Avsnitt

  • 1919 är året då demokratins grundpelare gjuts i Finland. Samtidigt är det också ett mycket osäkert och oroligt år. I Östeuropa hade första världskriget lett till att ett maktvakuum uppstått, ett maktens tomrum som olika grupper försökte utnyttja för sina egna nationella strävanden. I Finland grundas frikårer, halvprivata arméer, utom statlig kontroll. Tusentals unga finländare samlas och anmäler sig till frändefolkskrig som ska utkämpas utanför Finlands gränser. Efter strider i Estland riktar sig blickarna mot det ryska Östkarelen - drömmen om att utöka Finlands territorium och skapa ett Storfinland verkar vara närmare att förverkligas än någonsin förr.

    Men vem var det som anslöt sig till frikårerna, vad var deras mål och hur gick det egentligen för dem? I Hissapoddens tjugonde avsnitt diskuterar historikerna Aapo Roselius och Anna Öhman de finska frikårerna som grundades år 1918 till det finska folkets stora förtjusning.

    Läs mera i A. Roselius & O. Silvennoinen: Finlands okända krig: Finska och skandinaviska frikårer i Baltikum och Ryssland 1918–20.

  • Sofie Munsterhjelm, senare gift Sofie von Platen, var en driftig adelskvinna i 1800-talets föränderliga Finland. Sofies barn- och ungdomsår var lyckliga och hon hade verkligen allt en ung adelsdam kunde önska sig: utbildning, societetsbildning och förmögenhet. Ett snedsteg i val av make och tillika ett fördömt äktenskap senare var hon en utblottad, förtida änka, nedgraderad till adelns absolut lägsta skikt. Trots det vägrade hon leva på allmosor från släkten utan hankade sig målmedvetet framåt för att försäkra en ståndsenlig framtid åt sina barn.

    Avsnittet baserar sig på professor Kirsi Vainio-Korhonens studie Sofie Munsterhjelms tid. Adelskvinnor och officerare i 1800-talets Finland som skildrar Sofies liv som adelskvinna i ett finskt samhälle i snabb förändring.

  • Saknas det avsnitt?

    Klicka här för att uppdatera flödet manuellt.

  • Under 1942 upprättade tyskarna ett etapp- och transportläger ute på Tulludden i Hangö. När lägret var som störst inhyste det upp till 5000 tyska soldater utspridda på 130 baracker. Tyskarnas närvaro gick inte Hangöborna obemärkt förbi och än idag är lokalbefolkningens minnen av tyskarna varma trots att samvaron inte alltid var en dans på rosor. Lägret var verksamt ända tills sommaren 1944 då tyskarna packade ner det viktigaste och drog sig tillbaka till det kollapsande tredje riket.

    I avsnittet medverkar krigsarkeolog Jan Fast som skriver sin doktorsavhandling om lägret. Tillsammans med sina arkeologteam har de under de senaste åtta åren grävt fram över 30 000 lägerföremål på Tulludden.

    Huvudsakliga källor:

    C.F Geust & A. Uitto (red.), Hanko toisessa maailmansodassa, Helsingfors 2011.
    A. Heiskanen, Salateitse Saksaan: Hitlerin valtakuntaan 1944 lähteneet suomalaiset naiset, Helsingfors 2019.

  • Sedan hundratals år tillbaka har Finlands geografiska läge tvingat makthavare att fundera på relationen till grannen i öst - Ryssland. Många krig och konflikter har utspelat sig mellan länderna både före och efter Finlands självständighet. Efter andra världskriget knöts VSB-pakten som stabiliserade Finlands relation till bjässen på bakgården för en tid. Utrikes- och inrikespolitiken präglades ändå av sovjetiskt inflytande fram till landets kollaps år 1991.

    Rysslands anfallskrig mot Ukraina som påbörjades i januari 2022 tvingade än en gång Finland till att ta ställning till vad landets relation till Ryssland ska vara. Denna gång valde man att öppet uttrycka sitt missnöje mot makthavarna i Kreml – allra tydligast genom att ansöka om medlemskap i västvärldens försvarsallians Nato.

