Jenny Larsson Podcasts
-
I dagens avsnitt gästar Jenny Larsson! Vi skvallrar inte så mycket, utan låter er bara lyssna och njuta av hennes goa berättelser om sin säsong och hur hon planerar allt i minsta detalj! Trevlig lyssning!
Podcast
Kedja Ut - En Podcast Om Discgolf
https://play.acast.com/s/Kedja-Ut
Patreon
Show your support on Patreon:
https://www.patreon.com/kedjaut
Contact
Give us feedback, send an e-mail to:
Social Media
Instagram: https://www.instagram.com/kedjaut/
Facebook: https://www.facebook.com/kedjaut/
Thank you for listening!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det är den internationella cp-dagen och Jenny Larsson,som har cp, berättar om hur hon utmanat sina tusentals följare på Instagram. Anine Glaadh är blind och döv, och får inte den ledsagning hon har rätt till.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Språkhistorikern Jenny Larsson och arkeologen Anders Kaliff pratar folkvandringar och genetik med Forskning & Framstegs redaktör Lina Wennersten Bergner och chefredaktör Jonas Mattsson.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Junkrar, pickelhuvor och korsriddare har präglat bilden av Preussen. Landet upplöstes för 75 år sedan men Tobias Svanelid spårar landets historia och vilket Preussens arv egentligen är.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det började med krigiska korsriddare i 1200-talets Baltikum men slutade med total förintelse för 75 år sedan. Vetenskapsradion Historia tecknar Preussens brokiga historia från korsriddarnas Tyska orden, via filosofkungen Fredrik II på 1700-talet och de ökända junkrarnas och militärdisciplinens Preussen som kom att prägla Nazityskland. Historikern Johan Östling vid Lunds universitet menar att Preussen har två ansikten och att det är viktigt att känna till Preussens både demokratiska och kulturella historia och dess militäriska.
Dessutom hör vi det utdöda fornpreussiska språket som kan ge ledtrådar till hur en urindoeuropeiska kan ha låtit. Språkhistorikern Jenny Larsson är expert på fornpreussiska och leder forskningsprojektet som söker de indoeuropeiska språkens äldsta rötter.
Och så svarar Dick Harrison på den klassiska frågan om vikingarna verkligen åt flugsvamp för att bli modiga bärsärkar.
-
I det här avsnittet undersöker vi de indoeuropeiska språkens dunkla ursprung. Senare tiders forskning där flera forskningsfält samarbetat har gett oss nya insikter i hur de här språken och folkgrupperna spridit sig över världen. Avsnittets ciceron är Jenny Larsson, professor vid Stockholms Universitet och med ett brinnande intresse för både utdöda och levande språk.
Det här är det andra avsnittet av fyra i en serie om orden vi gör tillsammans med Riksbankens Jubileumsfond. RJ är en stiftelse som stöttar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Mer om dem läser du på www.rj.se
Programledare: Fritte Fritzson
Producent: Ida Wahlström
Klippning: Marcus Blomgren
Signaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel Aldermark
Grafik: Jonas Pike
Facebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/
Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzson
Twitter: @frittefritzson
Har du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!
Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast
Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Till skillnad från dina förfäders tiger dina vävnader om var du varit, i detta liv. Poeten och latinforskaren Anna Blennow om globaliseringens vittnesbörd i våra kroppar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
I Ramlösa Brunnspark, vid den vitputsade gamla Vattenpaviljongen nere i dalgången, ligger en brant klippvägg blottad. Små rännilar sipprar ned för den fuktiga sandstensytan och färgar den lysande orange. Det är Järnkällan, som en gång gav upphov till seden att dricka brunn i Ramlösa från 1700-talet och framåt. Vi bodde nära parken när jag var liten, och att dricka några droppar av vattnet sände ilningar av spänning och farlighet genom mig: den metalliska smaken av vatten direkt från naturen till skillnad från det neutrala, renade vattnet från kranen hemma i köket.
