Avsnitt
-
Leonardo da Vinci är en av de människor som är mer än namn och gestalter – som har transformerats till begrepp och symboler, som alla tror sig känna till och ha en åsikt om. Hit hör den italienske renässansmästaren Leonardo da Vinci. Även vissa av hans konstverk har lämnat den historiska sfären och inträtt i den självklara allmänbildningen. Säg ”Mona Lisa” och samtliga – även folk som inte vet någonting om renässansen – ser Leonardos tavla framför sig.
Men vem var Leonardo da Vinci? Han var inte bara konstnären bakom Mona Lisa och Nattvarden. Han var också mannen som ritade modeller till bilar, helikoptrar, tanks och fallskärmar flera sekler innan mänskligheten var redo att producera dem. Han var dessutom en kolossalt nyfiken och noggrann naturvetenskapsman, vars anatomiska skisser och analyser av fåglars flykt känns lika färska och moderna idag som när de präntades ned.
Som ingenjör och tekniker var han långt före sin tid, detta inom så skilda fält som friktionslära och robotteknik. Leonardos tankar om kullager skulle inte förverkligas förrän på 1800-talet. När han levde i Rom experimenterade han med utvinning av solenergi… Till saken hör också att Leonardo hade alla odds emot sig. Han var född utom äktenskapet och förvägrades en god skolgång. Inom familjekretsen fanns det varken uppfinnare eller konstnärer utan idel jurister och notarier. Likväl satte han sig över alla hinder och blev så berömd att kungar och furstar tävlade om att locka honom till sig.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Leonardo da Vinci, en av de märkligaste och mest beundransvärda människor som någonsin levt.
Bild: Förmodat självporträtt av Leonardo (c. 1510) vid Kungliga biblioteket i Turin, Italien Web Gallery of Art: Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Alla har hört talas om Dracula – den blodsugande greven som härskar över fladdermössens och vargarnas dimmiga skräckvärld i Transsylvanien, och som flyttar till London för att hemsöka även Englands mondäna miljöer med sin centraleuropeiska charm och sina dödliga huggtänder. Men få känner till historien om den verklige Dracula – Vlad Dracula, vojvod av Valakiet.
Egentligen har de båda gestalterna ingenting gemensamt mer än namnet. Den irländske författaren Bram Stoker fascinerades av det och lånade det på 1800-talet till sin romankaraktär. Att han fastnade för just Vlad Dracula var dock ingen slump, eftersom denne furste sannolikt är Rumäniens mest ryktbare (och beryktade) statsman och härförare genom tiderna.
Vlad härskade över Valakiet vid tre tillfällen på 1400-talet och satte sig i så stor respekt i omgivningen att fienderna kände sig föranledda att bekämpa honom inte bara med svärdet utan också med pennan. På grund av de kraftigt överdrivna propagandaskrifter som de tyska borgarna i Transsylvanien lät författa spreds ryktet om Vlads oerhörda grymhet, inte minst hans groteska pålningar av besegrade fiender, över hela Europa. Men hur mycket är sant? Vad vet vi om verklighetens Dracula? Var han ett blodtörstigt monster eller snarare en skicklig politiker och militär?
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den valakiske fursten Vlad Dracula, en av 1400-talets mest mytomspunna och baktalade härskare.
Bild: Porträtt av Vlad III (ca 1560), sägs vara en kopia av ett original som gjordes under hans livstid som varit förebild för Bram Stokers romanfigur Dracula. Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Saknas det avsnitt?
-
År 1492 nådde Christofer Columbus fram till Västindien, och sex år senare upptäckte Vasco da Gama sjövägen till Indien. Dessa resor har kommit att stå som symboler för de stora upptäcktsresornas begynnelse, då Europa tog de första stegen på den väg som skulle resultera i koloniala imperier och världsherravälde. Men då glömmer man en lång förhistoria.
1490-talets upptäcktsresor var inte början utan snarare kulmen på flera decenniers mödosamma kartläggning och experimenterande på Atlanten och längs Afrikas kust. Framför allt måste vi vara medvetna om att en av våra vanligaste fördomar mot medeltidsmänniskorna är en bluff: de trodde inte alls att jorden var platt.
