Sveavägen Podcasts
-
I veckans odpod: Gamla fallgropar, svärd och pattar, The Last of Us tveksamma premiär och Sveavägen, igen. Om du kan, stöd oss på http://patreon.com/odpod
-
Peder och Patrik testar Lion Bar på Sveavägen. Det pratas om Vanderpump Rules, pattar, Cliffhanger och Tommys Grill och säkert nått mer.
-
Vi laddar projektorn och kollar på bilar på film och TV! Tidningen Klassikers Fredrik Nyblad berättar om att vara bilstatist på Sveavägen i Stockholm och TV4:s filmexpert Ronny Svensson gästar och pratar bio, bilar och Volvo 164. www.bercasmotorpod.se
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Veckans recernsioner: Att bli blåst av en "con man", Bobbes glömda ansikte, Sommar-Steffo, "iskall bred shot", kaos på Sveavägen, Göta kanal, den nya superkraften och Dogge Doggelitos cashflow.
-
En kall vinterkväll. Mitt på öppen gata i centrala Stockholm skjuts Sveriges statsminister till döds och en gigantisk polisjakt efter mördaren drar igång.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
10 minuter om Palme-mordet, Sveriges största mordmysteriumI Stora händelser berättar vi om vad som hände den där historiska vinterkvällen 28 februari 1986, när statsminister Olof Palme skjuts på Sveavägen i Stockholm. Och hur en lång och svår jakt efter mördaren tar sin början. Polisens Palme-utredning kommer bli en av världens största.
Om Stora Händelser i BarnradionStora händelser är en podd i Barnradion med 10 minuter om nyhetshändelserna som förändrat världen.
Podden passar för 9-13 år ungefär.
Frågor till avsnittet:Förutom att han var Sveriges statsminister, vad mer kan vi säga om vem Olof Palme var?
Vart mördades Olof Palme?
Hur gick det med polisens utredning av mordet?
Varför pratas det om Palme-mordet än idag tror du?
Tror du att det här påverkade Sverige på något sätt? Hur då?
Producent och programledare: Sara Håkansson, Munck
Producent: Elsa Gellermark, Munck
Research: Petra Cavini, Munck
Ljudläggare: Frida Claeson Johansson, Munck
Exekutiv producent: Beatrice Dalghi, BarnradionMed ljud från: Sveriges radio, P3 Dokumentär, SVT Veckans brott
-
Mårten Palme försöker delge Polisen tips på vem som kan ha mördat Olof Palme. Under tiden är målet för Hans Holmér att övertala åklagarna om att få göra ett tillslag mot kurder i Sverige.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
Genom olaglig avlyssning av det kurdiska bokcaféet har Polisen tillgång till ett stort antal timmar av bland annat telefonsamtal. Hans Holmér letar efter kodord. Skulle "bröllop" kunna betyda "attentat"?
Men det finns ett stort krux för spaningsledare Hans Holmér. Han hittar ingen koppling till Sveavägen, till mordplatsen. Olof Palme verkar inte heller ha pratat om PKK i något offentligt tal, och inte heller privat.
DN-journalisten Ann-Marie Åsheden fortsätter träffa Hans Holmér för hemliga intervjuer. Hon tycker att han börjar bli mer emotionellt styrd i sina beslut.
Själv säger han: "Det ingen annan har, det är min hjärna."
Medverkande:
Solveig Riberdahl, åklagare.
Mårten Palme, Olof Palmes mellanson.
Christina Jutterström, fd chefredaktör Dagens Nyheter.
Ann-Marie Åsheden, journalist.
Hans Wranghult, fd bitr. spaningsledare.
Hans Holmér, fd spaningsledare (från kassett/arkiv).
Serien "Palmeutredningen inifrån" är gjord av produktionsbolaget Banda, för P3.
Av: Lovisa Lamm Nordenskiöld.
Producent: Hugo Lavett.
Redaktörer: Simon Moser och Robert Barkman.
Research & reporter: Sonia Hultqvist.
Exekutiv producent: Jon Jordås.
Publicerad: 2022. -
Många själar har gått vilse i jakten på sanningen om Palmemordet. Kulturredaktionens Olof Åkerlund reflekterar över teorier som alltid saknar minst en pusselbit.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.