    Avsnittet ger dig en koncis överblick över Finlands historiska relation till Ryssland.

    Huvudsakliga källor:

    H. Meinander, Kekkografia, Helsingfors 2010.
    Yle areena, Suomettumisen aika, podcast 2021.
    Yle areena, Kalle Haatanen: Suomi kylmässä sodassa, podcast 2012.
    Artiklarna “nattfrosten”, “notkrisen” från Uppslagsverket Finland, https://www.uppslagsverket.fi/ , senast sedd 30.6.2022.

  • Samerna är ett erkänt arktiskt urfolk på sammanlagt ca 75 000-100 000 samer utspridda i fyra länder. Ca 10 000 av dem bor i Finland.

    Under hundratals år har samerna utsatts för olika slags förtryck: tvångsinlösning av samisk mark, kyrklig förföljelse och religiös omvändning, rasbiologiska studier, grymma internatskolor och en kamp mot den finska statsmaktens kontroll.

    Hissapoddens sextonde avsnitt handlar om tvångsförfinskningen av samerna i Finland.

    Källor:

    K. Ranta, J. Kanninen: Vastatuuleen - Saamen kansan pakkosuomalaistamisesta, 2019.
    Jaksomedia: Lukuja rasismin historiasta Jakso 7: Tiede on oikeuttanut rasistista ajattelua, Podcast, Yle Arenan 2021.
    Sametingets hemsida: https://www.samediggi.fi/, senast sedd 4.1.2023.

  • Signe Brander var Finlands första professionella museifotograf som i början av 1900-talet hade som uppdrag att dokumentera ett Helsingfors i brytningsskede. I takt med att befolkningen ökade började gamla hus och kvarter rivas och nya områden planläggas för att göra utrymme för moderna höghus. Följ med Signe under några av hennes otaliga uppdrag som slutligen resulterade i dryga 1000 idag ovärderliga kulturhistoriska bilder av Finlands huvudstad.

    Huvudsakliga källor:

    Foto Signe Brander - kuvia Helsingistä ja helsinkiläisistä 1907-1913, Helsingfors stadsmuseum, 2014.
    "Signe Brander kuoli nälkiintyneenä ja haudattiin mielisairaalan joukkohautaan – tältä näyttää legendaarisen valokuvaajan Helsinki", Helsingin Sanomat 18.9.2016.
    "Signe Brander tallensi katoavan Helsingin", YLE webbartikel och dokumentär, 14.1.2014.
    Signe Brander, Biografiskt lexikon för Finland.

  • Aldrig tidigare har vi haft så mycket tid att spela som vi har idag, och de historiska spelen är populärare än någonsin förr. Anna träffar universitetslektor i historia och spelfantasten Derek Fewster för en en diskussion om historiebruk i spel.

    Diskussionen för er in på teman som hur historia används i spel, hur spelen lever i växelverkan med samhällsdiskussionen, varför historiker först kommer på plats 100 då spelmakarteamen skapas, statlig propaganda i spel och mycket mycket mer!

  • Under slutet av 1700-talet svepte väckelserörelser över Svea rike och tog folket med storm. I Finland bredde Bedjarrörelsen ut sig. Rörelsen fick sig snart ett extra lyft tack vare sin kännspaka frontfigur – dvalapredikanten Anna Rågel. Mot slutet av seklet lockade hon tusentals från när och fjärran till den lilla socken Sastmola i Västra Finlands kusttrakter.

    Huvudsakliga källor:

    Mia Mattsson, Den heliga svagheten Handlingsmönster bland predikande kvinnor i det svenska riket under 1700-talets senare hälft, Historisk tidskrift för Finland 2/2016.

    Ingvar Dahlbacka, Anna Rågel och hennes beskyddare i Kvinnligt religiöst ledarskap (red. Simon Sorgenfrei & David Thurfjell), 2020.

    Aarni Voipio, Folkpredikanter och falska profeter, 1928.