Alla sjöfarare och köpmän visste att den var klotformad; vad man grälade om var väsentliga detaljer, till exempel storleken på klotet och hur många världsdelar det fanns. Alltså var folk inte främmande för att leta efter öar i Atlanten och utforska främmande kuster, under förutsättning att det fanns incitament till expeditionerna. Det fanns det på 1400-talet, när de portugisiska kungarna och prinsarna började drömma om guld och andra rikedomar i Afrika. I nästa skede hägrade ännu större visioner: tanken att nå fram till Indien och Kina.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om 1400-talets upptäcktsresor, de djärva seglatser som ledde till att portugiser, spanjorer och italienare tog sig över Atlanten till Amerika och runt Godahoppsudden till Indien.
Bild: Orelius världskarta från 1570. Wikimedia Commons, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
År 1397 kröntes den unge Erik till kung av hela Norden under ett politiskt stormöte i Kalmar. Unionen kom därför att gå till historien som Kalmarunionen – och det var verkligen Kalmars union. Under det sekel som följde var den välplacerade sydöstsvenska staden upprepade gånger mötesplats för Skandinaviens högfrälse och kungamakt.
Men varför? Hur kunde de bångstyriga stormän, rika änkor, sjörövarhövdingar och driftiga bergsmän som präglade livet i senmedeltidens Skandinavien komma överens om att underordna sig en enda monark? Hur hölls unionen samman, och varför fick den så många problem när den väl grundats?
För att få svar på frågorna måste vi tränga på djupet i historien om Kalmarunionens tillkomst och lära känna Margareta Valdemarsdotter, en av de skickligaste och mäktigaste politiker Norden någonsin haft. Hon var dansk prinsessa, gift med en svensk-norsk kung och förmyndarregent för barn som aldrig fick chansen att regera på egen hand så länge hon var i livet. När systerdottersonen Erik kröntes i Kalmar var det Margareta som höll i tyglarna och fick sin vilja igenom. På punkt efter punkt besegrade hon sina många fiender och formade en union efter eget sinne, med det övergripande målet att skapa ordning ur kaos.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Kalmarunionen, den personalunion som under senmedeltiden förenade de svenska, norska och danska rikena under ett gemensamt kungligt överhuvud.
Bild: Margareta, 1353-1412, drottning av Danmark, Norge och Sverige – Nationalmuseum, public domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hansan, tyskarnas handelsförbund, blev en första rangens internationell maktfaktor på 1200-talet. Överallt måste kungar och furstar tillerkänna dem privilegier och underlätta för deras verksamhet.
På 1100-talet trädde oerfarna tyska köpmän in på de nordeuropeiska handelsscener som tidigare dominerats av gotlänningar och andra skandinaver. Steg för steg lärde de sig knepen av föregångarna – de anlade städer, byggde handelsskepp, grundade kontorsliknande kolonier i utlandet, förde vax och pälsverk till Västeuropa och kläde och salt till Nord- och Östeuropa, och i mitten av 1200-talet hade de kommit att dominera ett vidsträckt handelsområde.
Det mest remarkabla med Hansan är att förbundet endast var ett lösligt nätverk. Man hade inga gemensamma styrande organ, ingen gemensam armé eller flotta, och varje konflikt med omvärlden föregicks av långvariga debatter mellan borgmästare och rådmän som ofta var sinsemellan oense. Det enda som höll ihop det mäktiga förbundet var medvetenheten om att det verkligen behövdes, att hoten från omvärlden endast kunde bemötas genom att man samarbetade för det gemensamma bästa. Hansan växte fram underifrån och fungerade så oerhört väl, under så lång tid, eftersom de deltagande köpmännen lärde sig att kompromissa och komma överens.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Hansan, det tyska förbund som dominerade Nordeuropas handel mellan 1200-talet och 1500-talet.
Bild: Lübecks sigill av år 1280, avbildat i Ernst Wallis "Illustrerad verldshistoria", utgiven i Stockholm 1882, sidan 333. Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Omkring 1303 föddes Birgitta Birgersdotter rakt in i det förmögna svenska högfrälset, förutbestämd att giftas bort i de tidiga tonåren och tillbringa livet som maktfullkomlig husmor och flerbarnsmor på ett av landets herresäten. Allt detta skedde också, men när maken avled bytte hon karriär och blev profet. Och då förändrades allt.
Heliga Birgitta, som vi kallar henne eftersom hon kanoniserades av påven och numera räknas som Europas skyddshelgon, fick ett långt och händelserikt liv mitt i maktens centrum, och vart hon kom rörde hon upp känslor.
