Avsnitt
-
Vi närmar oss slutet på vår historiska genomgång och har kommit fram till förra decenniet, 2010-talet. Ännu mer nostalgi, ännu mer franchises, ännu mer kreativ torka. Eller? Vi diskuterar bl a produktionsbolag som de nya auteurerna och skillnaden mellan bra skräckfilmer och bra filmer som är skräck.
Med svansen mellan benen efter att nästan uteslutande gett manliga regissörer utrymme i vår historiska genomgång så har vi nu försökt kompensera. Felix har sett Eden av Mia Hansen-Løve om Paris musikscen på 90-talet i Daft Punks skugga. Krille har sett On Body and Soul av Ildikó Enyedi, en ungersk film om drömmar och relationer som för tankarna till Kaurismäki. Hille har sett House of Hummingbird, koreanska regissören Kim Boras coming of age-film om tonårsbekymmer i Seoul 1994. Och såklart tipsar Krille om några andra hidden gems från 2010-talet.
-
Det nya millenniet är här och vi har kommit fram till filmerna vi konsumerade under våra populärkulturellt formativa år. Vi snackar om filmindustrins begynnande besatthet av nostalgi, våran egna anti-nostalgi, DVD-extramaterial och annat kring 00-talet.
Till avsnittet så valde Felix att kolla på Alexander Paynes trassliga kompis/vinkännarfilm Sideways från 2004 och därmed tvinga Hille spendera tid med usla män igen. Krille har sett Lucille Hadzihalilovics film Innocence från samma år om en mystisk internatskola som är lika svår att analysera som regissörens namn är att uttala. Hille valde australiensiska stop-motion-drama-komedin Mary & Max om en 8-årig mobbad tjej som börjar brevväxla med autistisk man i 40-årsåldern.
Estland, Spanien, Iran, Österrike och Japan representeras i Krilles avslutande filmtips.
-
Saknas det avsnitt?
-
Vi har kommit fram till slutet på förra milleniet när vi tar oss an 1990-talets filmutbud. Vi ser tillbaka på de filmer vi såg när vi små, diskuterar indie-filmens storhetstid och Krille börjar inse varför han hatar ny film.
Det blir idel mörker i och med filmerna vi valt att fokusera mer på. Krille pratar om engelska Mike Leighs film Naked från 1993, en film som är full av svärta och svårgillade karaktärer. Hille grottar ner sig i amerikansk kult-misär i och med Harmony Korines splittrande film Gummo. Felix har sett Kiyoshi Kurosawas (no relation) film Cure från 1997, en crime-thriller som eventuellt lånar från När lammen tystnar, Dr Mabuse och Martin Beck. Det blir allt svårare för Krille att hitta okända filmer men några pretentiösa filmtips från 90-talet har han ändå lyckats vaska fram.
-
Vi kommer allt närmare nutid i vår filmhistoriska resa och kan nu, tekniskt sett, prata om filmer som kommer under vår levnadstid. Därför börjar vi fokusera på ett årtionde åt gången när vi i detta avsnitt tar ett grepp om 80-talet. Nostalgiskt uttjatat nuförtiden men hur var det egentligen när det begav sig? Var paniken kring videovåldet rimlig och hur mycket förstörde "high concept"-trenden filmmediet?
Eftersom Halloween står för dörren blir det skräcktema på våra individuella filmer; Felix tar sig an skräckkomedi-serien Evil Dead, Hille försöker övervinna barndomstrauman genom att återbesöka Poltergeist och Krille pratar om Stephen King i allmänhet och filmen Christine i synnerhet. Självklart avslutas det hela med några bortglömda filmtips.
-
Kinomatiskt är fortsatt decimerat då Felix denna gång fick kasta in handduken. Därför är det Hille och Krille som själva lotsar er genom filmens 60- och 70-tal. Det blir bl a snack om europeiska auteurer, franska nya vågen, New Hollywood och Third Cinema.