  • Då Finland år 1809 övergick från svensk till rysk överhöghet stod landet inför nya utmaningar i många avseenden. Arvet efter skilsmässan från vårt flera hundra år långa förhållande med Sverige blev bl.a. en svenskspråkig minoritet utbredd i samhällets alla klasser, och under 1800-talet blev nationalitetsfrågan en het potatis. Då den nationella identiteten skulle konstrueras, var det inte alla som var överens om att ett folk kan tala två språk - finska och svenska. Under slutet av 1800- och början av 1900-talet utvecklades målmedvetet en identitet för Finlands svenska befolkning - finlandssvenskarna.

    Huvudsakliga källor:

    Max Engman, Språkfrågan. Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922, 2016.
    Henrik Meinander, Nationalstaten. Finlands svenskhet 1922–2015, 2016.
    Anna Öhman, "Bland de svenskatalande i Finland västanvindens sus aldrig skall överröstas af de finska skogarnas brusande” : Studenter och svenskhetsrörelsen : Nylands nation och de stora studentbesöken i Uppsala och Helsingfors 1909 och 1910, Pro gradu-avhandling 2017.

  • Under senare delen av 1600-talet nådde den hysteriska europeiska häxjakten Åland. Nu skulle det satanshärjade öriket renas under ledning av Ålands häradshövding Nils Psilander. På bara några år dömdes sju kvinnor till döden för påstådda häxerier och samspel med djävulen trots att bevisföringen haltade.

    Som röstskådespelare hörs Frida Oksman.

    Huvudsakliga källor:

    Antti Heikkinen, Paholaisen liittolaiset, 1969.
    Mirkka Lappalainen, Pohjoisen noidat – oikeus ja totuus 1600-luvun Ruotsissa ja Suomessa, 2018.

  • Åren 1689–1962 isolerades hundratals mentalvårdspatienter på Själö hospital i Nagu skärgård. Från slutet av 1800-talet blev ön hemvist för s.k. obotligt sjuka kvinnor, vars diagnoser kunde lyda bl.a. paranoia, schizofreni, idioti eller epilepsi.

    Vilka var dessa individer, samhällets oönskade, som förvisades till Själö på livstid? På vilken grund fastställdes deras sjukdom och varför var just livmodern av stort intresse i diagnostiseringen?

    I Hissapoddens tionde avsnitt behandlar Anna Öhman och Veronica Aspelin den finländska mentalvårdens historia, med fokus på Själö hospital. I avsnittet medverkar också författaren Johanna Holmström, som studerade öns kvinnoöden i samband med att hon skrev romanen Själarnas ö (2017). Lucas Dahlström fungerar som röstskådespelare.

  • Den 1 juni 1919 trädde förbudslagen i kraft i Finland. Nu skulle finländarna överge spriten för en trygg arbetsmiljö och ett lugnt familjeliv. Men de nya bestämmelserna fick motsatt effekt då alkoholbruket istället nästan tredubblades. Myndigheterna såg hjälplöst på då skärgården förvandlades till arenor för massiva smugglingsoperationer och gängkriminalitet. Följ med Veronica & Anna till 1920-talets Finland som vi vid sidan om växande ekonomi och sociala reformer också minns som förbudstiden. I avsnittet medverkar historieläraren Jimmy Holmberg.

    Källor

    Jimmy Holmberg: Lokalt och lagom nyktert: Aktörer, popularitet och målsättning i nykterhetsföreningar i Pojo 1887–1919. (2017)
    K. Kilpiö, H. Kuusi, M. Peltonen: Alkoholin vuosisata : suomalaisten alkoholiolojen vaiheita 1900-luvulla. (2006)
    Aija Kaartinen: Kansan raittiudeksi ja kotien onneksi : naisten kieltolakimielipiteet ja toiminta kieltolain puolesta ja sitä vastaan 1919-1932. (2011)
    Kustaa Vilkuna: Juomareiden valtakunta: suomalaisten känni ja kulttuuri 1500-1850. (2015)

  • När männen ryckte ut i krig senhösten 1939 mobiliserades också de finländska kvinnorna för olika krigstida uppdrag. Hur såg deras vardag ut under krigsåren, i fabrikerna, på åkrarna, inom sjukvården, bespisningen och luftvärnet? Historikerna Anna Öhman och Veronica Aspelin skildrar fem unika kvinnoöden under vinter-, fortsättnings- och Lapplandskrigen 1939-1945.