Man beräknar att det finns ungefär 400 000 så kallade enskilda brunnar vid permanentboende i Sverige idag, och vid fritidshus ungefär lika många till; borrade, grävda, grunda och djupa. En femtedel av dem bedöms ha otjänligt vatten: bakterier eller förhöjda halter av salter och mineraler som till exempel kalk och nitrat. Men det finns också rika och dyra möjligheter att rena sitt vatten genom olika filter, som kan avlägsna allt ifrån någon enstaka till hela floran av skadliga ämnen.
Genom vattnet vi dricker och maten vi äter samlar vi inte bara näring till våra kroppar. Det skapas också ett avtryck inom oss, flyktigt eller beständigt: järnet och kalken behövs i oss såväl som i vattnet och jorden. Samtidigt ansamlas miljögifter från besprutning och industriutsläpp i oss och i naturen i alltmer oöverskådliga mängder. Kroppen tar inte hänsyn till ont och gott när den lagrar.
Men just denna egenskap, våra vävnaders förmåga att bevara alltifrån tungmetaller till genetiska strukturer, ställer inte bara till hotande problem kring människans framtid. Den ger oss också möjligheter att kunna förstå mer om människor i det förflutna, många tusen år bakåt i tiden.
Men vilka var de? Varför hade de blivit halshuggna?
Hösten 2016 hittades kvarlevorna av två högresta män i en utgrävning på Köttorget i Falköping. De vilade halshuggna sida vid sida, en bit utanför den tidigmedeltida kyrkogården i närheten. Huvudena hade, makabert nog, placerats mellan de avlidnas knän, något som tydde på att man velat förnedra dem ytterligare. En kol-14-datering av skeletten visade att männen levt någon gång runt år 1000, alltså under vikingatiden. Men vilka var de? Varför hade de blivit halshuggna?
Inom arkeologin har man under det senaste decenniet börjat använda sig av nya typer av undersökningsmetoder, som i många fall givit omvälvande resultat. Genom förfinade DNA-analyser av mänskliga kvarlevor kan forskarna nu spåra förhistoriska människors vandringsvägar till såväl Europa som Norden. Men det är inte bara DNA som kan berätta om de platser som en människa varit knuten till. I skelett och tänder från människor och djur lagras grundämnet strontium, som i olika hög grad finns i berggrunden på skilda geografiska platser. Det tas upp i kroppen genom mat och vatten, som för länge sedan i princip alltid kom från platsen man bodde på. I tandemaljen hos människor sparas information om var de tillbringat sin barndom, medan strontiumhalterna som lagrats i skelettet byts ut under en tioårsperiod, vilket gör att man kan följa människors och djurs platssignaler över tid.
När arkeologerna i Falköping fick tillfälle att göra en strontium-analys av de två halshuggna männen från vikingatiden, kom det överraskande beskedet att männen troligen var uppvuxna i England, något som bara skapade ännu fler frågor och analysmöjligheter kring kontakterna mellan Västergötland och England vid den här tiden. Hade västgötar deltagit i danskarnas plundringståg till England? Kanske var de högresta männen gisslan som förts hit från England och sedan avrättats?
Genom att undersöka utgrävningar och fyndmaterial med de nya metoderna får vi nu också kunskaper om hela folkgruppers förflyttningar och förbindelser i långt äldre tidsperioder än vikingatiden. Det som tidigare bara var teorier har nu kunnat bevisas eller förkastas, och kunskapskoordinaterna på vår förhistoriska karta lyses upp av hittills okända nätverkskopplingar. Flera svenska forskningsprojekt har de senaste åren lagt fram helt nya resultat kring några av de största folkvandringsperioderna vi känner till genom historien.
Det var inte sedvänjor och praktiker som flyttat på sig över Europa – det var människor.
