En liten pojke smyger in genom en hålighet i ett berg och hamnar mitt i Bergakungens sal. Där dansar troll runt en flammande eld, gåtfulla varelser med långt hår och en lukt som inte går att värja sig mot. Det är inte såna där sagotroll med svamphattar och röda kinder. Pojken har hamnat mitt i Bergakungens sal. Han har med sig sin lillasyster. Trots att musiken är så hög vågar de knappt andas.
Syskonen ser att längst bort, på en uthuggen trätron, sitter själve Bergakungen med klarblå ögon, guldkrona och en stor svart hund vid sin sida. Runt om den ligger det högar med skatter. Lillasyster råkar nysa och allt blir tyst. Trollen spanar åt alla håll. Bergakungen reser sig upp, lägger sin hand på den stora svarta hunden och tittar rakt på barnen.
Visst hade det varit roligare att leva i en värld där troll fanns? Om jag fick välja skulle jag hellre existera i en värld där det finns troll, än tvärt om. Jag pratade med Harriet om att när hon var liten köpte jag leksaker och godis och slog in dem i folie. Jag sa att det var ett troll som hette Tripp som hade snott dem och sen lagt dem i skogen. Det är så speciellt att prata med sitt barn som idag är tonåring om hennes barndom.
Man ska vara försiktig med att prata om vad som är verkligt, för att det är upp till varje människa. Sov gott.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Idag ska jag intervjua en envåldshärskare. Hur bemöter man en envåldshärskare? Det vet jag faktiskt inte riktigt. Det visar sig att envåldshärskare är ett ärftligt tillstånd. Man kan alltså inte skylla allt han gör på honom själv, det är ett tillstånd han blivit fostrad till. Han bestämmer inte så mycket över andra heller, utan låter andra bestämma över andra och rapporterar till honom. Hans egentliga uppgift är att ha bra social koll över alla småpåvar.
Visste du att jag är släkt med Gustav Vasas pappa Erik? Erik fick en dotter som hette Margareta och från henne härstammar jag. Jag tänker på Gustav Vasa. På sagorna från Dalarna och hur det egentligen var. Jag lyssnar på en bok om honom när jag ska sova. Jag brukar påminna mig om att det faktiskt hände, på riktigt. Föräldralös, fråntagen allt, efterlyst. Hur mådde han? Hur var det när han var i Dalarna? Det är mörkt och kallt. Han ber om hjälp men får nej. Ensam, 24 år, med ett uppdrag. Det är inga små grejer han gick igenom.
Jag glömmer nästan bort härskaren. Han är inte road. Den enda anledningen till att han är kvar är att hans skjuts är borta och hämtar en router. Han vill ha wifi. Det är svårt att få det att funka i ett stort slott. Det enda han egentligen säger till folk är "jag hugger huvudet av dig" eller "jag ger dig ett slott". Han erbjuder dig ett slott, Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Förra gången jag spelade in ett avsnitt fick jag en parkeringsbot. Jag hade parkerat på trottoaren, jag kom ju inte in på bilplatsen för där stod Ninas bil. Och så möttes jag av den där alarmistiskt gula lappen som lyser i närmiljön. Så idag tänkte jag prata om parkeringsvakter. Jag har aldrig förstått mig på folk som hyser agg mot parkeringsvakter. De gör ju bara sitt jobb. Något jag heller inte riktigt kan förstå, är att vissa människor faktiskt vill jobba som parkeringsvakter. Kanske är det bara för att jag själv är rädd för att folk ska bli arga på mig.
Den här berättelsen handlar om parkeringsvakten Bonita Flärd. Hon föddes med glasögon, kunde redan tala och läsa, och började bötfälla bilar samma dag som hon kom ut. Under sin första säsong bötfällde hon miljontals bilar, och folk kunde inte riktigt bli arga på henne, eftersom hon bara var en liten bebis. Hon åkte i barnvagnen bakom spårvagnen.
När jag var liten fick jag lära mig av de självutnämnt kloka personerna i kyrkan där jag gick, att människor har själar men inte djur. Men vad är egentligen en själ? Jag vill ändå säga att i den mån det finns en själ, så måste den vara gemensam för allt som lever.
Tillbaka till Bonita. Hon blev till slut den enda parkeringsvakten kvar i världen, då hade hon hunnit fylla 60 år. Hon tyckte fortfarande lika mycket om den där känslan, när hon fick sätta fast den gula lappen på vindrutan.
Nu är det dags att sova. Godnatt.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Välkommen hit. Du har öppnat den lilla dörren till det lilla krypinnet, och nu är du här med mig i Äventyrsvargen. När hittade du en pinne senast? Jag gjorde det idag, en skogspinne mitt på gatan i staden.Jag tänker tillbaka på Hökviken och de äldre männen som plockade pinnar från Stora vägen, och på pappa som kom hem från bymötena och kände sig liten och tilltufsad. När jag började högstadiet tittade en tjej mig stint i ögonen och frågade vad jag skulle göra sen. Hon psykade mig. Jag försökte dra mig undan men hon höll fast mig i handen, och hennes kompisar runtomkring skrattade. Jag försökte låta cool och började prata grovt dalmål. Jag skulle så gärna vilja vara någon som bara sprutar ur sig böcker, men jag har varken kraft, ork eller intresse.
