Addis Abeba Podcasts
-
Skivgrävaren Mahlet Keleme går ner i skivbörsens underjord och hittar Aretha & Whitney i tuff 80-talskostym, en uppknäppt Björn Skifs och en mycket svårspelad tolva. Vi snackar etiopiska bröllop, reggaetonskräck och jakt på kassetter i Addis Abeba.
-
Elizabeth Lizzie Hilton föddes i Addis Abeba och var 8 månader när hon adopterades till Hässleholm. Vid dagens 11-kaffe pratar vi om att vara svart i ett "vitt land". Om att se sig som svensk men ändå inte höra till.
"När jag var 15 år blev jag jagad av ett gäng som ville döda mig pga att jag är svart. Ska jag känna skam över den jag är? Jag kan ju inte förändra min hudfärg ....."
Vi ställer oss frågan hur en svensk ser ut, och om vi verkligen är så fördomsfria som vi tror?
Viktig lyssning!
-
Hör Veronika berätta om sin tid i Etiopien och Tanzania med EFS Praktikantprogram hösten 2021. Der blev en förvirrande start på flygplatsen i Addis Abeba, men senare många starka möten. Plötsligt måste hon lämna landet innan praktiken var slut. Varför? Vad lärde hon sig under sina praktikmånader? Veronika har delat vardagen med ungdomar som räddats från gatan och som nu hjälper andra genom Hope for Children.
-
Det har gått över ett år sedan spänningarna mellan Etiopiens federala regering och TPLF (Tigray People´s Liberation Front) övergick i väpnad konflikt. Kriget i Tigray och Etiopien har under ett års tid präglats av en katastrofal humanitär situation med massmord och systematiskt sexuellt våld med etnonationalistiska förtecken. Tusentals människor har dött, hundratusentals är på flykt och enligt FN lever minst 400 000 människor under svältliknande förutsättningar i Tigray då humanitär hjälp under en lång tid inte har kunnat nå regionen.
För närvarande finns det en risk att den federala regeringen i Etiopien störtas av TPLF, tillsammans med rebellgruppen Omoro Liberation army, som under sommaren och hösten har tagit alltmer mark i strider utanför Tigray, i regionen Amhara som leder till huvudstaden Addis Abeba. Ingen vapenvila mellan parterna finns ännu i sikte och det finns en överhängande risk att kriget kommer fortsätta även om Addis Abeba faller. TPLF har inte endast Etiopiens regering, med premiärminister Abiy Ahmed i spetsen, som fiende utan TPLF har under en lång tid både haft konflikter med landet Eritrea som gränsar till regionen i norr och med sina grannregioner Amhara och Afar.
I det här avsnittet av Folk och Försvar-podden kommer vi att ge en bakgrund till de nuvarande stridigheterna i Etiopien och få en inblick i den senaste händelseutvecklingen. Vilka är de huvudsakliga aktörerna i konflikten och vilka inrikespolitiska såväl som utrikespolitiska konsekvenser kan konflikterna i Etiopien innebära för landet och regionen på kort och lång sikt? Hur ser situationen ut för civila i Tigray och i andra drabbade regioner i Etiopien och vilka människorättsbrott är det som har varit framträdande under kriget? Utöver detta diskuterar vi under podcastsavsnittet säkerhetsläget vid Afrikas horn där flera konflikter både inom och mellan länder pågår parallellt. Vad kan en ökad instabilitet och osäkerhet innebära för regionen i sin helhet och vilka konsekvenser kan detta få för den globala säkerheten?
I avsnittet medverkar David Larsson Gebre-Medhin, doktor i freds- och konfliktforskning vid Försvarshögskolan, Måns Molander, Nordenchef på Human Rights Watch och Görrel Espelund, journalist och tidigare Afrika-korrespondent.
Avsnittet är producerat av Hanna Waerland-Fager. Klippning och ljudbearbetning: Blue3. Jingeln är producerad av Die Hard Productions.
-
Inbördeskriget i Etiopien har pågått i drygt ett år. Rebellerna TPLF rör sig närmare huvudstaden Addis Abeba och det finns en oro att landet ska bli ett nytt Rwanda. Just nu befinner sig USAs utrikesminister Anthony Blinken i området och många har höga förväntningar på hans besök och vad det kan göra för konflikten. Samtidigt drabbas den civila befolkningen när hjälporganisationer stoppas från att komma in i regionen.