    Avsnittets huvudsakliga källor:

    Simo Holopainen, Tarmo Ahti: Me jouduimme sotaan: Viimeiset veteraanit kertovat: 20 kohtaloa talvisodasta, jatkosodasta ja Lapin sodasta (2019)
    Anna Larsdotter: Kvinnor i strid (2016)
    Tuulikki Soini: Naiset isänmaan asialla (2002)
    Eva Isaksson: Så följde hon trogen och käck armén (1993)

  • I oktober 1918 utsågs den tyska prinsen Friedrich Karl av Hessen till kung av Finland. Knappt ett år tidigare hade Finland utropat sig självständig republik. Vad var det som hände? Vem var Friedrich Karl och varför är Finland inte en monarki idag? Veronica Aspelin och Anna Öhman djupdyker i de intensiva politiska svängningarna kring regeringsformen i den unga staten Finland.

    I avsnittet medverkar Henrik Meinander som är professor i historia vid Helsingfors universitet. Som röstskådespelare hörs Benjamin Aspelin.


    Avsnittets huvudsakliga källor:

    Vesa Vares – Kunikaan tekijät. Suomalainen monarkia 1917–1919. Myytti ja todellisuus.
    Anders Huldén ¬– Kuningasseikkailu suomessa 1918.

  • Fredrika Charlotta Runeberg (f. Tengström) levde under en tid där kvinnor förväntades vårda och sköta hushåll framom skriva och läsa. Den finländska 1800-talskvinnan skulle behärska olika språk, men annan utbildning lämnades åt männen. Fredrika fostrades i en förhållandevis liberal familj där också döttrarna fick skolgång. Redan som barn slukade hon all litteratur hon kom åt och fattade även pennan i tidig ålder.

    I 20-årsåldern gifte sig Fredrika med poeten och akademikern Johan Ludvig Runeberg. Parallellt med makens litterära framgångar producerade Fredrika romaner, annan prosa och journalistiska texter. Under 1840- och 50-talet arbetade hon för flickors rätt till utbildning och förmyndarskap. Hon fostrade även sex söner och tog hand om familjens tiorumsvilla.

    Ändå är det många som enbart minns henne som hustru till landets nationalskald och kreatören bakom den cylinderformade Runebergstårtan. Det här vill vi sätta stopp för.

    I Hissapoddens avsnitt 6, ”Fredrika Runeberg – mer än en tårta”, lyfter historikerna Anna Öhman och Veronica Aspelin fram författaren, journalisten och kvinnosaksförkämpen Fredrika Runeberg. Hur såg hennes verklighet ut som 1800-talskvinna i Finland? Hur var livet som hustru till en av landets mest hyllade män? Hur formades hennes författarskap under åren? Vilket samhällsengagemang bidrog hon med under sin livstid? I avsnittet medverkar även Ebba Witt-Brattström, professor i litteratur vid Helsingfors universitet. Som röstskådespelare fungerar Freja Lindeman (Fredrika Runeberg) och Oscar Öhman (Johan Ludvig Runeberg).

    Källor:
    Teresa Rosenlund: Tre kvinnor - tre pennor (1998)
    Merete Mazzarella: Fredrika Charlotta född Tengström: en nationalskalds hustru (2007)
    Fredrika Runeberg: Min pennas saga (2007)

  • Vi känner dem främst som Gustaf Mannerheims döttrar. Men friherrinnorna Anastasie (Stasie) och Sophy Mannerheims verkliga livsöden utspelade sig ofta långt bortom marskalkens skugga.

    Barndomen i Ryssland präglades av tillfälliga bostäder och tjänstefolk som avlöste varandra. Vid sekelskiftet 1900 lämnade flickorna S:t Petersburg tillsammans med sin mamma, för ett nytt liv i Frankrike. Tonåren utspelade sig främst på en sträng internatskola i Paris, samtidigt som relationen till särskilt modern Anastasia svalnade. Kontakten mellan far och döttrar bottnade tidvis endast i hövlig brevkorrespondens.