När jag började gymnasiet insåg jag att jag var bra på att skriva rim. Jag skrev sångtexter, det var lättare eftersom en sångtext har en struktur man måste förhålla sig till, och plötsligt blev det möjligt att rymmas stort inom litet. På scenskolan skrev jag nog mer än hälften av alla sketcher. Och så finns där, fortfarande, en glödande boll av längtan i bröstet. Något som glittrar och porlar och som jag inte riktigt har ord för. Kanske är det en djup, stundtals obesvarad kärlekshistoria med livet.
Jag får frågan ibland vad min kreativa process är, och jag tycker att det är en svår fråga. Den är ojämn och intuitiv, väldigt luststyrd. Jag kan en massa ord, men egentligen tycker jag inte om ord, de förstör så mycket också. Just nu känner jag en djup längtan i bröstet. Den går djupare än ord, och jag kommer inte åt vad det är som värker och strålar och pirrar och glittrar.
Godnatt, älskade glitter.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Somna, din hesa höst. Timmen börjar nu. Att leva är att uppleva ett flöde. Eller egentligen är det inte sant. Egentligen består allting av ett oräkneligt antal bitar som kastas på oss, och som hjärnan sedan synkar ihop till en begriplig film.
Jag betraktar mig själv. I grå mjukisbyxor och vita mockasiner för värmens skull. Jag började spela in och pausade. Satt en stund med händerna i ansiktet och kände mig som ett barn som måste gå till skolan men inte vill. Det är ändå en bild jag är bekväm med. Hur får man alla delar att hålla ihop? Det är en knepig nöt. Tänk om man skulle kunna bygga om dem. Bromsa in, betrakta nuet, fundera över ordningen. Plocka isär verkligheten så att den inte längre hör ihop.
Vi landar i känslor ett tag. Hur vet man att man är kär, till exempel? Känslor är inget statiskt, inget evighetsläge. De är som en gas. Inte fasta. Man kan aldrig veta om det man känner är där för att man vill, eller för att man faktiskt är det. Vi lär oss vad känslor är, och hur de tar sig uttryck. Inget är säkert. Allt kan ändras. Varje sekund jag fortsätter att leva är en fullständig ovisshet. Jag faller. Det går inte att hitta trygghet. Känner du att du förändras? Jag har börjat göra det.
Jag heter Henrik Ståhl och jag faller.
Sov så gott.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Hej och välkommen till min värld, som också är din värld. Jag tänkte börja med att tacka dig, men det kanske blir lite tjatigt att tacka dig hela tiden. Podcasten har snart funnits i tio år och är ungefär samma sak som den alltid varit.
Vad är meningen med livet, Somna? Den enda meningen med livet är att leva. Är det det sannaste jag sagt sedan poddens start? Tänker man så, blir allting möjligt. Meningen med livet kan vara precis det du har lust med.
När jag var liten fick jag lära mig att tigrar var farliga. Lejon, inte alls lika farliga. Är man jagad av en tiger är den mänskliga hjärnan redo för det – attack eller flykt. Det är vad vi idag kallar panikångest. Inte en bugg i systemet, utan hjärnan som gör precis som den ska. Det här avsnittet handlar om en tiger med existentiella problem och en man vid namn Gunnar Elskåp. Tigern jagar honom och han börjar springa. Han är extremt snabbfotad, han är nämligen sprintvärldsmästare. Hans ben går som små träpinnar och han springer i enbart kalsonger. Något vaknar hos tigern, jakten har fyllt tigern av en djup känsla av mening. Vem vinner, herr Elskåp eller tigern?
Är du obekväm att prata inför folksamlingar Somna? Jag vet att många är det. Finns till och med personer som jobbar med att göra folk mer trygga att prata inför folksamlingar. Jag är inte det, jag känner mig som tigern, det är något som vaknar. Jag spetsas till och blir mer Henrik. Det är de mindre tillfällena jag kan tycka är jobbiga. Tänk att vi kan vara så olika.
Godnatt Somna. Puss och kram. Vi hörs snart igen.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hej Somna. Jag är inte bitter. Dagens avsnitt ska handla om att kämpa sig upp för en backe. Eller nej, det ska det inte alls. Vilket tråkigt tema. Det handlar om att jag har svårt att säga nej. Jag köpte merch i fel storlek för att jag inte klarade av att stå i kassakön och inte köpa någonting. Jag giggade på en Finlandsfärja med höggravida Nina, ingen loge, en bakfull ljudtekniker som konsekvent presenterade mig som Markus, och en publik som till stor del inte förstod svenska. På taxfreen var jag den sekunden ifrån att köpa en whiskyflaska som kostade 30 000 kronor, för jag ville inte säga nej.
Ibland känner jag att jag har slösat bort mina unga år. Men sen tänker jag: jag vill faktiskt inte bli ung igen. Jag har kämpat mig hit. Att behöva börja om utan den verktygslåda jag har idag, det låter inte lockande.
Min morfar förstod sig nog inte riktigt på mig. Jag lekte så mycket, och det gjorde inte han. Han hade arbetarhänder fast att han jobbade i restaurangvärlden, och han hade gärna berättat för mig hur jag skulle leva mitt liv. Han var väldigt noga med att man skulle göra rätt för sig. Min mormor var 100 & närvarande i mitt liv. Det var hon fram tills den dagen hon dog, när jag var 28 år. Jag lovade mig själv att aldrig börja röka. Jag håller fortfarande det löftet.
Tack Somna för att du finns.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Visa fler
