Mora Podcasts

  • Ligafotbollen gör entré igen efter landslagsuppehållet och matcherna analyseras i ett rasande tempo i veckans helgmagasin. Programmet för dig som vill ha koll på den bästa och roligaste sporten inför helgen. Eller vad sägs om:

    PSG - Angers
    Brentford - Chelsea
    Aston Villa - Wolves
    Leicester - Manchester United
    Milan - Hellas Verona
    Real Sociedad - Mallorca
    Halmstad - Degerfors
    Östersund - Malmö
    Newcastle - Spurs
    Barca - Valencia
    Juve - Roma
    Göteborg - Örebro
    Everton - West Ham
    Napoli - Torino
    Atletico - Liverpool
    Manchester United - Atalanta
    Chelsea - Malmö FF
    Tingsryd - Mora
    Oskarshamn - Växjö
    V75-favoriterna

    Vi gör jobbet åt er!

  • Dålig ekonomi, åka ur elitserien, gå i konkkurs det va vad en ung Mange fick uppleva tidigt i sitt supporterskap. Många i det läget hade tagit den enkla vägen ut och göra som många andra och välja ett Stockholmslag men inte i detta fallet. Som väldigt ung kille är Mange med och startar upp de minst sagt beryktade GSU(Gulsvart Ultras) och idag får vi höra historer runt grupperingen.

    Idag pratar vi om hur han för en kort stund ledde Moras klack på en bortamatch, vi pratar Teletubbis med Stone Island, 100 års firande och det unika inom klubben där alternativgrupperingen kom fram och helt tog över läktarna till skillnad från många andra klubbar.

    Aktafanspodcast @ instagram/twitter

    patreon.com/aktafanspodcast

  • Kärleksdrömmar, svek, konventioner och patriarkat. Om författaren Mathilde Wesendonck, Richard Wagners Isolde i operan Tristan och Isolde.

    Finns det plats för en skapande kvinna bredvid en genial man? En relevant fråga i samband med att ett av operahistoriens mest omtalade och älskade verk, Tristan och Isolde, skapades under en himlastormande och förbjuden förälskelse mellan två kulturpersoner, Richard Wagner och Mathilde Wesendonck.Efter premiären av Tristan och Isolde skulle Richard Wagner förneka Mathilde Wesendoncks medskapande av verket.Im Treibhaus - I växthuset är titeln på en av de dikter av Mathilde Wesendonck som Richard Wagner tonsatte i sångcykeln Wesendonck-lieder. Kammaroperan Im Treibhaus skulle haft premiär juli 2020 i Vattnäs Konsertlada norr om Mora, men fick skjutas upp p g a coronapandemin och hade istället urpremiär där den 23 juli 2021.Alten Anna Larsson gör Mathilde Wesendonck och tenoren Göran Eliasson gör Richard Wagner. Wagners dåvarande hustru Minna Wagner sjungs av Amelia Jacobsson och Mathilde Wesendonks make Otto Wesendonck sjunga av Ulrik Qvale. Wagners andra hustru Cosima von Bülow sjungs av Rebecka Fjällsby och Johan Rydh gör Johannes Brahms.Staffan Storm tonsatte här sin första opera och författaren Ebba Witt-Brattström debuterade som librettist. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

  • CHL – med Rögle i turneringen för första gången drar igång. Hur ser lagbygget ut nu till tävlingssäsongen? När Röglepodden gör comeback är det med en späckat innehåll.


    Äntligen! Efter ett långt sommaruppehåll är Röglepodden tillbaka lagom till det att Rögle för första gången i klubbens historia ska spela i CHL Det är ett självklart ämne i veckans avsnitt. I Rögles grupp återfinns Dan Tangnes och Niklas Hanssons Zug, München och SönderjyskE.
    Eftersom Catena arena byggs om spelas Rögles två första hemmamatcher i CHL i Halmstad, mot Zug redan på torsdagen och mot Red Bull München på lördag.
    Lika självklart är det att gå igenom lagbygget, vilka som lämnat och tillkommit. Vad kan sägas om målvaktssidan där jättetalangen Calle Clang ska ta upp kampen med Christoffer Rifalk?
    Hur ser det ut bland backarna? Hur väl står sig Tony Sund, Ryan McKiernan och William Wallinder som ersatt storstjärnorna Niklas Hansson, Éric Gélinas och Moritz Seider?
    Bland forwards finns de kännbara tappen av Daniel Zaar, Simon Ryfors och Olli Palola. In har kommit bland andra Oskarshamns irrationelle och sevärde Tyler Kelleher, slovakiske landslagsspelaren Robert Lantosi och Moras superduo Ludvig Lasson och Oskar Stål Lyrenäs. Ny är också unge William Strömgren.
    Från onsdagens träning kommer en träningsrapport av utsände HD-reportern Sebastian Rönström. Här får ni backpars och kedjors sammansättning.
    Det har skett förändringar också i ledarstaben. Mångårige målvaktstränaren Magnus Wennström och assisterande tränaren Cory Murphy nappade på attraktiva erbjudanden utomlands. Här ska Peter Hirsch och David Printz fylla luckorna.
    Och det står inte på förrän det är nedsläpp i SHL, premiären är borta mot Örebro 11 september. Kan Rögle fortsätta sin klättring uppåt? I så fall finns bara serieseger och SM-guld att sträva mot. De senaste fem säsongerna har Rögles tabellplaceringar varit tvåa, trea, nia, elva och tretton.
    Men för att kunna svara på frågorna krävs också en liten utblick mot övriga lag och programledaren Mattias Hjälm sticker i vanlig ordning ut sin allt större haka.
    Med andra ord: Det är en diger comeback av Röglepodden som ni är mer än välkomna att lyssna på.