1963 presenterade en trettiofemårig filosof vid namn Edmund Gettier ett par tankeexperiment som fick de akademiska korridorerna att skälva. Ett av dem löd ungefär så här: Personerna Mario och Luigi har båda sökt en tjänst som rörmokare. Mario har av skäl vi inte behöver gå in på mycket starka belägg för två saker:
1) Det är inte han själv, utan Luigi, som kommer att få jobbet
och
2) Luigi har tio mynt i sin ficka.
Mario tror alltså, på goda grunder, att följande påstående är sant ”den som får jobbet har tio mynt i sin ficka”. Men så händer det, mot alla odds blir det ändå Mario som får tjänsten och även han råkar, utan att veta om det, ha exakt tio mynt i sin ficka.
För den som är ovan vid den analytiska filosofins ibland lite krystade exempel är det kanske inte uppenbart varför Gettiers artikel väckte så starka reaktioner. Det beror på att den tycktes motbevisa en populär definition av begreppet kunskap som sann, grundad tro. Det var ju sant att personen som fick jobbet hade tio mynt i fickan. Mario trodde också att en person med tio mynt i fickan skulle få jobbet och han hade därtill en god grund, rent av bevis, för att så skulle ske. Ändå tar det emot att kalla hans sanna, grundade tro för kunskap. Den liknar mer en tillfällighet. Och filosofin tycktes, som så ofta, vara tillbaka på startpunkten: Trots 2400 år av grubblerier fanns det ännu ingen definition av något så grundläggande som kunskap att enas kring.
Samma år som Gettiers artikel publicerades inträffade något som skulle påverka offentligheten betydligt mer än detta filosofiska dilemma: mordet på USA:s president John F Kennedy. Ett attentat som genererat undersökande och spekulativ litteratur av ett omfång som vida överstiger det om Gettierproblemet, bland annat en kritiserad rapport från 1979 där en undersökningskommitté i representanthuset menade att det troligen låg en konspiration bakom mordet. En åsikt som delas av en majoritet av USA:s invånare, medan minoriteten nöjer sig med den ensamme gärningsmannen Lee Harvey Oswald.
I dessa poler gömmer sig två av människans djupa och motstridiga önskningar: Längtan efter mening och längtan efter avslut. En instabil ensamvarg utan klara motiv ger inte mening, diffusa sammansvärjningar utan bevisad koppling till brottsplatsen ger ingen känsla av avslut. Många själar har gått vilse i jakt på det ena eller andra.
I konkurrens med dessa drivkrafter står vår längtan efter sanning och kunskap sig slätt, befarar jag. Det vi uppfattar som den bästa storyn vinner oftast. Det gäller för övrigt även inom filosofin, en disciplin som så gott som aldrig erbjuder avslut. Till exempel var Gettier var egentligen inte först med sitt dilemma. Det hade presenterats i olika varianter sedan medeltiden, men tajming och slagkraftighet gjorde att problemet sedan 1963 bär hans namn.
Kanske var det längtan efter avslut som fick Stefan Löfven att 2016 offentligt torgföra sin med största sannolikhet felaktiga tro att den ensamme gärningsmannen Christer Pettersson var skyldig till mordet på Olof Palme. Storyn om det som kallats vår motsvarighet till Kennedymordet hade satt sig, det vore på många sätt besvärligt att hitta en ny.
Inom kort kom dock en sådan. Och det var en i vissa avseenden så pass bra story att Löfven verkade beredd att ändra sig, lite grann åtminstone. Den handlade om Skandiamannen Stig Engström, som verkade ha trasslat in sig i vittnesutsagor som överdriver hans roll minuterna efter mordet. Det är väl åtminstone så de luttrade ser på saken, de som sett PKK-spår och Christer Pettersson-rättegångar komma och gå medan mer suspekta omständigheter och individer aldrig tycks ha blivit ordentligt utredda. Andra tycker att indicierna som förtjänstfullt togs fram i Lars Larssons och Thomas Petterssons böcker – och sedan adopterades av åklagaren – räcker för att tron på Stig Engström som gärningsman ska ha en grund.
Sann, grundad tro. Definitionen av kunskap som Gettier problematiserade kan spåras tillbaka till Platon och särskilt hans dialog Theaitetos. Där det egentligen heter “Sann åsikt förenat med förklaring”. Men redan där inser huvudpersonen Sokrates att det inte riktigt håller. Kan man ha en riktigt pålitlig förklaring utan att förutsätta åtminstone någon gnutta kunskap? Och sanningen, kan vi lägga till, är inte det kriteriet nog så problematisk?
