Trumps Podcasts

  • Välkommen till en valanalys utifrån STOLLAR BOLLARS perspektiv. Har vi verkligen vaknat upp i ett nytt Sverige? Hur kommer det sig att SD har kopierat Trumps slagord? Är det en bra ide att kalla meningsmotståndare råttor? Varför möter kampanjen mot Ulf Kristersson med Förintelseöverlevaren Hédi Frieds namn motstånd hos vissa judiska debattörer och förbund? Saknas det inte en psykologisk analys av nationalistiska rörelser likväl som en ekonomisk och en politisk? Hur kommer vi bort från förenklade slagord och pajkastning och för ett samtal om vilken typ av samhälle vi vill ha, med frågor och ambivalens?

  • Trumps tidigare medarbetare Sarah Huckabee Sanders vill bli guvernör i Arkansas. USA-kännaren Andreas Utterström berättar vem hon är, hur goda hennes chanser är att vinna och vilka andra i Trumps krets som lär söka politiska ämbeten.

  • Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA: Abortaktivisternas hot mot konservativa intensifieras; Senaten godkänner extra skydd för HD; Demokraterna vill imorgon rösta om federal lag för aborträtt; Republikanska delstater förbereder hårda abortlagar; Amerikaner vill prata om annat än abort; CNN om Florida-senatorn Rick Scotts uttalande om Bidens hälsa; Jill Biden besöker Ukraina; Tåg i delstaten Washington övertaget av hemlösa; Elon Musk vill häva Trumps avstängning på Twitter; Arizona förbjuder nästa guvernör från att införa strikta pandemilagar; Bidens nya pressekreterare Karine Jean-Pierre - anti-israelisk; Hunter Bidens datorreparatör stämmer Adam Schiff för att ha kallat honom ryss-troll; Kaliforniens guvernörs Gavin Newsom får kritik för att råka säga att män inte kan föda barn; Abortaktivister vill bränna den katolska nattvarden; Bidens institutionaliserade fact-checking får allt mer kritik; Majoriteten av amerikanerna bryr sig inte om att Elon Musk köpt Twitter.

    -------
    STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

  • När Rasmus Paludan ville demonstrera i Borås fick han avslag. Såhär löd motiveringen:

    Polisen har med hänsyn till den hot och riskbedömning samt de allvarliga ordningsstörningar och våldsamma upplopp som inträffade under påskhelgen beslutat om avslag.

    Men det var det som sades därefter som ledde till höjda ögonbryn. Kommenderingschefen Emelie Kullmyr meddelade även att:

    Rasmus Paludan har en retorik som går ut på att skapa oordning och kaos. Vi behöver hjälpas åt att för att slå hål på den retoriken.

    Är det rimligt att vi har polischefer som fattar beslut baserat på personliga åsikter? Ska polisen verkligen recensera dem som vill nyttja sina fri- och rättigheter? Och är detta en del av en bredare trend?

    I dagens podd pratar jag med Jakob Heidbrink, universitetslektor på juridiska institutionen vid Göteborgs universitet, om detta och om olika tjänstemannaideal som står mot varandra, riskerna med att staten blir mer tillrättavisande mot medborgarna, olika definitioner av demokrati som är svåra att förena, hur tjänstemannaaktivismen motiveras med hänvisning till nazismen, och mycket annat.

    Dessutom pratar vi om traditionella europeiska kampsporter (HEMA), som Jakob tränar. Själv är han främst inriktad på långsvärd och sabel, men det finns ett antal andra stilar och vapen. Vi pratar om hur realistiska striderna i Game of thrones och The Witcher verkligen är, med mera. Bonusfråga: Vilket svärd är bäst ur självförsvarssynpunkt? (Se bild längst ned.)