Tack vare DNA-analyser kunde man se att den jordbrukskultur som etablerades i Norden under yngre stenåldern inte var en sed som planterats hos dem som redan var bosatta här och som levde på att jaga och fiska. Jordbrukarnas genetiska arvsmassa stämde istället i högre grad överens med folk från området öster om Medelhavet, där jordbruket anses ha uppstått för flera tusen år sedan. Det var inte sedvänjor och praktiker som flyttat på sig över Europa – det var människor.
Och de nya analyserna har också kunnat användas som facit till språkens uppkomst och irrvägar. Sedan länge hade språkvetenskaplig forskning tecknat ett släktträd för de europeiska språken som hade sitt ursprung någonstans på stäppen norr om Svarta Havet och Kaspiska Havet. Därifrån skulle de så kallade indoeuropeiska språken ha spritt sig österut till Indien och västerut till Europa, en teori som vilade på antaganden om ljudlagar, besläktade ord och regelmässiga språkförändringar.
Språkvetarnas karta visade sig stämma helt överens med vad arkeogenetiska och biologiska undersökningar bekräftade: de indoeuropeiska folkgruppernas härkomst från stäppen och den så kallade Yamnaya-kulturen runt 3000 år före vår tideräkning. Och i nya stora samarbetsprojekt arbetar nu svenska språkvetare och arkeologer med att fördjupa förståelsen om vilka kultur- och miljöförändringar som låg bakom dessa migrationer.
Vi människor förflyttar oss fortfarande hit och dit över jordens yta. Alltmer sällan förblir vi på den plats där vi föddes, såväl av fattigdomens och förtryckets tvingande skäl som på grund av globaliseringens och välståndets fria vilja. Men vårt sätt att leva på och av jorden har under det senaste århundradet förändrats i grunden. Maten vi äter kommer inte längre från den faktiska plats där vi bor, såvida vi inte är självförsörjande småbrukare, eller bara äter lokalproducerat och är ägare till någon av de där enskilda brunnarna. Vattnet vi dricker tappat på flaska kommer från Frankrike, Jylland, Bergslagen, Italien.
Min barndoms dricksvatten kom varken från Ramlösa eller Helsingborg, utan slussades genom vattenverk först från Ringsjön och senare från sjön Bolmen i Småland. Och maten vi åt kom antagligen från alla andra platser i världen än just där vi bodde, bortsett från en och annan självplockad jordgubbe eller trädgårdstomat.
Så medan vårt DNA i många fall fortfarande är mer eller mindre identiskt med människor för flera tusen år sedan, lagrar de flesta inte längre materia i sina kroppar från platsen de bor på. Istället bär vi på avtryck från hela världen genom vårt födointag. Det skulle kunna vara en vacker, till och med befriande tanke, men det är uppenbart inte hållbart för det klimat som ska fortsätta försörja oss med mat och vatten. En framtida analys av våra kvarlevor skulle kunna visa vilka vi är släkt med, men på frågan om var vi befunnit oss under vår livstid skulle svarsfältet stå tomt.
Anna Blennow
Veta mer:
Arkeologerna Kristian Kristiansen och Karl Göran Sjögren vid Göteborgs universitet leder projektet ”From correlations to explanations: towards a new European prehistory” som studerar bronsålderns migrationer. ”Miljonsatsning på bronsåldern”, GU Journalen 5, 2020, s. 48–49.
Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet, leder projektet ”LAMP – Languages and Myths of Prehistory” som studerar de tidiga indoeuropeiska folkens språk och genetik. Språktidningen 5/2015, ”Om detta talar skeletten”.
Helena Malmström vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, forskar om arkeogenetik. Föreläsningen ”DNA och stenålderns människor” finns på Youtube via Historiska Museets kanal.
Egil Josefson, ”Två huvuden kortare – Falköping under vikingatid”, Falbygdens hembygds- och fornminnesförenings årsbok nr 72, 2018, s. 64–77.