I det svenska språket används sanning ofta som en ungefärlig synonym till ärlighet, motsatsen till lögn och förljugenhet, medan det i mer tekniska definitioner lätt blir en tårta ovanpå en annan: Att något är sant betyder att det liksom, tja, ligger till på det sättet.
Platons ord för sanning – aletheia – har däremot mytiska proportioner. Det leder ner i underjorden till glömskans flod Lethe, men den lilla inledande bokstaven alfa gör ordet till en negation. Odoldhet eller icke-glömska skulle man kunna översätta det. Eller om man, likt filosofen Martin Heidegger, har en dragning till det omständliga: Oförborgadhet.
För Platon är de sanningar som är värda att ta på riktigt allvar eviga och något våra odödliga själar en gång stått i förbindelse med. Våra kroppar, vår kultur och våra oprecisa sinnesförnimmelser bedrar oss däremot hela tiden, får oss att glömma det vi egentligen vet. Det gör det som vi vanligtvis kallar verkligheten till en dimmig plats fylld av glömska. Och vårt uppdrag: Att med stor möda återskapa det som glömts. Då blir sanningen inte något som slås fast med hjälp av opålitliga vittnesutsagor, utan något tidigare dolt som plötsligt visar sig och som mycket väl kan ha funnits framför våra ögon hela tiden. Lite som Stig Engström, som hela tiden fanns där: i tidningarna, på kvällsnyheterna – och på mordplatsen. Frågan är bara när och i vilken roll.
Och det är väl så att sanningens betydelse är helt avhängig vad man frågar efter. Den polisiära och juridiska frågan om vem som höll i vapnet är kanske inte ointressant, men ändå bara en öppning för vidare frågor: Varför? Ensam eller i konspiration med någon?
För även om det är intressant att som Gettier fundera över vad kunskap om ett faktum egentligen är, så är det ju hur allting hänger ihop vi verkligen vill veta. Vi, som törstar efter både mening och avslut.
Så om vi någon gång får ett riktigt välgrundat svar på frågan om vem som mördade Olof Palme så kommer vi att ha en sanning men ingen kunskap. Eller kanske tvärtom: viss kunskap, men inte hela sanningen?
Ja, vi kommer aldrig riktigt hela vägen fram tycks det – varken med sanningen eller med Palmemordet.
Återstår alltså lögnen – och Palmeutredningen.
För medan mordgåtan på många sätt står och stampar på samma plats den gjorde strax före halv tolv på kvällen den 28 februari 1986, så har envetna granskningar gjorda av personer som Stieg Larsson, Lars Borgnäs och Gunnar Wall satt ljuset på allt från misstag till lögner och nätverk inom polisen, högerextremismen, näringslivet och statens mer dolda sidor. Och så har det olösta mordet, som enligt vissa förändrade Sverige i grunden, blivit inte bara ett slukhål för vilsna själar utan också en skola för dem som likt Platons Sokrates är beredda att misstro de föregivna sanningarna och söka vidare under ytan. Lite icke-doldhet trots allt, i den bottenlösa glömskan.
Olof Åkerlund, medarbetare på kulturredaktionen
Litteratur
Platon: Theaitetos ur Skrifter, band 4. Översättning Jan Stolpe. Atlantis, 2006.
Gunnar Wall: Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Bokförlaget Kärret, 2020.
Om Stig Engström:Lars Larsson: Nationens fiende – Om mordet på Olof Palme. Books on demand, 2016.
Thomas Pettersson: Den osannolika mördaren – hela berättelsen om Skandiamannen. Offside press, 2021.
Lars Olof Lampers: Palmemordet – tillbaka till Sveavägen. Storytel publsihing, 2021.
-
Avsnitt 247 är här! Julen närmar sig och Krick känner sig som ett päron till farsa när han hamnar mitt i ett polisingripande på Sveavägen. Ponkan fortsätter och berättar om dom 10 dyraste och tillika fulaste hojarna i världen. Sen är det dags för årets viktigaste lista, nämligen våra eminenta julklappstips till er lyssnare. Blir även en lista på riktiga piss-presenter som du ska avstå. Därefter berättar Krick en luddig Postnord-anekdot om Cullinan diamanten och försöker sen få Ponkan att tända på idén om att köpa en limo i LA och hyra ett hus på stranden. Går sådär. Sen är det dags för Veckans bil. Denna gång den ohyggligt vackra Buick Y-Job. Häng med!