    Länkar till dagens avsnitt

    Jakob Heidbrink – “Inte bara Transportstyrelse har problem”

    De många skandalerna inom myndigheter och verk som mött oss är inte enskilda händelser. De är delar av en allmän förvaltningskris, varnar Jakob Heidbrink. Han spårar krisens rötter till alltför ytliga normer för myndighetsutövning, normer komna ur förenklade ekonomiska och statsvetenskapliga resonemang. (Kvartal 12/12 -17)

    Jakob Heidbrink – “Nürnberg står inte för dörren”

    Att Migrationsverket agerar för en mer liberal migration än vad lagen ger stöd för, är ett utslag av antidemokratisk aktivism från enskilda tjänstemän. Därmed reses samma frågor i Sverige som i USA, där tjänstemän inom Trumps egen förvaltning i skydd av anonymitet medgett att de obstruerar presidentens politik – för att de inte håller med honom: Det skriver Jakob Heidbrink, docent i juridik. (Kvartal 17/9 -18)

    Jakob Heidbrink – “Politiskt upprop från 261 opolitiska tjänstemän”

    261 opolitiska tjänstemän i UD skriver i ett upprop, ställt till Regeringskansliets förvaltningschef, att man oroas över huruvida nästa regering kan komma att urholka ”värdegrunden” i Regeringskansliets arbete. Det avslöjade Ledarsidorna.se i går. I brevet ställer man tjänstemäns ”lojalitetsplikt” mot ”grundlagens bestämmelser om människors lika värde.” Därmed aktualiseras nu frågan om tjänstemannaobstruktion, som Kvartal tidigare behandlat i två artiklar. (Kvartal 27/9 -18)

    Följ Jakob Heidbrink på hans facebooksida.

    Och för den som är intresserad historical european martial arts (HEMA) kan man läsa mer här till exempel.

    Exakt såhär ser det ut när man tränar som nybörjare (inte riktigt:

    Och duellen som Jakob nämner är alltså den här, från filmen “Deluge” (Potop på polska):

    Visst blir man lite intresserad av att pröva? Med aningen mer skydd än i dessa två videos. Numera verkar det finnas HEMA-klubbar lite varstans i Sverige.

    Svärdet Jakob rekommenderar i slutet av podden (ser lite ut som en machete, va?):

    Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • Bonuspodd. Sverige ser ut att gå mot ett Natomedlemskap. Men vad händer om Donald Trump blir president i USA igen?

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Så påverkas Sverige om Trump kommer tillbaka

    Mycket (om inte allt) pekar just nu mot att Sverige går med i Nato inom en snar framtid. Samtidigt kraftsamlar Republikanerna för att återta makten i USA och sannolikt med Donald Trump i spetsen.

    Som president var Donald Trump djupt kritisk till Nato och hyllade Vladimir Putin. Om han blir president igen – och Sverige är medlem i Nato - vad betyder det för oss?

    Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator på Ekot, Fredrik Furtenbach, inrikespolitisk kommentator på Ekot och Tomas Ramberg, inrikespolitisk kommentator på Ekot.

    Programledare: Parisa Höglund

    Producent: Viktor Mattsson

    Tekniker: Johar Jonsson

  • Är medelklassjobben på väg att ersättas av robotar och artificiell intelligens? Och hur hänger det i sådant fall ihop med Trumps väg till makten? Ja, det och mycket annat skriver nationalekonomen Jonas Grafström om, i boken Moderna tider 4.0 – Från kugge i maskineriet till vinnare bland algoritmerna. I det här avsnittet av Digitala Influencer-podden hör du honom filosofera kring vinnarna – och förlorarna – på en allt mer digitaliserad arbetsmarknad, och ett arbetsliv i ständig förändring. Dessutom förklarar han varför en robot aldrig kommer att kunna få bukt med hans bebis.

  • I det 303:e avsnittet är de båda pedagogerna tillbaka i studion för att intala sig att det är första april varje dag. Det har med källkritik och krig att göra och förutom detta pratar de inledningsvis även om bananer, världsbönedagen, troll och alver, Trumps app, bildsök och phishing. Hur går det egentligen med digitaliseringen? En ständigt återkommande fråga i Skolspanarvärlden. Denna gång utgår samtalet från en rapport från skolverket. Diskussionen handlar bland annat om källkritik, it-support och stödinsatser. Avslutningsvis pratas det betyg, digitala NP och flimrande skärmar. Några små digitala tips finns det också plats för. Det mesta är sig likt även denna vecka då det blir ett samtal om skola, digitalisering och lite annat.