Hille fördjupade sig lite extra i franska nya vågen och fokuserade på Jean-Luc Godards stilbildande film Vivre sa vie från 1962. Krille tog sig till Turkiet och filmen Time to Love från 1965, en absurd kärlekshistoria som doftar Lanthimos. Vi hinner också avhandla Felix film, Sidney Lumets Dog Day Afternoon från 1975 med en Al Pacino i högform som en misslyckad bankrånare. Som vanligt kommer även Krille med några obskyra tips från dessa årtionden.
-
Vår resa genom filmhistorien fortsätter och vi är framme vid 40- och 50-talet. Eftersom Hille var sjuk så fick vi ringa in en gammal Kinomatiskt-bekanting; Yasmin, känd från avsnitt 22. Tillsammans pratar vi bl a om krigets påverkan på 40-talets filmlandskap och om 50-talets "Golden Age of World Cinema".
På vägen genom dessa decennier hamnar vi i Storbritannien i och med Felix filmval, det färgsprakande balettdramat The Red Shoes från 1948. Nästa stopp är Japan och undantryckta känslor i klassiska familjedramat Tokyo Story från 1953, en film som Hille valde och vår gäst därför "tvingades" kolla på. Slutligen hamnar vi i Italien med Krilles val, La Strada, Fellinis cirkus-fantasi från 1954. Återigen ger även Krille några tips på lite mer bortglömda filmer från de aktuella årtiondena.
-
Vi är tillbaka! Efter ett längre sommaruppehåll kör vi igång igen med en höstsäsong där vi kommer ta oss igenom 100 år av filmhistoria hela vägen fram till jul.
Vi börjar på 1920-talet och pratar bl a om början på Hollywoods studiosystem, övergången från stumfilm till talfilm, tysk expressionism, för att sedan gå över till 30-talet USAs fortsatta dominans, färgfilmens intåg och tidig animerad film.
Vi har även sett varsin film från denna era; Felix har kollat den evigt inflytelserika Dr Caligaris kabinett från 1920, Hille har sett svensk-danska pseudo-dokumentären Häxan från 1922 och Krille har sett screwball upphöjt till 1000 i form av Bringing Up Baby. Krille listar även några lite mer okända filmtips från 20- och 30-talet.
-
Sista avsnittet innan ett sommaruppehåll blir tillika ett jubileum. 50 avsnitt! Vem hade trott? Till avsnitt 50 har vi valt varsin film som fått andra att utbrista "VA?! Har du inte sett den!?"
Som cineast så är det kanske märkligt att Krille inte har sett Cinema Paradiso, den båda prisade och älskade italienska filmen som i mångt och mycket handlar om kärleken till film. Krille har alltid haft en dålig känsla för filmen men har den känslan ändrats när han till slut sett filmen? Med Heathers som en favorit så känns det som att även Breakfast Club hade kunnat vara nåt för Hille men hon har faktiskt aldrig sett den förrän nu. Är det en ny higschool-favorit är den för problematisk för Hilles smak? Psycho är väl en film som nästan alla sett, framförallt såna som Felix som älskar många som influerats av Hitchcock? Inte? Så dags då! Men lever den upp till sett rykte?
Med tanke på att sommaren mer eller mindre redan är här så fanns det bara ett rimligt tema får Krilles lista: topp 5 regn-scener.
-
Vi har pratat om ettorna på bästalistorna från IMDb, Letterboxd och Sight and Sound. Nu tar vi oss an en annan topplista, nämligen Krilles egna topp 100-lista. En lista som uppdateras varje år och som senaste åren haft Wong Kar-wais mästerverk In the Mood for Love i topp. Tycker Krille om den lika mycket efter att ha sett den ännu en gång och håller Hille och Felix med om att det åtminstone är en av tidernas bästa filmer?
Hille och Felix har även kollat på varsin film från listan som de inte sett tidigare och båda valde franskt. Felix valde actionpackade The Wages of Fear från 1953 medan Hille spanade in den surrealistiska Last Year in Marienbad från 1961. Båda två fick även i uppdrag att välja sina tre favoriter från Krilles lista som visade sig inte vara helt lätt.
-
För nästan ett sekel sedan släppte Fritz Lang en av de mest inflytelserika filmerna någonsin, Metropolis. En film som både anklagades för att vara för kommunistisk samtidigt som den älskades av tyska nazistpartiet. Men framförallt blev den en slags blueprint för majoriteten av all science fiction-film som kommit under de snart 100 åren som gått sedan filmens premiär. Historisk viktig alltså men hur står den sig egentligen idag?