Redan i barnaåren menade hon sig få himmelska uppenbarelser, och som vuxen förde hon ut dessa gudomliga påbud till kontinentens kyrkliga och världsliga potentater: kungar, drottningar, påvar och många andra fick lära sig att frukta Birgittas ofta färgstarka och grova tirader om syndfullt leverne och felaktiga politiska vägval.
Hon medlade i hundraårskriget, påbjöd (och fick till stånd) ett korståg mot Ryssland, instiftade en ny klosterorden och nedkallade Herrens straffdom över de mäktiga män och kvinnor som inte gjorde bot och bättring. Hon bosatte sig i Rom, satte sig i respekt från Sverige och England i nordväst till Neapel och Cypern i sydöst, och när hon avled 1373 räknades hon som en av sin tids största profeter.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om heliga Birgitta, den enskilda person från Sverige som hade störst inflytande över omvärlden under medeltiden.
Bild: Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland. Hermann Rode (sent 1400-tal) – ”Svenska folket genom tiderna. Vårt lands kulturhistoria i skildringar och bilder. Andra bandet. Den medeltida kulturen”. Edited by professor Ewert Wrangel. Published by Tidskriftsförlaget Allhem, Malmö, 1938, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Mellan 1337 och 1453 utkämpades världshistoriens längsta militära kraftmätning mellan arvfienderna England och Frankrike, ett krig som blev så utdraget att det gick till historien som hundraårskriget.
På flera sätt var detta en vattendelare i militärhistorien. Nu krossades det gamla riddarkavalleriet av långbågeskyttar och artillerister med kanoner, och de fältslag som utkämpades har gått till historien för sin blodighet – Crécy, Poitiers, Agincourt, Patay och Castillon, för att bara nämna några. Taktiker som Bertrand du Guesclin gjorde pionjärinsatser på gerillakrigföringens fält, och med Jeanne d’Arc fick Frankrike både historiens mest ryktbara kvinnliga härförare och ett karismatiskt nationalhelgon. Historien blir inte mindre fascinerande av de många intriger och allianser som vävdes in i konflikten – grälen i Flandern, Bretagne, Skottland och Kastilien, vilka alla medverkade till den internationella dramatiken.
Men varför drog kriget ut på tiden så infernaliskt länge? Kungarna önskade det inte. Tvärtom, både Englands och Frankrikes monarker försökte upprepade gånger kompromissa och sluta fred, utan att lyckas. De fick flera gånger bittra skäl att ångra att de överhuvudtaget inlett konflikten. Huvudskälet var att krigets verkliga huvudpersoner inte hörde hemma inom kungafamiljernas led utan i legoknektarnas läger. I digerdödens kölvatten blev krig och plundring ett sätt att överleva för många lågadelsmän, och om kungarna slöt stillestånd drev de gärna kriget vidare mot den franska civilbefolkningen.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om hundraårskriget, den konflikt som förmörkade Västeuropas historia under hela senmedeltiden.
Bild: Slaget vid Agincourt 1415 från 1400-talet från St. Alban's Chronicle' av Thomas Walsingham, English School - Lambeth Palace Library, London, Storbritannien / The Bridgeman Art Library, Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
År 1360 återerövrade den danske kungen Valdemar Atterdag Skånelandskapen, som 28 år tidigare hade övertagits av den svenska kungamakten. För att skapa buffertar mellan sig och ett eventuellt svenskt revanschförsök fortsatte han påföljande år offensiven till Öland och Gotland, vilket fick dramatiska följder för i synnerhet befolkningen på sistnämnda ö.
Kung Valdemars invasion av Gotland på sommaren 1361 kulminerade i två fältslag, ett vid Mästerby och ett utanför Visby ringmur. Båda drabbningarna slutade med överväldigande dansk seger och massaker på de bönder som mött upp för att hejda framryckningen. Tack vare utgrävningar kan vi följa händelseutvecklingen med kuslig detaljskärpa, framför allt om vi vänder blickarna mot massgravarna vid Korsbetningen i Visby. Därtill kommer den plundring av hela den gotländska landsbygden som Valdemar lät genomföra när segern var vunnen. I Fide kyrka finns ännu en målad inskrift som minner om katastrofen.