  • Hillary Clintons advokater arbetade för att ”infiltrera” Trump Tower för att komma åt Vita husets servrar. Påstående gjordes i John Durhams utredning som väckte åtal mot en FBI-advokat och en före detta Hilary Clinton-kampanjarbetare. Det skriver Daily Mail.

    Donald Trump reagerade rasande på lördagen och sa att de inblandade är skyldiga till förräderi. Han tillade också att ett sådant beteende tidigare skulle ha resulterat i avrättning.

    Durham utsågs av dåvarande justitieminister William Barr att leda en granskning av Rysslandsutredningen. Trumps ivrigaste anhängare tror att tjänstemän i Obama-administrationen försökte sabotera Trumps kandidatur 2016 och senare hans presidentskap. Han tillade att Durhams undersökning skulle avslöja sanningen, men beklagade att resultaten inte kom före hans förlust i presidentvalet 2020. Durhams utredningen väckte åtal mot en FBI-advokat och en före detta Hilary Clinton-kampanjarbetare. Det ledde också till gripandet av en ryskfödd spion anklagad för att ha ljugit för FBI-agenter.

    Specialjuristen Robert Muellers utredning visade inga bevis på kriminell konspiration eller samordning mellan Trump-administrationen och ryska tjänstemän. Efter Muellers utredning utsågs Barr Durham att undersöka ursprunget till FBI:s ursprungliga Rysslandsundersökning, som inleddes i juli 2016.

    De ägardirektivstyrda opinionsbildningsmediernas trovärdighet tillsammans med det globala underrättelsetjänstkollektivet sjunger på sista vers kort sagt...

    #CarlNorberg #DeFria #RealNews

    De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!

    Stöd oss:
    SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
    PATREON: https://patreon.com/defria_se

    HEMSIDA: https://defria.se
    FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

  • Hillary Clintons advokater arbetade för att ”infiltrera” Trump Tower för att komma åt Vita husets servrar. Påstående gjordes i John Durhams utredning som väckte åtal mot en FBI-advokat och en före detta Hilary Clinton-kampanjarbetare. Det skriver Daily Mail. Donald Trump reagerade rasande på lördagen och sa att de inblandade är skyldiga till förräderi. Han tillade också att ett sådant beteende tidigare skulle ha resulterat i avrättning. Durham utsågs av dåvarande justitieminister William Barr att leda en granskning av Rysslandsutredningen. Trumps ivrigaste anhängare tror att tjänstemän i Obama-administrationen försökte sabotera Trumps kandidatur 2016 och senare hans presidentskap. Han tillade att Durhams undersökning skulle avslöja sanningen, men beklagade att resultaten inte kom före hans förlust i presidentvalet 2020. Durhams utredningen väckte åtal mot en FBI-advokat och en före detta Hilary Clinton-kampanjarbetare. Det ledde också till gripandet av en ryskfödd spion anklagad för att ha ljugit för FBI-agenter. Specialjuristen Robert Muellers utredning visade inga bevis på kriminell konspiration eller samordning mellan Trump-administrationen och ryska tjänstemän. Efter Muellers utredning utsågs Barr Durham att undersöka ursprunget till FBI:s ursprungliga Rysslandsundersökning, som inleddes i juli 2016. De ägardirektivstyrda opinionsbildningsmediernas trovärdighet tillsammans med det globala underrättelsetjänstkollektivet sjunger på sista vers kort sagt... #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

  • Republikanerna bråkar sinsemellan och inför öppen ridå. Var det Trumps plan från första början? Vi pratar också om abortfallet i Högsta domstolen och Biden och Putins digitala möte.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator på Ekot, Cecilia Khavar, Washingtonkorrespondent och Fernando Arias, utrikesredaktör på Ekot.

