Torbjörn Elensky Podcasts
-
Är homosexualitet en permanent läggning, eller är homosex en handling? Frågar man Michel Foucault så är det åtminstone en sentida uppfinning att kategorisera människor utifrån sexuell läggning som något beständigt. Innan det sena 1800-talet fanns det människor som ägnade sig åt sex med människor av samma kön, men det ansågs inte som en egen kategori av människor. Är det ett framsteg att vi i dag delar upp människor i enlighet med deras sexuella preferenser?
Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Sedan det sena 1800-talet har mycket hänt på den sexuella fronten. I ett kapitel i den nya antologin Radikalism och avantgarde : Sverige 1947-1967 (Timbro) beskriver Oscar Swartz hur oerhört snabbt förändringen gick i och med den sexuella revolutionen på 60-talet. Och därefter har det fortsatt på samma vis.
Men även de sexuella minoriteterna förändras. Den stora kampen handlade från början om homosexuella, i dag har det vuxit till paraplybegreppet HBTQIA+. Får alla plats? Och varför är det viktigare för vissa än andra att definiera sig med sin sexuella läggning? Och varför är homosexuella män så överrepresenterade i kulturen, både nu och tidigare? Och vad är drag queens för kulturfenomen?
Med mig för att diskutera detta har jag två gäster. Torbjörn Elensky är författare, kulturskribent och dramatiker (och redaktör till ovanstående antologi). Oscar Swartz är IT-entrepenör och samhällsdebattör, grundade Bahnhof 1994, och var även med och grundade tidningen QX.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe -
I säsongsfinalen av Panelen samtalar Torbjörn Elensky, Margareta Barabash och Erik Hörstadius om förtroendekrisen för högsta polisledningen, Ivar Arpis råd till högern om att den måste börja utöva politiskt inflytande över institutionerna och hur det ska gå för demokratin i ett samhälle där läs- och skrivfärdigheterna blir sämre och sämre. Programledare: Erik Thyselius.
-
Det här avsnittet gästas av författaren Torbjörn Elensky. Samtalet utgår från boken ”Absolut text: Om att läsa världen” (Fri tanke) och rör sig kring ett tema som går som något av en röd tråd genom Torbjörns författarskap – frågan om språkets förhållande till verkligheten. Det blir ett samtal om att läsa och skriva, om benämnandets kraft, om det paradisiska urspråket, om världens grammatik, om matematik och mycket annat.
-
I antologin "Radikalism och avantgarde. Sverige 1947–1967" samlas olika röster, som Yvonne Hirdman, Tobias Hübinette, Kalle Lind, Edward Blom och Svante Nordin. Syftet är att försöka förstå hur svenskarna uppfattade eldens återsken från andra världskrigets Europa och inte minst hur de såg på sig själva. Redaktörerna Christian Abrahamsson och Torbjörn Elensky samtalar med Erik Jersenius om ett verk i svensk självrannsakan.
-
Meritokrati handlar om att den som är mest kompetent och begåvad ska få positionen. Det systemet har gett västvärlden välstånd, jämställdhet och demokrati. Men i dag är den meritokratiska idén utmanad från både woke-vänster och Trump-höger. Kritikerna menar att det inte är de bäst lämpade som har framgång i dag utan att det beror på nätverk och bakgrund, men att vi fortfarande lever i föreställningen om att de faktiskt förtjänat sina positioner. Eliten blir därmed självbelåten. Är kritiken befogad? Och hur står det till med meritokratin inom kulturvärlden, universitetsvärlden och politiken? Är det tabu idag att tala om begåvningar, för att det låter elitistiskt? Gäster: Torbjörn Elensky, författare och kulturskribent, Anna Victoria Hallberg, litteraturvetare vid Södertörns högskola och Stig-Björn Ljunggren, politisk chefredaktör vid socialdemokratiska Sydöstran. Programledare: Nina Solomin.