Mer än något annat har dock 1361 års händelser blivit förknippade med ”Visby brandskattning”. Valdemar lär ha placerat tre stora kar på torget i Visby och krävt att borgarna fyllde dem med dyrbarheter av ädel metall, annars skulle staden prisgivas åt lågorna. Men är detta verkligen sant? Vad hände när kungen intog staden?
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den danska invasionen av Gotland år 1361, det arkeologiskt mest väldokumenterade – liksom det mest mytomspunna – av våra medeltida krig.
Valdemar Atterdag erövrar Visby 1361. Av: Rasmus Christiansen, 1863 - 1940) Statens Arkiver - Danska Statsarkivet – Wikipedia, CC BY-SA 2.0
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Digerdöden anlände år 1347 till Svarta havsområdet – en fruktansvärd pandemi. På kort tid spred den sig med italienska handelsfartyg till Konstantinopel, Alexandria, Messina och Genua, för att därefter lamslå hela Europa och Främre Orienten.
Minst en tredjedel, troligen mer, av befolkningen dog, och under de decennier som följde upprepades tragedin flera gånger. I många länder sjönk folkmängden med omkring två tredjedelar.
”Digerdöden”, det vill säga ”stora döden”, skakade om samhället i grunden. Allt förändrades till följd av den höga mortaliteten. Jordbruksproduktionen störtdök, hantverkarlönerna sköt i höjden, skatteunderlaget mer än halverades, lågadelns medlemmar blev så fattiga att de drevs in i de korrupta ämbetsmännens eller de råbarkade legosoldaternas led och sjöröveriet fick en guldålder.
En av de frågor som de överlevande ställde sig var VARFÖR. Hur kunde detta ske? Var digerdöden Guds straff för människornas synder, och i så fall vilka synder? Eller var epidemin ett verk av ondsinta människor som gick Satans ärenden? Hade judarna förgiftat brunnarna? Och hur kunde eländet motarbetas? Genom fromma botgörarmarscher och asketiskt självplågeri? Genom folkmagi? Eller genom att man lyssnade till medicinska auktoriteter och ålade sig strikta dieter? Förslagen var lika många som antalet självutnämnda experter.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om digerdöden, den värsta katastrof som har drabbat Europa.
Bild: Miniatyr av Pierart dou Tielt som illustrerar Tractatus quartus bu Gilles li Muisit (Tournai, ca 1353). Invånarna i Tournai begraver offer för digerdöden. Wikipeida, Public Domain
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Idag är de bortglömda av nästan alla – Sankta Magnhild av Fulltofta, Sankt Nils av Edsleskog och alla de andra helgonen i den äldre medeltidens Sverige. Att döma av åtskilliga uppslags- och läroböcker tycks de inte ens ha existerat, eftersom det ideligen påstås att heliga Birgitta var Sveriges enda medeltida helgon. Men nog fanns de: i medeltidssvenskarnas andliga värld spelade de lokala bygdehelgonen beskyddande och stärkande roller som vi har svårt att föreställa oss idag.
Medeltidens helgon utgjorde förbindande länkar mellan den egna, jordnära verkligheten och det gudomliga himmelriket. Att de fungerade så väl berodde just på kopplingen till hembygden. Folk visste vilka de var, och man trodde på deras kraft. Genom de nedskriva redogörelserna för deras liv och mirakler kan vi komma både helgonen och deras beundrare nära. Den stora frågan är: hur mycket av allt som berättas är sant? Vilka helgon är verkliga historiska individer, och vilka är fantasifoster? Är berättelsen om Sankt Sigfrid och hans tre mördade släktingar Unaman, Sunaman och Vinaman historiskt korrekt eller en sentida Växjöskröna? Var Sankta Elin av Skövde en from västgötsk matrona som bara byggde kyrkor och idkade välgörenhet, eller var hon skyldig till mordet på sin hustrumisshandlande svärson? Vad kan vi lita på i legenden om Sankt Erik, som började som uppländskt bygdehelgon och slutade som svenskt nationalhelgon?
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om svenska helgon från 1000-talet till 1200-talet.