    Programledare: Sara Stenholm
    Producent: Viktor Mattsson
    Tekniker: Joakim Persson

    USApodden
    [email protected] 

  • Åsiktskorridoren är snäv och snävare har den blivit de senaste 30 åren enligt Alexander Bard. Trots det är det den vägen som många väljer för att inte sticka ut, inte bli ifrågasatt eller äventyra sina relationer med sin familj, vänner och arbetsgivare men det kommer en punkt då man måste följa sitt hjärta, våga säga nej och stå fast i sin övertygelse.
    Vi pratar om Trumps utspel och medias hysteri, Turkiets president som vägrar fortsätta låta ett handfull länder dominera världen som dom, enligt Erdogan gjort sedan andra världskriget. Sedan pratar vi ”global uppvärmningsistid” och isbjörnar som stadigt ökar i population.
    Vi avslutar med att prata om de skrämmande och hemska anklagelserna som riktats mot det brittiska kungahuset och den brittiska polisen.

  • En framgångsrik populist måste ha förmågan att piska upp opinioner med hjälp av effektfull propaganda. Men den som slår dövörat till gör det på egen risk, menar litteraturvetaren Jimmy Vulovic.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Det finns nog få uttalanden Hillary Clinton ångrar lika mycket som att hälften av Donald Trumps väljare kan placeras i ”the basket of deplorables”. Presidentvalet 2016 slutade illa för henne. Naturligtvis inte enbart på grund av det uttalandet men hennes ord bör ha spelat stor roll för att mobilisera Trumpväljare. Åtminstone efter att hans populistiska kampanj gjort sitt med det Hillary Clinton sa den 9 september 2016. En vecka senare intog han scenen på ett massmöte i Miami, Florida. Entrén skedde till tonerna av ”Do you hear the people sing” från musikalen Les Misérables efter Victor Hugos roman från 1862.

    Det var en propagandistisk iscensättning av saker, händelser och tider som egentligen inte hör ihop. Sångens militäriska trummor dundrade. Bakom honom projicerades en storslagen revolutionsbild med USA:s fana centralt placerad, tillsammans med bland annat den franska trikoloren och den egna kampanjflaggan. ”Les Deplorables” stod skrivet med stora bokstäver över den revolutionära folkmassan. Publikens jubel visste inga gränser.

    Publikens jubel visste inga gränser.

    Skickliga propagandister är alltid också opportunister, alltså den sortens människor som tar tillfället i akt så fort minsta möjlighet till påverkan ges. När nya medieteknologier dyker upp är de bland de första att ta dem till sig. Handskrift, tryckpress, fotografi, film, radio, ja, säg de teknologier som de inte snabbt har lyckats göra till effektiva propagandainstrument. I vår tid har den digitala tekniken med alla sociala medier och globala distributionsvägar förvandlats till både den politiska och kommersiella propagandans viktigaste redskap. Men det räcker såklart inte att bara vara snabb. Skickliga propagandister vet också att precision är viktigt i kampen om människornas känslor och åsikter, till exempel genom att dra nytta av växande trender och opinioner eller att som i Trumps fall effektivt vända en motståndares ord till sin fördel.

    När publiken lugnat ner sig lite sa han ”Welcome to all of you deplorables.” Jubel igen. Därmed var ett i den politiska debatten nytt, slagkraftigt och långvarigt begrepp skapat. Sedan dess har det varit exempelvis den politiske strategen och rådgivaren Steve Bannons favoritbegrepp. En våg av memes och videos taggade med bland annat ”Les Deplorables” och ”Deplorables Unite” växte snabbt i styrka. Tack vare Hillary Clinton fick Trumps budskap om att återerövra USA från en arrogant och självtjänande elit mycket stor spridning i sociala medier och på videosajter. Propagandamaterialet ljudsattes ofta med ”Do you hear the people sing”, i vilken ett nedtryckt folk stiger mot ljuset efter en avgörande strid. Sången är ett perfekt soundtrack till Donald Trumps populistiska strategi.