-
Alvar Lindencrona tillhörde den adliga ätten Lindencrona och var son till byrådirektör Gustaf Carl Adolf och Ingeborg Mignon Lindencrona.[2]
Alvar Lindencrona utbildade sig till jurist och var under andra världskriget anställd på Försvarsdepartementet och senare på Kommunikationsdepartementet. Han var därefter på Luftfartsstyrelsen och medverkade i förhandlingar om bilaterala luftfartsavtal. År 1947 blev han verkställande direktör för försäkringsföretaget Thulebolagen och kvarstod på den posten till 1964, då företaget köptes upp av Skandia.
Alvar Lindencrona spelade i hemlighet en ledande roll i beredskapsplaneringen av en svensk motståndsrörelse i händelse av ockupation, en så kallad stay behind-organisation, efter andra världskriget. Verksamhetens namn, eller täcknamn, är inte belagt, men kan ha varit "Arla gryning", eller bara "Stay behind". I Tage Erlanders dagböcker kallas den "Lindencronas kommitté". Alvar Lindencrona var med från tidigt i organisationens uppbyggnadsskede från i slutet av 1940-talet till dess den omkring 1954 hade fått fasta former och ledde planeringen till 1978.
Uppgiften var att i samarbete med landets politiska och militära ledning planera en, av möjlig svensk regering i exil sanktionerad, underjordisk rörelse i händelse av ockupation. Bakgrunden var erfarenheter från andra världskriget av behov av organisation av motståndsrörelser i förhand för att kunna behålla en legitimitet genom en nära koppling till ett lands lagliga regering.
Bakom organisationen låg statsminister Tage Erlander och hans inrikesministrar, Eije Mossberg och från 1957 Rune Johansson med hjälp av dennes statssekreterare Carl Persson. Trots det väsentliga militära inslaget i organisationens verksamhet låg förankringen inom kanslihuset i ett civilt departement ända fram till 1969, då den flyttades till försvarsdepartementet. Dess förankring i samhället skedde genom deltagande i dess styrgrupp av intresseorganisationsledare som Arne Geijer från LO och Valter Åman från TCO samt Bertil Kugelberg och senare Curt-Steffan Giesecke från Svenska Arbetsgivareföreningen. Från militär sida var huvudpersonen från början Carl August Ehrensvärd och senare Stig Synnergren och Carl-Eric Almgren. Telegrafverkets generaldirektör Håkan Sterky hade också en roll i organisationen, som hade ett kansli med översten Anders Grafström som förste chef fram till mitten av 1960-talet.
En förutsättning för Stay Behind-idén var samarbete med NATO, vilken hade en enhet för samordning av Stay behindorganisationerna i olika länder, Allied Clandestine Committe/Special Operations Planning Staff (ACC/SOPS). Den svenska organisationen var betydelsefull framför allt under Tage Erlanders regeringsperiod. Efter Olof Palmes tillträde minskade dess roll av allt att döma, möjligen också sammanhängande med att delar av organisationen komprometterats år 1965 av en brittisk diplomat och dubbelagent.
Mötesplatser för organisationens ledning var bland annat Alvar Lindencronas kontor i Thulehuset på Sveavägen och hans 12-rumsvåning vid Stureplan. I Thulehuset fanns också ett kontor med särskild bakingång från Luntmakargatan. Lindencronas privatsekreterare var invigd, men kände inte till identiteten av de medlemmar av organisationen som släpptes in i Lindencronas rum.
