Säter Podcasts
-
Dags att Marcus äntligen får veta vem Sture Bergwall aka Thomas Quick är och hela den historien! I del ett går Christoffer och Marcus igenom alla brott Quick erkände medan han satt på Säter och hur kåt alla utredare och psykologer blev direkt han nämnde ett ouppklarat mord.
Huvudsaklig Information kommer från boken Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare av Hannes Råstam, samt Mannen som slutade ljuga : Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick av Dan JosefssonStöd Oknytt på Patreon för att öka kvalitén på avsnitten och ta del av bonusmaterial: https://www.patreon.com/oknytt
Följ Oknytt på sociala medier!
Insta: @oknyttpod
Facebook: https://www.facebook.com/Oknyttpod
Har du en berättelse du vill att vi ska ta upp?Maila den till: [email protected]
-
Vi bjuder på ett spännande Lantzkampen där de tävlande bland annat får utmanas kategorierna: knarkpussel, kärnavfall och kontantdemonstrationer. Veckans tävlande är: programledarstjärnorna Alexander Letic & Olivia Berntsson som ställs mot Svenska Nyheter-stjärnorna Kristoffer Ahonen Appelquist & Björn Edgren!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I veckans match ska våra tävlanden i Lantzkampen försöka lista ut vilket rockband som sponsrar ett pojklag i Säter. Vilka ingredienser polisen tror efterliknar knark? Och vad är skillnaden mellan hund- och grisnamn i vår nyintroducerade rond "Hund eller gris?".
Veckans laguppställning i Lantzkampen består av följande stjärnor:
SVT-stjärnan Alexander Letic och Rix Morronzoo-stjärnan Olivia Berntsson möter Svenska Nyheter-stjärnorna Kristoffer Ahonen Appelquist och Björn Edgren!Vi bjuder på självklart på klassiska hur slutar det med Magdelna Anderssons kärnkraftfrågor och Stämmer Påan där rapporteringen kring Carl Bildts tweet diskuteras!
Lantzkampen i P1 är en frågesport om veckans nyheterSå går det till: Två lag, med två personer i varje, tävlar om vem som mest hängivet har följt med i veckans nyhetsrapportering.
Programledare är som alltid Annika Lantz och vår ständiga domare Sara Lövestam!
-
I O-Ringenpodden #164 möter ni en nybakad europamästare i MTB-O. Marcus Jansson från Garphyttans IF vann EM-guldet i Portugal i början av oktober månad och kanske är detta början på något spännande för svensk MTBO.
Per Forsberg mötte Marcus Jansson bara några dagar efter det där EM-guldet på långdistansen i Portugal och han hade fortfarande svårt att förstå vad han hade gjort.
- Det har nog inte riktigt gått in att jag lyckades vinna guldet, berättar Marcus Jansson.
I podden pratar vi både om MTB-O generellt men även tittar fram mot nästa år då MTBO VM kommer att avgöras i Sverige med Falun och Säter som skådeplatser.
- Ska bli riktigt kul med ett VM på hemmaplan och jag tror att det kommer att passa oss rätt bra, säger Marcus Jansson.
Lyssna till O-Ringenpodden #164 med Marcus Jansson.
Synpunkter, kommentarer eller drömgäster; [email protected].
-
Den som tror att våra moderna tider lyckats göra sig kvitt det förgångna har fel. Tvärtom, hela världen håller på att förvandlas till ett museum menar Thomas Steinfeld.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Aldrig har det förflutna varit så närvarande. Det som en gång varit blir levande igen, i form av filmer eller datorspel som förmår att återskapa det försvunna med yttersta precision. Eller så bevaras det förflutna i form av innerstäder, restaurerade för att för alltid se ut som de kanske en gång gjort. Eller så spelas samma gamla låtar om och om igen, från morgon till kväll, så att även den populära musiken tycks har hamnat i en ändlös slinga av nästan samma karaktär som den klassiska musiken befinner sig i sedan mer än hundra år.
Ingenstans syns dock det förflutnas övertag över närvaron lika tydligt som i museernas utveckling. Runt 150 museer lär ha funnits i Sverige under slutet av sextiotalet. Idag räknar man mer än 1500 museer, och då är många privata, men allmänt tillgängliga samlingar är inte ens upptagna i listan.
Museernas historia är en berättelse om permanent utvidgning. De första skapades när några få furstliga samlingar öppnades för allmänheten, eller när en republik som Frankrike ville visa upp alla konstskatter, som befunnit sig i slott, kyrkor och kloster och som nu skulle betraktas som folkets egendom. De nya samlingarna förvarades i byggnader, som liknade husen varifrån de utställda föremålen tagits: I Paris användes ett gammalt kungasäte, nämligen Louvren, eller så byggdes det nya slott, enbart för konsten, så som i St. Petersburg eller i Stockholm, eller så uttrycktes det en näst intill religiös vördnad för konsten genom att man byggde nya museer som liknade antika tempel, så som det skedde i Berlin, i London och Madrid.
Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler.
Så småningom upprättades liknande praktbyggnader också för samlingar utanför konsten, framför allt inom naturhistorien, inom etnologin, inom konsthantverket och senare också inom teknikhistorien.
Uppkomsten av dessa samlingar var bunden till nationalstatens framfart under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet: De dokumenterade civilisationens möjligheter och framgångar, och när de talade om människan så menade de framför allt det egna folket.
Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler. I byn Önneköp utanför Hörby i Skåne finns ett kannibalmuseum, i Säter utanför Skönvik i Dalarna finns ett museum över mentalvårdens historia, och i lappländska Glommersträsk finns ett museum över osålda damhattar. I Wien finns ett museum över kondomer, i kroatiska Zagreb finns ett museum över brustna relationer, och i byn Castelbosco utanför Piacenza i norra Italien finns ett "museo della merda", ett avföringens museum.
Ingen har ännu lyckats göra en förteckning över alla dessa privatmuseer. Men de finns i alla länder i västvärlden, med minst flera hundra exemplar i varje stat. Eftersom de vanligtvis går tillbaka till en hobby, som någon gång spräckte vardagsrummets begränsade möjligheter, är det svårt att bestämma när samlandet började bedrivas med museologiskt allvar. Det finns dock anledning att tro att de allra flesta inte är äldre än trettio eller fyrtio år. Det må låta underligt, men det är så: Deras framfart är knuten till den moderna konstens segertåg genom världens stora museer.
Målaren Wassily Kandinsky, en av den abstrakta konstens pionjärer, berömde sin äldre kollega Paul Cézanne år 1912 för hans förmåga, att "skapa en besjälad varelse av en tekopp, eller riktigare sagt, att upptäcka en varelse i denna kopp". Det dröjde inte länge innan en sådan tekopp, iklädd en bit päls, ställdes ut som ett konstverk, bredvid en flasktorkare eller en cykelsadel med racerstyre, som skulle föreställa en tjurskalle. Sådana föremål, som blir till konst för att en konstnär utnämnt dem till konst, kallas för "readymades". Med dem utvidgades antalet objekt som kunde presenteras i ett museum i det oändliga. Det behövs kanske inte mer än en vit vägg, kanske en vitrin eller en sockel, och så ett bra ljus för att vad som helst ska kunna förvandlas till ett föremål av högre betydelse. Kunskapen om strålkastarens förmåga att förvandla ett bruksföremål till ett betydelsefullt objekt förenar den moderna konstnären med människan bakom ett udda privatmuseum.
Det tidiga avantgardet var en revolutionär sekt. Var än den uppträdde så möttes den av kritikernas hån och åskådarnas vrede, av oförstånd, förolämpningar och inte sällan av slagsmål. Det dröjde innan den stora publiken slöt fred med den moderna konsten, någon gång under sextio- eller sjuttiotalet, när Pontus Hultén härskade över Moderna Museet, när Andy Warhol började tillverka uppdragskonst för alla som hade råd och när Joseph Beuys lät plantera 7000 ekar för en konstutställning i den tyska provinsstaden Kassel.
Till sist nådde denna utveckling också människan själv.
Efter denna tid förfogade konsten inte bara över en oändlig mängd av potentiella föremål. Den spred sig också över hela samhället, i gestalt av allt fler museer, men också i form av en kulturalisering av hela samhället. Staden själv blev till ett museum, när försummade stadsdelar skulle bli levande igen, när det urbana rummet i allt större utsträckning förvandlades till scener, för konserter eller teaterföreställningar, med nya byggnader som från början uppfattades som konstverk i sig själva. Och när det nu uppstod allt fler och allt uddare privatmuseer, så blev de en del av en allmän utveckling mot mer kultur för alla.
Till sist nådde denna utveckling också människan själv. Det skedde inte bara för att det blev så lätt att bygga upp ett galleri över den egna tillvaron, med hjälp av de sociala medierna och till mer eller mindre allmän beskådan. Det skedde framför allt för att folk gjorde sig själv till konstverk, var och en: Först kanske i form av en expressiv individualism, som uttryckte sig genom kläder, gester eller ovanliga preferenser, sedan också med själva kroppen som ett konstnärligt objekt och en alldeles privat konsthall. Denna utveckling innebär den systematiska bearbetningen av musklerna med perspektivet riktat mot ett skönhetsideal. Men den omfattar i synnerhet tatueringarna. Ty vad är en tatuerad kropp, om inte ett bildarkiv, där varje postering är av en sådan betydelse att den tas emot under smärtor för att sedan ledsaga bildens bärare under hela livet? Och vad är en sådan kropp om inte en utställning av en människas drömmar om sig själv och resten av världen, helst förknippad med starka minnen? Tatueringen må vara den mest intima formen av ett modernt privatmuseum. Men den är också det mest extrema och personliga uttrycket för att det förflutna aldrig förgår.
Särskilt inte i vår tid.
Thomas Steinfeld
-
P3 Dokumentär Serie: Familjen Tonårsligan från Borlänge är en berättelse om knark, våld och machokultur i det som på 90-talet var Sveriges farligaste stad. Avsnitt 3: Kriget.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
I slutet av 90-talet är Dalarna på löpsedlar över hela landet. Flera attentat riktade mot polisen visar sig vara utförda av en tungt beväpnad ungdomsliga. Nu berättar flera av Familjen-medlemmarna för första gången om tiden när de satte skräck i Borlänge.
Del 3: Kriget
"Purjo", som varit med i Familjen ända sedan starten, är i Säter med några kompisar när de får en idé. De ska göra inbrott på polisstationen.
I seriens tredje avsnitt har det blivit 1997 och Dalarna är på löpsedlar över hela landet. I stora, svarta bokstäver står: ”Ungdomsgäng med tunga vapen förklarar krig mot polisen i Dalarna”.
En serie i fem delar av: Sigge Dabrowski
Producent: Rosa Fernandez
Produktionsår: 2018