    Alla politiker i demokratier måste väl egentligen, för sin politiska överlevnads skull, vara någon form av populister. Samtidigt är den ideologiska populismen något mer än att bara försöka tilltala så många väljare som möjligt. Det finns alltså allmänna populister och sedan finns det populister med ett mer specifikt uppdrag. De senare bygger i princip all sin politik på föreställningen om ett ofta vagt definierat folks rätt att styra sitt öde. Det är en politisk strategi med lång historia och alla populiströrelser, såväl höger- som vänsterrörelser, när en idé om att det i kontrast till folkets vilja finns en korrupt och självtjänande elit som måste besegras, eller åtminstone regleras och regeras. Federico Finchelstein berättar i sin bok From fascism to populism från 2019 att den moderna populismen är starkt förknippad med fascism, eftersom det var den väg många fasciströrelser valde efter det andra världskrigets slut, alltså efter det totala ideologiska sammanbrott som krigsslutet innebar för dem.

    Antiliberalism och antielitism, fortsätter han, är två av de idéer som förenar fascismens och populismens retorik, liksom ofta främlingsfientlighet i de fall det rör sig om högerpopulism. Ändå är det enligt honom viktigt att skilja på begreppen. Populismen är inte detsamma som fascism eftersom den i regel inte bejakar våld som politisk strategi. Populister bejakar istället demokratin ledsagad av folkviljan.

    Den demokratiska idén om folkets självbestämmanderätt är drivande och kampen står för dem därför om att få definiera vem som tillhör respektive inte tillhör folket, samt som en följd av det vilka ”the enemy of the people” är, för att låna Donald Trumps ord om liberal press och väl också om Hillary Clinton och hennes politiska klass. Och på spelplanens andra sida, så som den tog sig uttryck i exempelvis Occupy Wall Street och Bernie Sanders kampanjer, pekas folkfiendefingret istället mot till exempel ”big banks and businesses”. Oavsett sida är risken för en majoritetens tyranni uppenbar, om inte individens rätt till liv, friheter och egendom säkerställs.

    Uttalandet om ”the basket of deplorables” slog en bro genom tiden.

    Även om ideologisk populism brukar betraktas som ett modernt efterkrigsfenomen lades grunden för dess diskurs, alltså sättet att tala om och förstå det politiska livet, under 1700-talets amerikanska och franska revolutioner. Det var då de breda demokratiska idealen och idén om ett folk som ett subjekt med suverän rätt till självbestämmande föddes. Cas Mudde och Cristobal Rovira Kaltwasser påminner oss i boken Populism: A very short introduction från 2017 om att omvälvningen i Frankrike skedde på den aristokratiska elitens bekostnad. Ett argument för den blodiga uppgörelsen var den då nya idén om ett folk och en folkvilja som krävde sin rätt. Under efterföljande århundraden har sedan många andra eliter, både verkliga och rena konspirationsteoretiska fantasiprodukter, ställts mot påstådda folkviljor: kapitalister, världsjudendomens konspiratörer, socialister, militarister, globalister och nu alltså även liberal press och politiker som exempelvis Hillary Clinton.

    Uttalandet om ”the basket of deplorables” slog en bro genom tiden. De nedsättande orden och det Donald Trump gjorde med dem skapade ett retoriskt associativt samband mellan franska revolutionen, dess förlorade ideal som i Les Misérables och valet 2016. Givet den öppet populistiska rörelse han leder är det lätt att förstå varför han så snabbt utnyttjade uttalandet. En maning till uppror mot det folkförakt hans anhängare såg i Hillary Clinton låg ju plötsligt bara där, precis som i en liten ask. Det var bara att öppna den.

    Svårare att förstå är varför Hillary Clinton bjöd på möjligheten. Kanske därför att hon behövde någonstans att placera alla de rasister, sexister, homofober, xenofober och islamofober hon såg i hans led. De finns ju onekligen där, precis som överallt annars. Men frågan är om det i huvudsak är just det hatet som nu driver denna populiströrelse, där röstandelen för Donald Trump bland flera minoriteter faktiskt ökade 2020. Och om det nu inte är det hatet som driver rörelsen just nu, säger då inte detta exempel något viktigt om faran i att hellre vilja se det man tror sig se än att se det uppenbara rakt framför en, faran med att se världen ur en snäv och död vinkel någonstans snett uppifrån.