Bild: Kyrkfönster i Fulltofta kyrka med scener ur Sankta Magnhilds liv, Wikipedia, Creative Commons.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I början av 900-talet föreföll hela Västeuropa vara på väg att falla samman i hopplös splittring. Överallt tvingades kungamakten retirera till förmån för regionalt dominerande biskopar, hertigar och grevar. Under de sekler som följde kunde den franske kungen endast utöva makt i ett mindre område kring Paris och Orléans. De kristna spanska rikena var små, och Italien sönderföll i biskopsledda städer, markgrevskap och små stormannavälden. Men i Tyskland inträffade något häpnadsväckande. Biskoparna, hertigarna och grevarna accepterade att underordna sig en energisk och stark monarki som byggde upp en svällande stormakt: det tysk-romerska kejsardömet.
Under högmedeltiden var Tyskland Västeuropas odiskutabla stormakt. De tyska kungarna erövrade största delen av Italien, Beneluxområdet, östra Frankrike och stora områden i Östeuropa. Deras bönder och handelsmän spred sig åt alla väderstreck och grundade byar och städer längs hela Östersjökusten, ända till Baltikum. De tyska härskarnas och stormännens kulturella smak efterapades i samtliga grannländer, med följd att tyska lånord massimporterades till språk som svenska. Den tyska arkitekturen – den romanska stilen – blev normerande för byggandet av otaliga kyrkor, borgar och palats. Tyskland blev den stora internationella förebilden för såväl kungar och stormän som för biskopar och präster.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den tid då Tyskland dominerade Väst- och Centraleuropa och utövade en formidabel påverkan även på Norden.
Bild: Friedrich Barbarossa var den helige romerske kejsaren från 1155 till 1190 i det tysk romerska riket, Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det finns historiska namn som alla reagerar på, även om det är få som kan säga när personen levde och exakt vad han eller hon gjorde sig känd för. Flera av dessa världshistoriens kändisar är människor som vi påfallande helst hade varit utan – blodbesudlade krigsledare och hänsynslösa diktatorer som Caesar, Attila, Napoleon, Hitler och Stalin. Men ingen är lika mytomspunnen och fruktad som Djingis khan, den mongoliska nationens fader.
Egentligen hette han Temüdjin. Fadern var härskare över en av de många smärre nomadiska grupperingarna på stäppen i dagens Mongoliet, men i Temüdjins barn- och ungdom fanns det inget som varslade om att han som vuxen skulle förena alla stammarna till ett enda folk, och ingen förväntade sig att han skulle bygga upp ett av de största imperier som jorden skådat. Likväl var detta vad som skedde. Genom en kombination av politisk och diplomatisk skicklighet och militär genialitet skapade Djingis khan i början av 1200-talet en centralasiatisk stormakt som slukade alla grannriken som vågade trotsa honom, från Iran i väster till Kina i öster. Historierna om hans grymhet och oövervinnerlighet spreds över hela kontinenten, men Djingis khan var betydligt mer än en durkdriven och skoningslös erövrare. Han var också en kulturfurste av rang som gav sitt mongoliska folk både skriftspråk och lagstiftning.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Djingis khan, en av de största och mest skräckinjagande härskarna i världshistorien.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Bild: Djingis khan, National Palace Museum; Taizu, mer känd som Genghis Khan. Porträtt beskuren från en sida från ett album som föreställer flera Yuan-kejsare (Yuandjai di banshenxiang), som nu finns i National Palace Museum i Taipei. Wikipedia, Public Domain
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Nästan alla medeltida svenskar bodde på landsbygden, antingen i byar eller i ensamliggande gårdar. Tanken att lämna denna tillvaro för att flytta in till städer torde ha framstått som bisarr för folkmajoriteten. Likväl fanns det män och kvinnor som trotsade sedvanan och bosatte sig på platser med tusentals invånare. Till skillnad från järnåldersstäder som Birka och Uppåkra, vilka krossades av föränderliga politiska och ekonomiska konjunkturer, har medeltidsstäderna överlevt in i nutiden.