Metropolis kom samma år som den första talfilmen lanserades men vi håller oss istället kvar i stumfilmseran i detta avsnitt och gör väl någon slags ansats att försöka sänka tröskeln för de som eventuellt är skeptiska till filmer utan tal. Vi pratar om våra favoriter, vad som fascinerar oss och vilket som är bästa sättet att uppleva stumfilm. Krille avslutar med att göra en lista på temat modern stumfilm.
-
Vi har varit på bio och sett Alex Garlands nya film Civil War, en film som vars kritik har varit lika delad som det USA filmen framställer. Vi får följa den luttrade fotojournalisten Lee (Kirsten Dunst) och den färska fotojournalisten Jessie (Caliee Spaney) som ger sig ut på en farlig roadtrip mot en hårt ansatt president mitt under brinnande inbördeskrig. Ännu en Garland film som har nåt men också saknar nåt, vi försöker bena ut vad.
Vi pratar även om Garlands tidigare karriär som började som författare till förlagan till filmen The Beach. Sedan gick han över till att skriva manus till bl a 28 dagar senare och Sunshine innan han själv började regissera filmer såsom Ex Machina och Annihilation. Med tanke på journalisttemat i Civil War så bjuder även Krille på en lista över de bästa journalisterna på film.
-
Kinomatiskt byter till Seriematiskt för en kort stund när vi lämnar filmens värld och istället tillägnar ett helt avsnitt åt TV-serier! Tro det eller ej men vi hinner då och då klämma in en del serier mellan allt filmtittande. Vi snackar sitcoms, miniserier, dramaserier, antalogiserier och kommer till slut fram till respektive listor över topp tre favoritserier. Vi får även veta vilken series ensemble som ligger högt på Hilles lista över mest lyssnade musikartister, vilken series internetforum Krille var moderator för samt Felix fem bästa serieintron.
-
Tidernas bästa film heter The Shawshank Redemption, eller Nyckeln till frihet på svenska. I alla fall om man får tro filmsajten IMDb. Fängelsefilmen, som är baserad på Stephen Kings kortroman, har ständigt legat i toppen på IMDb's lista över de 250 bästa filmerna vilket är något slags bevis på att den är älskad av väldigt många filmtittare runt om i världen. Men hur kan ett 30 år gammalt fängelsedrama, som dessutom floppade när den gick på bio, fortsätta vara så populär? Och framförallt; är den värld all kärlek den får?
Vi pratar också om vad som gör filmer populära, IMDb och andra filmsajter och avslutningsvis så listar Krille sin mest avskydda filmer som han inte har sett.
-
Efter att vi pratat väldigt mycket ny film via galor, årssammanfattningar och filmfestivaler, kände vi att det är dags att backa bandet litegrann. Närmare bestämt 80 år till tiden då cyniska detektiver, farliga femme fatales och skuggframkallande persienner var lika heta som superhjältar var på 2010-talet. Vi pratar såklart om Film Noir, 40 och 50-talets stora mordmysterie-genre. Huvudfokus läggs på Billy Wilders film Double Indemnity ("Kvinna utan samvete" på svenska) från 1944 som kan ses som den ultimata filmen i Film Noir-genren. Vi pratar också om genrens influenser och vad den har influerat samt ett gäng andra Film Noir-klassiker. Slutligen listar Krille sina fem favorit-MacGuffins.
-
En förmodligen sista summering av det utmärkta filmåret 2023 ska göras i form av årets Oscarsgala som går av stapeln nu på söndag. Många, oss medräknade, kommer inte kolla på galan men många, oss medräknade igen, är ändå nyfikna på vilka som kommer vinna. Kan indie-dramedys som American Fiction eller Past Lives skrälla? Är akademin för trötta på julen för att The Holdovers ska ha en chans? Är det dags för en europeisk "svår" film att vinna i form av Anatomy of a Fall eller The Zone of Interest? Kan Killers of the Flower Moon ge legendaren Scorses sin första Oscar för bästa film? Bradley Cooper tog biopic-spåret med Maestro, kommer det löna sig? Tycker de förra årets vinnare inte var crazy nog och tar nästa steg med Poor Things? Eller blir det så att det är Barbenheimer som gör upp om det finaste priset?
