Ruangrupa Podcasts


  • En tomteverkstad utan tomtar?
    Ett konstnärligt SIDA?
    Relationell estetik for kids?
    En protest mot Art Basel?
    Konst som bara handlar om att hänga runt?
    Buden är många när vi försöker förklara vad årets upplaga av jätteutställningen (1500 konstnärer) Documenta i Kassel egentligen handlar om.
    Kuratorerna i det indonesiska kollektivet Ruangrupa har lanserat begreppet ”lumbung” för att förklara vad de håller på med. Det betyder ursprunligen ”rislada” men ska här förstås som att Documenta är en kollektiv process där konstnärerna fördelar resurser mellan varandra.
    Det handlar helt klart om att pandemin gjort mänsklig samvaro till en bristvara. Så på årets Documenta är det ingen hejd på hur mycket man ska delta och engagera sig i konsten.
    En person på pressdagarna sade sig vara beredd att börja slåss om hen tvingades ”delta” i fler konstverk och en tysk ledande kritiker kände sig tvungen att ställa frågan ”Var är själva konsten?”
    Documenta är på sätt och vis en revival för nittiotalets ”relationella estetik”, men Sinziana vill lansera ett nytt begrepp för att förklara vad som pågår: ”Invitational art”. Det är viktigare att träffa sina kompisar än att göra föremål.
    Att Documenta numera handlar om något helt annat än att bygga upp Tysklands kulturella status i omvärldens ögon är i alla fall helt uppenbart.
    Och bara det är ju kul.
    Anklagelserna om antisemitism som riktades mot kuratorskollektivet innan öppningen faller dock helt platt.
    Faktum är att politiska konstverk lyser med sin frånvaro. Man måste åka till Berlinbiennalen som pågår samtidigt för att få se lite politisk vrede. Och vill man se sex och erotik får man åka till Venedig.

    Denna podd spelades in torsdagen den torsdagen den 17e Juni, före det antisemitiska bildspråket i den stora banderollen "Folkets rättvisa" av gruppen Taring Padi uppmärksammades, vilket resulterade i att verket togs bort från utställningen, och Taring Padi liksom curatorerna i ruangrupa bad om ursäkt.


    Med Ulrika Stahre, Sinziana Ravini, Fredrik Svensk och Clemens Poellinger, kritiker i Aftonbladet och Svenska Dagbladet
    Producent: Martin Aagård


  • Världen fortsätter vandalisera skulpturer. Och frågan är om de lättare blir vandaliserade ju mer porträttlika de är? Det senaste offret är i alla fall det nya monumentet över Margaret Thatcher i hennes hemstad Grantham.
    Men visst har tiden sprungit förbi statyerna. Efter murens fall, sydstatsgeneralerna och Kung Leopold kan man nog konstatera att de utgör en märklig hierarkisk sed från det förflutna.

    Den första skandalen kring jätteutställningen Documenta i Kassel har seglat upp tack vare ett inlägg på en anonym och okänd blogg. Kuratorerna i indonesiska kollektivet Ruangrupa anklagas för antisemitism eftersom de bjudit in konstnärer som stödjer BDS-rörelsen (Boycott divestment sanctions). Tysklands kulturminister Claudia Roth har ryckt ut och Ruangrupa har försvarat sig i ett öppet brev.
    Men drevet mot Ruangrupa verkar inte helt seriöst.

    På Manhattan har en oväntad skilsmässa fått den hyperkapitalistiska konstmarknaden att slå nya rekord. Paret Harry och Linda Macklowe går skilda vägar på ålderns höst och kastar därmed ut deras ovärderliga samling med sval abstrakt nittonhundratalskonst på marknaden: Gerhard Richter, Cy Twombly, Mark Rothko, Agnes Martin och Andy Warhol. Det är som konstvärldens bitcoin. Egentligen spelar det ingen roll hur den ser ut. Pengar gör man ändå.

    Men strunt i det förflutna – Clemens har sett konstens framtid.
    Han har nämligen besökt en av de allra bästa avgångsutställningar han någonsin sett – ”Vargtimmen” på Kungliga konsthögskolan.
    Några som gjorde intryck var Edit Sihlbergs måleri, Evelina Jonssons mikrobiologi och inte minst Afrang Nordlöf Maleikans dansperformance ”Keeping up with the iranians” som utspelar sig i spänningen mellan den iranska diasporan och de som stannade kvar.

    Ulrika har sett utställningen ”Årstider” på Avesta art och tvingats ställa sig frågan vad forna tiders framstegsoptimism gjorde med oss.
    I kvarlevorna av det gamla järnbruket visas en utställning som tittar på industrialismens drömmar och det klimatsår den lämnar efter sig. En utställning som balanserar på en inte helt fin linje mellan kitsch och frågan varför vi har förstört världen.
    Intrycken är blandande. Men visst dras man som en fluga till socker.

    Med Ulrika Stahre, konstredaktör Aftonbladet och Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet.
    Producent: Martin Aagård

    Utställningar i podden
    Vargtimmen, Fredsgatan 12, Stockholm
    Visas t om 11 juni 2022
    Årstider, Avesta art, Avesta. Visas t o m 18 september 2022
    Documenta, Kassel, 18 juni – 25 september 2022