Hiroshima Podcasts

  • Få tekniska landvinningar har präglat ett århundrade på samma sätt som kärnvapen präglat 1900-talet. Efter Trinitytestet den 16 juli 1945 och de ödesdigra bombningarna av Hiroshima och Nagasaki några veckor senare, vändes stormakternas militära planering på ända och världen blev inte riktigt sig lik.


    Likt en traumapatient hanterade världssamfundet nyheterna med tveksamhet, oro, bestörtning och så småningom även acceptans. Vad gör man med ett vapen som kan förinta din fiende, men som samtidigt är omöjligt att försvara sig emot?


    I den nymixade reprisen av avsnitt 27 av Militärhistoriepodden diskuterar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved om 1900-talets kärnvapenutveckling och dess betydelse för 1900-talets militära historia.

    Än idag finns kluvenheten i synen på kärnvapnet kvar. Kärnvapnen inkorporerades i stormakternas vapenarsenaler och förändrade deras taktiker och doktriner, men kärnvapnen kom aldrig att användas i annat syfte än i tester och som politiska symboler för stormakternas eventuella förmågor. Hur kunde det bli så?


    Nådde mänskligheten den tekniska förmågans slutpunkt i och med möjligheten att förinta sig själv? Hur ska vi se den massiva upprustningen och bärsystemens utveckling? Finns det några historiska paralleller, eller är kärnvapnen en unik företeelse i mänsklighetens militära historia?


    Med start i Manhattanprojektet diskuteras kärnvapnens tekniska utveckling, de olika presidenternas inställning, försöken att legitimera vapnet, doktrinerna ”Massive retaliation” och ”Mutually Assured Destruction”, samt de många olika formerna av bärsystemen och deras betydelse för hur stormakternas olika positioner i kalla krigets komplexa politiska sceneri. Frågorna hänger kvar i luften.


    Bild: USA:s provsprängning av vätebomben Castle Romeo på Bikiniatollen, Wikipedia.

    Bild omslag: Svampmolnet efter atombomben över Nagasaki, Japan 1945, Wikipedia.


    Lästips:

    Margot A. Henriksen (1997), Dr. Strangeloves America, Society and culture in the atomic age.

    Geir Lundestad (2004), Öst, väst, nord, syd: huvuddrag i internationell politik efter 1945

    Nina Tannenwald (2007) The Nuclear Taboo: The United States and the non-use of nuclear weapons since 1945.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Jonathan Lundberg är journalist, författare och aktuell med den otroligt grymma boken Från Världskring Till Nätkrig som handlar om internet och internetkulturens historia. Jonathan har snabbt blivit en av mina favoritjournalister i Sverige och är en unik röst när det kommer till skärningspunkten mellan internet, kultur och politik.

    I vårt samtal lyckas Jonathan beskriva kopplingen mellan amerikanska radioprataren, och propagandisten, Charles Coughlin på 30-talet och Joseph Goebbels inspiration till Nazitysklands Propagandaministerie. Hur svampmolnen i Hiroshima och Nagasaki, efter andra världskriget ledde till hippierörelsens inspiration till det som kom att bli internet. Var de frihetliga tankarna föddes och varför psykadelika är så vanligt förekommande i Silicon Valley. Vi får veta allt om internethistorians fascinerande utveckling, kulturen kring Anonymous, 4chan, Qanon och hur alla dessa rörelser vällde ut i sociala medier i samband med Trumps framväxt. Vi pratar också om podcastens födelse.

    Hur kunde några få företag som Facebook, Amazon, Twitter, Googles moderbolag Alphabet och andra blivit större än de flesta stater i världen? Var det meningen? Vad betyder det? Hur ska vi förhålla oss till den verkligheten? Vad innebär ytrrandefrihet på internet och varför är den svår att diskutera på ett neutralt plan?

    Det var ett riktigt nöje att få sitta ner och prata med Jonathan Lundberg om detta. Jag hoppas ni vill sprida avsnittet till vänner och på sociala medier.

    Gillar du LoungePodden?

    Stötta gärna på Patreon:

    https://www.patreon.com/taimaz

    Swish: 0761 401 401

    ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️

    Mer info på https://www.loungepodden.se

    Följ Taimaz

    Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/

    Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21

    Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A

  • Relationen mellan Marguerite Duras och den nästan fyrtio år yngre Yann Andréa var knappast okomplicerad. Men den var stark. Elisabeth Hjorth skildrar ett möte som sammanfogade livet med litteraturen.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången den 4 maj 2017.

    En bar. Ganska elegant, trevlig. En man och en kvinna sitter vid ett av borden. Han är vacker, olycksbådande. Kvinnan har åldrats, hon måste fortfarande älskas. Någon betraktar paret, det finns alltid en betraktare. Betraktaren är jag.

    När Marguerite Duras och hennes följeslagare Yann Andréa möts första gången är hon en erfaren författare och han en bedrövad ung man. Det är i alla fall så mötet gestaltas i hennes sena roman ”Yann Andréa Steiner”, som nu finns på svenska i översättning av Kennet Klemets.

    1980 börjar järnridån ska i sina grundvalar av de strejkande arbetarna i Gdansk. Duras placerar mötet med Yann i denna politiska kontext, i ett Europa sargat av minnen och förtryck. Hon har ännu inte skrivit ”Älskaren” som ska ge henne läsare över hela världen och som hon själv kallar en flygplatsroman hon skrev när hon var full. Hon har haft framgångar med sina filmer men skrivandet har gått i stå. Ensamheten i det stora huset vid Atlanten är stor som Europas ensamhet. Det är nu som hon möter en 38 år yngre man och de inleder ett beroende av varandra lika starkt som beroendet av alkoholen och skrivandet.

    Marguerite Duras film ”India Song” visas på en liten biograf i staden där Yann bor. Efteråt går de till en bar. Det är Yann, hans filosofistuderande kompisar och så Marguerite. Hon dricker två whisky och han följer henne till parkeringen där hennes Renault 16 står. Han frågar om hon har några älskare. Hon säger: ”Inte nu längre”. Han frågar hur snabbt hon kör. Hon svarar: ”I 140, liksom alla som har en R16”.

    Yann börjar skriva till Marguerite. Han älskar henne redan, så som man älskar en författare för böckerna hon skrivit, för att de handlar om en själv. Det är korta brev, små biljetter nästan. Marguerite svarar inte, men hon sparar Yanns rader. Sedan ska hon säga att de är det bästa han har åstadkommit i textväg. Sedan ska hon säga att hon tyckte om rösten i breven, den som skulle bli rösten i hennes liv.

    När breven slutar komma blir Marguerite nervös. Hon är redan beroende av dem. Varför har han tystnat? Hon kan inte tro att han förlorat intresset, kanske har han dött? Hon skriver tillbaka och kontakten återupptas. En dag ringer Yann för att tala om att han kommer på besök. ”När kommer ni?”, frågar hon. ”Imorgon klockan elva”, svarar han.

    Det är så det går till när Duras gör Yann till litteratur. Det är inte första gången, och han är inte den ende. I Duras böcker rör sig människorna i hennes liv ständigt. De blir mytiska och främmande, antar nya former, byter namn och historier med varandra.

    En ny bar, den liknar den första. Bara en annan stad, de har kört hela dagen. Mest av allt älskar mannen och kvinnan att åka i bilen tillsammans. Att stanna på en bar eller ett café och hitta på historier om människorna de ser.

    När Yann väl anlänt med bussen den där dagen stannade han kvar till Marguerite Duras död sexton år senare. Han blev hennes musa, hennes assistent, hennes beskyddare. Han renskrev hennes bilder av deras gemensamma tillvaro, han räddade kanske hennes liv. Hon var ensam, hon drack. Hon behövde en vän, men hävdar envist att Yann var hennes älskare.

    Den kärlek till Yann som går att spåra i Duras böcker, starkast i ”Emily L”, inverterad i ”Älskaren”, närvarande i bok efter bok, blir en litterär gåta. En kvinna som har levt med krig och förlorat ett barn, som är besatt av att skriva och vars författarskap dignar under nittonhundratalets blodiga historia. Hur ska hon älska en man som är så ung? En pojke vars begär driver honom till barerna på nätterna, i jakt på vackra män från Buenos Aires och Santiago. Detta är inte den tonåriga Marguerite Duras kärlek till en kinesisk miljardär, inte heller den uppoffrande smärtsamma kärleken till maken Robert L, som återvände från koncentrationsläger och tillfrisknade under hennes vård. Kärleken mellan Marguerite och Yann är märkt av litteratur, av den förödande och fruktbara sammanblandningen av liv och skrivande.

    Yann älskar Marguerites böcker. Hon älskar honom för hans röst, hans kropp, hans tankar. Denna åldrade kvinnas kärlek är luttrad och hjärtskärande, på en gång illusionsfri och påstridig. Det är en skyddslös kärlek, galen, den vet för mycket, den vet allt, men den förstår inte. Åldern, erfarenheten, visdomen kan inte hjälpa hjärtat.

    Och han? Mannen är för ung. Han är för intelligent. Han är för upptagen med att undersöka om livet är värt att leva.

    När Yann kommer till Marguerite är hans pengar slut. Hon betalar för vinet och maten. De talar i timmar, om att skriva, om att läsa. Marguerite säger att hon lätt skulle byta alla Roland Barthes böcker mot platserna i Indokina där hon växte upp. Barthes rådde henne en gång att återvända till stilen i hennes första ”så enkla och så förtjusande” romaner. Hon förlåter honom aldrig för hans nedlåtenhet. Hon vägrar vara nyanserad och tolerant. Så länge hon levde och efter sin död karaktäriseras detta raseri som pinsamt, ovärdigt, kvinnligt. Hon ger generationer kvinnor hopp genom att vara så genant som ingen kvinna får vara.

    Är det pinsamheten som får Yann att vända sig bort? Som får honom att säga: ”Ni kommer att överges av alla, för ni är galen, omöjlig att stå ut med”. Är det galenskapen som får honom att återvända, ständigt? Som får honom att gå tillbaka till henne när gryningen reser sig ur havet, lämna sina älskare och återvända till huset och kontrollera att manuskriptet hon arbetar med ligger kvar på bordet?

    Yann Andréa älskar Marguerite Duras böcker, men böckerna är hon. Hans liv blir hennes. Han låter sig förvandlas till en litterär karaktär, och beskriver det själv så. När hon är död fortsätter han författa brev till henne.

    Hon för sin del kan inte motstå någon som är så barnslig, som vill ha allt och allt på en gång. Hon vill ha denna nya kropp, lång och mager. Hon vill höra denna otroligt mjuka röst som är kunglig och återhållen. För att behålla honom måste hon hota med att kasta manuskriptet i havet.

    Marguerite Duras vet att kärleken till Yann Andreá blir acceptabel om hon utelämnar det pinsamma, om hon låter det vara en historia om två intellektuella som är besatta av litteratur. Hon vägrar. Yann är hennes älskare. Hon tvekar att skriva ner det, men gör det ändå: ”Efteråt sa ni att jag hade en osannolikt ung kropp” Yann kommer att förneka att han någonsin sagt något så löjligt, att det någonsin funnits en sådan historia.

    Den är en hård historia. Marguerite skriver: ”Ibland är jag rädd från det att ni vaknat. Liksom alla män förvandlas ni till kvinnomördare varje dag, om så bara för några sekunder”. Yann får vredesutbrott och de skrattar tillsammans när det är över. Hon skriver: ”Det händer att jag grips av ömhet för den sortens människor som vi är”.

    Lika centralt som raseriet är för Duras författarskap är förmågan till ömhet. I hennes sista bok ”Det är allt”, delvis en dialog med Yann, ligger denna ömhet i öppen dager tillsammans med hotet av den nära förestående separationen.

    Det är ingen bar längre, det är en dödsbädd. Den vackre mannen frågar: ”Hur skulle ni beskriva mig? Den döende kvinnan svarar: ”Outgrundlig. Den mest förtrollande människa jag mött. Ett gammalt svin.” Hon svarar: ”Jag älskar er. Adjö.”

    Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik

     

    Litteratur

    Marguerite Duras:

    Yann Andréa Steiner. Översättning Kennet Klemets, Ellerströmsförlag, 2017.

    Horan på den normandiska kusten. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms 2015.

    Det är allt. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms, 2013.

    Emily L. Översättning Britt Arenander, Modernista, 2011.

    Dödssjukdomen. Översättning Marie Werup, Modernista, 2007

    Blå ögon svart hår. Översättning Kerstin Hallén, Albert Bonniers förlag, 1988.

     

    Fakta

    Marguerite Duras föddes 1914 och växte upp franska Indokina. Hon betraktas som en av 1900-talets framträdande och säregna författare och filmare. Bland hennes rika produktion kan nämnas ”Älskaren”, ”Smärtan”, ”En fördämning mot stilla havet”, ”Hiroshima, mon amour” och ”Att skriva”. Under 2000-talet har svenska översättningar av hennes böcker utgivits på hela sex olika förlag. Duras dog 1996.

    Yann Andréa (1952-2014) hette egentligen Yann Lemée

     

     

     

  • Detta är andra delen av avsnittet där vi pratar om farliga ämnen! Det är Lucas tur att berätta om atombomben över Hiroshima och Nagasaki.


    Har ni tips på ämnen eller olika fall ni vill att vi tar upp får ni mer än gärna kontakta oss på [email protected] eller på Instagram via Stapalspodcast eller via lucasternestal och utt3rclou. Glöm inte att prenumerera på podden så ni får notiser om när nya avsnitt läggs ut och ge oss gärna betyg!


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Översiktsserien fortsätter. Andra världskriget avslutas. Det kommer att handla om Dolittleräden, öhoppning, banzai och kamikaze, slagen vid Iwo Jima och Okinawa, Manhattanprojektet, Hiroshima och Nagasaki, MacArthurs återkomst till Filippinerna och japans kapitulation.

    Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge den gärna betyg på iTunes!

    Följ podden på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret)

    Kontakt: [email protected]


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Mayday är snart tillbaka med flera spännande avsnitt! Då kommer ni bland annat få höra om Atombomben som släpptes över Hiroshima, världens största kollektiva självmord och om när en grupp turister fann sig övergivna på en vulkanö – mitt under ett utbrott.
    Av qast för PodMe.

  • 1945 fälldes två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan. Attackerna slog ut städerna och dödade över 200 000 personer. Kriget i Ukraina har återigen satt fokus på kärnvapenfrågan. Men vad har världen lärt sig av historien? Hur nära var det att kärnvapen avfyrades under Kuba-krisen? Och vad spelar sanktioner egentligen för roll? I det här avsnittet möter du Peter Wallensteen, professor och pionjär inom fredsforskningen. Dessutom får du höra hur det var när Peter som ung student blev inbjuden till samma fest som Alva Myrdal.

    Researching Peace - en podcast från institutionen för freds- och konfliktforskning samt Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala Universitet.

  • Möt hallonflickor, säljägare och sveakungar i Jonathan Lindströms aktuella Sveriges långa historia som för första gången skildrar Sveriges hela 14000-åriga historia utifrån senaste forskningen.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Forntidens myllrande värld med säljägare, sveakungar och hallonflickor får helt nytt liv i arkeologen Jonathan Lindströms aktuella Sveriges långa historia. Tobias Svanelid träffar författaren för att diskutera hur man idag kan skriva en helt ny typ av historia om en forntid som tidigare av många ansetts grå och trist. Med hjälp av genetik, klimatforskning och nya tolkningar av sagor, språkhistoria och myter tecknar boken en detaljerad bild av Sveriges 14000-åriga historia och försöker också förklara varför historien förändras så dramatiskt under epokerna.

    Dessutom svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om atombombernas historia, och om det egentligen var militära överväganden eller hämndmotiv som låg bakom bomberna över Hiroshima och Nagasaki.

  • FRÅN 2018. Medan Nazityskland ser ut att ta över hela Europa pågår utvecklingen av ett domedagsvapen. I USA får en hemlig grupp forskare i uppdrag att hinna före Hitler.

    Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.

    I början av 1940-talet kallas de främsta fysikerna i USA till en avlägsen plats i New Mexicos öken för att ta fram en bomb som ska sätta stopp för nazisterna och få slut på andra världskriget. Projektet går under kodnamnet ”Manhattan”.

    På den hemliga forskningsbasen görs uträkningar kring sprängverkan, strålningsskador och tryckvågor. Allt under ledning av den karismatiske Robert Oppenheimer. Men snart vänder sig några av Manhattanprojektets medlemmar emot sin egen uppfinning och försöker stoppa den.

    "Jakten på atombomben" är en berättelse om desperata beslut, lönnmord och människans förmåga att tänka ut dödsbringande vapen. I de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki utspelar sig i augusti 1945 skräckscener och världen är för alltid förändrad.

    Dokumentären är gjord av Hugo Rennéus.

    Producent: Magnus Arvidson.

    Publicerad: 2018.

  • I år är det 76 år sedan kärnvapen användes för första gången och atombomben “Little Boy” släpptes över Hiroshima. Hur ser vi till att kärnvapen aldrig används igen? Och varför har Sverige inte skrivit under FNs konvention om kärnvapenförbud? Josefin Lind, generalsekreterare Svenska Läkare mot Kärnvapen, är på plats i studion och hjälper oss reda ut detta. Vi pratar också med fredscoacherna Clara, Desiré och Annika som var på plats på Simrishamns Fredsfestival som symboliskt inleddes på Hiroshimadagen.

    Rebecka Lindholm Schulz, engagemangssamordnare Fredsakademin, och Agnes Hellström, Svenska Freds ordförande, är Fredspoddens programledare. Vad känner de när de tänker på risken att kärnvapen kan användas igen? Hur hänger bikini-baddräkten och kärnvapen ihop? Och hur blev papperstranan en symbol för hopp och fred? Det och mycket annat får du svar på i detta avsnitt.

    Fredspodden görs av Svenska Freds och Stockholms Freds i samarbete med Fredsakademin.

    Jingeln har gjorts av Ludvig Landberg och producent är Clara Fröberg.

    Läs mer om Fredspodden här.

  • Talmansrundor och fotbollsdepp stoppar inte ”Paparazzipodden”, tvärtom. Max har hört en nyhetsbomb som, enligt honom, är större än Hiroshima. Samtalet handlar också om årtiondets graviditet, de kanske sjukaste liknelserna om regeringskrisen hittills och ryktet om att Lykke Li och Brad Pitt är ett par. Men framförallt nagelfar Michelle Britney Spears vittnesmål i rätten. Inte en enda skrämmande detalj lämnas orörd. Häll upp något stärkande, det lär behövas.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Yukio Mishima (1925–1970) vann tidigt stor litterär framgång, närmare bestämt med en självbiografiskt anlagd skildring av en säregen barndom och personlighetsutveckling, Demaskering (1949). Hans författarskap i ett flertal genrer blev flödande rikt, och åtminstone i väst uppfattades han som den främste japanske författaren. Hans död blev spektakulär. Efter en aktion till stöd för traditionella nationella värden, utförd vid ett militärhögkvarter i Tokyo, begick han seppuku.
    Monica Braw, författare, filosofie doktor i historia på en avhandling om efterspelet till atombombssprängningarna i Hiroshima och Nagasaki och mångårig utrikeskorrespondent i Japan, samtalar med Peter Luthersson.

  • Året är 1942 och Nazityskland ser ut att ta över hela Europa. Samtidigt kan de vara på väg att färdigställa ett domedagsvapen. I USA får en hemlig grupp forskare i uppdrag att hinna före Hitler.

    Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.

    De främsta fysikerna i USA kallas till en avlägsen plats i New Mexicos öken för att ta fram en bomb som ska få slut på andra världskriget. Projektet går under kodnamnet ”Manhattan”.

    På den hemliga forskningsbasen görs uträkningar kring sprängverkan, strålningsskador och tryckvågor. Allt under ledning av den karismatiske Robert Oppenheimer. Men snart vänder sig Manhattanprojektets medlemmar emot sin egen uppfinning och försöker stoppa den.

    Jakten på atombomben" är en berättelse om desperata beslut, lönnmord och människans förmåga att tänka ut dödsbringande vapen. I de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki utspelar sig i augusti 1945 skräckscener och världen är för alltid förändrad.

    Dokumentären är gjord av Hugo Rennéus.

    Producent: Magnus Arvidson.

  • Vem var egentligen Alfred Nobel? Hur kunde sprängämnesindustrins grundare bli mänsklighetens välgörare? Varför bråkas det så ofta om litteraturpriset? Mattias Berg söker svaren i radioarkivets myller.

    Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Den märklig brevväxlingen mellan Fredsängeln och Dynamitkungen, mötet på sjön i Zürich.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris och försvarsindustri.Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just Krig och fred. Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om dödsskuggans dal trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis, som brändes efter hans död. Det yttre uttrycket för hans inre drama - som fick världspremiär först långt in på 2000-talet.Om hur hans kemipris bara fyra månader efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki gavs just till den vetenskapliga upptäckt som gjort dem möjliga.Om ouvertyren till Verdis opera "Ödets makt". Och musiken som spelas för kvinnorna längst inne i hans apteringsfabrik under andra världskriget, Blomman från Hawaii och Nya Sätervalsen. Kort sagt: Om hela dubbelheten. Motsatsernas förening. Nobelkoden.Medverkande (utöver vad som nämns i programmet):Del 1: Testamentet.Ulla Billquist sjunger Jag bygger ett luftslott och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen Dynamitkungen från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken Ned med vapnen är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987. Del 2: Striderna.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av Maskeradbalen från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 och enkäten från programmet Efter tre samma år. Del 3: Kvinnorna. Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007. Del 4: Ödets makt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet Vem är rädd om Virginia Woolf från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. och hans svar kommer ur programmet Vad gör man på Svenska Akademien? 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama Nemesis i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt. Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet Förmögen, högt bildad herre från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera Ödets makt spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet Bofors. Där de svenska kanonerna smidas från 1943. Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.