    En ganska rotlös barndom och svåra tonår i Paris tog uttryck i Stasie och Sophy Mannerheims vägval i livet. Den äldre av systrarna, Stasie, konverterade som 22-åring till katolicismen och levde de kommande 17 åren som nunna. Sophy gjorde långa resor över kontinenten, levde ekonomiskt spartanskt och förälskade sig i den rysk-franska madamen Alexandra Demidoff-Depret-Bixio.

    I Hissapoddens avsnitt “I skuggan av sin fader-Anastasie och Sophy Mannerheim” kartlägger Veronica Aspelin och Anna Öhman döttrarna Mannerheims fascinerande, men hemlighetsfulla liv. Avsnittet gästas av Mannerheim-museets chef FD Kristina Ranki.

    Källor:
    Leonid Vlasov: Mannerheimin elämän naiset (2002)
    Teemu Keskisarja: Hulttio. Gustaf Mannerheimin painava nuoruus (2016)
    Stig Jägerskiöld: Den unge Mannerheim (1964)
    Tuija Pallaste: "Mannerheimin tyttärien vaietut elämät: hauras Stasie eli nunnana ja levoton Sophy pakeni Pariisiin – lopulta kumpikin eli suhteessa naisen kanssa". Helsingin Sanomat 4.11.2017
    J.E.O. Screen: Mannerheim (2001)

  • Under medeltiden förändrades livet i Österland, dagens Finland, på så gott som alla plan. Efter att svenskarna skickat över såväl militär som Guds sändebud i form av präster, etablerade sig snart katolicismen som ny majoritetsreligion. I takt med att invandringen från väst stadigt ökade, spred sig även det svenska språket och den administrationen till Finland. För att underlätta förvaltningen upprättades ett antal borgar på territoriet i öst, bland dem Raseborgs slott i Snappertuna. Borgen skulle fungera som ortens administrativa centrum i närmare 200 år. Som mest huserade upp till 70 personer på borgen, bland dem den tidigare svenska kungen Karl Knutsson Bonde.

    Men varför byggdes borgen just i Raseborg och hur såg livet ut för den medeltida människan? Är det sant att man drack öl istället för vatten? Var medeltiden verkligen så mörk som medeltida filmer ger sken av? Allt det här och mer i Hissapoddens avsnitt “Medeltiden i Raseborgs slott” tillsammans med Veronica Aspelin och Anna Öhman. Avsnittet gästas av FM Martin Pettersson och scenartist Dan Idman, som fungerat som guide på Raseborgs slott under de senaste 20 åren.

    Hissapodden beklagar att det har smugit in några tokigheter i avsnittet! Innan vi har hunnit åtgärda saken vill vi informera dig som lyssnar om följande fel:

    1) Karl Knutsson Bonde hade varit kung två gånger när han bosatte sig på Raseborg hösten 1465, inte tre.
    2) Kristina Abrahamsdotter, inte Abrahamsson, som används senare i avsnittet.
    3) Sten Sture var kung Karls systerson, inte bror.

    Källor:

    Martin Pettersson: Mellan två centrum : Raseborgs huvudmän samt deras resurser, aktiviteter och kontakter till Reval 1378-1434 (2018)
    Knut Drake: Raseborg : gråstensmurarna berättar sin historia (1991)
    Niclas Erlin & Lina Enlund: Glans och vardag på Raseborgs slott (2018)
    C. J. Gardberg: Finlands medeltida borgar (1993)
    Torsten Edgren et al: Finlands historia 1 (1992)

  • Sommaren 1938 fick finländarna se ett ytskrap av Hitlerregimens grymheter. Under juli och augusti anlände fartyg med centraleuropeiska flyktingar till Helsingfors hamnar. Majoriteten av dem var judar som avrest från nordtyska hamnstäder. Den 13 augusti satte den finländska regeringen stopp för flyktingtrafiken genom att ogiltigförklara alla österrikiska pass. Rajat kiinni-rörelsen verkade lika aktivt för 70 år sedan som i dag.

    Åren 1938-1939 anlände totalt 223 centraleuropeiska flyktingar till Finland, av vilka de flesta var judar. Även om flyktingarna kan tyckas få till antalet, skapade fenomenet livlig samhälls- och mediedebatt. Finländarna polariserades.

