Avsnitt

  • Eric Kaufmann.

    I dagens podd pratar jag med Eric Kaufmann som är professor i statsvetenskap vid Birkbeck college vid London university. Han har skrivit flera böcker, varav “Whiteshift: Populism, Immigration and the Future of White Majorities” som kom 2018 är en av de mer intressanta böckerna som kommit på senare år. Den handlar om den demografiska förändringen av västvärlden, om reaktionerna detta föder, om högerpopulism och dess motsats vänstermodernism. Boken var även en av inspirationskällorna till en debatt jag initierade för två år sedan, och därför är jag särskilt glad att nu få chansen att prata med Eric.

    Nedan har jag sammanfattat den debatten och hur jag i dag ser på den.

    Det är demografin, dumbom!

    ”Jag sätter mig tillrätta på mitt förstaklassäte i X2000 klockan 21.57 och tänker att det borde finnas en fråga att ställa här. Om att det är på väg att skapas ett nytt Sverige, en landsbygd där de infödda svenskarna drar sig tillbaka till villorna och centrum blir en plats för de nya, att landsbygden, sedan länge ett långsamt slocknande och avfolkat ålderdomshem, nu också har blivit en flyktingförläggning, ett asylboende, ett nybyggarland, för vissa en återvändsgränd, för andra platsen där människor börjar om.”

    Så beskrev Jens Liljestrand den dramatiska demografiska förändring som Sverige genomgått och fortsätter att genomgå. Han hade varit ute på föredragsturné och bevittnade en förändrad landsbygd. Han ropade ”Jalla! Jalla!” till en taxichaufför som inte talade svenska, och gjorde reflektionen att det är han själv, Jens, som är gäst här, inte tvärtom. Denna text var hans sätt att fira nationaldagen 2019 eftersom den publicerades dagen innan.

    Några dagar senare beskrev jag samma förändring utifrån en rapport av Joakim Ruist med titeln ”Global migration – orsaker och konsekvenser” (SvD). Det demografiska perspektiv som Liljestrand tagit upp saknades helt. Han fokuserade på det ekonomiska, och menade att invandringen inte hade den stora påverkan många trodde. Gemene svensk, som alltid varit för en striktare migrationspolitik än etablissemanget, led alltså av ett slags informationsunderskott. Jag hävdade då att det var fel. 

    “Det är demografin, inte ekonomin, som är huvudförklaringen till att allt fler väljare i Sverige och västvärlden röstar på partier som vill minska invandringen radikalt.” skrev jag.

    I samma veva myntade Kajsa Dovstad på GP:s ledarsida det bevingade uttrycket att få ett “Jimmie moment”, för att beskriva samma känsla av att inte känna sig hemma i sitt eget land.

    Reaktionerna lät inte vänta på sig. 

    På Aftonbladets kultursida skrev Martin Aagård att jag var hudfärgsfixerad som ens beskrev förändringen runtom i Sverige. Per Svensson, som då var politisk redaktör på DN:s ledarsida, skrev att jag passerade en gräns. Att det jag skrev var oanständigt. I sociala medier var reaktioner grövre än så.

    Vad skrev då Per Svensson och Martin Aagård och mina andra kritiker om Jens Liljestrands betraktelse? Ingenting alls. Om man hyllar förändringen, och dessutom har med en passus där man kritiserar Sverigedemokraterna, då är man anständig. Om man däremot beskriver exakt samma förändring, men även att den leder till ökat invandringsmotstånd, då är man oanständig. Borde inte frågan vara om analysen stämmer i stället? 

    I boken ”Exodus” (Penguin, 2013) beskrev Paul Collier vad som anses vara en ”anständig” reaktion hos Europas majoritetsbefolkningar på migrationen: ”Var inte rasist”, ”Ge plats” och ”Lär dig att lovprisa andra kulturer”. Detta är vänsterns och många liberalers attityd. Minoriteters identiteter är skyddsvärda, medan majoriteten ska trycka ned sin egen.

    Tror verkligen vänsterliberaler att majoritetsbefolkningar runtom i västvärlden inte kommer reagera på det faktum att de inom en överskådlig framtid kan bli minoriteter i sina egna länder?