  • Lyssna på hela avsnittet via Patreon.Podden är tillbaka!Sommaruppehållet är över och nu gäller nytt avsnitt varje vecka fram till efter slutsignal av säsongen 21/22.Vi inleder den med att Robban stänger in sig i en garderob på ett hotellrum i Eskilstuna, samtidigt som Putte kopplar upp sig från en målarverkstad i Småland.Sommaren summeras kort innan det snackas trupp, om juniorerna som slåss om att ta ordinarie a-lagsplatser och om en svängig 5-5-historia mot Diffen.Det snackas (eller mest Putte som skickar ut en rant!) också om ordet ”skit” och om det verkligen är okej att använda i klackramsor?!Ni hör ju. Vi rivstartar!


  • Vi pratar om augusti månad och alla tävlingar som ploppar upp. Fördelar och nackdelar, plus att vi får höra från en man som åkte sitt första Vasalopp för 50 år sedan på träskidor och med klister över hela skidan, och nu förbereder sig för att staka mellan Sälen och Mora.

  • Måste man sluta samla på sig minnen för att få tag i de gamla? Kulturradions Katarina Wikars om minnesborrande och privatarkeologi.

    Kanske minns vi i varje stund precis så mycket vi tål, skriver Birgitta Lillpers i första dikten i Anteckningar om hö. Ju äldre jag blir desto mer tid går åt till att återkalla. Kanske är det en sorts - på spaning efter den tid som flytt - även om inte i lika extrem form som för Marcel Proust som astmatisk bäddade ner sig i ett mörkt rum för att minnesborra sig tillbaka till sin barndom, lät andra halvan av livet gå åt till att försöka få fatt i den första delen. Fullt ut krävs det att sluta samla på sig minnen så att inte nya kommer och stör de gamla. För då kommer man aldrig ikapp.För tio år sedan när en ungdomskärlek dog alldeles för tidigt tänkte jag: att nu är jag den enda som minns det här, katastrofresan till New York och kackerlackshotellet, den minimala lägenheten på Dalagatan där han knäckte vinylskivsamlingen över knät en vinternatt 1988. Nu var jag den enda kvar som mindes just det där, och för första gången kändes det nödvändigt att sätta sig ner och i en blandning av systematik och spontanitet försöka få tag i flikar av nästan bortglömda händelser blandade med anekdoter, det blev 20 sidor osorterade minnen. Att bara ha. Till slut var det som om han hade dött bara för att jag skulle kunna konservera honom i minnet, för alltid 27.Finns där en metod för att fiska upp minnena mellan minnena? Den finlandssvenske författaren Henry Parland ägnade sig åt just detta i sin modernistiska fragmentroman Sönder som kom ut sent tjugotal, där den unge Henrys kärlek Amy just har dött. En trasig kärlekshistoria framkallas i mörkrummet, en serie tillfälligheter som inte gick att inordna i något som helst sammanhang, ett töcken med vissa uppflammande blixtljussituationer där de aldrig kunde leva upp till de i huvudet konstruerade bilderna av varann. Henry Parland ägnar sig åt att framkalla, försöker på olika sätt få tag i just minnena mellan minnena. Om jag nu inte minns fel. Det behöver inte bli litteratur av sådana övningar men intressant är att det vid ett osorterat associativt nedskrivande redan vid nästa genomläsning går att associera vidare utifrån de skärvor man förra gången fick tag på.Min gamla väninna Arijana delade en gång upp människor i dem man byter minnen med och de man delar minnen med. Med nya bekantskaper kan man byta minnen, briljera med erfarenheter och resmål men vid en viss punkt i livet infinner sig konversationsmättnaden, att inte orka höra mer om andras semestrar och psykologer, att inte orka packa upp väskorna en gång till och berätta sin barndom för en ny människa. Det är nog därför många medelålders drömmer om att återförenas med en ungdomskärlek, som redan hört allt det där, och när ens föräldrar är döda är det dessutom remarkabelt att träffa någon som minns dem, och som kommer ihåg helt andra saker än man själv gör. Dessutom ser man genom rynkorna och under dubbelhakorna ansiktet på den där unga människan man kände en gång, det finns ju kvar där bakom.Tillsammans lägger jag och en barndomsväninna allt oftare ett sorts