Medeltidens svenska städer var små men dynamiska, i regel bestående av mängder av låga trähus, vilka förenades av trägator som krävde ständigt underhåll. De var ohälsosamma, stinkande och obekväma, men folk uppskattade dem ändå. Städerna växte fram, utvecklades och överlevde eftersom de behövdes. Skara formades som en liten tätort kring den västgötske biskopens kyrka och gård, medan Lödöse etablerades som bästa möjliga hamn- och marknadsplats för skeppare och handelsmän som band ihop Sverige med länderna på andra sidan Kattegatt och Skagerrak. I östra Sverige grundades Kalmar, Söderköping och Stockholm som kungliga projekt på platser som ansågs optimala för att både behärska omgivningen och profitera på handeln. Visby stod i en klass för sig – här samarbetade gutar och tyskar för att skapa en av Nordeuropas stora kommersiella metropoler. Berättelsen om dessa äldsta svenska städer är både dramatisk och spännande: för varje ny utgrävning i de gamla stadsområdena måste vi skriva om historien.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de första bestående svenska städerna – hur de såg ut, hur stora de var och varför de överhuvudtaget grundades.
Bild: I början av 1940-talet bedrevs icke-förstörande arkeologiska utgrävningar i kv Valnötsträdet i Kalmar. Det innebär att man lämnade kvar alla fasta konstruktioner som murar och trappor, något som varit till hjälp under de utgrävningar som bedrivits under 2000-talet. Digitalmuseum, Kalmar läns museum, Fritt från kända upphovsrättsliga restriktioner – Public Domain Mark (PDM)
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
De stora och hävdvunna hjältarna i vår historia är i regel kungar och krigare, manliga överklassgestalter som härskade i hallar, borgar och slott och som ledde arméer till fältslag och belägringar. Majoriteten av befolkningen utgjordes emellertid av vanliga bondefamiljer som endast sällan dyker upp i historieböckerna – med ett stort undantag: skapandet av vårt kulturlandskap under högmedeltiden.
Under medeltiden grundades de flesta byar och samhällen som återfinns på nutida kartor, och nästan alla växte fram till följd av nyodling på 1100- och 1200-talen. De kulturbringande hjältarna var energiska godsherrar, bönder, bondhustrur och torpare, vilka angrep omvärldens skogar och ängsmarker med yxor, hackor, plogar, harvar, liar och skäror. Resultatet var en formidabel geografisk expansion för kulturlandskapet och en av de största demografiska uppgångarna i världshistorien. Den europeiska folkmängden mångdubblades. Hur var detta möjligt? Vilka tekniska uppfinningar och innovationer låg bakom förändringarna? Hur tog mänskligheten steget från simpel handkraft till hästkraft, vattenkraft och vindkraft? När spred sig vattenkvarnen och väderkvarnen över världen, och vad ledde förändringarna till?
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om hur det europeiska kulturlandskapet formades mellan 1000-talet och 1300-talet, med den nyodlande bonden som huvudperson.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Säg medeltiden och många tänker spontant på riddare. Det var Ivanhoes tid, Rikard Lejonhjärtas och prins Johns tid, torneringarnas och de djärva kavallerichockernas tid, en tid av höviska adliga trubadurer som diktade och sjöng om kärlek till undersköna men ouppnåeliga drottningar och om ärorika stordåd på kung Arturs tid. Kort sagt, för otaliga människor är medeltiden först och främst riddartiden, ett fascinerande gränsland mellan saga och historia.
Men vad var egentligen en riddare? Ordet betyder ju endast ryttare – en stridsman till häst. Hur kunde det komma sig att vad som från början blott var en term för vanliga medlemmar av det lågadliga rytteriet på 900-talet omvandlades till att bli en titel som endast de rikaste och mest högättade i samhället kunde aspirera på att få? Hur kom de ceremoniella riddardubbningarna och de högt ställda idealen – ridderligheten – in i bilden? Och vad förväntade sig samhället av sina riddare? Vilken funktion fyllde de vid hoven, på slagfälten och i lokalsamhället? Hur såg riddartidens glansfulla liv i salar och på torneringsarenor ut när det begav sig, innan Hollywood gav oss sin fängslande (men långt ifrån alltid korrekta) version av historien?
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om riddarna, den europeiska medeltidens idealgestalter, och om den värld av höviskhet och hedersideal som kom att omsvärma dem.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I den gängse schablonbilden av medeltiden är det en mörk och källfattig era vars intellektuella befann sig ljusår från modern vetenskap och nutida sätt att tänka och resonera. Analfabetismen lär ha varit utbredd, skolväsendet outbyggt och antalet betydande kulturpersonligheter ytterst litet. Sanningen är annorlunda. Även i Norden fanns det skribenter som imponerar storligen också idag, författare som höjde sig högt över mängden. I detta avsnitt möter vi två av dem: Saxo Grammaticus och Snorre Sturlasson.