    Texter som refereras i dagens avsnitt

    Eric Kaufmanns rapport om hur omfattningen av rasismen i USA överdrivs av medier: The Social Construction of Racism in the United States

    Eric Kaufmanns studie om akademisk frihet: Academic Freedom in Crisis: Punishment, Political Discrimination, and Self-Censorship

    Kontakthypotesen: Intergroup Contact and Negative Attitudes Towards Immigrants Among Youth in Sweden: Individual and Contextual Factors

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe

  • Anna Björklund. Foto: Sverige Radio

    Hon har varit en del av redaktionen på satirprogrammet Tankesmedjan i P3, drev podden Della Q ihop med Bianca Meyer och Moa Wallin. I dag skriver hon återkommande i Göteborgs-Posten och Fokus. Och hon har tre barn, två hundar och en katt. I dagens podd pratar jag med Anna Björklund.

    Vi pratar om familjeliv, varför alla har fel om Waldorf, om hemskolning, och varför jag funderar på att flytta till Åland.

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe

  • Cissi Wallin. Foto: Jezzica Sunmo

    Häromdagen skrev hon vad som kan kallas för en avbön. “Under flera år var jag en stor del av en rörelse, en obehaglig mentalitet på nätet som drog fram vecka efter vecka. Det främsta syftet var att hitta saker och personer att känna sig illa berörd av. Allt och alla skulle problematiseras! Förtrycket fanns överallt!”

    Ett exempel hon tar upp är att hon hängde ut en helt okänd tatuerare som hade gjort vad som ansågs vara en opassande tatuering: “den föreställde ett kvinnoansikte som gav en anonym manslem en avsugning.” I dag ångrar hon det. Hon anser att hon lät sig svepas med. Att hon varit en del av något som kan liknas vid en sekt.

    I DN och GP har skribenter gjort klart att de inte godtar hennes avbön. Är ångern verkligen genuin? Försöker hon rentvå sig själv genom att skylla på gruppen, på tidsandan? Hur snabbt kan man bli förlåten? I hennes egna sociala kanaler undrar bundsförvanter om detta innebär ett svek mot den gemensamma rörelsen. Var står du nu, undrar de. Förklara dig!

    En reflektion är att detta tvivel alltid åtföljer människor som kapar banden till den de just varit. Kan man lita på förändringen? Avgör själva.

    I dagens avsnitt pratar jag med Cissi Wallin.

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe

  • Lisa Bjurwald. Foto: Niklas Nyman

    “I Sverige är det ett större stigma att vara kritisk mot staten än att vara homosexuell,” säger journalisten Lisa Bjurwald i dagens podd. Hon har just skrivit klart en rapport om hur svenska medier har rapporterat om pandemin. “Maktens granskare eller maktens megafoner? Svensk journalistik under corona­pandemin” är titeln, men frågetecknet blir ett utropstecken ju längre in i granskningen hon kommer. Svenska medier blev megafoner. Ett slags pressmeddelandejournalistik, som hon kallar det.

    Gå gärna in och skriv en recension på Apple Podcasts och säg vad ni tycker!

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe

  • Aleksa Lundberg. Foto: Elisabeth Ohlson

    För ett par år sedan släppte släppte Aleksa Lundberg sin självbiografi Bögtjejen (Brombergs förlag 2018). Titeln går egentligen till kärnan av debatten om könsidentitet. Kan man byta biologiskt kön? Är det ens önskvärt att påstå det? Samtidigt är det tydligt att transkvinnor har kvinnliga kroppar. Boken är en berättelse om att inte känna sig hemma i sin kropp, men också om vad det innebär att vara “kvinna, man, bög, fjolla eller trans”. 

    I dagens podd pratar jag med Aleksa Lundberg om hennes egna erfarenheter, om kön och könsroller och om debatten kring Kajsa Ekis Ekmans senaste bok Om könets existens.

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe

  • Listen now | I en ny bok – "Tills alla dör" – skildras det blodiga kriget mellan Shottaz och Dödspatrullen. Boken ger svar på hur, var och varför.

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe