Asghar Farhadi Podcasts

  • Filmåret 2022 består av runt 60 svenska filmpremiärer, 220 utländska filmer och en Guldpalm i Cannes. P1 Kulturs filmkritiker listar också årets snöstorm och årets bästa skådespelerska.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    SEXISTISK FILMKRITIK ÄR ÅRETS UPPTÄCKT FÖR REGIDEBUTERANDE ERIKA WASSERMAN

    Vi får besök av två av årets långfilmsdebutanter: Erika Wasserman som regisserat livspussel-komedin "Året då jag slutade prestera och började onanera och Lovisa Sirén som gjort roadmovien "Maya Nilo (Laura)". Båda filmernas kvinnliga huvudrollsinnehavare är Guldbaggenominerade, Katia Winter och Bahar Pars.

    EMMA ENGSTRÖM TIPSAR OM FEM FILMER FRÅN 2022:

    "Nope", regi Jordan Peele,
    "A Hero", regi Asghar Farhadi,
    "Memoria", regi Apichatpong Weerasethakul,
    "Boy from heaven", regi Tarik Saleh
    "Bad luck banging or loony porn", regi Radu Jude

    Emma Engström nämnde också filmerna "Top Gun: Maverick", "Ali & Ava", "Licorice Pizza", "Butterfly Vision", Don't worry darling", "Miraklet" och "Ett hus byggt av skärvor".

    BJÖRN JANSSON TIPSAR OM FEM FILMER FRÅN 2022:

    "C'mon C'mon", regi Mike Mills  
    "Kupé nr 6", regi Juho Kuosmanen  
    "The lost daughter", regi Maggie Gyllenhaal  
    "Min vackra stjärna", regi Hirokazu Kore-eda
    "Vitt brus", regi Noah Baumbach

    Björn Jansson nämnde också filmerna "Triangle of Sadness", "Holy Spider", "Comedy Queen" och "Jag är Zlatan".

    VAD HAR VI SKRATTAT ÅT 2022?

    P1 Kulturs filmkritiker Emma Engström har sammanställt en lista över vad Kulturredaktionen skrattat åt under året och den innehåller bland annat Instagramkontot "Dyngbaggegalan" och Ebba Buschs korv-kupp i Ekot. En bubblare är vår kära programledare Lisa Bergströms tomatvits från 70-talet.

    Programledare: Lisa Bergström
    Producent: Nina Asarnoj och Ulph Nyström 

  • Varje vecka väljer en medarbetare på kulturredaktionen ett ord i tiden. Emma Engström har fastnat för "hjälte".

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Få har vid det här laget missat att Ukrainas president Volodymyr Zelensky började som skådespelare. Att han ofta har spelat alldagliga män som mot all förmodan blir hjälte. Och att det är paradoxalt att han själv nu är en hyllad president som får demokratier över hela världen att öppna sina innersta politiska rum för honom.

    När medier beskriver Zelensky är det ofta med ord som "hjälte" och "hjältemodig". Men vad är egentligen en hjälte?

    Manusförfattare brukar framhålla fem egenskaper när de skriver fram en modern actionhjälte: att han, det oftast är en han, måste vara en bra ledare, vara modig, motståndskraftig, självuppoffrande och ha tydliga värderingar.

    I verkligheten är det förstås mycket mer komplicerat, eftersom det alltid är omvärlden som ger hjälten sin status. Ofta i efterhand, i form av en hjältemyt som antingen badar i blod, eller i personliga uppoffringar. Antikens heroer slaktade sig in i eftervärlden, medan Jesus bara offrade sig själv. Och de här två: ta andras blod eller ge av det egna är i olika blandningar än idag det som bygger en hjälte. Även i det svenska ordet finns offret: ordet hjälte har samma grund i fornnordiska som ordet för svärdsfäste.

    Att utnämna någon till hjälte kan också vara ett sätt att driva politik. Att visa att den egna saken är den rätta, att den inslagna vägen är framgångsrik. Som i den bioaktuella iranska filmen A Hero, där en fånge på permission plötsligt får en officiell hjältestatus. Han har hittat en väska med guldmynt, som han lämnar tillbaka till ägaren. Det finns många gråzoner i händelseförloppet, men eftersom berättelsen passar politiska syften lyfts hans oegennytta till skyarna i tv och av fängelseledningen. Lika snabbt som han hyllas, ifrågasätts hans moral och han är åter en simpel förbrytare i samhällets ögon.

    Regissören Asghar Farhadi har själv vittnat om hur han själv har råkat ut för de tvära kasten mellan att vara hyllad och smutskastad, och har även anklagats för att ha stulit själva idén till filmen "A Hero".

    Och ibland är det svårt att hänga med i vem som är hjälte och vem som bara är en skurk. Ett färskt exempel på det är Will Smiths försök att med våld försvara sin frus heder under Oscarsgalan i söndags. När komikern Chris Rock skämtade om Jada Pinkett Smiths rakade huvud, antog Will Smith en roll han många gånger spelat, en rättmätig hämnare, en försvarare av gott, en all american hero, som gav sin motståndare en smäll på käften. Många andra såg istället en Don Quijote som förblindats av riddarhistorier och slogs mot väderkvarnar.

    Och det var nog bara stressen som fick honom att bli filosofisk under sitt tacktal och råka säga "art imitates life", när han just har gett ett pedagogiskt exempel på Oscar Wildes kända citat: "livet imiterar konsten mycket mer än konsten imiterar livet."

    Ukrainas president Volodymyr Zelensky har förstått kraften i att låna från myterna, och att ta det som fungerar 2022. Blodtörstiga halvgudar göre sig icke besvär, hellre en vanlig kille som gjort sig känd för att spela en annan vanlig kille som plötsligt förvandlas till en hjälte.