Vad ligger bakom inbördeskriget och hur är situationen i Etiopien just nu? Vi reder ut i veckans avsnitt.
Programledare: Jenny Ågren. Utrikesexpert: Nivette Dawod.
Du når oss på [email protected].
-
Arkitekten om språk, minnen och varför arkitektur är viktigt för alla.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Rahel Belatchew menar att arkitektur utgör fonden för människors liv och att arkitektur och stadsutveckling kan möta en förändrad livsstil.
Hon verkade som arkitekt i Paris, Luxemburg och Tokyo innan hon grundade sitt arkitektkontor i Stockholm.
Exempel på projekt är Nackas kommande landmärke Discus och Florahuset i Midsommarkransen.
Rahel Belatchew har utsetts till Årets arkitekt och arkitektkontoret har fått flera internationella utmärkelser.
Rahel Belatchews Sommarprogram handlar om språk, arkitektur och minnen.
- Varför språk, arkitektur och minnen hänger ihop och varför arkitektur är en angelägenhet för alla.
Om Rahel Belatchew:Arkitekt, entreprenör, 52 år.
Född i Addis Abeba, uppväxt i Addis Abeba, Moskva och Uppsala, bosatt i Stockholm.
Debuterar som Sommarvärd.
Producent: Per Berg.
Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play -
Ibrahim Haji Ali, Journalist, linguist, singer, songwriter, & guitarist, has passed away while receiving medical treatment. Ibrahim was admitted to St. Teklehaimenot hospital in Addis Abeba as of August this year.
The humblest, most respectful and loving person of multiple talents (journalist and musician, among others)https://studio.youtube.com/video/wkSeCvKyR7g/edit.Among his stellar legacies, Ibrahim was one of the few founders of the second generation of the famous Afaan Oromo music band Afraan Qaallo in the mid-1970s along with giants of Oromo music such as Ali Birra, and Abdu Shikur. He was well known for his single “Askoottu asin jira.”
In addition to his career as a journalist and musician, Ibrahim has also contributed immensely to the study and development of Afaan Oromo language until recently. He was also one of the first journalists to join FanaBC’s Afaan Oromo broadcasting service launched in 1994 where he was producing the segment. He was also one of the founders of “Barissa” Newspaper, the first newspaper published in Afaan Oromo using the Ge’ez alphabet, which was first published circa 1976.
Support the show
We lost a true legend and a trailblazer. May his soul rest easy with the ancestors! -
EFS-missionärerna Sophia och Elias Tranefeldt har bott i Addis Abeba i fem år. När Budbäraren träffar paret berättar de om att komma den lidande kyrkan nära och om tendensen i att försköna den afrikanska kristenheten på bekostnad av den svenska.
Vardagen och uppdraget för EFS utsända har förändrats sedan den förste Etiopien-missionären Karl Cederqvist, tillika pionjär inom Mekane Yesus-kyrkan, satte foten i landet 1904.
– Vi bor inte i hydda längre som missionärerna gjorde förr. Vi är konsulter mer än evangelister. Mekane Yesus-kyrkan är också på väg att få en ny identitet. Det är inte bara en fattig kyrka utan också en kyrka med stora tillgångar, beroende på var i Etiopien man är, säger Elias Tranefeldt.
En del av Sophias vardag som översättningsrådgivare är att möta etniska minoriteter som går igenom förföljelse och diskriminering. Bild: Privat
Bild: Dagmawit Alemayehu
– Alla här räknar med Bibeln som en auktoritet, säger Elias Tranefeldt som undervisar i exegetik vid Mekane Yesus-kyrkans teologiska Seminarium i Addis Abeba.
De första svenska missionärernas tid i Östafrika präglades av sjukdomar och våldsamt motstånd som ofta ledde till döden. När pandemin COVID-19 når Etiopien är det med bättre beredskap. Elias berättar att det mesta hittills är som vanligt i Addis Abeba, förutom att alla skolor, inklusive Mekane Yesus-kyrkans, är stängda för tillfället (red. anm skrivet 31 mars) i avvaktan på hur viruset sprider sig.
– Vi mår bra även om vi blir lite rastlösa, då våra arbetsplatser är stängda i åtminstone fyra veckor. Vi försöker jobba hemifrån och är glada att internet fortfarande är igång och att vi får lite mer tid för varandra i familjen. Flera delstater är stängda, man ser mycket mindre folk ute på stan, de skakar inte hand, många har munskydd och det talas om total lock-down även här. Samhälleliga åtstramningar kan leda till politiska oroligheter i landet och då kanske saken hamnar i ett annat läge för oss och vi tvingas försöka komma till Sverige.