    Jimmy Vulovic

  • När det nynazistiska partiet NDP fick hela två procent av rösterna i valet till förbundsdagen 1965 gick en chockvåg genom stora delar av det tyska samhället. Ett par år senare håller den tysk-judiske filosofen Theodor Adorno ett berömt föredrag på Wiens universitet. Författaren Lars Hermansson har läst föredraget, och letar i den här essän efter likheter och skillnader med dagens högerradikalism.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

    Jag går in köket där min dotter står och tömmer diskmaskinen, och jag säger, som den stundom docerande far jag är: Vet du vad som är fascismens främsta utmärkande drag?

    Anledningen till att jag fått lust att föreläsa just den här dagen är att jag läst klart den tysk-judiske filosofen Theodor Adornos föredrag, som han håller på Wiens universitet 1967.

    Nej, vad är fascismens främsta, utmärkande drag, säger dottern. Och jag: att ingjuta skräck för framtiden i den stora massan. Men, säger dottern: det är ju också ett utmärkande drag för miljörörelsen. Det ligger något i det. Frågan är: kan ”ett utmärkande drag” vara som en tom form som fylls med innehåll av den som tillämpar den? Fascister lika väl som miljöaktivister.

    Nästa utmärkande drag hos högerextremismen är enligt Adorno att propagandan är målet. Det viktigaste är att höras och synas så ofta och mycket som möjligt genom att ständig förfina den masspsykologiska maktapparaten, inte att ha något att förmedla. Tvärtom, ju mindre du har att förmedla desto bättre, eftersom ett tankeinnehåll kan få folk att tänka, och det är, enligt Adorno, fascismens tredje utmärkande drag: att få folk att sluta tänka, att inte bry sig om sakförhållanden och rationella argument, utan helt enkelt tro på den som hörs och syns mest. Samtida exempel på en sådan strategi saknas som bekant inte.

    Det där att propagandan är målet påminner en del om Marschall McLuhans idé om att mediet är budskapet – ”The medium is the messege” – som han utvecklar i boken Understanding media från 1964. McLuhan menar i sin ryktbara bok att ett meddelandes innehåll inte har samma djupgående verkan på våra samhällen och medvetanden, som själva det medium genom vilket det uttrycks. I det perspektivet är det ingen större skillnad mellan Hitlers Mein Kampf och t. ex Lina Wolffs senaste roman. Bägge är böcker, tryckta medier, beståndsdelar i det McLuhan i en annan bok benämnde Guthenberg-galaxen.

    McLuhans teorier är kanske inte till någon större hjälp om man vill förstå fascismens väsen. Fascismen är ju inget medium. Däremot är det intressant att undersöka huruvida dess idéinnehåll passar bättre eller sämre i det medium som dagens fascismer frodas i: internet. På Berkeley Center for Right Wing Studies gör man just det; sedan 2009 har ett tvärvetenskapligt studium givit upphov till en mängd rapporter och texter om ”cyberfascism” och ”bredbandsterrorism”. Den organisatoriska utspriddhet och nyckfullhet som tycks gälla alla internetbaserade rörelser, från vänster till höger, svär förstås mot den klassiska fascismens vurm för militär disciplin och tydlig beslutsordning, men den tycks inte ha ändrat innehållet i fascismernas minsta gemensamma nämnare, som de tyska sociologerna Holger Marcks
och Maik Fielitz
i essän Digital Fascism: Challenges for the Open Society in Times of Social Media formulerar så här: ”föreställningen om en hotad gemenskap som behöver återfödas med hjälp av extraordinära åtgärder.”

    Kanske kan man säga att det är radikaliteten i de extraordinära åtgärderna som avgör om en rörelse bör kallas fascistisk eller inte. Att Sverigedemokraterna bygger sin politik kring bilden av en hotad svensk gemenskap är svårt att förneka. Däremot är kanske deras extraordinära åtgärder inte lika radikala som Trumps försök att rasera grunderna för det offentliga samtalet genom införandet av kategorin ”alternativa fakta” och det ständiga tjatet om ”fake news” eller Victor Orbans nedmontering av rättsstaten genom censur och anti-demokratiska ingrepp i rättssystemet. Dessutom kan man förstås hävda att även andra partier i Sveriges riksdag ibland längtar tillbaka till 1974, även om förtecknen då inte handlar om svenskhet. All nostalgi är ju inte fascistisk.