    Vilka finländare välkomnade judarna och övriga flyktingar och vem gav dem kalla handen? Vilka antisemitiska stereotyper förekom i Finland och vem eldade vidare på dessa? Kan vi dra paralleller mellan flyktingdebatten 1938 och de diskussioner som blossade upp genom flyktingkrisen 2015?

    Allt det här och mycket mera hör du i avsnittet med Veronica Aspelin och Anna Öhman. Programmet gästas av filosofie magister Sebastian Lindberg, som avhandlat samma tema i sin pro gradu-avhandling (2018).

    Källor:
    Sebastian Lindberg: Främlingar eller medmänniskor? : Den finländska pressens syn på centraleuropeiska flyktingar 1938–1939 (2018)
    Hannu Rautkallio: 'Cast into the Lion's Den' – Finnish Jewish Soldiers in the Second World War (1994)
    Hannu Rautkallio: Ne kahdeksan ja Suomen omatunto: Suomesta 1942 luovutetut juutalaispakolaiset (1985)

  • Efter inbördeskriget 1918 tillsattes en fostringsavdelning inom fånglägerväsendet. Tanken var att ett nittiotal präster eller andra kristet och borgerligt sinnade skulle omvända de ca 80 000 rödgardister som satt fängslade på landets 13 fångläger.

    En av anstalterna låg i Dragsvik utanför Ekenäs och här arbetade pastor Paul Danielsson och sju övriga fostringsmän för att implementera kyrkans och senatens värderingar hos de röda: Gud och fosterland.

    I det här avsnittet ser Veronica Aspelin och Anna Öhman närmare på det fostringsprogram som lades fram, hur det förverkligades i praktiken och vilka motgångar fånglägrens förhållanden innebar. Du får du följa med pastor Danielssons arbete i Dragsviks fångläger 1918, bland smuts, misär, sjukdomar och massdöd. Som röstande röstskådespelare fungerar Walter Öhman.

    Källor:

    Veronica Aspelin: Fostring av röda: Målsättning, förverkligande och resultat efter inbördeskriget 1918 (2015)
    Ilkka Huhta: Sisällissota 1918 ja kirkko (2009)
    Sture Lindholm: Röd galenskap vit terror: Det förträngda kriget 1918 i Västnyland (2005)
    Tuulikki Pekkalainen, Seppo Rustanius: Punavankileirit 1918 (2007)
    Aapo Roselius: I bödlarnas fotspår: Massavrättningar och terror i finska inbördeskriget 1918 (2009)

  • Bordeller och gatlöperskor

    I slutet av 1800-talet var prostitutionen i Helsingfors utbredd och var 100:e invånare definierades som prostituerad. Trots att prostitution och utomäktenskapligt sex var förbjudet såg verkligheten ofta annorlunda ut. Nattetid förvandlades Norra Esplanden till en mötesplats mellan kunder och prostituerade, och i de närliggande bordellerna på Stora Robertsgatan ingicks ekonomiska överenskommelser bakom låsta dörrar. I takt med att kritiska röster mot prostitutionen höjdes blev tilltagen mot de prostituerade allt hårdare kring sekelskiftet. Hur kunde livet se ut för de prostituerade och hur behandlades de av myndigheterna? Hur påverkade de rådande beteendenormerna för kvinnor och män den allmänna synen på prostitution? Hur såg kvinnosaksrörelsen på prostitutionsfrågan?

    Allt det här och mer får du höra i avsnittet tillsammans med Veronica Aspelin och Anna Öhman. Avsnittet gästas av Henrika Tandefelt, universitetslektor i historia vid Helsingfors universitet.

    Källor:
    Antti Häkkinen: Rahasta – vaan ei rakkaudesta. Prostituutio Helsingissä 1867-1939
    Katja Tikka, Elina Maaniitty, Iisa Aaltonen: Punaisten lyhtyjen Helsinki: prostituutio pääkaupungin historiassa
    Margaretha Järvinen: Prostitution i Helsingfors – en studie i kvinnokontroll