Paret Tranefeldt bor i ett inhägnat hus inom Mekane Yesus-seminariets campus. Deras två tvillingpar Gabriel, Josef, Emanuel och John leker med hunden Sissi på gården och familjens barnvakt Abaynesh gör sig i ordning för att gå hem för dagen. »Egziabher kenante gare yehon,« »Må Gud vara med er,« säger hon.
Guds Ord är en central och daglig del i paret Tranefeldts liv – i både andakt och vardag. Elias undervisar i exegetik vid Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium och Sophia är översättningsrådgivare och arbetar med bibelöversättning i samarbete med Folk och Språk.
Just bibelöversättningen var deras väg in i Etiopien. Innan de flyttade år 2015 hade de en längre tid längtat efter denna typ av arbete och Erik Johansson (EFS internationella missionssekreterare) föreslog att paret skulle överväga att flytta till ett land där EFS redan hade infrastruktur för missionärer.
– SIL, en av organisationerna som arbetar med bibelöversättning här i Etiopien ville gärna ha med mig. Mekane Yesus-kyrkans seminarium hade samtidigt ett behov av lärare så det passade bra för Elias som har en master i teologi. Vi hade nog snarare hoppats att vi skulle hamna i Sibirien eller så, för vi har lite svårt med värme. Föga visste vi hur kallt det faktiskt kan bli i Addis, säger Sophia.
Då hade de en begränsad kunskap om Etiopien men språkentusiasten Sophia var exalterad över att det talas runt 80 språk i landet.
På seminariet hörs amarinja och oromiffa i korridorerna bland studenterna innan Budbärarens utsända träffar Elias utanför ett av klassrummen. Kursens sju studenter droppar in en efter en.
– Studentkontakten och hela idén om bibelundervisning är min passion. Det är en väldigt kreativ miljö här på seminariet för den som vill hitta på lösningar själv, för det finns rätt få givna ramar för hur undervisningen ska gå till. I Sverige var jag präst och det var ju en del undervisning i det, men jag trivs väldigt bra med att arbeta helt och hållet som lärare.
Denna dag undervisar Elias utifrån Johannesevangeliet och om Jesus förhållande till Fadern. Etiopiens utveckling och utmaningar speglas ständigt i samhällets alla led, inte minst i Elias klassrum. Där sitter till exempel prästen Paulus Adem från den lutherska kyrkan i Eritrea – tack vare fredsavtalet mellan Eritrea och Etiopien. Hans närvaro hade varit omöjlig bara för något år sedan. EFS sponsrar nu hans och ännu en eritreansk prästs vidareutbildning vid seminariet.
När det är dags för diskussion uppmuntrar Elias eleverna att delta: »Jag kommer inte att underkänna er för vad ni säger, bara om ni inte säger något alls.«
– Alla här räknar med Bibeln som en auktoritet. Det är en underbar kontrast för mig som svensk där det ju i vår kontext hela tiden handlar om att ifrågasätta Bibeln – inte minst från samhällets sida. Här är det nästan för mycket åt andra hållet ibland: Bibeln blir lätt något som bara läses rakt av utan att analyseras eller sättas i sitt sammanhang. En mycket vanlig form av predikan är att bara upprepa bibeltexten ett par gånger och trycka på sådana meningar man som predikant tycker är särskilt bra. Men Guds Ord tål att brottas med utan att auktoriteten går förlorad.
Den första tiden i Etiopien präglades av en tuff graviditet för Sophias del, men flytten var också en källa till mycket glädje.
Sophia och Elias berättar att de lekfulla tvillingparen Gabriel och Josef, och Emanuel och John, har berikat den härliga tiden i Etiopien.
FAKTASOPHIA OCH ELIAS TRANEFELDT
Bor: Addis Abeba, Etiopien.
Familj: Tvillingarna Gabriel, Josef (13 år), Emanuel och John (5 år).
Uppdrag: Att undervisa i och översätta Bibeln i Etiopien.
Brinner för: Att uppmuntra EFS-församlingar (Sophia), bibelundervisning (Elias).
I Sophias arbete är brottningen med Bibeln ett måste för henne och hennes kollegor. Då utifrån en språklig angreppspunkt. Som översättningsrådgivare förbereder hon det inblandade teamet av översättare för deras jobb. Trots att hon hade läst teologi och lingvistik i Sverige var uppdraget som översättningsrådgivare en helt ny värld för henne.
