Signe Bergman Podcasts
-
Om de orädda svenska kvinnor som tog saken i egna händer, mobiliserade sina styrkor och dedikerade sina liv till den segdragna kampen om rätten att rösta.
Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play.
Redaktionen för detta avsnitt består av:
Cecilia Düringer – programledare, manus
Emilia Mellberg – producent
Pablo Leiva Wenger – scenuppläsare
Julia Öjbrant– ljuddesign och slutmixMedverkade gjorde också Christina Florin, professor i historia vid Stockholms universitet
Vill du veta mer om Signe Bergman och kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:
Kvinnor får röst : kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse av Christina Florin
Kata Dalström : agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk
Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson
Rösträttens århundrade kampen, utvecklingen och framtiden för demokratin i Sverige av Ulrika Holgersson och Lena Wängnerud
Vår rättmätiga plats : om kvinnornas kamp för rösträtt av Barbro Hedvall
Tusen svenska kvinnoår av Ann-Sofie Ohlander och Ulla-Britt Strömberg
-
Professor emerita Christina Florin berättar om den mödosamma kampen för kvinnlig rösträtt. Ett arbete som till och med kunde leda till att man blev utbränd fast det ordet inte fanns då. Utifrån sin bok ”Kvinnor får röst: kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse” skildrar hon hur kvinnorna organiserade sig i rösträttsföreningar och ger oss en inblick i rösträttskvinnornas tankar och känslor genom bevarade brev.
En kvinna som gjorde en särskilt stor insats för den kvinnliga rösträttsrörelsen som vi får höra om var Signe Bergman som under många år bland annat var ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Christina beskriver hur kvinnorna använde särartsideologi för att flytta fram sina positioner. De ville visa att även om kvinnor intresserade sig för politik så tappade de inte sin kvinnlighet. Genom att prata om hemmet och familjen skapade de en bild av att det inte var någon risk att de skulle överge sina kvinnliga plikter även om de fick rösträtt.