#CarlNorberg #DeFria #RealNews
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Alvar Lindencrona tillhörde den adliga ätten Lindencrona och var son till byrådirektör Gustaf Carl Adolf och Ingeborg Mignon Lindencrona.[2] Alvar Lindencrona utbildade sig till jurist och var under andra världskriget anställd på Försvarsdepartementet och senare på Kommunikationsdepartementet. Han var därefter på Luftfartsstyrelsen och medverkade i förhandlingar om bilaterala luftfartsavtal. År 1947 blev han verkställande direktör för försäkringsföretaget Thulebolagen och kvarstod på den posten till 1964, då företaget köptes upp av Skandia. Alvar Lindencrona spelade i hemlighet en ledande roll i beredskapsplaneringen av en svensk motståndsrörelse i händelse av ockupation, en så kallad stay behind-organisation, efter andra världskriget. Verksamhetens namn, eller täcknamn, är inte belagt, men kan ha varit "Arla gryning", eller bara "Stay behind". I Tage Erlanders dagböcker kallas den "Lindencronas kommitté". Alvar Lindencrona var med från tidigt i organisationens uppbyggnadsskede från i slutet av 1940-talet till dess den omkring 1954 hade fått fasta former och ledde planeringen till 1978. Uppgiften var att i samarbete med landets politiska och militära ledning planera en, av möjlig svensk regering i exil sanktionerad, underjordisk rörelse i händelse av ockupation. Bakgrunden var erfarenheter från andra världskriget av behov av organisation av motståndsrörelser i förhand för att kunna behålla en legitimitet genom en nära koppling till ett lands lagliga regering. Bakom organisationen låg statsminister Tage Erlander och hans inrikesministrar, Eije Mossberg och från 1957 Rune Johansson med hjälp av dennes statssekreterare Carl Persson. Trots det väsentliga militära inslaget i organisationens verksamhet låg förankringen inom kanslihuset i ett civilt departement ända fram till 1969, då den flyttades till försvarsdepartementet. Dess förankring i samhället skedde genom deltagande i dess styrgrupp av intresseorganisationsledare som Arne Geijer från LO och Valter Åman från TCO samt Bertil Kugelberg och senare Curt-Steffan Giesecke från Svenska Arbetsgivareföreningen. Från militär sida var huvudpersonen från början Carl August Ehrensvärd och senare Stig Synnergren och Carl-Eric Almgren. Telegrafverkets generaldirektör Håkan Sterky hade också en roll i organisationen, som hade ett kansli med översten Anders Grafström som förste chef fram till mitten av 1960-talet. En förutsättning för Stay Behind-idén var samarbete med NATO, vilken hade en enhet för samordning av Stay behindorganisationerna i olika länder, Allied Clandestine Committe/Special Operations Planning Staff (ACC/SOPS). Den svenska organisationen var betydelsefull framför allt under Tage Erlanders regeringsperiod. Efter Olof Palmes tillträde minskade dess roll av allt att döma, möjligen också sammanhängande med att delar av organisationen komprometterats år 1965 av en brittisk diplomat och dubbelagent. Mötesplatser för organisationens ledning var bland annat Alvar Lindencronas kontor i Thulehuset på Sveavägen och hans 12-rumsvåning vid Stureplan. I Thulehuset fanns också ett kontor med särskild bakingång från Luntmakargatan. Lindencronas privatsekreterare var invigd, men kände inte till identiteten av de medlemmar av organisationen som släpptes in i Lindencronas rum. #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Vi äter av många andra anledningar än för att vi är hungriga. När vi är stressade, ledsna eller trötta till exempel. Varför är det viktigt att förstå sina ätbeteenden och går det att förändra dom? Det ska vi prata om i avsnitt nio av Itrimpodden. Gäst är Pia Thunander, Hälsocoach på Itrim Sveavägen. Intervjuar gör Julia Liv Gedin som under många år arbetat på Itrim som personlig tränare och Hälsocoach.
-
Nästan tre år efter mordet på Olof Palme grips en misstänkt och det finns så mycket besvärande omständigheter att han häktas. Nu kallas vittnen från Sveavägen till vittneskonfrontation. Nummer sju är den misstänkte, Christer Pettersson. Kriminaltekniker Sonny Björk är en av figuranterna och bär nummer elva. Den misstänkte ska snart pekas ut men utpekandet ifrågasätts i efterhand. Aftonbladets kriminalreporter Anders Johansson har letat fram fyra nyhetsbilder som togs under några av de mest dramatiska och känslofyllda dagarna. I tre poddavsnitt träffar han några av personerna på bilderna som sammanfattar kärnan av det som hände. HÄR HITTAR DU BILDERNA: palmemordet.story.aftonbladet.se
-
Två skott avlossas på Sveavägen. En person faller livlös ner på trottoaren. När larmet går ut befinner sig Kjell Östling, gruppchef inom Norrmalmspolisens A-tur, bara några hundra meter därifrån. De kör för fullt med piketbussen och stannar till vid platsen 20 sekunder senare. Snart får Kjell Östling veta att offret är Sverige statsminister Olof Palme. Aftonbladets kriminalreporter Anders Johansson har letat fram fyra nyhetsbilder som togs under några av de mest dramatiska och känslofyllda dagarna. I tre poddavsnitt träffar han några av personerna på bilderna som sammanfattar kärnan av det som hände. HÄR HITTAR DU BILDERNA: palmemordet.story.aftonbladet.se
