Romarrikets Podcasts
-
Kunskap kommer och går- sjuka behandlingar består. Från romarrikets upplysning och medicinska behandlingar till den mörka medeltiden där man kunde bli frisk om man drogs genom ett hål i ett träd. Eller vad sägs om den försvunna mirakelväxten som var värd sin vikt i guld och var det första fungerande preventivmedlet, men lika bra på att bota hemmorrojder som att ha på maten.
För fler brain bubbles missa inte den redaktionella plattformen
https://bublication.com/
& Följ ‘Bublication’ officiella Instagramkonto:
@bublication
eller TikTok:
@bublication
Personer i Podd-duo & Instagramkonton:
Ida-Sofia Klingspor - @idasofiakl
Kristin Bohman - @kristinbohman
‘Bublication’ är producerad av Silverdrake Förlag via Acast
www.silverdrakeförlag.se
Klippare:
Patrik Sundén
@patriksunden
Redaktör:
Marcus Tigerdraake, [email protected]
@marcustigerdraake
Koordinator:
Victoria Tigerdraake, [email protected]
@victigerdraake
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi har samlat våra tre minisnitt om vår fiktiva romare Gajus Poddius Castus och satt ihop dem till ett!
En dag i ett romerskt badhus – Med Gajus Poddius CastusI det här minisnittet kommer vi få följa med vår fiktiva romare Gajus Poddius Castus till Caracallas termer! Hur badade man? Och varför var badhusen så populära?
En dag på Colosseum - Med Gajus Poddius CastusGajus är tillbaka! I det här minisnittet får vi följa med honom vid ett besök på Colosseum - romarrikets främsta amfiteater. Offentliga avrättningar, egyptiska akrobater och århundradets gladiatorstrid står på schemat. Hur kunde det gå till vid ett besök på Colosseum? Hur kunde programpunkterna utspela sig? Följ med Gajus för att få reda på det!
Att dö som en romare – Med Gajus Poddius CastusAtt dö kan man inte göra hur som helst, i alla fall inte om man är en riktig romare. Den här gången ska vi träffa vår fiktive romare Gajus Poddius Castus när han får erfara vad som utgör en bra och en dålig död. Vad är det egentligen som kännetecknar en bra död om man är romare? Följ med Gajus till en närståendes dödsbädd och på begravning.
Mår du själv dåligt eller har självmordstankar finns det bra hjälp att få. Till exempel har Suicide Zero samlat många bra länkar för dig som mår dåligt och för dig som är anhörig. Tveka inte att söka hjälp!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi fortsätter ta oss an kristendomen! Nu har kristendomen legitimerats och vuxit sig stark. Den politiska makten och religionen går hand i hand och nu är rollerna omvända.
Hur såg kristendomen ut de sista århundradena under senantiken fram till Västroms fall år 476? Hur blev religionen politik och hur långt spred sig egentligen kristendomen utanför Romarrikets gränser?
Kristendomen hade gått från att vara en judisk sekt till att bli en världsreligion.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes för första gången i februari 2019.
”Natten går mot sitt slut…”
Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner.
Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten.
Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro – så avgörande för katolicismens utveckling – och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation.
Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer – och kanske viktigare.
Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare.
Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram.
Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så – hans kompromisslösa radikalitet.
Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt.
Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet.
Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv.
Som sagt: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära.” Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: ”… jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud…”.
Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet.
Till församlingen i Rom skriver han: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar…”
Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade.
Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt.
Det gamla är dött.
Det nya på väg att födas.
Dagen gryr.
Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande.
Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med.
Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: ”Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt.
Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: ”De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till.”
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff – korsfästelsen.
Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare.
Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren.
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
Till slut finns det bara en enda konstant kvar – kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka.
Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning.
I första Korinthierbrevet skriver han:
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder – såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra.
I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik:
”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt…”
Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan.
Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen…
Finns det något vi behöver mer än jämvikt?
Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut.
Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet:
”… bröder: tiden krymper [---] … den värld som nu är går mot sitt slut.”
För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss.
Mattias Hagberg, författare
-
Roms första kejsare. Han kom från ingenstans, han såg ett rike i upplösning och han segrade genom blodiga strider och intrikata intriger men slutade sina dagar som älskad landsfader över kejsardömets guldålder.
Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play.
Redaktionen för detta avsnitt består av:
Cecilia Düringer – programledare och manus
Tove Palén – manus och research
Mårten Andersson – producent
Pablo Leiva Wenger – scenuppläsare
Elias Klenell – ljuddesign och slutmix
Medverkar gör också Ida Östenberg professor i antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet.Vill du veta mer om Kejsar Augustus? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:
Augustus : en biografi av Goldsworthy, Adrian
SPQR: historien om det antika Rom av Mary Beard
-
Vi går vidare i den svenska historien och pratar om den sista epoken i forntiden - järnåldern. Vi börjar med. Det börjar med ett kallare klimat, fortsätter med Romarrikets uppgång och fall, via Vendel och Uppåkra till avslutningen när en ny religion kommer till Sverige.
Instagram: @kungarochkrig
Twitter: @kungarochkrig
Facebook: Kungar och krig
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Den 13 augusti 1961 stängdes gränsen runt Västberlin och taggtråden rullades ut. Kalla kriget rasade och Berlinmuren restes. Muren skiljde vänner, familjer och par åt.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
P3 Dokumentär Special har träffat fyra personer som berättar om livet bakom Muren i DDR. För dem var det ett liv i ofrihet och med förtryck. Hartmut Richter hatade systemet och flydde. Sen hjälpte han andra att fly men greps av Stasi och hamnade i fängelse. Fotografen Harald Hauswald greps av Stasi på grund av sina bilder. Barbara Karlsson var med i de första demonstrationerna i Östberlin 1989. Och Josephine Frydetski har just gjort en kortfilm om sina första minnen som var kring Murens fall.
Den 9 november 1989 föll Muren. "Det är den största händelsen sen Romarrikets fall", säger radiokorrespondenten Kjell-Albin Abrahamson som också är med i dokumentären.
Producerat av: Daniel Värjö
Sändes första gången: 8 november 2009