    Däremot är all fascism, tror jag, nostalgisk. Det tycks alltid finnas ett mytiskt förflutet då män var män, kvinnor kvinnor, folket stod enat mot fienden och den lilla människans strävsamhet byggde landet – det senare en viktig beståndsdel också i den tillbakablickande delen av socialdemokratin, och kanske i all nationalism. Adorno säger i sitt föredrag att fascismen inte förtjänar beteckningen ideologi, eftersom den är för irrationell och ointresserad av andra frågor än att erövra och behålla den politiska makten. Den har ingen teoretisk överbyggnad värd namnet. Kan så vara, men visst finns det en del välkända innehållsliga drag som förenar Trumps, Putins och Orbans rörelser med historiens fascismer, som till exempel nationalism, misogyni, rasism, förakt för svaghet, allt inbäddat i den där idén om en hotad gemenskap som måste ”återfödas med hjälp av extraordinära åtgärder”.

    Men hur var det med den där tomma formen som kan fyllas med innehåll av såväl fascistisk som miljöaktivist art? Är jag och min dotter helt fel ute om vi antyder att Fridays for future till exempel delar ”utmärkande drag” med fascismen? Vad är ens ett utmärkande drag? Adorno går inte närmare in på saken i sitt föredrag, men låt säga att ett utmärkande drag inte kan vara något man delar med nästan alla. För en individ kan det till exempel inte vara att ha armar och ben, för en politisk rörelse kan det inte vara att vilja förändra samhället. Men att skrämma folk till lydnad är hyfsat specifikt, och borde kunna kvala in under beteckningen. Man kan hävda att miljörörelsen inte alls vill skrämma utan bara informera. Det kan å andra sidan en fascist också hävda. Om informationen är skrämmande så är den det. Vad det kokar ned till är alltså vad du som politisk varelse finner mest skrämmande: mänsklighetens undergång eller nationens.

    Men mer oroande än de strukturella likheterna mellan miljörörelsens skrämselpropaganda och fascismens, är det Adorno urskiljer som fascismens enda egentliga tanke: att till varje pris erövra och behålla makten. Där riskerar hela den representativa demokratin av idag att framstå som fascistisk genom dess ständiga oheliga allianser och kovändningar från helvetet. Adorno varnade redan 1967 för en disproportion mellan rationella makttekniker och irrationell eller frånvarande ideologi. Han säger: ”Jag tror att just denna kombination av rationella medel och irrationella syften motsvarar en tendens hos hela civilisationen, som ju till stora delar går ut på perfektion hos teknik och medel, allt under det att samhällets hela syfte lämnas därhän.”

    Just där, i frånvaron av ett genomtänkt syfte med samhällsbygget, frodas, tror jag, fascismen.

    Lars Hermansson

  • Ska Tyskland och Ryssland lyckas ro i hamn sitt omdebatterade gasprojekt i sommar? De grönas framfart i politiken skapar tvivel. I USA går Biden i Trumps fotspår och ser frågan som en säkerhetsrisk.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Medverkande: Caroline Salzinger, korrespondent i Tyskland, Kristian Åström, Ekonomikommentator och tidigare korrespondent i Berlin, Susanne Palme, EU-kommentator.

    Programledare: Claes Aronsson
    Producent: Ulrika Bergqvist.

  • Podden på plats i USA. Biden sätter omedelbart igång med att slopa mycket av Trumps politik. Vilka blir konsekvenserna och hur kommer USA:s roll i världen att se ut nu?

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator på Ekot, Cecilia Khavar, Washingtonkorrespondent, Fernando Arias, New York-korrespondent och Karin Olofsdotter, Sveriges ambassadör i USA.

    Programledare: Sara Stenholm

    Producent: Viktor Mattsson

    Tekniker: Fredrik Von Der Pahlen

    USApodden
    [email protected]