– Jag hade en lång startsträcka för jag var tvungen att lära mig amarinja på någorlunda nivå. Det tog nästan två och ett halvt år med tanke på barnen. 2017 kunde jag börja på riktigt.
Paret hade med sig de då 8-åriga tvillingarna Gabriel och Josef till Etiopien och Sophia blev rätt snart gravid med ett andra tvillingpar: Emanuel och John. Elias – till skillnad från hustrun som hade en tuff graviditet med sug efter sushi och svenskt lösgodis – beskriver en förälskelsefas.
– Jag tyckte allt var nytt och spännande. Etiopien är på många sätt ett fantastiskt land att vara i. Men visst har man sina dippar, särskilt kring praktiska saker. Som när det inte går att spola i toaletten, när strömmen försvinner eller när internet stängs ner.
Inte bara de praktiska bitarna kan upplevas frustrerande:
– Man får lära sig hantera en helt annan syn på hierarki och transparens. Man kommer också väldigt nära den lidande kyrkan. I mitt arbete träffar jag etniska minoriteter som går igenom förföljelse och diskriminering, ibland med en dödlig utgång. Jag ser alla orättvisor och kan känna mig maktlös, säger Sophia.
Hon nämner specifikt en incident som drabbade en grupp översättare vars folkgrupp hon helst inte namnger. När de var på väg till huvudstaden för en workshop för ett år sedan blev de överfallna på grund av sin etnicitet och hudfärg – de kallades babianer, blev sparkade och kände sig hotade till livet. Under hemresan blev de jagade och fick springa in på en polisstation för att ta skydd. Till slut fick de färdas dolda i en ambulans till sin hemby. Väl hemma möttes de av nedbrända hus och invånarna hade tvingats fly in i skogen utan mat eller dryck. Många mördades.
– Detta sker ofta i kristna kontexter. Vi behöver fråga oss själva vad det beror på och vad vi som kyrka kan göra för att öka förståelsen mellan olika etniska grupper. Det här är den stora utmaningen som Etiopien har, säger Sophia.
Det är ingen hemlighet att de etniska motsättningarna påverkar kyrkorna, menar Elias. Men den kristna identiteten behöver vara den starkaste. Paret är övertygade om att kyrkans undervisning om försoning och förlåtelse är avgörande för att etniskt baserat våld skall upphöra.
– Den största aha-upplevelsen för mig är att kyrkan i världen har både problem och möjligheter på alla ställen. I Sverige har vi problem med frågor om abort och HBTQ. I Etiopien är det etnicitet som är förblindande. Det är ju inte riktigt så att afrikanska kyrkor går från härlighet till härlighet medan vi i väst befinner oss i förfall, som vi kanske trodde när vi kom hit. Jag har lustigt nog fått en mer positiv bild av vår svenska kristenhet efter att ha tillbringat tid med kyrkan i Etiopien. Mitt uppdrag som EFS-missionär ser jag också mycket som att uppmuntra svenska kristna och särskilt EFS:are. Vi borde gaska upp oss, skaka av oss stoftet och vara en stolt del av kyrkan och inte alls ha mindervärdeskomplex inför de afrikanska kyrkorna bara för att de växer så mycket.
Elias upplever att tiden i Etiopien också förbereder honom för en framtid som präst i Sverige när familjen väl återvänder. Att behöva lära sig allt från början i Etiopien har varit ödmjukande, förklarar han, men tror att det har givit honom en större förmåga att kunna möta olika typer av människor och sammanhang med mer frimodighet.
Men innan det är dags för Sverige igen så är det seminariets studenter som är hans fokus.
– Något jag ofta återkommer till nuförtiden efter mina år här, är vikten av att fördjupa och utveckla det partnerskap vi har med Mekane Yesus. I takt med den otroliga ekonomiska och medlemsmässiga utveckling som Mekane Yesus gjort måste det snart kunna börja flyta medel även åt andra hållet. Jag brukar fråga mina studenter: »När ska ni vara med och bekosta en ungdomstjänst i EFS Karlstad?«. Tanken att Etiopien skulle kunna bidra ekonomiskt till Sverige är lika ovanlig här som i Sverige. Jag tror det vore berikande för oss alla om vi gjorde oss av med bilden av den stackars fattiga etiopiska kyrkan som vi måste skicka pengar till. Det är en djupt förminskande syn på världens största lutherska kyrka som skulle kunna vara med och forma svensk kristenhet lika mycket som vi har varit med och format etiopisk.