memory, kommer du ihåg när vi fick lift med KSMB till Mora, när vi plankade in i Borlängeparken och fastnade i taggtråden? Tillsammans minns vi faktiskt dubbelt så mycket, och det är redan trösterikt att där finns någon som kan fylla i de luckor som bara kommer att bli allt större.Den argentinske författaren Borges skrev någonstans att man bara minns orden man använder då man brukar berätta, inte själva händelsen. De allra bästa eller mest socialt gångbara minnena har för längesedan fått en ram runt sig, redan från början blev de förstärkta, påbättrade, fick en dramaturgisk kurva. Förvandlades till anekdoterna. Och antagligen är det sen just den historien som kommer fram vid middagarna, blir den där man brukar berätta. En av mina söner sa vid tillfälle att jag fabulerat ihop stora delar av hans barndom, det där har aldrig hänt mig, sa han. Och hur skulle jag kunna veta så långt efteråt? Jag minns bara den där historien jag brukar berätta om när han nästan eldade upp smedjan på landet när han hällde ihop två självantändande vätskor. Att lågorna var fem meter höga.Nu är det här inte rätt forum att fördjupa sig i alla litterära jag som finns, i bekännelser, i utgivna dagböcker, och autofiktion hit och dit. Jag försöker komma åt den där mer privata känslan av att vara den enda kvar som minns just det här, att om man inte skriver ner det går det strax förlorat för alltid. Nu är jag den enda som minns.Det måste väl vara ett viktigt arbete, att vara den som minns. Svårare att veta vad man ska ha det till, i det vanliga livet. Min mor har i årtionden pekat ut alla de döda, de som fanns förr, i fotoalbumen, allvarstyngda ansikten hos fotografen, eller mer uppsluppna på någon veranda. Jag känner igen nästan alla de som fanns förut, och ibland går jag igenom hus för hus i min barndomsby, försöker minnas namnen på alla de som bodde där på sextiotalet, tanken svindlar lite, det finns liksom lager på lager med döda, en sorts privatarkeologi. Under tapeterna andra tapeter, under gräsmattan en trappa.What is memory? sjunger Lydia Lunch. Och samtidigt så försvinner det, sällan minns jag slutet på en film eller en roman längre. Hjärnan är en övermöblerad sommarstuga, ska något mer in måste något annat ut. Ibland försöker jag lägga nyårsaftnarna eller sommarsemestrarna i rätt ordning, var var jag 2005? Med vilka? Hålla en inköpslista i huvudet. Göra en inre ritning av alla lägenheter jag bott i. Kronologi och seriemonogami är ju en sak men går det att få fatt i en känsla igen? Eller är det som Rilke skrev i Malte Laurids Brigge: Känslor, det har man tidigt nog, man måste skaffa sig erfarenheter också.Bara man inte blir sittande där sen, med alla surt förvärvade erfarenheterna men utan känslorna. Vart tog den lilla lyckan vägen?Kanske minns vi i varje stund precis så mycket vi tål? För att därpå omedelbart, skriver Birgitta Lillpers vidare, åter börja klösa på glömskan. Allt det som en gång fallit mellan minnena, ner i luckorna, har kanske blivit glömt av en eller annan anledning, för att orka fortsätta. För alla de med traumatiska minnen, förstås, en nödvändighet.You can´t put your arms around a memory, sjöng Johnny Thunders. Och i min japanska favoritfilm som inte går att hitta längre utan jag får ha i huvudet en stund till, i Efter livet av regissören Kore-Eda hamnar man efter livet vid en gränsstation strax före döden och får i en vecka titta igenom videofilmer från sitt liv för sovra fram ett enda minne som man får ta med sig till evigheten, bara ett, vad välja? Alla de andra kommer att raderas. Ska man välja nöjesfältet eller en strykning över pannan av mamma i barndomen eller nåt erotiskt? Ett enda minne med. Vad skulle du välja?Katarina Wikars

  • Rätt mental inställning är ett uttryck från mental tärning. Men vad betyder det och hur kan du använda och träna upp det som en del av ditt mentalt starka ledarskap? Det och mer, exempelvis varför förra veckans avsnitt försvann söder om Mora, avhandlar den mentala tränaren Alexandra J.B och ledarskapsutvecklaren Clara Löfvenhamn i dagens avsnitt!