Personerna Saxo och Snorre uppvisar stora olikheter. Saxo var en biskopstjänare som skrev sitt storverk om danernas historia för att hylla arbetsgivarna, inte minst ärkebiskop Absalon i Lund, medan Snorre var en storman som försökte dominera över Island och till slut mötte döden för en mördares hand. Som offentliga personer hade de inte mycket gemensamt, men de var båda besjälade av driften att berätta om det förflutna, viljan att rädda historier och skrönor till eftervärlden, och de var båda kreativa och skickliga författarbegåvningar. Såväl Saxos som Snorres verk överlevde och kom att spela svårligen överskattade roller för europeisk kultur. Saxos Danmarkshistoria har skänkt oss berättelserna om Amled – original-Hamlet – och många andra gamla hjältar, och tack vare Snorre känner vi till mängder av gamla nordiska gudasagor.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den nordiska högmedeltidens två största skribenter, Saxo Grammaticus i Danmark och Snorre Sturlasson på Island.
Bild: Framsidan av Christiern Pedersens Danorum Regum heroumque Historia, Paris 1514 (se Gesta Danorum). Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
På 1000- och 1100-talen var det blivande svenska riket föga mer än en – i bästa fall – svag och bräcklig konfederation under kungar som ständigt riskerade livet i kamp mot maktrivaler. Det var regel snarare än undantag att mer än en person sökte utöva kungamakt samtidigt. Härskarnas inflytande över de enskilda bygderna var så litet att flertalet monarker har lämnat få, om några, spår i våra historiska källor.
Allt detta förändrades i mitten av 1200-talet, när Birger jarl och hans söner inom loppet av några decennier genomförde en blodig revolution uppifrån och omformade de autonoma bygderikena till kungariket Sverige. Hur var detta överhuvudtaget möjligt? Hur gick det till? Vilka bidrog till framgången?
Det finns saker och företeelser som vi tar för givna och som vi accepterar som snudd på självklara element i tillvaron. Hit hör Sverige – vårt land, vårt rike, vår stat. Det är självklart att vi är svenskar och att vi lever i Sverige. Eller?
Nej, det är inte självklart. Under järnåldern och vikingatiden utgjordes dagens Sverige av ett flertal bygderiken och överhöghetsvälden som saknade institutionella band mellan härskare och undersåtar, och som inte hade några gemensamma traditioner eller politiska institutioner som länkade landskapen till varandra.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om det svenska kungarikets tillblivelse och utveckling, med Birger jarl som centralgestalt.
Bild: Birger Jarl i Stockholms Medeltidsmuseums utställning 2010. Arkeologen och skulptören Oscar Nilsson har med hjälp av kriminaltekniska metoder rekonstruerat jarlen Birger Magnussons ansikte utifrån osteologiska analyser och gipsavgjutning av kraniet. Rekonstruktionen av den medeltida statsmannen gjordes utifrån det kranium som ligger begravt i Varnhems kyrka och som med stor sannolikhet tillhört Birger jarl. Foto: Wahlsten, Ray, Medeltidsmuseet.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Slaget vid Hastings hösten 1066 var Vilhelm Erövrarens fjärde försök att gripa makten i England, och den tredje sjöburna invasionen, under ett och samma år. Samtliga inblandade i maktkampen kände varandra och ansträngde sig till det yttersta för att segra.
Det var engelsmännens största och mest heroiska nederlag genom tiderna – örikets motsvarighet till svenskarnas Poltava och det amerikanska kavalleriets Little Bighorn – och eftersom engelska numera är världsspråk och det engelska kulturarvet globaliserats har vi alla tagit Hastingsdrabbningen till våra hjärtan.
Be vem som helst ange ett historiskt årtal som fastnat i minnet, och chansen är stor att hon eller han säger 1066. Årtalet är mer än ett årtal – det är ett begrepp, en siffermässig sinnebild av förflutenhetens krigiska uppgörelser. Även den som inte vet någonting om medeltiden i övrigt har i regel hört talas om slaget vid Hastings.
Det finns många skäl till varför slaget vid Hastings etsat sig fast i medvetandet. Först och främst har det skildrats i broderad serieform på Bayeuxtapeten, vilket i sig är nog för att framkalla en våg av intresse. Därtill var händelseförloppet oerhört dramatiskt, som hämtat ur en film eller tv-serie.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om slaget vid Hastings, medeltidens mest ryktbara fältslag, tillika en av de drabbningar som fick störst betydelse för epoken.