-
I säsongspremiären av Axess TV:s Panelen samtalar Janne Josefsson, Catarina Kärkkäinen och Torbjörn Elensky om Nyans intåg i kommunerna, den tydliga högermajoriteten bland förstagångsväljarna och tillståndet för yttrandefriheten. Inspelat på Bokmässan i Göteborg 2022. Programledare: Erik Thyselius.
-
Om konsekvenserna av storföretagens engagemang i sociala och politiska frågor. Med Andreas Bergh, Lena Halldenius och Torbjörn Elensky. Programledare: Lars Mogensen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det finns gott om exempel på stora företag som i kampanjer och reklam engagerar sig i sociala och politiska frågor. Det kan gälla t ex klimat- och miljöfrågor eller rättighetsfrågor för hbtq-personer. Men är det företagens uppgift att vara moraliska och politiska aktörer? Eller blir det ett hot mot demokratin när agendan för ont, gott och behjärtansvärt sätts i anonyma styrelserum utan demokratisk insyn?
Lena Halldenius, filosof och professor i mänskliga rättigheter diskuterar woke-kapitalism och VD-aktivism med nationalekonomen Andreas Bergh och Torbjörn Elensky, författare och kulturskribent.
Programledare: Lars Mogensen. Producent Thomas Lunderquist. Researcher Paulina Witte.
-
Torbjörn Elensky är författare, men det är bara början. Han har skrivit libretton, pjäser, essäer, recensioner och agerar programledare för den mycket spännande Youtube-serien Bruken som byggde Sverige.
Han är även mycket frispråkig gällande hur svensk kultur skildras, eller inte skildras, på tidningarnas kultursidor.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Gänget gästas av Torbjörn Elensky: författare, kulturskribent, dramatiker och librettist.
OBS. Det här är inte det hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet? Stöd oss på Patreon.
Sista Måltiden Shop: https://sistamaltiden.se
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Gänget gästas av Torbjörn Elensky: författare, kulturskribent, dramatiker och librettist.
OBS. Det här är inte det hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet? Stöd oss på Patreon.
Sista Måltiden Shop: https://sistamaltiden.se
Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här.Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.
-
Gänget gästas av Torbjörn Elensky: författare, kulturskribent, dramatiker och librettist.
Tack för att du är vår Patreon! ❤️
Sista Måltiden Shop: https://sistamaltiden.se
Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här.Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.
-
Kriget mot den ukrainska kulturen och språket har pågått länge. Torbjörn Elensky funderar hur språk både koloniserar och frigör, men också hur litteraturen överskrider de pådyvlade gränserna.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är kanske svårt att tänka sig det idag, men kiltar var länge olagliga, liksom de skotskrutiga mönster, tartan, som kännetecknar dem. Den engelska lagen förbjöd dem under senare delen av 1700-talet, då de förknippades med motståndet mot engelsk övermakt och särskilt det skotska upproret 1745. Det var först 1822, då den skotske författaren Walter Scott, som sedermera blev adlad, tog emot den engelske kungen, som de skotska tygerna och traditionella plaggen blev tillåtna igen – och idag förknippar vi dem med brittisk militär, kungahuset och parader med säckpipor och virveltrummor snarare än med uppror mot centralmakten. Sir Walter Scott var från början poet, innan han tog steget över till att börja skriva något på den tiden så föraktat som historiska äventyrsromaner. I sina dikter hade han ägnat sig mycket åt traditionella skotska motiv. Dessutom samlade han in folklig diktning och var en central företrädare för den romantiska nationalismen redan innan han blev en av 1800-talet bäst säljande romanförfattare, beundrad och imiterad i hela Europa. Samtidigt som han var en skotsk nationalist var han emellertid inte för att Skottland skulle bli självständigt från England. Hans nationalism var kulturell, närmast svärmiskt idylliserande; till skillnad från på de flesta andra håll i Europa efter Napoleonkrigens upprivande av de gamla maktkonstellationerna på kontinenten, där de nationella frihetssträvandena skulle komma att prägla hela seklet.
Den ryske författaren Nikolaj Gogol var en stor beundrare av Walter Scott. Eller ryske förresten. Hans förfäder var ukrainska och han debuterade med flera skildringar av ukrainskt liv och leverne, i såväl novellerna med ukrainska motiv som i den lilla historiska romanen Taras Bulba – vilken handlar om ett kosackuppror mot den tidigare polska överheten. Men han skrev på ryska och förknippas numera snarare med 1800-talets ryska nationalism än med den ukrainska. Ryska kritiker kritiserade honom för att han ägnade sig åt ett så litet, marginellt folk, medan somliga ukrainska intellektuella ifrågasatte att han skrev om Ukraina på ryska. Men vad skulle han göra? Att skriva skönlitteratur på ukrainska skulle ha dömt honom till den litterära marginalen. Ryska, fast färgad av ukrainska motiv, uttryck och talesätt, blev hans uttrycksmedel. Både Walter Scott och Nikolaj Gogol verkade som så många författare in i vår tid, i ett spänningsfält mellan språk och makt, periferi och metropol. Och precis som det skotska införlivats och blivit en del av den brittiska ikonografin så har det ukrainska kommit att förknippas med något äkta och ursprungligt ryskt.
Ryssland är inte en nationalstat i vår mening. Det är ett rike, snarast, vars självbild bygger på en uppfattning om att man bär på ett ansvar som man givits av ödet, motsvarande den amerikanska idén om 'manifest destiny', att samla omgivande länder i en rysk gemenskap. En kulturell och politisk ordning med en självklar rätt till överhöghet över andra nationer. Om länderna och deras folk själva är med på saken är sekundärt. Ukraina har visserligen en komplicerad historia i relation till Ryssland och inte minst till den ryska statens historiska uppkomst. Men ukrainarnas ryskhet, som de ryska imperialisterna ser som en självklarhet idag, är inte något givet historiskt faktum. Den har tvingats fram genom att ukrainska böcker har bränts, språket har förbjudits och de folkliga sederna har förtryckts. Samtidigt som det ukrainska, inklusive de kosacker som Gogol gärna skrev om, införlivades i det ryska kulturarvet så var det också så att ukrainska skolor stängdes, predikningar på ukrainska förbjöds och ukrainsk litteratur beslagtogs och förstördes ända in på 1900-talet. Denna politik, som syftade till att utplåna all ukrainsk nationalkänsla fördes under flera hundra år, med varierande intensitet, av de ryska makthavarna under såväl kejsardömet som kommunistdiktaturen.
Språket är centralt för sammanhållningen i de flesta nationalstater. Konsolideringen av de europeiska nationalstaterna sedan 1500-talet har i hög grad handlat om centralisering inte bara av makten utan minst lika mycket av språket, grammatiken, uttrycksformerna för lagar och religion.
Imperier expanderar genom att breda ut sitt språk – det gäller spanska, engelska och franska såväl som ryska, arabiska och kinesiska – ofta i kombination med att personer som etniskt hör till centralmaktens nationalitet flyttar in. Den ryska inflyttningen i ockuperade och annekterade nationer har lett till att det finns betydande ryskspråkiga minoriteter i nästan alla tidigare delar av det ryska och sovjetiska imperiet. I Ukraina utgör de knappt trettio procent. Men att vara rysktalande är inte detsamma som att vara lojal mot Ryssland, lika lite som de människor, inklusive författare, forskare, journalister och intellektuella som valt att arbeta på tidigare kolonialmakters språk i Afrika, Asien och Latinamerika därför är lojala mot dem. Ändå förblir språkfrågan viktig. För hur ska ett land, som varit del av ett imperium i flera århundraden, egentligen förhålla sig om man vill bevara och kanske till och med utveckla sin särart? För utöver de inflyttade har ju vanligen även den inhemska eliten bytt till centralmaktens språk.