-
Två månader av EFS praktikantprogram hade passerat när Budbäraren träffade Etiopienpraktikanterna Linda Martinson och Rebecka Lennse på Hope for Childrens huvudkontor i Addis Abeba.
-
Amen och Michael Hultström är två av många svensketiopier som under de senaste åren återvänt till hemlandet för att stadga sig. Budbäraren mötte familjen i Addis Abeba i samband med att premiärministern Abiy Ahmed hedrades med Nobels fredspris 2019.
-
I Karl Cederqvists fotspår
DAGMAWIT ALEMAYEHU
2020-01-07
Den 11 november var det 100 år sedan EFS-missionären Karl Cederqvist dog i Addis Abeba.
Detta uppmärksammades med en hyllningsgudstjänst i Mekane Yesus moderkyrka, även kallad Amist Kilokyrkan.
Gruppbild av de medverkande vid högtidsgudstjänsten som hedrade Karl Cederqvist. Bilder: Dagmawit Alemayehu
Malin Strindberg, präst i Svenska kyrkan i Skärholmen, hade med sig en gåva i form av en tavla på hemförsamlingens ljuskrona.
Denna soliga söndagsmorgon välkomnades församlingen av ett porträtt av en ung Karl Cederqvist, och det fanns inte helt oväntat en och annan svensk i bänkraderna. Agendan för dagen var tydligt utskriven på storskärmen och lydde: »Uppmuntra den nuvarande generationen att föra vidare våra fäders kamp för evangeliet.«
– Karl Cederqvist lyckades påverka stora delar av Etiopien och Afrika genom sitt missionsarbete tack vare hans lyhördhet till den Helige Ande. När vi sitter här måste vi minnas hans insatser, sa EFS missionssekreterare Erik Johansson inför den fullsatta kyrkan.
Mångsysslaren Karl Cederqvist – läkare, lärare, snickare och präst för att nämna några av hans sysselsättningar – har lämnat ett stort avtryck på Mekane Yesuskyrkan, det som idag är en av världens största lutherska kyrkor. Det var nämligen Cederqvist som år 1912 lyckades förvärva marken som Amist Kilokyrkan är byggd på. Förutom ett par hus byggdes även en djup brunn.
I Västerås stift – Cederqvists hemstift, har man inrättat ett stipendium i missionärens namn. 2017:s stipendiat Malva Rosenfeld, 19, från Nora i Västerås, hade inför hyllningsdagen samlat in 18 000 kronor för att få liv på pionjärens brunn, som under tiden för firandet var ur funktion.
– Vi hoppas att vatten kommer att rinna från brunnen snart igen, samtidigt som vi minns Cederqvists egna ord: »brunnen ska inte rinna torr förrän Jesu återkomst«, säger Malva.
Söndagens predikan hölls av präst Lelisa Daniel – Onesimus Nesibs barnbarn, tillika Karl Cederqvist första kontakt med Etiopien – och följde missionstemat.
– Jag tror inte att Cederqvist skulle nöja sig med att vi håller minnesstunder i hans namn, utan han skulle vilja att vi predikade evangeliet till de onådda precis som han en gång gjorde, säger präst Lelisa Daniel.
Mission var dock bara ett av Cederqvists expertisområden. Annika Nordin Jayawardena, biträdande myndighetschef på Svenska Ambassaden i Etiopien, beundrade hans holistiska synsätt på utveckling.
– Han var präst samtidigt som han hade kunskap om hälsa och en vision för utbildning och landets utveckling. Sättet han såg på och inkluderade lokalbor var beundransvärt. Man har hört om missionärer som tog en stark ställning i samhället, men han verkade ha ett ödmjukt tillvägagångssätt när han arbetade i Etiopien, säger Annika Nordin Jayawardena.
Malin Strindberg, präst i Svenska kyrkan i Skärholmen, hade med sig en gåva till Mekane Yesuskyrkan – en tavla på hemförsamlingens ljuskrona. Den skulle agera som en påminnelse om att de är ett i Kristus, att de ber för Amist Kilokyrkan och samtidigt uppmana till bön för kyrkan i Sverige.
Med på plats för att hylla pionjären Cederqvist var även präst Yonas Tamiru
från Mekane Yesuskyrkan i Skärholmen.