Bild: Bayeuxtapeten Scen 52, Slaget vid Hasting. Fotograferat av University of Caen Normandie, Public Domain, Wiki Media
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Korstågen inleddes år 1095 när påven Urban II kallade den västliga kristenheten till heligt krig mot muslimerna, en händelse som inledde flera sekler av blodiga korståg. Sett ur Nya testamentets perspektiv var händelseutvecklingen obegriplig: kristendomen hade gått från att ha varit fridfull och pacifistisk till att bli aggressiv och krigisk, och ögonvittnesskildringarna från korstågen lämnar inget utrymme för tvivel – korsfararna gjorde sig skyldiga till hårresande brott mot mänskligheten, allt i Guds och Kristi namn.
Varför blev det så? Vilka drivkrafter fick fromma medeltidsmänniskor i Västeuropa att lämna hus och hem för att utkämpa krig som saknade varje tillstymmelse till uppbackning i Jesu lära? Och hur gick fälttågen och belägringarna till? Vad blev resultatet? Var kan vi idag se lämningar efter krigarna och deras framfart?
Frågorna blir inte mindre relevanta av att korstågsidén under högmedeltiden utvecklades betydligt. Allt fler människor riskerade att drabbas av fanatismen. Inledningsvis gällde det bara att kriga mot muslimer och befria Jerusalem, men ett halvsekel senare riktades korståg även mot folk i centrala och östra Europa som ännu inte hade anammat kristendomen. På 1200-talet proklamerades heligt krig mot ortodoxa kristna i Ryssland och Grekland, och i nästa skede kunde vem som helst – från upproriska bönder till kristna kättare och tysk-romerska kejsare – utsättas för korsriddarnas blodtörst.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om korstågen – både om dem i egenskap av medeltida fenomen i allmänhet och om hur de konkret gestaltade sig i Heliga landet och i Östersjövärlden.
Bild: Denna miniatyr illustrerar en av striderna under det andra korståget av Ludvig VII, som kom kungen av Jerusalem Baldwin III till hjälp mot saracenerna, i mitten av 1100-talet. - William av Tyrus, History of Outremer, 1300-talet, Paris, BnF, Institutionen för manuskript, franska 22495 fol. 154v. Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
De synligaste resterna av vikingatiden i vårt kulturlandskap är runstenarna, som möter oss i de mest olikartade miljöer – vid vägar och gravhögar, inmurade i kyrkväggar och uppställda i museer. Många av deras texter är påfallande lättlästa för den som lär sig de 16 runorna, den så kallade futharken, och de bärande orden i fornsvenskan är inte svårare att tyda än att de flesta av oss förstår dem än idag. Detta var också avsikten: de män och kvinnor som lät resa stenarna ville att budskapet skulle kunna förstås och minnas.
Runristandet har en lång historia, från de besynnerliga – antagligen magiskt laddade – ord som höggs in i Norge redan under folkvandringstiden till de utförliga släktredogörelser som möter oss i stenar från 900- och 1000-talen.
Ett praktexempel är den hälsingska Malstastenen, idag på museet i Hudiksvall, där stenresaren och ristaren Romund räknar upp manliga och kvinnliga släktingar i sju led, antagligen för att markera arvsrättsligt revir. Romund berättade också exakt var han hämtat stenmaterialet, och för att visa vad han trodde på högg han in ett kors. Ett annat monument som inte lämnar någon oberörd är den östgötska Rökstenen, med världens längsta runtext, som enligt den senaste forskningen innehåller en svit av gåtor med fördold kunskap, allt för att stenresaren Varin ville hedra minnet av den döde sonen Vämod. Få runstensprojekt är lika bildmässigt imponerande som Hunnestadsmonumentet i Skåne, som krossades på 1700-talet men nu till stor del har rekonstruerats.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om runstenar och deras budskap.
Bild: Runhällen vid Hillersjö på Mälaröarna, som berättar om en lång och komplicerad arvsföljd, där en kvinna vid namn Gerlög blev mycket förmögen och ägare till många gårdar. Foto: Bengt A. Lundberg (CC BY) Riksantikvarieämbetet.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Visa fler