Tänk om Gogol skrivit på ukrainska, Walter Scott på gaeliska – och tänk om alla de indiska och afrikanska författare som är så viktiga idag skulle välja sina lokala ursprungliga språk hellre än engelska eller franska. Den speciella stil, det laddade förhållande till språket, som bidrar till att göra författare med denna typ av bakgrund särskilt intressanta, skulle vi gå miste om. Men vad skulle vi vinna istället? Provinsiella konstnärskap utan större allmänmänskligt intresse eller en ökad rikedom av uttryck och tankeformer?
Språket är alltid centralt för den nationella självständighetssträvan i förhållande till gamla kolonialmakter. Det gäller i Asien, Latinamerika och Afrika såväl som inom Europa. Författare är en del av denna strävan att bygga en egen kultur i resterna av kollapsade imperier. Men litteraturen överskrider också sådana språkliga uppdelningar. Nikolaj Gogol, liksom sir Walter Scott, befann sig i ett spänningsfält där litteraturen fick en särskild laddning och betydelse, just för att den skrevs på tvärs mot de gränser som utgjordes av politiska ambitioner. På det viset går deras verk att förstå som högst aktuella också för att formulera skönlitteraturens potential idag, som en konstform som kan uttrycka den mänskliga erfarenheten just så sammansatt som den verkligen är.
Torbjörn Elensky, författare
Litteratur
Nikolaj Gogol: Taras Bulba. Översättning av Carl Elof Svenning. Norstedts, 2015.
Nikolaj Gogol: Ukrainska noveller. Översättning av Ellen Rydelius (reviderad av Staffan Dahl). Forum, 1969.
Edyta M. Bojanowska: Nikolai Gogol between Ukrainian and Russian nationalism. Harvard University press, 2007.
-
Är självcensur en svensk folksjukdom? Och går den i så fall att bota? Författaren Torbjörn Elensky och Sakine Madon, politisk chefredaktör på UNT och aktuell med boken ”Inget är heligt”, diskuterar den märkliga omständigheten att svenskarna är världens mest rationella och individualistiska folk, men samtidigt livrädda för att påpeka problem eller tycka olika.
Programledare: Jon Åsberg. Sidekick: Johan Hakelius.
-
Navid pratar med författaren och kulturskribenten Torbjörn Elensky om koranbränningar, varför ord ibland anses vara heliga, blasfemilagar, skillnaden på ord och våld och om viljan att förbjuda vissa ord. De pratar även om språket som teknologi, att vi läser mindre idag, att barn kan färre ord sedan Internet blev en del av vår vardag, om vad som händer när vi tolkar skrifter bokstavligt och hur språket kan forma vår verklighetsuppfattning.Lyssna på samtalet, ta del av länkarna på www.hurkanvi.se och om du anser att vi har sagt något felaktigt eller saknar information så välkomnar vi konstruktiv kritik och kompletteringar. Om du vill framför ditt perspektiv på samtalet kan du spela in en reaktionsvideo på några minuter. Maila feedback, kritik och videor på [email protected] du höra hela samtalet? Gå in på www.patreon.com/hurkanvi och bli Patreon. Har du inte råd att bli Patreon? Hör av dig till oss på [email protected] så löser vi det.Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma så swisha till 123 124 77 33.För att fortsätta samtalet, gå med i gruppen "Hur kan vi? - Eftersnack" på Facebook:https://www.facebook.com/groups/hurkanvi Vill du boka Navid som samtalsledare, moderator eller föreläsare? Gå in på www.navidmodiri.com/bokaAlla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I veckans avsnitt av Panelen samtalar Jacob Rudenstrand, Catarina Kärkkäinen och Torbjörn Elensky om Kremls krigspropaganda och om Sverige bör återöppna sin ambassad i Kiev, Rasmus Paludans koranbränningar och påskens upplopp samt Elon Musks köp av sociala medieplattformen Twitter. Programledare: Erik Thyselius.
- Visa fler