Vi kollar även på de andra kategorierna och försöker tippa hur det kommer gå. Dessutom går Krille all-in då han rankar alla 22 vinnare i kategorin bästa animerade långfilm.
-
I Kinomatiskt kanske tyngsta avsnitt tar vi oss an bio- och Oscarsaktuella filmen The Zone of Interest. Jonathan Glazers senaste verk är centrerad kring den tyska familjen Höss som lever ett till synes ganska idylliskt liv, hur nu det är möjligt då pappan i familjen är chef för Auschwitz som ligger bokstavligen vägg i vägg med familjens hem. Kan man göra en nyanserad gestaltning av nazister? Borde man göra det?
Utöver filmen diskuterar vi de frågorna snackar lite om krigsfilmer överlag samt filmer med osympatiska huvudkaraktärer. Det sista leder till veckans lista som innehåller lätthatade karaktärer men också en överraskning.
-
Ännu en upplaga av Göteborgs Film Festival har kommit och gått och återigen har vi grottat ner oss i utbudet som återigen bjudit på traumatiska människoöden och +++-filmer men också besvikelser och några guldkorn. De filmer vi alla lyckades pricka in och som vi behandlar i avsnittet innehåller norskt zombie-drama, irländsk musik-skräck, Tár möter Whiplash i Kanada, italiensk gravplundring och japanskt kamp mellan storstad och landsbygd.
Med tanke på festivalens kortfilmstävling, och dess vinnare En hjältes död, så listar Krille sina alla tiders kortfilmsfavoriter.
-
På fredag har Poor Things svensk biopremiär, vi lyckades se smygpremiären av den upphaussade och redan hyllade filmen i december och ger er nu vår take på filmen lagom till den riktiga premiären. I vanlig ordning är det skevt, mörkt och humoristiskt när Yorgos Lanthimos sitter i regissörsstolen och Emma Stone går, liksom hennes karaktär Bella i denna film, från klarhet till klarhet och nosar på sin andra Oscar. Men hur bra lyckas filmen med sitt feministiska budskap? Är det en feministisk film överhuvudtaget? Och hur står den sig mot sin förlaga, Alasdair Grays roman med samma namn?
Vi pratar också om Lanthimos filmografi i övrigt (inte så mycket om The Lobster som man kan höra mer om i avsnitt 2) och filmatiseringar av böcker. På det senare temat gör även Krille en lista över svenska klassiska bilderböcker som borde bli utländska storfilmer och vem som borde regissera.
-
De flesta är överens om att 2023 var ett skitår men innan vi glömmer det helt vill vi på Kinomatiskt se tillbaka på det kanske enda som var bra med fjolåret: filmerna.
2023 visade sig vara ett riktigt bra filmår med allt från biosuccén Barbenheimer till små experimentella festivalfavoriter. Precis som förra året listar vi våra individuella topp fem-listor men har också lagt till några övriga kategorier såsom mest överskattade, största överraskningen, bästa skådespelare, största besvikelse och roligaste film och därmed skapat en slags Kinomatiskt-gala.
Dessutom blickar Krille framåt och siar kring filmåret 2024 som han tror helt och hållet kommer bli The Bear-skådespelaren Jeremy Allen Whites år.
-
Jul är i stort sett överstökad och det är dags att börja peppa för nyår! Kanske framförallt nyårsdagen då det är dags för en av de största svenska filmtraditionerna nämligen Ivanhoe från 1982. Kinomatiskt har kollat på den för första gången och försöker bena ut varför svenskar är så besatta av Ivanhoe, om pizzans stora genombrott i Sverige har nåt att göra med filmens popularitet och vem som är filmens egentliga stjärna.
Vi pratar även lite om de få filmer som utspelar sig kring nyårsafton men också lite om julfilmer, framförallt Alexander Paynes nya julfilm The Holdovers. Krille avslöjar även sina 5 filmrelaterade nyårslöften inför 2024.
- Visa fler