    I avsnittet förekommer reklam för våra egna tjänster: utbildningsdagen Bli en mentalt stark ledare samt personlig rådgivning för dig som vill bli både mentalt stark och leda som #enriktigboss

  • I Discgolfpoddens sjunde avsnitt får ni följa med Simon till ett soligt Mora och Rickard till en än mer förbättrad bana i Falköping. Dessutom återkommer segmentet "Fem under par", denna gång med hon som inte kastar kedja ut, nämligen Elina Rydberg. Och vad döljer sig bakom namnen Bananflugan, Kanoten och Ticky Wysicky?

    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.


  • Men GUD vilket avsnitt det här är.
    Vi snackar Torshälla IBKs match mot KAIS Mora, där vi var på plats i Stiga Sports Arena.

    Vi är även på plats i Smé Hallen när Linden Hockey tog emot Kumla. Ska man var ärlig så kan man kan helt enkelt säga att det här är ett av våra bästa avsnitt som vi har gjort.

    Tack för att ni lyssnar.

  • Jonatan ser livet från ljusa sidan och irriterar sig på servicepersonal chippen har varit på en flådig kommunal inrättning Landslaget har omgärdats av rykten och spekulationer som visat sig inte stämma. Olof Lundh står fast vid sina falska uppgifter Mora hatar Leksand och tvärtom Och så bjuds vi på en liten radioteater. Manus situationsrummet

  • MUSIKER, ARTIST, PROGRAMLEDARE. Kalle Moraeus tar med oss från en resa från födseln till medelåldern, i ett liv, som han själv säger, var präglat av musik från första sekund sen födseln. Allt i ett program som berörde både stort och smått

    I vad som är hans andra Sommarprogram berättar Kalle Moraeus om den gången han blev frälst av elgitarren – på en spelning i Mora med bandet Kebnekaise. Inte till sin spelmansfaders stora förtjusning lade sedan den unge Kalle pengarna på en spygrön japansk elgitarr.Förutom musiken så funderar Kalle över kändisskapet och att livet inte är så annorlunda och lika kämpigt. ”Det är samma förkylning, samma restskatt och samma bakhalt på skidorna”. För ja, det berättar han även om: sin kärlek till skidorna och naturen.Kalle reflekterade även över reaktionerna på sitt förra sommarprat, där han pratade om hur han hade gått ned i vikt med hjälp av kolhydratdieten och den uppståndelsen det uttalandet väckte, och sedan om den ständiga kampen med kilona, men dröjer inte länge på ämnet, och spelade ”Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar” istället.Om Kalle MoraeusMusiker, artist, programledare, 52 år. Född och bosatt i Orsa.Programledare för SVT:s Så ska det låta och Moraeus med mera. Turnerat med egna showen En dalmas i storstan. I grunden folkmusiker som studerat klassisk musik och varit med i Kungliga Filharmonikerna. Spelar med Orsa spelmän och Benny Anderssons Orkester. Deltog i Melodifestivalen 2010, var julvärd i SVT 2011 och vann tv-priset Kristallen 2012. Blev svensk mästare i luftgitarr 1984.Kalle Moraeus har varit Sommarvärd 2002.Producent: Tobias Gruhs

  • I mitten av 2000-talet drabbas Skåne, Dalarna och Småland av ett stort antal bränder. Många av bränderna påminner om varandra. De startar i gryningen och det handlar ofta om kulturbyggnader med en lång historia. Emil i Lönnebergas snickarboa, Zorngården i Mora och Astrid Lindgrens barndomshem brinner och värden för tiotals miljoner kronor förstörs.

    Polisen misstänker en och samma man för att ha anlagt bränderna; en person som de har haft ögonen på i många år. Ofta påträffas han också i närheten av brandplatsen, men bevisen som krävs för att binda honom till bränderna, saknas.Han märks och syns eftersom han ofta hamnar i konflikt med de myndigheter han är i kontakt med och Ystadsborna vet mycket väl vem han är. Medierna börjar kalla honom Gryningspyromanen.I takt med fler och fler bränder härjar bland de pittoreska småorterna på Österlen, ökar frustrationen och oron bland befolkningen och polisen börjar betrakta Gryningspyromanen som en samhällsfara. Invånarna i Ystad kräver att polisen ska hantera situationen och snart går det rykten om att medborgargarden vill ta saken i egna händer.Situationen där hoten darrar i luften och Ystadbefolkningen har svårt att sova på nätterna, är ohållbar och Skånepolisen fattar ett unikt beslut. Under de kommande månaderna lägger de en stor del av sina resurser på att bevaka Gryningspyromanen dygnet runt, men situationen blir bara ännu värre.Producent: Anna Gjöres