Marie Lundquist Podcasts
-
I Biblioteket intervjuar först Lars Hermansson Magnus Dahlström i anledning av hans nyutkomna roman Spådom, den första på 15 år. Och sedan återvänder Marie Lundquist till sin debutdiktsamling Jag går runt och samlar in min trädgård för natten, och samtalar om den med Göran Sommardal.
På 80- och 90-talen var Magnus Dahlström en av de mest omhuldade unga författarna med romaner som Nedkomst och Hem, och med pjäser som Skärbrännare och skandalsuccén Järnbörd, som bidrog till uppkomsten av epitetet ”skräckel” alltså en blandning av skräck och äckel, som sades känneteckna en del då yngre författares verk, som Stig Larsson, Carina Rydberg och Dahlström själv. Sedan blev det plötsligt tyst kring Magnus Dahlström. Han försvann ur den litterära offentligheten. Det kom inga fler böcker eller pjäser. När han nu återkommer med romanen Spådom efter 15 års litterär tystnad, är det en av detta års stora litterära händelser. Lars Hermansson har träffat författaren.Och i serien "Poeter återvänder till sin debut" pratar Göran Sommardal med Marie Lundquist. I Lundquists fall handlar det om poemen i diktsamlingen "Jag går runt och samlar in min trädgård för natten", kommen av trycket 1992, som inledde den poetbana som hittills har inneburit 8 böcker, de flesta diktsamlingar av vilka den senaste bär titeln "De dödas bok". Hon har också varit verksam som dramatiker och översättare, bl.a. av några av den norske författaren Jon Fosses pjäser.Programledare: Göran Sommardal -
Inte många tänker på att det är Karl Vennberg som har skrivit Franz Kafkas Processen på svenska. Att det är Lena Heymans språkkänsla som har hjälpt chilenaren Roberto Bolano att bli den han är i Sverige. Översättarna är litteraturens doldisar, jordemödrarna som hjälper texter att få liv i nya språkområden. Lars Hermansson diskuterar översättningens praktik och teori tillsammans med bland andra Lena Heyman, John Swedenmark, Marie Lundquist, Olof Hyllienmark och Manni Kössler. Bör en översättare ha en egen ton, eller kan hon vara en språklig kameleont? Vilken är skillnaden mellan tolkning och översättning, och vad kännetecknar en lyckad översättning?
Inte många tänker på att det är Karl Vennberg som har skrivit Franz Kafkas Processen på svenska. Att det är Lena Heymans språkkänsla som har hjälpt chilenaren Roberto Bolaño att bli den han är i Sverige. Översättarna är litteraturens doldisar, jordemödrarna som hjälper texter att få liv i nya språkområden. Lars Hermansson diskuterar översättningens praktik och teori tillsammans med bland andra Lena Heyman, John Swedenmark, Marie Lundquist, Olov Hyllienmark och Manni Kössler. Bör en översättare ha en egen ton, eller kan hon vara en språklig kameleont? Vilken är skillnaden mellan tolkning och översättning, och vad kännetecknar en lyckad översättning?
